Alla borde ha en Mood Tracker

En Mood Tracker är ett visuellt sätt att få översikt över hur man mår över tid. Alla som har dåliga dagar emellanåt, och under de dagarna känner att ALLT är dåligt, borde använda sig av en Mood Tracker. Om inte annat under en begränsad tid för att få lite perspektiv.

Jag började med Bullet Journal för ungefär två och ett halvt år sedan. Ett halvår senare hittade jag Mood Tracker för första gången och sedan dess har jag gjort en nästan varje månad. Det ger ett sådant perspektiv på de där dåliga dagarna.

På en månad kan det Kännas som att det är minst hälften dåliga dagar. Men när jag tittar tillbaka på det jag fyllt i ser jag att det bara är en handfull dåliga dagar, mot fler än fem gånger så många Bra dagar. Tydligare än så kan det inte bli!  

Det är inte svårt att göra en Mood Tracker, man måste nämligen inte göra den ”snygg”. Man kan om man vill bara göra lika många fyrkanter som det finns dagar under månaden och sen fylla i en färg i varje ruta. Eller ett mönster, om man hellre vill det. Jag har gjort massa olika varianter av min, men oftast blir det någon sorts blommor med blad. För att det är enkelt och blir snyggt.

För att göra en Mood Tracker behöver du:

  • Papper (eller kalender/anteckningsbok)
  • Bläckpenna
  • Fyra olika färgpennor

Det enklaste är att göra denna i en bok eller ett block som du alltid har med dig. Om det är din kalender, anteckningsblock eller fast som en anteckning i telefonen spelar ingen roll. Huvudsaken är att när du ska fylla i den så har du den nära, inte hemma på skrivbordet eller på ett löst papper i den där osorterade högen i köket..

 

Det första du behöver göra är att bestämma din egen ’kategorisering’ av dagarna.

I min Mood Tracker har jag valt fyra olika kategorier och tycker att någon av dessa alltid passar min dag. De har hängt med sedan första gången för två år sedan. De jag har valt är :

  1. YAY! (Jag är glad och har energi!)
  2. OK. (Allt är Ok. Varken mer eller mindre.)
  3. Trött / sjuk (Inte ledsen, bara trött. Eller sjuk helt enkelt)
  4. Ledsen / uppgiven (Dåliga dagar då det känns som att man vill dra täcket över huvudet och somna om)

Färgerna för de olika kategorierna varierar jag från månad till månad, mest efter vad som passar bäst in i månadens tema i min Bullet Journal. Huvudsaken är att jag väljer en färg till varje kategori och gör en liten ruta där jag skriver ner vilken färg som tillhör vilken känsla.

Jag har också valt att inte ha för många kategorier eftersom det bara slutar med att jag lägger för mycket tid på att ”känna efter” just vilken som passar in idag. För mig måste det vara enkelt och inte finnas för mycket utrymme för att börja väga, analysera och döma.

Vill man göra det extra tydligt i början kan det vara bra att välja en färg som ’känns’ glad för den kategorin, respektive en färg som känns ’ledsen’ till den kategorin. Översikten i slutet av månaden kan bli lättare att ta till sig då.

Sen är det bara att välja ett ”mönster” eller en layout och göra lika många rutor/grejer att fylla i som det är dagar under månaden.

Om du, som jag, lätt fastnar i att det ska vara snyggt rekommenderar jag dig att inte komplicera saker. Om du gör det, blir det kanske aldrig gjort. Ibland gör jag ett enkelt rutnät med en liten ruta för varje dag och fyller i den. Det funkar minst lika bra! För mig är det jätte viktigt att min Bullet journal inte handlar om att det ska vara SNYGGT. Utan att det ska hjälpa mig planera och hålla ordning på saker.

Om du inte kommer på något mönster, eller känner att du ändå vill lägga lite tid på en snygg layout, kan du kolla in min Mood Tracker anslagstavla på Pinterest för inspiration!

Att föra in hur mina dagar har varit under så lång tid gör att jag har fått en bättre översikt över mitt liv. Nu vet jag att de dåliga dagarna bara kommer då och då, och att de allra flesta dagar är bra eller okej. Det gör att jag har fått mycket lättare att acceptera de dåliga dagarna, för jag vet nu att de passerar.

Att en känsla som helt dominerar på måndag kan vara som bortblåst på onsdag. Allt passerar. Som vädret i fjällen, ni vet. 

Om du vill komma igång snabbt kan du ladda ner min gratis MOOD TRACKER mall här!

Det enda du behöver är en skrivare och färgpennor. Skriv ut hur många du vill så slipper du fundera över layouten och kan istället fokusera på att få det gjort. ☺️

Lycka till! Om du prövar, skriv gärna en rad så får jag höra vad du tyckte! ♡

Sortera bland tankarna med flödesskrivning

Det är ungefär ett och ett halvt år sedan jag fick pröva på flödesskrivning för första gången. På skrivkursen jag gick i början av 2019 startade vi varje dag med att skriva morgonsidor. Tio minuters konstant skrivande utan att pennan släpper pappret, eller fingrarna släpper tangenterna. Det var svårt första gångerna, men efter ett tag kom man in i det.

Morgonsidor gör många författare vad jag har förstått, för att komma igång med skrivandet och rensa skallen. Jag upplever ofta att jag har svårt att släppa taget om jobbet när det är dags att sluta för dagen. Att konstant gå och tänka på jobb gör mig bara trött, helt i onödan.

Därför införde jag för två veckor sedan en ny rutin för mig själv.

Innan det är dags att hämta Erik från förskolan tar jag fram min lilla skrivbok, sätter ett larm på tio minuter, slår igång en bra låt och bara skriver. Efter det mediterar jag tio minuter med appen Headspace. Sen, sen promenerar jag och hämtar Erik.

Det har visat sig vara ett perfekt sätt att släppa alla tankar på jobb och bli mer närvarande. När jag skriver får jag skriva ner allt det där som snurrar i skallen och meditationen gör att jag får närvaron. Jag kommer förmodligen inte hålla i det här varje dag i all evinnerlig framtid, men det behöver man ju inte.

Huvudsaken är att man fyller på sin verktygslåda med verktyg som det här, som man kan ta fram och använda när man behöver det som mest. Därför vill jag dela med mig av hur man gör, så att du också kan använda det som ett verktyg för att släppa taget och hitta fokus.

Så lyckas du med flödesskrivning

Flödesskriv under en begränsad tid.

Ställ ett larm mellan 5-15 minuter. Om du vill, slå igång en bra och lugn låt. Jag gillar instrumental musik när jag skriver för annars fastnar jag lätt i texten på låten istället. Det finns massor av bra instrumentala playlists på Spotify om du inte vet vad du vill lyssna på. När du slagit igång musiken och larmet, lägg bort mobiltelefonen och Skriv!

Strunta i formuleringar och stavfel.

Pennan ska inte släppa pappret (eller fingrarna tangenterna om du skriver på dator). Det var det här som var svårast i början, att inte stanna upp och Tänka ut vad man skulle skriva och inte heller gå tillbaka och rätta. Det är inte formuleringarna som är viktiga, utan att du skriver. Strunta i stavfel, konstiga meningar och ord som inte passar in. Bara skriv.

Om du inte kommer på något att skriva, skriv det.

Jag börjar jätte ofta så. ”Jag vet inte vad jag ska skriva men nu skriver jag bara något.” Målet med övningen är att öppna ”slussarna” i hjärnan som stoppar tanken innan den nått pappret. Nu ska vi släppa alla fördämningar så skriv precis vad du tänker! För mig tar det ett par minuter innan jag kommer in i något vettigt. De sista minutrarna blir alltid mest spännande.

Döm inte det du skriver eller känner.

Många som gör den här övningen för första gången brukar säga att de blir förvånade över vad de skrivit. Om man lyckas släppa på de där fördämningarna kommer det ibland saker på pappret som man inte visste att man kände. Döm inte det du skriver, eller det du känner. Läs igenom om du vill, och sen lämnar du texten. Gå inte och grunna på vad du skrev eller varför. Se det som en skärmdump av din hjärna och bara låt det vara.  

Foto: Jennifer Sandström

 

Extra rubriker att fylla i för att rensa bland alla tankar

Om jag har mycket i skallen brukar jag efter de tio minutrarna lägga till några rubriker och skriva ner det jag kommer på under varje, utan vidare eftertanke. Ibland känner eller tänker jag inget speciellt när jag läser de olika rubrikerna och då skriver jag inget.

  • Vad var bra idag?
  • Vad var mindre bra idag
  • Vad oroar jag mig för?
  • Idéer
  • Tacksam för

Skriv på dator eller i anteckningsbok

Jag skriver mina flödesanteckningar i en liten anteckningsbok. Som en liten dagbok antar jag. Jag föredrar att skriva för hand, helt enkelt för att det är svårare att gå tillbaka och ändra och mindre saker som stjäl uppmärksamhet. Men man kan såklart skriva på dator också, för dig kanske det känns bättre. Försök isåfall stänga ner allt annat (mail, wifi etc) och bara gå in i din bubbla en liten stund.

 

Foto: Jennifer Sandström

 

Tips på vägen!

Om du har svårt att komma igång och skriva kan det vara lättare om man väljer ett ämne att skriva om. Exempelvis ”jobbet” eller ”hälsa” och börja skriva utifrån det.

Mina anteckningar börjar som sagt ofta med ”jag vet inte vad jag ska skriva” för att övergå i någon slags dagboks anteckningar. Men sen, de sista två minutrarna kanske, då är det som att hjärnan är igång och jag skriver både bättre och djupare. Det här är också ett jätte bra sätt att komma igång att skriva blogginlägg, uppsatser eller vad annat man kan tänkas skriva på.

 

Man ska inte tro på allt man tänker.

Jag tycker att det är skönt att gå tillbaka och se vad jag skrivit för en vecka eller ett par dagar sedan. Det blir så tydligt då att man inte ska tro på allt man tänker. Att känslor kan vara ologiska och att allt passerar. En dag kan jag skriva att jag oroar mig för något, för att nästa dag inte alls känna samma sak. Tre dagar senare går jag tillbaka och läser och tänker ”Va? Oroade jag mig verkligen för det så mycket för bara några dagar sen?”.

Ni fattar, det här är ett bra sätt att verkligen skrämdumpa hjärnan och frigöra utrymme på hårddisken. Så skönt!

 

Lycka till med din flödesskrivning och hör gärna av dig om du testar så får jag höra vad du tyckte och hur det gick! ♡

Ge dig själv tid och kärlek på alla hjärtans dag

Nästa vecka är det alla hjärtans dag och det cirkulerar mycket reklam som vill få oss att konsumera grejer. Grejer som på något sätt ska visa de som står oss nära hur mycket vi älskar dom. Jag scrollade förbi just en sån reklam när jag satt vid datorn en eftermiddag förra veckan och kände mig lite provocerad. Hur har vi hamnat här egentligen? Att vi uppmanas köpa saker för att visa någon att vi tycker om dom. Det är inte bara onödig konsumtion och onödiga pengar som spenderas, det blir också så lätt en skuldbeläggning. ”Om du inte uppmärksammar din partner och köper ditt och datt i present är du ingen bra flickvän/pojkvän”.

Men kärlek och relationer handlar ju inte om saker eller dagar. Det handlar om att finnas där för varandra i vardagen. Att stötta, peppa och ge varandra tid. Att visa någon att man tycker om dom kan vara en avsopad bil på morgonen. Ett sms mitt i en stressig dag. En axel att gråta på, ett peppande ord. Någon som tror på en och stöttar en. Det behövs inte en speciell dag för att visa det. Kärlek och uppskattning kan vi visa varandra varje dag.

Du är så dum. Inget du gör är egentligen riktigt bra, dessutom hinner du inte tillräckligt och är inte en speciellt bra kompis, fru eller mamma. Du är lat också, har ful hy och passar dåligt i alla kläder du tar på dig. Tro inte att du kommer att lyckas med något, det är du inte bra nog för. 

Det är hemskt ändå, att det är så här jag ofta pratar med mig själv.

Jag skulle aldrig någonsin tänka så om någon annan, så varför gör jag så här mot mig själv? Varför är jag min egna allra värsta kritiker och fiende? De senaste åren har jag aktivt övat på att förändra hur jag pratar med, om och värderar mig själv. Det har blivit betydligt bättre, men det är kanske något av det svåraste vi gör. Att älska oss själva precis som vi är.

Men vi borde spendera den där tiden, pengarna och omtanken på oss själva istället.

För att vi verkligen behöver den. Jag tror inte på att vi måste älska oss själva för att någon ska kunna älska oss. Alla människor är värda kärlek och kan bli älskade villkorslöst, oavsett vad vi tycker om oss själva. Men det är inte helt lätt att verkligen, på riktigt, ta till sig det. Att du är värd att älskas, oavsett vad.

Jag kände att det här är ett ämne som vi borde prata om mer.

Jag har tänkt på, läst om och reflekterat mycket över det på sistone. Vad jag har för relation till mig själv och varför. När jag delar något om sånt här på sociala medier är det väldigt många som hör av sig och vill prata. Vi behöver släppa pressen på oss själva och tillåta oss att bara vara.

Därför vill jag, i samband med alla hjärtans dag, bjuda in dig till en gratis online föreläsning på just det här ämnet. Att älska sig själv. Jag är inte bättre på det än någon annan, men jag vill ge dig gåvan av tid och reflektion. Jag tänker att vi kan hjälpa varandra att se oss själva ur ett annat perspektiv och ge oss tid, kärlek och förståelse.

Kanske kan jag så ett frö om kärlek till dig själv som får gro och växa sig starkt hos dig? 

Online föreläsning | torsdag 13 februari kl 20.00

LOVE YOURSELF

Anmäl dig här >

 

 

Anmäl dig till online-föreläsningen via länken ovan. Sen när det är dags klickar du på länken du fått i mailet och så ses vi online. Jag är dödsnervös. Det här är första gången jag gör något sådant här online och det skrämmer mig. Men jag blir också peppad av att se att så många redan anmält dig. Vi behöver det här! Det vore kul om du vill vara med! ❤️

Läs mer om föreläsningar >

Intervju med Rebecca Lundh – om att driva företag och leva med ångest

Det har gått ett par månader sedan jag släppte det senaste poddavsnittet av Lev Podcast. Både sommar och höst har hunnit passera och vintern har hunnit komma till Gällivare. Men så äntligen, i början på förra veckan träffade jag Rebecca Lundh.

Rebecca är en tjugosexårig tjej från Kiruna som driver företag och jobbar som fotograf. Jag har följt Rebecca på Instagram länge och fascineras alltid av hennes fantastiska bilder. Hon är en oerhört proffsig fotograf med kanske den mest enhetliga bildstilen jag någonsin sett, men bakom den kanske till synes perfekta och professionella ytan lyckas hon också visa allt annat som hör livet till.

Hon delar också med sig av ångestdagar, chipsmiddagar, långa redigeringsnätter och motgångar. Jag älskar och beundrar hennes sätt att jobba och hur hon lyckas vara både professionell och down to earth och ärlig på samma gång.

Det blev ett samtal om att driva företag och jobba med kreativa yrken här uppe i gruvornas mecka. Vi pratade om ångest, professionalitet och företagande. Vi lyckades också ge en (mjuk och välmenande) känga till machokultur, gubbherravälde och tystnadskultur. Det blev ett avsnitt med massor av girlpower, mycket skratt och idéer och önskningar om framtiden.

Gå in och följ Rebecca på Instagram eller kolla in hennes hemsida, du kommer inte ångra dig! 

 

Du hittar som vanligt avnsittet på nätet, Acast, Spotify eller där du hittar dina poddar!

En paus på fjället

Ibland behöver man en paus. Idag tog jag en promenad på toppen av Dundret på lunchen i samband med en fotografering. Sen satte jag mig här med ryggen lutad mot en sten. Drack en kopp kaffe. Passade på att ha ett telefonmöte medan jag hade blicken fäst i horisonten och vinden smekte mitt hår.

Jag lade mig ner en stund och kände den solvarma stenen mot min rygg. Strök fingrarna över riset och spenderade ett par minuter med att klä av en liten torkad pinne sin bark. Kliade hundarna bakom örat och svarade på ett mail. Drack en till kopp kaffe. Sen promenerade jag tillbaka till bilen och fortsatte med min dag.

Små pauser som den här ute på fjället är som flera timmars meditation. Att se horisonten för en stund. Känna jorden under fingrarna och vinden i håret. Det gör mig närvarande, fokuserad och stark. Och jag behöver den som mest när jag inte har tid. När hjärnan har fullt upp med att hålla reda på saker. Komma ihåg möten. Svara på mail. Göra listor och beta av arbetsuppgifter.

Att leva livet lite mer hållbart och glädjefyllt är ingen lätt grej. Man måste hela tiden ta medvetna beslut och vara uppmärksam. Det är så lätt att halka in i jobba-äta-sova fällan. Att prestera. Alltid prestera mer.

Men livet är så mycket mer än jobb. Än prestation. Ibland måste man bara få vara. Hämta andan en stund. Lugna ner tankarna. Tona ner bruset så man hittar tillbaka till sig själv och hör vad man faktiskt tänker.

Idag gjorde jag det här. När gjorde du det senast? 

Känslan efter en föreläsning

Igår föreläste jag här i Gällivare. Eller föreläste. Jag gillar inte det ordet. Det låter så.. akademiskt. Jag pratade med och inför en grupp människor igår, här i Gällivare. Det är alltid lite nervöst att göra saker på hemmaplan. Man vet vilka folk är, men känner dom inte. Man tänker att de har förutfattade meningar om hur man är och vad man kan. Men trots den inledande nervositeten gick det bra. Det blev en känslosam, fin och varm eftermiddag.

Det var Spira som bjudit in till sommarmingel. Ungefär tjugo deltagare i varierande åldrar var med, alla kvinnor. Jag gjorde min föreläsning ”Det stora äventyret” och pratade om att våga leva. Jag försöker att aldrig planera vad jag ska säga på dessa föreläsningar. De har alltid samma mål, syfte och ramar, men resan genom skiljer sig lite för varje gång. Mina ord och tankar får styra vägen. Det som kommer i stunden är det som ska ut. Tillit. Till att allt blir som det ska. 

En bild från en löptur på Dundret i söndags tillsammans med Maria. Precis sånt som ger mig mer liv i livet. Bilden är tagen vid 22 på kvällen i vacker kvällssol.

Det var många som kom fram efteråt och sa att de blivit berörda.

Att mina ord fick de att känna mycket. Sorg, glädje, hopp och tillit. Jag blev alldeles varm inombords, för om det är något som jag tycker är fint är det att kunna beröra människor genom att dela med sig. Kanske kan det vara just min lilla gnista som tänder en eld inom någon, en eld som kan mynna ut i mer självkärlek och liv i livet. Vad fint det vore!

Jag är oerhört glad för att Petra, Katarina och Lisa från Spira bjöd in mig till den här fina stunden. Förutom att jag pratade fick vi också lyssna på stämningsfull musik, höra världspremiären på Petras låt (som var fantastisk!) och fundera lite kring vad vi vill med denna sommar. Jag landade i liv och tillit. Jag vill ha tillit till att jag är där jag ska vara, att saker som ska hända kommer att hända och att jag kan. Och så vill jag fylla mina dagar med LIV. Äventyr, lugn, närvaro och människor.

Efter föreläsningen kände jag mig lite trött, nästan som att jag laddat ur rejält.

Efter ett par dagar då jag känt mig låg och trött var det härligt att få göra det jag älskar och möta så många fina människor. Jag känner mig mer än redo för sista arbetsveckan och sedan lite semester. Semestern i år börjar med en resa till Österrike, vilket känns oerhört kul och spännande. Sen väntar tid för vila, stugbygge och bröllopsbesök och bröllopsplanering. Mer om hur planeringen gått i ett annat inlägg.

 

Hoppas att du får en fin midsommar, var du än är! ♡

Om att hantera livets många förluster och bearbeta sorg

För ett tag sedan intervjuade jag Anna Parfa till podden om att bearbeta sorg. Anna är distriktssjuksköterska och sorgterapeut. Vi pratade om livets många förluster och hur man bearbetar sorg. Det var ett möte som berörde mig på djupet.

Anna förlorade sin dotter i den nionde graviditetsmånaden för snart femton år sedan. Mitt i den värsta sorgen bestämde hon sig för att hon ville bli glad igen, ville kunna skratta. Så hon började bearbeta sin sorg på djupet. Efter det kände hon att hon ville hjälpa andra att göra samma sak. Bearbeta sin sorg för att hitta tillbaka till glädjen igen.

Anna Parfa, sorgterapeut och distriktssköterska. Foto: Remke Spijkers

Vi går igenom många olika sorters förluster i livet

Det viktigaste som jag tog med mig från mötet med Anna var att vi går igenom så många olika sorters sorg i livet. Sorg är väldigt förknippat med förlust av någon nära eller allvarliga sjukdomar, men det kan vara så mycket mer än det. Vi kan uppleva en förlust när livet inte blir som vi tänkt oss. Det kan vara att förlora ett jobb, skada ett knä så man inte längre kan vara aktiv, att vara ofrivilligt barnlös eller en skilsmässa.

I och med att vi inte lärt oss att identifiera den här typen av förluster i livet, kan vi inte heller identifiera sorgen och bearbeta den. Att känna sorg, ilska eller bitterhet – tillsynes utan anledning – kan bero på en serie mindre förluster som inte bearbetats. Anna hjälper människor att identifiera förluster och bearbeta sorgen.

Att bearbeta sorg för att hitta glädje

Annas historia är inspirerande. Att bearbeta sorg betyder inte att glömma bort eller bli evigt glad, det betyder att kunna hitta glädje trots sorgen. Lära sig plocka fram allt det fina mitt i det ledsna. Att på ett sätt få ännu bättre tillgång till sina känslor och minnen och inte låta sorgen definiera en. Anna håller också utbildning i sorgbearbetning, något jag tror att nästan alla hade haft nytta av.

Du kan lyssna på hela poddavsnittet med Anna Parfa om att bearbeta sorg här. Podden finns också på Spotify eller där du hittar dina poddar.

 

Jag har lärt mig så mycket mer om förluster och vikten av att bearbeta sorg i livet.

Min vän och kollega Angeliqa gick bort i mars i år, därför snurrar mina tankar mycket kring sorg och livets skörhet just nu. Jag tycker att det är något vi alla borde prata mer om. Förluster, sorg och sånt som är på riktigt. Kanske måste vi också börja med att hantera våra egna förluster och bearbeta vår egen sorg?

Om du vill komma i kontakt med Anna eller läsa mer om utbildningarna i sorgbearbetning så hittar du det på Sorglinjen.se.

Har du lyssnat på avsnittet? Vad tyckte du? ♡

Vandra i frid Angeliqa

18 november 2018

Jag: ”Är ute och prommar! Kaffe i repan om en stund??”

Angeliqa: ”Deal. See you @ coffee heaven. Coffee Namaste.”

Vi möts i repan en liten stund senare. Vi bestämmer oss för att promenera den lilla biten till Åre Bageri istället. Vi beställer kaffe, och fika såklart. Kaffet hämtar man själv runt hörnet. Jag fyller min mugg med rykande hett kaffe. Angeliqa tittar sig omkring och sträcker sig sedan upp på hyllan ovanför och tar ner en mugg som mer liknar en skål. Hon fyller den till bredden och går sakta tillbaka till vårt bord. Hon går varsamt, som om kaffekoppen i hennes hand var en ömtålig skatt.

Kaffet är gott, fikat ännu godare. Vi pratar om allt mellan himmel och jord. Jag och Angeliqa lärde känna varandra i Stockholm på The Influencer Convention för tre år sedan. Vi klickade direkt. Hon bjöd in mig till all hennes kunskap och värme utan att tveka. Vi började redan då prata om när vi skulle ses igen, att vi ville vandra ihop och kanske hyra en stuga i skogen en vecka. Det var en vänskap som var enkel och okomplicerad från första stund. Jag såg upp till Angeliqa på så många sätt. Hon var en förebild i branschen. Hon pratade om vandring på ett helt nytt sätt, som jag älskade. Det var så logiskt.

Angeliqa på toppen av Åreskutan under ett event med Kvinnliga Äventyrare som hon ordnade tillsammans med andra. 

Vi satt där på Åre Bageri, denna lördag i november, och pratade i timmar medan kaffet svalnade, kopparna fylldes på och yogaklasserna vi skulle gå på passerade – utan oss där.

Vi pratade om hennes blogginlägg om framgång och lycka. Om hur lätt det är för folk att tro att allting är så jäkla bra bara för att det ser ut att rulla på. Hur svårt det är när folk säger ”Jag ser att det går så bra för dig nu!” men det på insidan känns tungt, ensamt och jobbigt. Du berättade att du hade varit sjukskriven. Att det var jobbigt att inte kunna vandra som du ville.

Jag önskar att jag hade förstått vidden av det mörker som du bar inom dig. Jag förstod aldrig att det vi pratade om där och då, faktiskt var ett hot mot ditt liv.

Jag och Angeliqa på The Influencer Convention 2016. Bilden har Jennifer tagit på oss, något jag är oerhört glad för. ♡

Nu sitter jag här och låter verkligheten sjunka in. Hela veckan har jag gått som i ett töcken. Det mesta har varit som vanligt, men tankarna har snurrat. Gång på gång har jag återvänt till det faktum att du inte längre finns bland oss. Gång på gång har jag återvänt till jobbet och fortsatt som vanligt. Min hjärna har inte velat ta in vidden av beskedet. Imorse läste jag meddelandet från din familj om att du gått bort och det sjönk in djupt i mitt hjärta och krossade allt. Jag grät i flera timmar. Tårar rullar längs mina kinder medan jag skriver det här.

Vi måste våga prata mer om allt det som sker på insidan.

Om ångesten, stressen, det mörka och det jobbiga. Även de som utåt sett verkar ha allt, må bra och leva ett fantastiskt liv kan må dåligt. Det är också viktigt att komma ihåg att självmord inte är ett val. De som mår dåligt vill inte dö, de ser bara ingen annan utväg. De orkar inte längre. Jag är ledsen att du inte orkade längre Angeliqa. Världen var en bättre plats med dig i den. Du kommer att vara evigt saknad.

Vi ska göra vårt bästa för att fortsätta sprida din klokhet, värme och energi till världen i alla våra dagar. Det är det minsta vi kan göra. Vi måste också börja prata mer om det som är på riktigt, hur vi mår egentligen, under ytan. För din skull Angeliqa. 

 

Angeliqa Mejstedt

5 december 1986 – 23 mars 2019

Detta vill jag skicka med dig idag: Krama någon som står dig nära. Boka in den där lunchen med en vän du gillar men inte sett på länge. Lyssna klart på varandra. Ge det finaste ni har till varandra. Tid. Dela tid. Inget annat är viktigt. Någonsin. – Angeliqa Mejstedt, Vandringsbloggen 12 juli 2018.

Självmordslinjen är till för den som har suicidala tankar. Ring 90101, mejla eller chatta anonymt med volontärer. Självmordslinjen har öppet dygnet runt.

 

Tack för allt. See you @ coffee heaven ♡

Det är så jäkla läskigt att våga

Modiga människor är fantastiska. När jag tänker på mod tänker jag på människor som gör saker mot alla odds. De som vågar satsa fast ingen tror på dom. Jag tänker på människor som står upp för sig själva och andra. De som har civilkurage. Jag tänker på äventyrare som ger sig av på långa expeditioner långt ut i vildmarken. Men jag tänker också på de som anmäler sig till den där danskursen, trots att de aldrig dansat förr. De som byter jobb och karriär mitt i livet. Vågar omvärdera sig själva och sina liv. Som vågar pröva något nytt.

I veckans poddavsnitt pratar jag och Alice om just det – att våga. Vad är det som gör oss modiga egentligen? När är vi modiga och när är vi inte det? Vi pratar också om hur rädsla påverkar oss och vad som händer när vi agerar ur rädsla, istället för mod. Jag är definitivt ingen psykolog, men jag är helt övertygad om att beslut som tas i rädsla sällan är bra för oss. Inte för oss som individer, men inte heller för oss som samhälle eller för världen.

Jag älskar att prata om det här. Att våga. För om det är något som har fått mig att växa som människa de sista åren så är det att jag har vågat. Många tror att modiga människor inte känner rädsla. Jag tror tvärtom. De modigaste människorna är lika rädda som alla andra, men de agerar inte i rädslan – utan med mod. Och eftersom vi växer varje gång vi kliver utanför vår comfort zone så växer också modet. Vi flyttar gränsen hela tiden. Blir modigare. Mer trygga i oss själva och vår kapacitet.

Det är som med träning. Det slutar aldrig vara jobbigt att träna – men vi orkar lite mer för varje gång. För varje gång vi vågar något som vi inte vågat innan, flyttar vi den där gränsen. Utökar vår comfort zone.

 

Du kan lyssna på avsnittet där du hittar dina poddar eller lyssna direkt i din webbläsare: 

När gjorde du något riktigt modigt senast? ♡

Att sätta mål för det nya året

Januari är snart över och med det är den första månaden på 2019 gjord. Jag älskar januari, mest för att det är den månad då ljuset återvänder. Dagarna blir sakta längre och längre och världen badar i vackra färger. Det är också en månad då många vill komma igång. Börja om. Starta nya rutiner och sätta en bra grund. Så även jag.

Men varje år gör jag samma sak, jag tänker att det här året ska bli outstanding. Att det här året kommer att bli annorlunda. Nu, nu ska jag göra allting rätt. Ta tag i det där som jag inte tagit tag i tidigare, börja träna, äta bättre, följa mina drömmar och göra mer som hjärtat vill. Jag ser det kommande året framför mig som genom något slags guldfilter. Hur enkelt allt kommer att vara, hur bra jag kommer att må.

När jag tänker på allt jag ska göra under året, ser jag framför mig att jag gör det med en enorm självsäkerhet och lätthet. Det är så enkelt. I tanken. Men något med alla dessa mål, tankar och idéer skaver.

Det är som att.. som att det inte riktigt är jag.

Sanningen är den att oavsett hur jäkla bra mål jag sätter upp är det fortfarande bara den vanliga jag som står där när det är dags att genomföra.

Med darrande händer, bultande hjärta och svetten droppandes längs ryggraden. Ingenting är enkelt. Och det är ju inte målen i sig som är fel, det är bara det att jag ofta underskattar modet, tiden och styrkan som krävs för att genomföra. Istället för att sätta mål utifrån den jag är, sätter jag mål efter vem jag vill vara. Men jag sätter inga mål för vägen dit. För själva genomförandet.

 

Färre mål och mer fokus

Jag och Jennifer pratade om att sätta mål när hon var hit tidigare i januari och jag blev så inspirerad av den metod hon valt att jag bestämde mig för att pröva samma. Ursprungligen är det här en metod från Warren Buffet och den går ut på att man sätter upp 25 mål, väljer ut de fem viktigaste och sätter alla de tjugo övriga på en ”saker jag inte ska göra” lista.

Målet med att sätta mål så här, är helt enkelt att fokusera på de fem viktigaste sakerna istället för att spreta runt på alldeles för mycket. För mig som gillar att göra många saker åt gången är det här perfekt. Jag behöver ständigt träna mig på att fokusera. Begränsa. Att ha en lista över saker jag inte alls ska göra, hoppas jag hjälper mig att komma tillbaka till det som verkligen är viktigt.

Som komplement till mina fem mål har jag också gjort en handlingsplan.

För att målen faktiskt ska bli genomförda. Det är ett sätt för mig att träna mig själv mentalt, under hela året, och förebygga de fallgropar jag vet att jag alltid hamnar i. Som att tänka att jag inte kan, inte räcker till. Vad jag gör om jag står där när det är dags och tvivlar på mig själv, känner obehaget och ångesten komma krypande. Handlingsplanen är inte mål i sig, utan olika sätt jag tar mig fram till, och genom, mina mål.

Det låter kanske stort och komplicerat, men det är det inte. I själva verket är min handlingsplan sju meningar nedkladdade på en bit papper. Det är som ledord att luta sig mot när vägen framför en känns läskig och svår. En påminnelse om att inte ge upp. 

Mitt ledord för förra året var MOD. Att våga. Och jäklar vad jag vågade. Och även om inte allt blev som jag hade tänkt, var det ändå ett år som lärde mig oerhört mycket och för det är jag tacksam. I år är mitt ledord FOKUS.

 

Brukar du sätta mål för året?

Tre minuter om dagen som gör skillnad i själen

Tre minuter låter inte som någon tid att ta vara på. Lite som småpengar. Man handlar något stort och får tre kronor tillbaka. Behåll dom. Skramlar bara i fickan. Onödigt. Tre minuter känns ibland för lite för att bry sig om. Men vad händer om vi faktiskt använder den tiden till att göra något som kan göra oss gott? Innan vi kliver upp ur sängen, i väntan på kaffemaskinen, på bussen eller innan vi går och sover.

Väl tillvaratagna kan tre minuter om dagen vara början på en ny vana – som får dig att må mycket bättre.

Det som jag tror kan göra skillnad, även om du bara gör det tre minuter om dagen, är meditation. Jag har aldrig varit intresserad av meditation. Precis som med löpning har jag alltid tänkt att det inte är något för mig. Jag blir så rastlös. Tänker inte bra när jag sitter stil. Vet inte ens vad jag ska tänka på. Meditation har alltid känts som något flummigt. Mina associationer går direkt till buddhistiska munkar i ett tempel långt bort och jag känner att hela jag går i strejk. Jag är liksom inte där. Det är verkligen inte jag.

Men som med så mycket annat i livet så mår vi bra när vi växer och utvecklas. Utmanar våra egna mentala gränser. Magin ligger bortanför vår komfortzon och det är när vi gör allt det där som vi är dåliga på, eller inte gillar, som vi växer som mest. 

I vissa meditationer ska man visualisera en plats. Då visualiserar jag alltid det här. Att jag sitter på toppen av Dundret med hundarna vid min sida sent på kvällen. Världen är stilla och det är bara jag och mina tankar. Och oavsett vad som händer i mitt liv eller vad jag tänker så står berget här och solen kommer gå upp i morgon igen. 

Kan tre minuter meditation om dagen verkligen göra skillnad?

Jag och Jennifer började prata om meditation vid ett av våra jobbmöten över telefon. Att det vore skönt att göra något annat på morgonen än att slå igång telefonen och scrolla. Fylla hjärnan med skräp. Man borde ta tillvara på den tiden och starta dagen på ett meningsfullt sätt istället. Vi bestämde oss för att tillsammans testa meditation, minst en gång om dagen och helst på morgonen. För att se om det kunde göra någon skillnad. Nu har det snart gått tre veckor och vi tycker båda att det har gett massor.

Det som slår mig mest är hur mycket vi underskattar att sätta oss ner i några minuter och lyssna inåt. Ta djupa andetag. Låta tankarna samlas. Tre minuter i väntan på bussen kanske känns som ingenting. Men tre minuter i tystnad, med fokus på dig själv, känns långa. Att bara sitta tyst för sig själv kan vara svårt och kännas löjligt om man aldrig har mediterat förut, men som tur är finns det hjälp att få direkt i vår mobiltelefon.

 

Gör telefonen till din bästa meditationskompis

Så istället för att scrolla planlöst i flera timmar varje dag kan du använda tiden, och telefonen, till att förstå dig själv bättre. Den app som vi använder oss av heter Headspace och är gratis att ladda ner. I den kan man lyssna på guidade meditationer i allt från tre till tjugo minuter. Man kan också bjuda in vänner och på så sätt hjälpa varandra att fortsätta. Att ha någon att göra det här med gör faktiskt skillnad. Man kan peppa varandra och har någon att prata med om det man lär sig. Jag och Jennifer har pratar jätte mycket om vad vi kommit fram till under våra meditationer, något som känts både skönt och som har hjälpt mig att fortsätta. Vad tyckte du om den sessionen? Hur känner du dig efter dom här dagarna? Har du kommit på något viktigt om dig själv? Hur går det för dig? 

Så här efter tre veckor med minst tre minuter meditation om dagen känner jag mig lugnare, stabilare och gladare. Att jag väljer att samla mina tankar och förstå mig själv bättre gynnar inte bara mig, utan även alla människor i min omgivning. Min familj, mina vänner och människor jag möter i mitt jobb. Win win, helt enkelt. 

Utmaning – meditera tre minuter om dagen

Alla kan avvara tre minuter om dagen. Teama ihop dig med en kompis och börja meditera en liten stund varje dag. Ni behöver inte göra det tillsammans, men ni kan peppa varandra och prata om det ni upplever. Meditera när det passar dig. Kanske är det inte på morgonen utan på kvällen när barnen somnat eller på jobbet mitt på dagen. Gör det med hjälp av en app om du inte vet hur du ska göra eller känner dig osäker. Testa en vecka. Känn efter hur det känns. Kanske kan det vara början på en ny vana? 

 

Brukar du meditera? Berätta! Och kommentera gärna här om du prövar utmaningen så får jag veta hur det kändes och vad du tyckte! ♡

Alla dessa tankar om döden

Erik är just nu inne i en ålder där han pratar väldigt mycket om döden. Vad händer när hundarna dör? Kommer du och pappa att dö en dag? Varför dör man mamma? När alla dessa frågor om döden först började komma blev jag chockad. Helt tagen på sängen. Ska det verkligen börja så här tidigt, tänkte jag. Men jag har förstått nu att det är så. Att det kommer i den här åldern. Funderingarna över liv och död och skillnaden däremellan.

Allt eftersom har jag vant mig vid att han frågar. Vant mig vid att prata om något som är så abstrakt och tabubelagt i vårt samhälle. Att vi en dag ska dö. 

Än så länge pratar vi mest om att man ska dö när man blir gammal. Jag brukar säga att när man är så gammal att det är dags att dö, då tycker man nog att det är ganska skönt, för man har levt så länge. Erik verkar nöja sig med det svaret. Att dö när man är gammal är logiskt, till och med för ett barn.

När det gäller frågor om varför människor dör, som inte är gamla, har jag inget bra svar.

Ännu har han inte börjat fråga det. Ännu har han inte behövt uppleva att någon han älskar eller känner rycks ifrån honom. Men den dag det sker, hjälper det kanske om vi har pratat om det innan? Att han vågar fråga. Att han vet att vi inte ryggar tillbaka. Livet är skört, det vet vi. Ändå går vi ofta genom livet som om döden inte fanns. Ignorerar den och alla känslor som den rör upp. Kanske blir det lite lättare att veta att livet är skört, om vi vågat prata om döden?

Hos oss försöker vi prata om allt. Om döden, om livet och om att våga leva. Vi pratar om känslor, att bli arg och ledsen och att välja att vara glad. Min förhoppning är att rusta honom för livet, som han förhoppningsvis kommer att leva fullt ut. Känna alla känslor. Utmana sig själv och andra. Vara omtänksam och tacksam. Stå upp för sig själv och andra.

Erik i sin ”chokladbollsaffär” mitt ute i skogen förra helgen. Här gjordes det ritningar på chokladbollar och vi fick köpa. När Markus sa förlåt för att han råkade tippa ner alla chokladbollar tittade Erik på honom med ödmjuk blick och sa ”men pappa, det gör ju inget, det är bara på låtsas”. 

Att få vara din mamma. Det största i livet. 

Jag vill leka med mina leksaker varje dag mamma, jätte länge.

Älskade barn, det kommer du få göra. Varenda dag. Ingen ska dö. Vi kommer leva tills vi blir gamla. Jag säger orden och vet att jag ljuger. Sanningen är den att vi ingenting vet om vem som får leva eller dö. Vi vet ingenting om morgondagen. Vem som får stanna och vem som måste gå. Det enda vi vet är att vi lever idag, här och nu. Det enda vi kan vara säkra på, är att vi har den här stunden, just här och nu.

Om det är något jag hoppas att du lär dig, älskade barn, så är det att livet är värt att leva. Varendaste minut. Även om döden lurar runt hörnet. Även om vi ingenting vet. Skratta mycket, älska hårt, vänta inte och var inte rädd. Så länge vi andas finns vi här för dig. Du får fråga oss om allt. Vi kan inte alla svaren men vi håller dig i handen medan dina tankar snurrar. Hjälper dig att utforska världen och hitta svar på de frågor som du har. 

 

Tillsammans kommer vi att skratta, tillsammans kommer vi att gråta.

Tillsammans pratar vi om alla dessa tankar om döden. ♡