Blogg

Navigera med karta och kompass

Inlägg i betalt samarbete med Silva

Intresset för att vara ute i naturen ökar hela tiden och allt fler människor söker sig ut i skogen och upp på fjället. Att vara ute i naturen är fantastiskt, det kan fylla behovet av både lugn och adrenalin beroende på vad man tar sig an för äventyr. Själv älskar jag att springa i fjällen, men också att åka upp till fjälls och bara vara.

Oavsett om man är van att vara ute eller just har börjat finns det en sak man alltid bör ha med sig i packningen – karta och kompass. Även om man ska på en kortare tur i kända områden kan det komma väl till pass om vädret slår om och dimman drar in. Att navigera på ett kalfjäll eller i en snårig skog i dimma kan vara rätt svårt, även om man är van. Karta och kompass är en enkel livlina som kan se till att ni tar er hem även om vädret slår om.

Men som med så mycket annat fyller karta och kompass ingen funktion alls, om man inte vet hur man använder dom! Om man är helt ovan kan det vara svårt att veta var man ska börja, och att navigera efter kompass kan kännas som rena grekiskan.

Hur lär man sig att navigera med karta och kompass?

Om du aldrig har använt karta och kompass tidigare kan det vara bra att börja med kartan. Köp en vandringskarta över ett närområde och ta med dig den när du ger dig ut. Gå efter olika stigar och ta fram kartan med jämna mellanrum och lär dig hitta igen var du är. Notera din omgivning och se om du kan hitta kännetecken du ser i omgivningen även på kartan.

Bra saker att hålla utkik efter, som också är lätta att hitta igen på kartan, är vattendrag, stigar som korsas, branta bergssidor eller backar, myrmark etc. När du ser såna, hitta igen dom på kartan!

Alla kartor är gjorda i olika skala, det gör att dom är olika detaljerade och att en centimeter på kartan kan vara olika långt i verkligheten, beroende på vilken skala den är gjord i. Den vanligaste skalan är 1:25000 eller 1:50000 där den förstnämnda är mest detaljerad.

Stigar som korsas eller delas upp, ett bra riktmärke som ofta är lätt att hitta på kartan.
Vattendrag är ofta också lätta att hitta igen på kartan. Titta på formen på älven eller sjön för att se var någonstans du befinner dig.
Branta bergssidor är ofta lätta att hitta på kartan, titta efter de ljusbruna linjerna som visar höjdmeter, ju tätare linjerna är på kartan, desto brantare är det i verkligheten.

Om du gör det här ofta blir du tryggare i att vara ute och vet att du lätt hittar igen var du är någonstans på en karta. Det är en förutsättning för att sedan kunna ta ut riktning med kompass.

Att göra det här är också en rolig aktivitet om man är ute med barn! Det är bra att börja öva tidigt och barn är ofta bättre än man kanske kan tro på att lägga märke till detaljer i sin omgivning!

Ta ut riktning med hjälp av kompassen

När du känner dig trygg med kartan är det dags att lära dig navigera med kompass. Det finns massor av olika sorters kompasser som ser ut på olika sätt. Den du ser på bilden heter ranger. Att ta ut riktning är inte så svårt som man kanske kan tro.

1. Utgå från punkten på kartan där du befinner dig. Hitta den punkt dit du vill gå. Lägg kompassen med långsidan så att den linjerar från punkt A till B.

2. Vrid kompasshuset så att linjerna och norrpilen (den fasta röda, inte den rörliga kompassnålen) är parallella med kartans linjering (linjerna som går från norr till söder). Norrpilen ska peka norrut på kartan (fortfarande, inte kompassnålen)

3. Ta bort kartan och håll kompassen horisontellt i handen. Vrid dig så att kompassnålen (den rörliga) linjerar med norrpilen (den fasta). Nu pekar kompassen ut färdriktningen genom pilen längst fram på kompassen.

4. Ta ut ett riktmärke du ska gå mot och börja gå! När du kommer dit, ta fram kompassen igen och ta ut ett nytt riktmärke. Kom ihåg att om du går lite fel hela tiden blir det mycket fel om du går långt, så var noga!

Tänk också på att mobiltelefoner, elledningar och annat gör att kompassnålen får fnatt. Tänk på att hålla sånt borta från kompassen när du ska ta ut riktningen!

Öva på att ta ut riktningen på ställen du känner till, så att du vet om det blir rätt eller fel.

Du kan också öva genom att gå en liten bit bort från en stor Stig och navigera tillbaka till stigen. Kom ihåg, ju mer du övar när du är på ett känt område och i lugn och trygg miljö – desto tryggare kommer du vara när du faktiskt behöver det!

Att lära sig navigera med karta och kompass öppnar också upp ännu fler möjligheter till äventyr.

Att gå utanför redan trampade stigar och hitta nya fina ställen att upptäcka. Tänk bara på att aldrig ge dig ut om du inte känner sig säker. Du ska alltid packa med dig kläder för sämre väder, något att äta och en första förbandslåda.

Om du ger dig ut utanför mobiltäckning kan det också vara bra med satellittelefon eller något annat för att kunna skapa kontakt om du trots allt går vilse, eller skadar dig.

Vill du lära dig mer om att navigera med karta och kompass?

Silva vill hjälpa fler att öka sina kunskaper om att vistas i naturen och navigera själva. Därför har de lanserat en kompasskola med mer information om hur man navigerar och vad som är bra att tänka på. Där hittar du mer kunskap för att fylla på innan du ger dig ut!

Se filmen: Så här navigerar du – enkelt som 1-2-3

Kom ihåg att testa alla dina kunskaper innan du ger dig ut, som jag skrev i början – karta och kompass gör ingenting om du inte vet hur du använder dom!

Att lära sig hur man använder dessa två verktyg är bra, även om man inte har ambitionen att ge sig ut på stora äventyr. För ju mer du kan, desto tryggare blir du och desto roligare kommer du att ha!

Jag önskar dig många härliga träningstillfällen och storslagna turer!

Stanna upp och andas

Det finns dagar då jag tvivlar på mig själv och min kapacitet. Dagar då jag tänker att jag aldrig kommer klara av det jag vill göra, att jag inte är bra nog eller gör rätt saker. Dagar då jag jämför mig alldeles för mycket med andra och tänker att alla andra gör bättre saker än jag.

För två år sedan kom den känslan mycket oftare än den gör idag. När den känslan kom förr tänkte jag direkt att jag måste jobba mer, göra mer. Jag började researcha än det ena än det andra som jag tänkte att jag också måste hinna med. Jag började springa efter fler bollar, helt enkelt, i tron om att det skulle göra att känslan försvann.

När den där känslan av otillräcklighet sköljer över mig nu känner jag instinktivt att jag vill stanna upp och bara andas. Vända blicken inåt. Hitta fokus. Sluta tro på allt jag tänker. Skala av, skala bort och fokusera mer på det jag redan har. Göra min grej.

Jag tror att det är anledningen till att känslan inte kommer lika ofta och inte stannar lika länge, att jag stannar upp och ger utrymme åt allt. Observerar tankarna och känslorna istället för att springa med dom och jaga något som inte går att nå.

För om det är något jag har märkt så är det att den där vägen av ”om jag bara gör lite mer” är enslig och om man någonsin kommer fram, finns där bara ett stort svart hål.

Så jag stannar upp. Andas djupt. Påminner mig om vad som är viktigt på riktigt. Om allt jag redan gjort och om att vägen egentligen är målet.

Kanske behöver du också påminna dig om att du rör dig framåt, även när det känns som att du står still? Påminna dig om allt det du redan åstadkommit och alla hinder du redan övervunnit, så att du påminns om den otroliga kapacitet du besitter.

Brända våfflor

Bränd. Fan också. Erik tittar med frågande min på den brända våfflan i järnet och sen på mig. ”Jag tror inte jag vill ha just den där våfflan mamma..” Jag skrapar ur den brända smeten och kastar den åt hundarna. Smörjer järnet med mer smör. Häller på mer smet. In i elden igen.

Precis när jag satt in våffeljärnet i elden igen hör jag att Elsa skriker. Jag lägger järnet i elden och plumsar i djupsnön till vagnen som står på skoterspåret en bit bort. Jag öppnar lager på lager av dragkedjor för att kunna amma Elsa. Erik leker med Sky i snön och väntar, ändå ganska tålmodigt, på att få sin obrända våffla med mycket sylt. Skir gnäller högt som bara en husky kan och hoppas nog att jag ska bränna en till.

Efter en stund har Elsa ätit färdigt och jag bäddar ner henne i vagnen mitt ute på isen igen. Jag tar några klumpiga steg tillbaka upp genom den djupa snön och nästan sliter ut våffeljärnet ur elden. Bränd. Igen.. fan också.

Hur ofta låter du bli att göra något för att det känns krångligt, svårt eller omständigt?

För att du inte riktigt är peppad eller för att de i din omgivning inte är så peppade som du skulle vilja? Jag vet att jag ibland låter det komma i vägen för en utflykt eller resa. Att det känns så.. mycket bara.

Det som ser så harmoniskt ut på bilder på Instagram är nästan alltid, i verkligheten, mer eller mindre kaos. Vi brukar alltid säga att vi är som en cirkus när vi är ute. Hundar som drar och skäller. Barn som springer överallt. Packning till tusen. Jag alltid något klumpig och förvirrad. Markus som glömt att packa ner något som jag tycker är extremt viktigt. Suckarna. Svordomarna. Det är helt enkelt alltid.. mycket.

Men hur obekvämt det än må vara att ta sig ut. Hur mycket suckar, gnäll, tjat och stresspåslag vi än går igenom – infinner sig alltid ett lugn till slut. När alla fått mat i sig. När hundarna fått springa av sig. När kaffet är kokt och uppdrucket. Då är det som att vi landar. Andas lite djupare. Ler lite mer. Pratar om andra saker och njuter av varandras sällskap lite mer.

Och hur det än var på väg dit, vet jag att det alltid, alltid är värt det. För när vi väl kommer hem är vi alla mycket nöjdare, gladare och mer närvarande än vi var innan.

Fyrtiotvå dagar som tvåbarnsmamma

Idag har jag varit tvåbarnsmamma i exakt sex veckor, eller fyrtiotvå dagar på pricken. Den 28 januari föddes hon äntligen, våran Elsa. Hon föddes två dagar före beräknat datum efter flera dagar med kraftiga förvärkar och en relativt snabb förlossning. Hon må ha fötts två dagar före beräknat datum, men eftersom Erik föddes två veckor tidigt hade jag mentalt redan gått över tiden.

Det känns som alldeles nyss och en evighet sedan på samma gång som vi kom hem från förlossningen. Att bli mamma igen är också helt surrealistiskt och samtidigt det mest naturliga i hela världen. Jag är så jäkla glad att jag får uppleva allt igen, att jag fick bli mamma en andra gång. För ett år sedan hade jag precis börjat bearbeta det faktum att vi kanske aldrig skulle få ett andra barn. Att jag idag sitter här med en liten människa i min famn känns helt otroligt.

Att komma hem med en liten bebis har också fått mig att inse hur stor Erik är.

Han blir 6 år i april och ska börja förskoleklass till hösten och jag kan knappt fatta hur det har gått till? Hur blev jag en mamma med en 6åring? Det känns som alldeles nyss som jag vaggade honom i min famn tills han somnade, nu ryms han knappt i min famn längre.

Men han är verkligen världens finaste storebror. Redan när Elsa var i magen pratade han med henne och berättade hur mycket han älskar henne. Nu när hon äntligen är här fortsätter han på samma sätt. Han vill pussa på henne mest hela tiden och säger flera gånger om dagen ”jag kan knappt förstå att jag har fått en så fin lillasyster”. Efter flera års oro över att kanske inte kunna få ett till barn, känns det helt ofattbart och fantastiskt att nu sitta här och titta på dom båda tillsammans. Våra två mirakel.

Något annat jag njuter av är att äntligen få vara ensam i min kropp igen.

Jag är såklart sjukt tacksam över att ha fått ett till barn, men att vara gravid är verkligen inte min favorit. De sista två månaderna kunde jag inte ens gå på en promenad runt kvarteret utan att få så ont att jag knappt kom upp ur soffan på två dagar.

Men kroppen är fantastisk, redan två veckor efter förlossningen kunde jag promenera helt utan smärta och kunde till och med ta ett par åk på Dundret. Konditionen är förståeligt nog som bortblåst och kroppen är fortfarande tyngre än vanligt. Men jag måste säga att jag är imponerad över att musklerna ändå har lite styrka kvar. Nu längtar jag efter att börja springa igen!

Medan vårvintern gör intåg njuter jag av att åka snowboard med Erik och gå på långa promenader med vagnen i vårsolen. Jag försöker ta varje tillfälle jag kan till att memorera hur det känns att sniffa på bebis. Tiden går så fort, så det är bäst att njuta av varenda minut!

Gör 2021 till året då du vågar leva livet fullt ut

Det är bara två veckor kvar av det här året. Året som blev det konstigaste och ovanligaste i manna minne. Vi är många som tycker att år 2020 har varit ett tufft år på olika sätt, även om man inte varit sjuk eller förlorat nära och kära. Mer tid hemma ger mer tid att fundera över livet och kanske har man börjat fundera över nya saker i livet.

Efter det här året känner åtminstone jag en stor längtan efter ett år fyllt med energi, äventyr och roliga besked. Som alltid kan vi inte kontrollera vad som händer i vår omgivning, men vi kan kontrollera vad vi själva gör och aktivt påverka hur vi mår. Om du också känner en längtan efter att starta det nya året med mer energi, trygghet i dig själv och mer LIV i livet – då har jag något till dig!

Förra veckan lanserade jag nämligen min kurs Live a Little More.

Den här kursen har funnits i mina tankar i flera år och jag har jobbat på den stenhårt sedan i våras när i princip allt annat jobb blev avbokat. Det är en digital tioveckors kurs med fokus på att förstå sig själv och skapa de allra bästa förutsättningarna för att må bra!

I den här kursen har jag samlat alla verktyg, övningar och ämnen som har hjälpt mig att må bättre genom åren. Det här är mitt sätt att ge vidare allt det som någon gång getts till mig och gjort att jag blivit mer trygg i mig själv. Vi kommer prata mindset, mål, planering, återhämtning och mycket mer.

Det är min absoluta övertygelse att livet ska vara roligt att leva, att vi alla kan känna glädje inför nuet och samtidigt se ljust på framtiden. Att vi alla förtjänar, och kan, känna att vi har kontroll över våra liv och ta medvetna beslut som gör att vi mår bättre!

 

Välmående på djupet och i längden!

Målet när jag har skapat den här kursen har varit att det ska ge bestående förändringar. Alltså att du ska må bra på djupet också långt efter att kursen är slut. För mig krävs det flera olika delar för att uppnå det. Dels är det förståelse för hur vi människor fungerar. För när vi förstår varför vi reagerar och mår som vi gör är det lättare att släppa pressen på sig själv. Det är inte MIG det är fel på när jag misslyckas med att hitta det där inre lugnet. Det är olika mekanismer i hjärnan som lurar oss. När vi har förståelse för hur hjärnan och kroppen fungerar är det också enklare att ta medvetna beslut som får oss att må bättre.

För att må bra på riktigt tror jag också att det krävs medvetenhet och öppenhet för vilka vi är. Vad vi har varit med om och att vi lyssnar på vår egen inre röst om vad vi vill och drömmer om. Dessutom tror jag att vi behöver röra på oss på något sätt. Att vara ute i naturen med jämna mellanrum och våga interagera med andra människor.

Mer om hur allt det här hänger ihop och hur du kan applicera det i ditt liv kommer vi gå igenom i kursen. Dessutom hoppas jag kunna ge dig massor av energi och mod att våga leva livet mer på ditt sätt!

Jag kommer att ge allt till de som går kursen och den kommer att ha mitt fulla fokus under 2021. Utöver att vara nybliven tvåbarnsmamma såklart! Vill du göra 2021 till ett år med mer energi och glädje – då tycker jag att du ska vara med!

Läs mer om kursen och anmäl dig här

 

Om du signar upp senast på julafton 24 december får du som bonus coachning under hela 2021. Det sker i form av månadsvis livesändningar och tillgång till chatgruppen varje dag. Kanske bjuder jag på lite extra träningspass live och annat smått och gott också! Allt för att du verkligen ska få verktyg och stöttning i att skapa förändring och göra 2021 till DITT ÅR.

Låter härligt, eller hur? 🙂

 

 

En kärleksförklaring till min ångest

Ångest, rädsla och oro är något som många av oss känner från och till. För mig har ångesten varit en ständig följeslagare under många år av mitt liv. Ibland paralyserande, ibland mer krypande och svår att se och förstå.

Idag kommer ångesten väldigt sällan och jag har lärt mig att hantera den på ett sätt som gör att den inte tar över längre. Det låter kanske konstigt, men att se ångesten och ge den uppmärksamhet har gjort all skillnad. 

När ångesten kommer krypandes, det börjar för mig oftast som en odefinierad klump bröstkorgen, så stannar jag upp. Försöker se ångesten, prata med den. Ge den kärlek. Inte själva ångesten, men rädslan och omtanken den är ett skevt uttryck för. I vintras skrev jag en text direkt till ångesten när den kom krypandes. Inlägget uppskattades av väldigt många på Instagram.

Kanske kan det förhållningssättet hjälpa dig som också kämpar med ångest, rädslor och oro?

Hej ångest, jag ser att du är här.

Du sitter där på min axel och tittar nedlåtande på allt jag gör. Jag hör dig också. Dina elaka ord om att jag inte räcker till. Jag vet varför du är här och var du kommer ifrån. Förstår vad du är rädd för.

Du är rädd för att jag tar på mig för mycket. Att jag inte ska klara av det som ligger framför mig. Du är rädd för vad folk ska tycka. Det är läskigt att visa vem man är på riktigt för det finns alltid en risk för att människor inte tycker om en. Du är rädd att jag ska tappa fotfästet. Jag hör dig. Det är okej. Sitt du där och snörp på munnen.

Vi har gått länge bredvid varandra genom livet, du och jag. Förut var det du som bestämde. Dikterade villkoren och valde väg. Du höll mig tillbaka när jag ville framåt, drog ner mig när jag ville uppåt. Du gjorde det inte för att du var elak. Du ville bara skydda mig, jag vet det nu.

Förut var jag rädd för dig. Avskydde dig till och med.

Jag försökte fly från dina utbrott, försökte slippa höra dina ord. Nu vet jag bättre. Jag lyssnar på allt du säger, synar varenda elakt ord i sömmarna. Och jag vet att det du säger inte är sant.

Du påminner mig om att det är viktigt att handla efter sina värderingar. Att man ska vara ödmjuk och snäll mot andra. Du påminner mig om att alla har det tufft ibland. Du hjälper mig. Jag vet det nu. Det är okej. Vi klarar det här.

Nu är det jag som bestämmer vägen. Jag går dit nyfikenheten tar mig och du följer med. Allt oftare i tystnad. Du tittar på. Avvaktar. Ibland tappar du modet och skriker högt åt mig hur dålig jag är och säger att jag aldrig kommer att klara av det.

Då tar jag dig i handen, håller om dig. Lyssnar på alla dina argument. Stryker dig över kinden. Jag ser att du är rädd, men vi reser oss upp igen, torkar tårarna – och fortsätter framåt.

Jag hör dig ångest, men jag vet att jag klarar det här. ♡

Hur låter din inre kritiker?

”Varför sa du så där egentligen? Tror du verkligen att någon bryr sig om vad du tycker? Du pratade för mycket och tog för mycket plats. Du måste tänka på hur du uppför dig och vad du säger. Prata inte sådär högt, folk tycker att du är en bitch.

Men du måste våga säga ifrån också. Ingen får köra med dig. Varför sa du inte ifrån nu? Du är verkligen en mes. Varför tog du på dig den här tröjan idag? Den sitter verkligen dåligt. 

Och håret ser inte klokt ut. Du borde ha klivit upp tidigare imorse så du hann locka håret. Du är verkligen värdelös på att kliva upp i tid, du kommer aldrig lyckas med något om du inte lyckas kliva upp tidigt.”

 

Alla har vi en inre kritiker som är mer eller mindre aktiv i vårt dagliga liv.

För vissa kanske den bara dyker upp vid enstaka tillfällen, för andra maler rösten mest hela tiden. För mig har det varit så. Under så många år av mitt liv har varenda liten sak jag gjort kritiserats, kommenterats och nedvärderats – av mig själv, i mitt huvud.

Ofta är vi så van vid att den där rösten finns där hela tiden att vi inte märker den, eller reflekterar över hur den påverkar oss. Vår inre kritiker vill egentligen samma sak som vår inre bästa vän. Den vill vårt bästa. Men kritikerns elaka röst kommer ur rädsla och osäkerhet. Rädsla för att vi inte räcker till, att vi inte gör vårt bästa. Att vi inte ska vara omtyckta eller passa in.

Kritikern vill vårt bästa, men den gör oss istället osäkra, rädda och dränerade på energi.

 

Det kan kännas mest logiskt att försöka tysta ner och inte lyssna på din inre kritiker.

Men jag vill uppmana dig att göra precis tvärtom. Att lyssna på din inre och allra mest kritiska röst kan kännas jobbigt och kanske rör det upp starka känslor och får dig att tillfälligt känna dig nedslagen.

Tro mig, jag vet hur det känns. Men för att minska tiden som den inre kritikern tar inom oss måste man börja med att göra sig medveten om att den finns där. Målet med att lyssna är att förstå var den kommer ifrån och vad den vill, för att kunna sortera ut och välja att prata med oss själva på ett mer kärleksfullt sätt.

Din inre kritiska röst är inte heller bara din egen. Den har byggts på under lång tid av dina egna osäkerheter och rädslor, men också av din omgivnings osäkerheter och rädslor likväl som samhällets normer och krav.

Det är lätt att lura sig själv att vi behöver den där kritiska rösten för att utvecklas och bli bättre som människor. Som om ingen någonsin utvecklats genom kärlek, förståelse och osvikligt stöd.

 

Till slut blir kritik det enda sättet vi kan kommunicera med oss själva på.

Varje gång vi inte agerar som, eller är den perfekta människa vi har förväntningar på att vi ska vara, kritiserar vi oss själva. Det spelar ingen roll om det handlar om prestationer på jobbet, saker vi tycker att vi borde hinna med i vardagen, sådant vi tror att vi ska ha åstadkommit i livet eller relationer vi har.

När jag inte presterar, agerar eller känner som jag tycker att jag borde, kritiserar jag mig själv. När jag kritiserar mig själv presterar och agerar jag sämre och känner ännu mer skam över mina känslor.

Hållbar utveckling och ett hållbart förhållande till oss själva kommer ur kärlek, medkänsla, förståelse och empati.

När vi känner oss älskade och trygga i att vi kan och får vara allt det som är vi och känna alla känslor, mår vi bättre och blir också tryggare gentemot andra.

För mig är naturen livsviktig, det är mitt sätt att skapa tid och utrymme för att lyssna inåt. Det var först när jag började gå långa nattliga promenader på Dundret för några år sedan som jag började höra mina tankar och känslor på riktigt, utan den där kritiska rösten som hela tiden gjorde att jag tappade modet.

Jag behöver fortfarande tysta och lugna stunder i naturen med jämna mellanrum för att lyssna inåt och våga lita och tro på det jag tänker och känner, utan kritik eller skam. Jag har blivit bättre på att bemöta mina osäkerheter och rädslor om att inte räcka till mer kärleksfullt, precis som vi skulle bemöta en nära vän eller våra barn.

 

Du gör ditt bästa och försöker alltid göra bra saker.

Det är okej att vara rädd, men jag vet att du fixar det här.

Det är okej att allt inte blir perfekt på en gång, du tränar och utvecklas hela tiden.

 

Börja jobba med din egna inre kritiska röst

För att bli mer uppmärksam på hur din inre kritiker låter, kan du under ett par dagar notera när rösten är som mest kritisk. Skriv ner på mobilen eller i en anteckningsbok, vad den säger och när. När ett par dagar har gått läser du igenom det du har skrivit. När är rösten som mest kritisk, kan du se ett mönster? Är det du säger till dig själv sant? Skulle du säga det här till någon annan? Kan du se någon annans rädslor eller normer i din inre kritiker? Håller du verkligen med om allt?

När du gjort dig uppmärksam på rösten, försök att aktivt välja att säga annorlunda till dig själv i de situationerna. Vi kan inte rå för den första tanken som kommer. Vi kan däremot välja hur vi agerar på det vi tänker och välja att göra annorlunda.

Vill du ha fler verktyg för att må bättre och våga leva lite mer?

Vill du lära dig mer om dig själv och få fler verktyg för att hantera oro, ångest, stress och dåligt självförtroende? Anmäl dig till min onlinekurs Live A Little More som släpps i årsskiftet 2020/2021 där jag delar med mig av de verktyg som har hjälpt mig att må bättre och våga mer i livet och hjälper dig få in mer LIV i livet!

Vi ska bli fyra!

Erik fyllde fem år i april, fem år! Det har gått så galet fort samtidigt som det känns som en evighet sedan han föddes. När Erik var ungefär två år började vi prata om syskon, sådär nonchalant som man lätt gör när man redan har ett barn. Planerande. Vad är bästa åldersskillnaden? När i tid passar det bra?

Vi behöll alla bebisgrejer för vem vet, snart kanske dom skulle behövas igen. Men saker och ting blir inte som man har tänkt sig och livet går inte att planera. Det har varit många år av längtan efter ett syskon. Längtan som präglats av oro, rädsla och stundvis sorg. Om det är en sak som är säker så är det att barn inte bara är något man får, inte ens när man redan har ett.

Men en dag i början av sommaren så var det plötsligt där, pluset på stickan.

Sedan den morgonen har jag haft svårt att tro att det faktiskt händer på riktigt. Så många gånger jag tagit gravtest och kastat dom i sopkorgen medan tårarna rullat över kinderna. Sorgen varje gång mensen kommit. Glädjen när den varit sen. Den känslomässiga bergochdalbanan det innebär att hoppas på ett barn är svår att beskriva.

Jag har stundvis varit nästan likgiltig inför alltihop, livrädd för att det ska tas ifrån oss eller att det inte är sant. Men förra veckan var vi på rutinultraljudet och fick se mini dansa runt där inne. Det är verkligen sant!!

VI SKA FÅ ÄRAN ATT BLI FÖRÄLDRAR IGEN & ERIK SKA FÅ BLI STOREBROR. ♡

Jag är så exalterad, glad och så oerhört oerhört tacksam.

Det här är såklart också anledningen till att det har varit så tyst på alla mina kanaler under sommaren. Tröttheten, det konstanta illamåendet och migrän har gjort att jag knappt orkat göra något. Jag blev också rekommenderad av läkare att ta det extra lugnt så jag har släppt i princip allt. Ingenting har varit viktigare.

Ska jag vara ärlig hade jag i princip gett upp hoppet. I höstas sålde vi de sista av alla bebisgrejer och jag började bearbeta tanken på att vi kanske aldrig skulle få ett till barn. Sorgen, den enorma sorgen.

Fy fan vad den har varit jobbig i perioder. Också den jobbiga känslan av att vara utelämnad åt ödet eftersom man i Sverige (eller åtminstone i Norrbotten?) inte får någon hjälp när man redan har ett barn. Inte ens utredning om vad som är fel när mensen uteblir i långa perioder.

Idag mår jag bra förutom migränen som kvarstår med jämna mellanrum. Men mini därinne mår bra och vi här ute har precis börjat fatta att det här verkligen händer. Erik är så peppad att det första han gör varje morgon är att prata med bebis.

”Godmorgon bebis. Jag älskar dig redan, vi längtar efter dig. Jag kommer älska dig tills vi dör, så du vet.”

Jag gråter varenda gång. Vilken känslomässig bergochdalbana det är att få uppleva det här igen, med världens mest fantastiska storebror som bonus. Jag hade faktiskt nästan gett upp hoppet om att vi skulle få uppleva det här.

Jag ska skriva mer om alltihop vid ett annat tillfälle, men man borde få hjälp av vården, oavsett om man har barn eller inte eller någonsin ens vill få barn. Bara för att det är så nära kopplat till ens egen hälsa.

Hur som helst, just nu vill jag bara dela glädjen med er. I januari blir vi fyra! Och till dig som också kämpat eller kämpar, Jag vet hur det känns.

Kram på er! ♡ /Amanda

Häng med på retreat i Kangos 26-28 juni

– Reklam för egen verksamhet –

Hörni, nu är det äntligen dags! För vadå? Jo, för mitt allra första Explore Together Retreat. Tjohoo! Efter många om och men har jag äntligen lyckats få till en helg som funkar med både barnvakt, anläggningen och allt annat. Det är rätt kort om tid, men jag tänker att vi prövar och kör! Jag är Så jäkla glad över att kunna bjuda in er till denna magiska helg!

En helg med tid för att landa, reflektera och fylla på med energi!

Tänk dig ett Norrbotten i sommarskrud, med midnattssol och forsande älvar. Vi håller till på Lapland Guesthouse i Kangos, alldeles intill den mäktiga Lainioälven. Förutom norrländsk sommarmagi och nätter som aldrig tar slut blir det härliga träningspass, mjuka morgonklasser, lugn meditation och god mat! Dessutom gör vi under helgen en workshop om självkärlek och förändring i tre delar.

Mitt mål är att du både ska hinna landa, reflektera och ladda med massa ny energi. Du kommer precis som du är. Man behöver inte ha någon som helst erfarenhet av träning, meditation eller något annat för att vara med. Du dyker upp precis som du är. Punkt. Kom ensam och hitta nya vänner och bekanta eller ta med dig en kompis. Vi umgås tillsammans och det finns också tid att bara vara.

 

Vi håller till på Lapland Guesthouse – Wärdshuset i Kangos

Jag blev först introducerad till den här fina pärlan av min vän Sarah för drygt ett år sedan. Sedan dess har jag varit hit tre gånger. Anläggningen drivs av Johan och Eva tillsammans med deras anställda och här bor man bra med Lainio älven just utanför. Vackra timmerhus omgivna av gröna gräsmattor, odlingar och naturen. Det här är en anläggning med få bäddar och hög service. En perfekt plats för att landa och fylla på! 

Vill du följa med på retreatet? ♡

Läs mer om helgens schema och hur du bokar här! 

Roadtrip med barn – mina bästa tips

Är du lite sugen på en roadtrip med barn, men blir kallsvettig bara av att tänka på att åka bil länge? Vi har gjort några roadtrips med Erik under hans fem år i livet. Jag har kört ensam genom hela Sverige med honom, vi har varit till Lofoten ett par gånger och varit på bilsemester i Norge. Jag älskar friheten i att ha egen bil och kunna stanna var och när man vill.

Corona har gjort att fler svenskar planerar en semester i Sverige i sommar och många planerar en bilsemester. Men att vara på roadtrip med barn är inte alltid helt enkelt. Ett par öron orkar bara höra ”är vi framme snart” ett visst antal gånger innan man vill stanna och ge upp. Men jag har några tips som kanske kan göra en roadtrip med barn lite lättare, och roligare för alla! 

 

1. Gör hela resan till ett äventyr, inte bara destinationerna!

Vi vuxna har en tendens att tänka att målet är det viktiga, var vi ska stanna och hur det ser ut där. Helst ska det vara ett PERFEKT ställe. Du vet, fin utsikt, något att göra på plats, gärna ett ställe som ’andra gillar’ så vi vet att det är ’rätt’ och kanske att tillgång till toalett och möjlighet att handla mat kan vara bra också. Men om vi bara fokuserar på var vi är på väg och att det ska vara Perfekt – missar vi den stora tjusningen med att vara på roadtrip med barn.

När vi körde genom Sverige när Erik var liten hittade vi den här fina badplatsen längs vägen. Jag körde först förbi, men vände sedan och körde tillbaka. Vi stannade här länge och det var typ den mysigaste kvällen. Helt oplanerat.

För barnen är nämligen destinationen rätt ointressant. För dom är upplevelserna ni har tillsammans under tiden viktigare och det minsta lilla kan vara nog. Att stanna och leka på en lekplats man passerar, ta en promenad i en skog eller spontant stanna svänga in och reka en strand när ni ser en badplats-skylt.

De små upplevelserna längs vägen är ofta det som vi minns mest efteråt. Att ha handduk, badkläder och torra kläder lätt tillgängligt är också ett plus! Det blir roligare för alla om vi inte tänker ”nej men inte nu, för det är så krångligt att ta fram ….”

Att stanna på en parkeringsplats och leka med stenar och springa runt en stund kan göra stor skillnad för bil-trötta barn.

 

2. Planera dagen tillsammans

Vi brukar alltid kolla på kartan tillsammans på morgonen och sen komma överens om hur länge vi ska köra innan vi stannar. Erik har noll tidsuppfattning, precis som de flesta femåringar, men har vi sagt att vi kör i två timmar så går det nästan alltid bra att köra just två timmar.

Vi brukar också kolla sträckan vi körde dagen innan, var vi stannade och så kolla efter roliga ställen att stanna på under dagen. Jag brukar också fråga honom om vad han har för förväntningar på dagen, vad han vill att vi ska göra för att det ska bli en bra dag. Oftast är det enkla grejer som att stanna vid havet (i Norge är det alltid samma), köpa glass, ta en promenad i en skog eller något annat som vi lätt gör.

När jag vet vad han förväntar sig är det lättare att göra så att han får en bra dag – vilket underlättar för oss vuxna också eftersom han är nöjd = vi är nöjda. Ni vet hur det är.

Jag tror att vi vuxna ofta kör på vårt eget race, utan att inkludera barnen i planeringen och så blir de griniga för de vet inte alls vad som händer eller var vi ska. När de blir griniga blir vi less och tycker att allt är jobbigt. Men om vi pratar om planerna tillsammans är alla med på noterna och det blir lättare att ha en bra dag!

Att stanna vid havet och fiska är alltid favorit i Norge. Oftast vill han inte hålla på så länge, så det är en liten insats men gör hela hans dag! 

 

3. Packa bilen med eftertanke

När vi åker på bilsemester eller roadtrip gör vi det oftast med planen att tälta längs vägen, speciellt i Norge är det vår absoluta favorit. När man åker på bilsemester är det mycket saker som ska med, men att måsta packa ut och om hela tiden när man behöver något är inte speciellt kul. Därför hjälper det att tänka till när man packar! Det som behövs under dagen längst ut, det ni behöver för övernattning längst in.

4. Packa i plastbackar med lock

Då är det lätt att se vad som är i lådan och på så sätt ta rätt låda direkt. Det är också lätt att packa ur bilen om man behöver något längst in. Dessutom kan backarna fungera som avlastningsyta vid fika samt kan ställas utanför bilen en stund även om det regnar utan att innehållet blir blött.

Fika i bilen är en favorit. Här uppkrupen i bagaget med filtar och liggunderlag. Ja, det blev yoghurt på filtarna men vem bryr sig? Han var nöjd, jag var nöjd. All good! 

5. Ha alltid dagens mat och fika färdigpackat i en ryggsäck.

Om det blir akut mat-kris eller om ni hittar ett perfekt ställe för lunch kan ni bara ta den färdigpackade ryggsäcken och kliva ut ur bilen. Inget ”vänta, jag ska bara fixa ditt och datt”. Det är värt att lägga några minuter extra på att förbereda det på morgonen.

Som sagt är det också guld värt att ha badkläder, handdukar och torra kläder lätt tillgängligt så att spontana bad alltid är lätta att genomföra! Blöta handdukar torkar väldigt fort hängandes över sätet på en varm bil, just saying.

 

6. Var öppen för förändringar och nya planer

Det här låter kanske för enkelt för att ens klassas som ett tips men jag tycker att jag ofta märker att folk är så inställda på ”hur det skulle vara” att man missar det fina i det som faktiskt är. De allra bästa dagarna är ofta de där tiden bara går. När man inte planerat in i minsta detalj vad man ska göra eller har tider att passa. När dagen bara flyter på och man tar allting som det kommer. Med barn vet man att ingenting blir som man planerat, så det är lika att vara inställd på det från början och se tjusningen i det.

Om vi har en tydlig vision och förväntning på varje dag och planerar därefter finns det inte utrymme för att uppskatta det där spontana och oväntade.

En sån här fin dag kan man gärna stanna länge på samma ställe. Här i Lofoten för ett par somrar sedan. 

 

7. Prata om vad som är viktigast för er alla under semestern

Är det att hinna bocka av vissa specifika platser och se så mycket som möjligt eller är det att ni har fina dagar tillsammans med mycket tid för att leka?

Om vi ska vara borta tio dagar kanske vi har en eller två nätter ’bokade’ i mitten – resten får vara oplanerade. Då har vi ett mål, men har massa tid att göra det vi känner för. Ta en annan väg, åka till det där museet som vi hört talas om eller spendera en heldag på stranden om det är fint väder. Att veta redan innan vad alla tycker är viktigt och vad alla ser fram emot gör förutsättningar bättre!

Glass, glass, glass och mera glass! Här på toppen av Narvikfjellet. Jag tror att det finns något ordspråk som lyder ”Det kan aldrig bli för mycket glass till ett barn på bilsemester”.. inte? Det borde åtminstone finnas ett sådant ordspråk!

 

8. Planera underhållning i bilen.

Ja, jag vet inte hur ni underhåller era barn i bilen men vi kör Ipad. Och billekar, sten-sax-påse, gissa-vem-jag-tänker-på och en massa annat. Ipad funkar oftast ungefär 1,5 timme, sen är han less. I Norge funkar den nästan inte alls eftersom vägarna är krokiga och han lätt mår illa.

En målarbok med kritor, något att äta på, en surfplatta och några leksaker som går att leka med när man sitter still i en bil är bra grejer. Och glöm inte hörlurar till surfplattan, vad du än gör. Hörlurar innebär att du slipper höra Paw Patrol på högsta volym hela vägen och istället kan plugga in egna hörlurar och lyssna en ljudbok eller bra musik. Win, win win!! 

Barn älskar kanske inte samma saker som oss. Att gå på långa vandringar till exempel. Men att ta liften upp, käka glass och hoppa runt på stenar i all evighet går bra. Man får helt enkelt anpassa sig.

9. Ha med alternativa sovgrejer

Alla åker kanske inte på roadtrip med målet att tälta varje natt. Men att ha med sovsäckar, liggunderlag och ett tält, även om man tänkt sova på hotell, är ingen dum idé. Dels ger det extra mycket frihet att välja var ni stannar, dels är det extra lätt att göra roliga stopp. Jag vet inte om det finns något barn som inte gillar tanken på att få stanna bilen, fälla ner sätet och lägga sig och sova?! Kanske inte en hel natt, men kanske ett par timmars stopp när det inte finns något annat. Du kan läsa, vila hjärnan och barnet/barnen kan leka/vila och kanske sova en stund.

Har ni inte plats för hela packningen kan ett täcke och en kudde räcka. Att bädda ner barnen i något de tycker är mysigt och förknippar med att sova kan vara ett perfekt sätt att få dom att göra just det, somna.

Vackra tältplatser är en fördel i Norge speciellt. Den här var fin, men inte så praktisk. För mitt i natten när tidvattnet kom var vi tvungna att flytta tältet för att inte hamna i fjorden… Meen, man lär sig av sina misstag! 

 

10. Slappna av och njut!

Om du ofta tittar på andra som är på semester och tänker att ”dom verkar ha det så lätt och avslappnat, jag vill också ha det så”, men istället känner att ingenting blir som det var tänkt. Slappna av. Ta ett djupt andetag och sänk axlarna. Det är inte så farligt om inget blir som planerat. Om barnen får fläckar på kläderna, bilen är en enda röra och allt tar mer tid än ni hade tänkt er.

Återigen, att vara fäst vid en tanke om den ’perfekta semestern’ gör ofta att vi inte uppskattar vår semester lika mycket. För att inget blir så som det var tänkt. När det egentligen var bra hela tiden. Så ta det lugnt, och njut! 

Spontana tältplatser… 

Fikapauser kan också betyda en liten stund att ta fram datorn. Här åkte vi mitt i en jobbvecka så jag jobbade lite emellanåt medan Erik roade sig med att kasta sten eller något annat kul.

Fiske vid en bro längs vägen. Man har alltid tid för ett extra stopp, en stunds fiske och en promenad. Glöm inte det!

Du kanske också vill läsa 

Det var mina enkla men ack så viktiga tips! Har du andra tips som är bra? Skriv i kommentarerna så fyller vi på med fler bra grejer! ☺️

Alla borde ha en Mood Tracker

En Mood Tracker är ett visuellt sätt att få översikt över hur man mår över tid. Alla som har dåliga dagar emellanåt, och under de dagarna känner att ALLT är dåligt, borde använda sig av en Mood Tracker. Om inte annat under en begränsad tid för att få lite perspektiv.

Jag började med Bullet Journal för ungefär två och ett halvt år sedan. Ett halvår senare hittade jag Mood Tracker för första gången och sedan dess har jag gjort en nästan varje månad. Det ger ett sådant perspektiv på de där dåliga dagarna.

På en månad kan det Kännas som att det är minst hälften dåliga dagar. Men när jag tittar tillbaka på det jag fyllt i ser jag att det bara är en handfull dåliga dagar, mot fler än fem gånger så många Bra dagar. Tydligare än så kan det inte bli!  

Det är inte svårt att göra en Mood Tracker, man måste nämligen inte göra den ”snygg”. Man kan om man vill bara göra lika många fyrkanter som det finns dagar under månaden och sen fylla i en färg i varje ruta. Eller ett mönster, om man hellre vill det. Jag har gjort massa olika varianter av min, men oftast blir det någon sorts blommor med blad. För att det är enkelt och blir snyggt.

För att göra en Mood Tracker behöver du:

  • Papper (eller kalender/anteckningsbok)
  • Bläckpenna
  • Fyra olika färgpennor

Det enklaste är att göra denna i en bok eller ett block som du alltid har med dig. Om det är din kalender, anteckningsblock eller fast som en anteckning i telefonen spelar ingen roll. Huvudsaken är att när du ska fylla i den så har du den nära, inte hemma på skrivbordet eller på ett löst papper i den där osorterade högen i köket..

 

Det första du behöver göra är att bestämma din egen ’kategorisering’ av dagarna.

I min Mood Tracker har jag valt fyra olika kategorier och tycker att någon av dessa alltid passar min dag. De har hängt med sedan första gången för två år sedan. De jag har valt är :

  1. YAY! (Jag är glad och har energi!)
  2. OK. (Allt är Ok. Varken mer eller mindre.)
  3. Trött / sjuk (Inte ledsen, bara trött. Eller sjuk helt enkelt)
  4. Ledsen / uppgiven (Dåliga dagar då det känns som att man vill dra täcket över huvudet och somna om)

Färgerna för de olika kategorierna varierar jag från månad till månad, mest efter vad som passar bäst in i månadens tema i min Bullet Journal. Huvudsaken är att jag väljer en färg till varje kategori och gör en liten ruta där jag skriver ner vilken färg som tillhör vilken känsla.

Jag har också valt att inte ha för många kategorier eftersom det bara slutar med att jag lägger för mycket tid på att ”känna efter” just vilken som passar in idag. För mig måste det vara enkelt och inte finnas för mycket utrymme för att börja väga, analysera och döma.

Vill man göra det extra tydligt i början kan det vara bra att välja en färg som ’känns’ glad för den kategorin, respektive en färg som känns ’ledsen’ till den kategorin. Översikten i slutet av månaden kan bli lättare att ta till sig då.

Sen är det bara att välja ett ”mönster” eller en layout och göra lika många rutor/grejer att fylla i som det är dagar under månaden.

Om du, som jag, lätt fastnar i att det ska vara snyggt rekommenderar jag dig att inte komplicera saker. Om du gör det, blir det kanske aldrig gjort. Ibland gör jag ett enkelt rutnät med en liten ruta för varje dag och fyller i den. Det funkar minst lika bra! För mig är det jätte viktigt att min Bullet journal inte handlar om att det ska vara SNYGGT. Utan att det ska hjälpa mig planera och hålla ordning på saker.

Om du inte kommer på något mönster, eller känner att du ändå vill lägga lite tid på en snygg layout, kan du kolla in min Mood Tracker anslagstavla på Pinterest för inspiration!

Att föra in hur mina dagar har varit under så lång tid gör att jag har fått en bättre översikt över mitt liv. Nu vet jag att de dåliga dagarna bara kommer då och då, och att de allra flesta dagar är bra eller okej. Det gör att jag har fått mycket lättare att acceptera de dåliga dagarna, för jag vet nu att de passerar.

Att en känsla som helt dominerar på måndag kan vara som bortblåst på onsdag. Allt passerar. Som vädret i fjällen, ni vet. 

Om du vill komma igång snabbt kan du ladda ner min gratis MOOD TRACKER mall här!

Det enda du behöver är en skrivare och färgpennor. Skriv ut hur många du vill så slipper du fundera över layouten och kan istället fokusera på att få det gjort. ☺️

Lycka till! Om du prövar, skriv gärna en rad så får jag höra vad du tyckte! ♡

Svar på era frågor om att starta eget

För ett tag sedan skrev jag ett inlägg med fyra saker du Inte ska göra när du startar företag. I det inlägget hade jag även tänkt svara på era frågor om att starta företag, men det blev så långa svar att jag till slut delade upp det. Här är alltså mina svar på några av era frågor om att starta eget.

Har du fler frågor eller vill veta mer om något i det här inlägget? Skriv en kommentar eller maila mig så fyller jag på med fler inlägg om att starta och driva företag allt eftersom! 😊

 

Fråga nr 1: Hur gör man bäst för att våga släppa det trygga, fasta jobbet? Och när vet man att det är dags?

Den här frågan finns det ju inget svar på egentligen, eftersom svaret kommer vara olika för alla. Men man kan börja med att fundera på Varför man vill starta företag. Alltså, vad är din drivkraft till att vara egen?

Min drivkraft till att starta eget var att jag ville vara säker på att jag jobbade för något bra, från första intentionen till genomfört uppdrag. Jag ville också styra min egen tid och känna att den energi och det engagemang jag lade ner på mitt jobb skulle ge något tillbaka. Till slut kändes det som att starta eget var det enda alternativet.

Om du tvekar över det där med att släppa taget och våga, gör en face your fears.

Läs mitt blogginlägg om att möta sina rädslor och skriv ner varför du tvekar. Vad du är rädd för, vad är det värsta som kan hända och om det värsta händer, går det att förebygga eller reparera?

När du har gjort det, fundera över VAD som driver dig. Är det att ha mer tid över till annat? Kunna dricka kaffe på en fjälltopp en tisdags förmiddag? Eller är det att du vill jobba med något mer meningsfullt, tjäna mer pengar eller helt enkelt bara skapa något eget? När du har ditt Varför klart för dig är det lättare att motivera för dig själv varför du ska släppa taget om det där trygga. Vem vet, kanske är det inte att start eget som är din grej? Kanske behöver du bara byta jobb eller gå ner i tid.

 

Frihet att kunna styra över min egen tid, ett av mina Varför till att starta eget. 

 

Fråga nummer 2: Hur vet man vad som är rimligt att ta betalt?

Vad som är rimligt att ta betalt beror på så himla mycket olika saker. Men något som är bra att komma ihåg är att man måste ta betalt för mer än bara den faktiska tiden man jobbar. Man måste komma ihåg att som företagare måste man ta höjd för en massa saker. Utrustningen man använder, sin egen fortbildning, sjukdagar, administration, pension och en massa annat.

Ingen betalar dig för tiden du sitter och gör administration, offerter eller annat så det måste täckas av de uppdrag du gör. Det finns någon formel för vilket timpris man ska ha som konsult.

0,024 * (önskad månadslön före skatt) = ditt timpris.

Jag har gjort SÅ MÅNGA backjobb.. Där jag räknat fel eller där jobbet tagit längre tid än jag trott. Det är bra att skriva in i offerten vad du beräknar att det kommer att ta i tid, och att om det dyker upp något mer utöver det så tillkommer det och vad timpriset är då. Då har du gett dig själv lite andrum. Det finns en del bra avtalsmallar att använda sig av om du vill ha tips, det är bara att googla runt lite och våga låna från andra branscher också.

Räkna ut vad du behöver få in varje månad för att klara dig, alltså vad du behöver kunna ta ut och vad du har för kostnader. Har du enskild firma går ungefär 50% bort i skatt och avgifter. Kom ihåg också att det tar ett tag innan du har pengarna på ditt konto, så gör en enkel likviditetsplanering (hur mycket pengar du har under året) så du vet när du behöver fakturera.

Och sen kör på bara – du kommer att lära dig eftersom! 

Fråga nummer 3: Jag är nog väldigt dålig på att ”sälja” in mig själv. Tror du man behöver ha en rejäl dos sälj i sig för att kunna köra eget?

Jag känner så igen mig i det där! Jag är ingen natural born säljare, jag får kämpa mig till att sälja. Men det jag har lärt mig är att det såklart är lättare att sälja in sig själv när man vet att man klarar av uppdraget man säljer in. Alltså, när man vet att man kan Göra Skillnad för kunden du pratar med. Utgår man från det mindsetet är det mycket lättare att sälja in något. Du hjälper din kund med något. Oavsett om du jobbar med träning, fotografering eller IT. Ju fler uppdrag du sålt in och klarat av, desto lättare blir det att sälja in nästa.

Och så behöver inte sälj göras sådär klassiskt som man kanske tänker sig. Allt du gör för att promota dig själv är en form av sälj. Jag får många av mina uppdrag via sociala medier, bloggen eller podden.

 

Fråga nummer 4: Hur tänker du kring marknadsföring? Vad är den viktigaste faktorn eller insatsen för att nå nya kunder?

Steg ett tycker jag är att börja prata om det du gör, både på sociala medier och i verkligheten. Prata med din familj och vänner, presentera ditt företag på nätverksmöten och annat. När man börjar prata om det man gör dyker det ofta upp kontakter på oväntade ställen. Sen är det såklart bra att börja där det kostar minst, alltså nyttja sociala medier och din egen hemsida för att locka till dig nya kunder.

Skapa en enkel hemsida, skriv ner vad du gör och vad du säljer. Gör en lista på tio blogginlägg du skulle kunna skriva om det du gör eller säljer. Skriv dom eftersom. Börja posta på sociala medier om det du gör i ditt företag. Kom ihåg, när du tycker att du tjatar har de allra flesta inte hört det ännu! Så börja prata om det du gör! 

Om du vill ha tips på hur du förbättrar din närvaro på sociala medier kan du ladda ner min gratis guide här!

 

Kanske gillar du också detta om att starta och driva företag: