Kanske blir du provocerad av min fråga. Det hade jag blivit för ett par år sedan. ”Det är inte så jävla lätt” hade jag tänkt – och haft rätt. Det är inte så jävla lätt. Speciellt om man har ångest och ens hjärna försöker få en att tro på saker som inte är sant. Och misstro det som är det. Men jag vill ändå påstå att vi har ett val, även om det är jävligt svårt.
Vi kan välja att göra sånt som får oss att må lite bättre, eller så kan vi låta bli.
Vi kan välja att försöka ha en öppen inställning till livet, eller så kan vi låta bli.
Vi kan välja att reflektera, värdera och lära oss nya saker, eller så kan vi låta bli.
Poängen är att vi alltid har ett val. Vi kan låta livet hända oss och ständigt vara ett offer för de omständigheter som råder. Eller så kan vi ta ansvar och försöka påverka det vi kan.
Att förändra sina tankar, känslor och beteenden är svårt, speciellt om man har ångest. När man har ångest är det som att ha en fiende på insidan som får en att misstro allt och alla. Det är utmattande och frustrerande. Men det är inte omöjligt att förändra.
Ett sätt att hantera ångest är att öva på att inte tro på allt vi tänker. Vi vill så gärna hålla hårt i våra åsikter, tankar och känslor.
Vi gillar inte när någon kommer och säger att vi kanske har fel. Att vi kanske har valt en liten, liten del av sanningen och stirrar oss blinda på precis just den.
Kanske gäller det extra mycket när man har ångest, att man liksom snurrar runt i den där loopen av katastrofscenarier, ångest och oro. Även om det är obehagligt och jobbigt – är det något tryggt och välbekant över det. Vi vet vad som väntar oss.
En av mina kompisar sa en gång till mig: ”men Amanda, det går ju inte att få dig på bättre humör när du redan har BESTÄMT dig för att allt är skit. Du tänker ju inte ens lyssna på att det finns andra sätt att se på saken?”
Jag blev såklart skitirriterad och förmodligen ännu mer bestämd i min sak just där och då. Men det hon sa fastnade hos mig.
Var det sant? Var det så att jag hade bestämt mig? Att det var min inställning som stod i vägen för att känna på ett annat sätt? För om det var så, och inte så att omvärlden var hemsk, så fanns det ju en möjlighet att jag kunde ändra på det? Kunde jag ta kontroll över mitt liv?
Den tanken var svindlande – för den gav mig fullt ansvar och full frihet på samma gång.
Det här handlar alltså inte om vad som händer oss, för det kan vi inte påverka.
Ibland kastar livet så mycket skitmackor på oss att vi knappt orkar med det mest basala. Det är okej, det är så livet är. Aldrig konstant, aldrig likadant. Skit händer.
Man måste inte vara positiv och se möjligheterna hela tiden, det är inte det jag menar.
Men vår grundläggande inställning till livet kan antingen vara att livet bara händer oss och vi är ett offer för dess omständigheter.
Eller så kan vi ha inställningen att jag gör vad jag kan med det jag har – och därmed styra livet lite i taget åt det håll vi vill.
Om jag skulle fråga dig vilken inställning du har skulle du förmodligen svara att du har den senare.
Vi vill ju gärna tro det om oss själva, att vi är såna som tar ansvar för vårt liv och påverkar det vi kan. Det är både creddigare och logiskt sett mycket mer effektivt. Men om du tänker tillbaka på ditt liv och din inställning till saker i allmänhet, är det verkligen så?
- Om du säger att du vill träna mer, men inte gör det – varför?
- Om du säger att du inte trivs på ditt jobb, men inte gör något åt det – varför?
- Om du säger att du vill ha mer tid med familjen, men det aldrig blir så – varför?
Kanske är det för dig som det var för mig, att du har stirrat dig blind på en liten, liten del av sanningen och väljer att bara se den? Du intalar dig att det är så det är, att det är hela sanningen. Att du bara inte har förutsättningar att göra annorlunda.
Vad händer om du tänker ”finns det en möjlighet att jag har fel?”
Så enkelt, och samtidigt så svårt. Att våga öppna upp för möjligheten att våra tankar, känslor och åsikter kanske inte är hela sanningen. Jag menar inte att det du tänker eller känner är fel, bara att det kanske inte är hela sanningen.
Exempel:
Tanke: Jag är sämst i hela världen på det här och jag kommer aldrig bli bättre.
”Finns det en möjlighet att jag har fel?”
Ja. Jag är mest troligt inte sämst i världen på det här. Just nu är jag less, det känns som att det inte går så fort som jag vill. Men jag har blivit bättre. Jag kommer fortsätta att bli bättre om jag bara fortsätter jobba.
Tanke: Jag har inte tid att göra det jag vill, det är så mycket annat som händer hela tiden. Det är så lätt för alla andra.
”Finns det en möjlighet att jag har fel?”
Ja. Jag har kanske inte prioriterat det så högt som jag borde. Om jag hade gjort det hade jag tagit mig tid att göra det. Förmodligen är det inte så lätt för andra heller, men dom kanske gör det här istället för något annat.
Om du är helt ärlig med dig själv. Är du oftare ett offer för livet och dess omständigheter, eller tar du kontroll över ditt liv och styr åt det håll du vill?
Om det är så att du reflekterar och inser att du oftare än du skulle önska har offerkoftan på, så är det fina i det hela att vi kan välja att göra annorlunda i fortsättningen. Ett litet steg i taget.
När det känns tungt, jobbigt och omöjligt – börja med att ställa dig själv frågan ”finns det en möjlighet att jag har fel?” Kanske inser du att du har zoomat in på en liten del av verkligheten, och missat att det finns andra perspektiv. Då kan du mjukt skifta fokus och pröva göra annorlunda.
Så hur övar man på att hantera ångest och sluta tro på allt man tänker?
Ett sätt att få perspektiv på sina tankar, är att meditera. I meditation övar man hela tiden på att släppa taget om tankar och känslor. Att inte springa med i den evighetskarusell som vår hjärna är. Att inte fastna i varenda tanke som hjärnan producerar, utan istället observera flödet av tankar. Det är inte lätt, men det går. Sakta men säkert kan vi lära oss att inte tro stenhårt på varenda tanke som rusar genom huvudet. Det ger oss makt över vårt eget liv, att välja de tankar som vill oss väl. Och att släppa taget om de tankar som inte vill oss väl.
Gillade du det här inlägget? Då kanske du också gillar det här:
Att vara ute i naturen gjorde min ångest lättare att hantera.
