Stanna upp och andas

Det finns dagar då jag tvivlar på mig själv och min kapacitet. Dagar då jag tänker att jag aldrig kommer klara av det jag vill göra, att jag inte är bra nog eller gör rätt saker. Dagar då jag jämför mig alldeles för mycket med andra och tänker att alla andra gör bättre saker än jag.

För två år sedan kom den känslan mycket oftare än den gör idag. När den känslan kom förr tänkte jag direkt att jag måste jobba mer, göra mer. Jag började researcha än det ena än det andra som jag tänkte att jag också måste hinna med. Jag började springa efter fler bollar, helt enkelt, i tron om att det skulle göra att känslan försvann.

När den där känslan av otillräcklighet sköljer över mig nu känner jag instinktivt att jag vill stanna upp och bara andas. Vända blicken inåt. Hitta fokus. Sluta tro på allt jag tänker. Skala av, skala bort och fokusera mer på det jag redan har. Göra min grej.

Jag tror att det är anledningen till att känslan inte kommer lika ofta och inte stannar lika länge, att jag stannar upp och ger utrymme åt allt. Observerar tankarna och känslorna istället för att springa med dom och jaga något som inte går att nå.

För om det är något jag har märkt så är det att den där vägen av ”om jag bara gör lite mer” är enslig och om man någonsin kommer fram, finns där bara ett stort svart hål.

Så jag stannar upp. Andas djupt. Påminner mig om vad som är viktigt på riktigt. Om allt jag redan gjort och om att vägen egentligen är målet.

Kanske behöver du också påminna dig om att du rör dig framåt, även när det känns som att du står still? Påminna dig om allt det du redan åstadkommit och alla hinder du redan övervunnit, så att du påminns om den otroliga kapacitet du besitter.

Gör 2021 till året då du vågar leva livet fullt ut

Det är bara två veckor kvar av det här året. Året som blev det konstigaste och ovanligaste i manna minne. Vi är många som tycker att år 2020 har varit ett tufft år på olika sätt, även om man inte varit sjuk eller förlorat nära och kära. Mer tid hemma ger mer tid att fundera över livet och kanske har man börjat fundera över nya saker i livet.

Efter det här året känner åtminstone jag en stor längtan efter ett år fyllt med energi, äventyr och roliga besked. Som alltid kan vi inte kontrollera vad som händer i vår omgivning, men vi kan kontrollera vad vi själva gör och aktivt påverka hur vi mår. Om du också känner en längtan efter att starta det nya året med mer energi, trygghet i dig själv och mer LIV i livet – då har jag något till dig!

Förra veckan lanserade jag nämligen min kurs Live a Little More.

Den här kursen har funnits i mina tankar i flera år och jag har jobbat på den stenhårt sedan i våras när i princip allt annat jobb blev avbokat. Det är en digital tioveckors kurs med fokus på att förstå sig själv och skapa de allra bästa förutsättningarna för att må bra!

I den här kursen har jag samlat alla verktyg, övningar och ämnen som har hjälpt mig att må bättre genom åren. Det här är mitt sätt att ge vidare allt det som någon gång getts till mig och gjort att jag blivit mer trygg i mig själv. Vi kommer prata mindset, mål, planering, återhämtning och mycket mer.

Det är min absoluta övertygelse att livet ska vara roligt att leva, att vi alla kan känna glädje inför nuet och samtidigt se ljust på framtiden. Att vi alla förtjänar, och kan, känna att vi har kontroll över våra liv och ta medvetna beslut som gör att vi mår bättre!

 

Välmående på djupet och i längden!

Målet när jag har skapat den här kursen har varit att det ska ge bestående förändringar. Alltså att du ska må bra på djupet också långt efter att kursen är slut. För mig krävs det flera olika delar för att uppnå det. Dels är det förståelse för hur vi människor fungerar. För när vi förstår varför vi reagerar och mår som vi gör är det lättare att släppa pressen på sig själv. Det är inte MIG det är fel på när jag misslyckas med att hitta det där inre lugnet. Det är olika mekanismer i hjärnan som lurar oss. När vi har förståelse för hur hjärnan och kroppen fungerar är det också enklare att ta medvetna beslut som får oss att må bättre.

För att må bra på riktigt tror jag också att det krävs medvetenhet och öppenhet för vilka vi är. Vad vi har varit med om och att vi lyssnar på vår egen inre röst om vad vi vill och drömmer om. Dessutom tror jag att vi behöver röra på oss på något sätt. Att vara ute i naturen med jämna mellanrum och våga interagera med andra människor.

Mer om hur allt det här hänger ihop och hur du kan applicera det i ditt liv kommer vi gå igenom i kursen. Dessutom hoppas jag kunna ge dig massor av energi och mod att våga leva livet mer på ditt sätt!

Jag kommer att ge allt till de som går kursen och den kommer att ha mitt fulla fokus under 2021. Utöver att vara nybliven tvåbarnsmamma såklart! Vill du göra 2021 till ett år med mer energi och glädje – då tycker jag att du ska vara med!

Läs mer om kursen och anmäl dig här

 

Om du signar upp senast på julafton 24 december får du som bonus coachning under hela 2021. Det sker i form av månadsvis livesändningar och tillgång till chatgruppen varje dag. Kanske bjuder jag på lite extra träningspass live och annat smått och gott också! Allt för att du verkligen ska få verktyg och stöttning i att skapa förändring och göra 2021 till DITT ÅR.

Låter härligt, eller hur? 🙂

 

 

En kärleksförklaring till min ångest

Ångest, rädsla och oro är något som många av oss känner från och till. För mig har ångesten varit en ständig följeslagare under många år av mitt liv. Ibland paralyserande, ibland mer krypande och svår att se och förstå.

Idag kommer ångesten väldigt sällan och jag har lärt mig att hantera den på ett sätt som gör att den inte tar över längre. Det låter kanske konstigt, men att se ångesten och ge den uppmärksamhet har gjort all skillnad. 

När ångesten kommer krypandes, det börjar för mig oftast som en odefinierad klump bröstkorgen, så stannar jag upp. Försöker se ångesten, prata med den. Ge den kärlek. Inte själva ångesten, men rädslan och omtanken den är ett skevt uttryck för. I vintras skrev jag en text direkt till ångesten när den kom krypandes. Inlägget uppskattades av väldigt många på Instagram.

Kanske kan det förhållningssättet hjälpa dig som också kämpar med ångest, rädslor och oro?

Hej ångest, jag ser att du är här.

Du sitter där på min axel och tittar nedlåtande på allt jag gör. Jag hör dig också. Dina elaka ord om att jag inte räcker till. Jag vet varför du är här och var du kommer ifrån. Förstår vad du är rädd för.

Du är rädd för att jag tar på mig för mycket. Att jag inte ska klara av det som ligger framför mig. Du är rädd för vad folk ska tycka. Det är läskigt att visa vem man är på riktigt för det finns alltid en risk för att människor inte tycker om en. Du är rädd att jag ska tappa fotfästet. Jag hör dig. Det är okej. Sitt du där och snörp på munnen.

Vi har gått länge bredvid varandra genom livet, du och jag. Förut var det du som bestämde. Dikterade villkoren och valde väg. Du höll mig tillbaka när jag ville framåt, drog ner mig när jag ville uppåt. Du gjorde det inte för att du var elak. Du ville bara skydda mig, jag vet det nu.

Förut var jag rädd för dig. Avskydde dig till och med.

Jag försökte fly från dina utbrott, försökte slippa höra dina ord. Nu vet jag bättre. Jag lyssnar på allt du säger, synar varenda elakt ord i sömmarna. Och jag vet att det du säger inte är sant.

Du påminner mig om att det är viktigt att handla efter sina värderingar. Att man ska vara ödmjuk och snäll mot andra. Du påminner mig om att alla har det tufft ibland. Du hjälper mig. Jag vet det nu. Det är okej. Vi klarar det här.

Nu är det jag som bestämmer vägen. Jag går dit nyfikenheten tar mig och du följer med. Allt oftare i tystnad. Du tittar på. Avvaktar. Ibland tappar du modet och skriker högt åt mig hur dålig jag är och säger att jag aldrig kommer att klara av det.

Då tar jag dig i handen, håller om dig. Lyssnar på alla dina argument. Stryker dig över kinden. Jag ser att du är rädd, men vi reser oss upp igen, torkar tårarna – och fortsätter framåt.

Jag hör dig ångest, men jag vet att jag klarar det här. ♡

Hur låter din inre kritiker?

”Varför sa du så där egentligen? Tror du verkligen att någon bryr sig om vad du tycker? Du pratade för mycket och tog för mycket plats. Du måste tänka på hur du uppför dig och vad du säger. Prata inte sådär högt, folk tycker att du är en bitch.

Men du måste våga säga ifrån också. Ingen får köra med dig. Varför sa du inte ifrån nu? Du är verkligen en mes. Varför tog du på dig den här tröjan idag? Den sitter verkligen dåligt. 

Och håret ser inte klokt ut. Du borde ha klivit upp tidigare imorse så du hann locka håret. Du är verkligen värdelös på att kliva upp i tid, du kommer aldrig lyckas med något om du inte lyckas kliva upp tidigt.”

 

Alla har vi en inre kritiker som är mer eller mindre aktiv i vårt dagliga liv.

För vissa kanske den bara dyker upp vid enstaka tillfällen, för andra maler rösten mest hela tiden. För mig har det varit så. Under så många år av mitt liv har varenda liten sak jag gjort kritiserats, kommenterats och nedvärderats – av mig själv, i mitt huvud.

Ofta är vi så van vid att den där rösten finns där hela tiden att vi inte märker den, eller reflekterar över hur den påverkar oss. Vår inre kritiker vill egentligen samma sak som vår inre bästa vän. Den vill vårt bästa. Men kritikerns elaka röst kommer ur rädsla och osäkerhet. Rädsla för att vi inte räcker till, att vi inte gör vårt bästa. Att vi inte ska vara omtyckta eller passa in.

Kritikern vill vårt bästa, men den gör oss istället osäkra, rädda och dränerade på energi.

 

Det kan kännas mest logiskt att försöka tysta ner och inte lyssna på din inre kritiker.

Men jag vill uppmana dig att göra precis tvärtom. Att lyssna på din inre och allra mest kritiska röst kan kännas jobbigt och kanske rör det upp starka känslor och får dig att tillfälligt känna dig nedslagen.

Tro mig, jag vet hur det känns. Men för att minska tiden som den inre kritikern tar inom oss måste man börja med att göra sig medveten om att den finns där. Målet med att lyssna är att förstå var den kommer ifrån och vad den vill, för att kunna sortera ut och välja att prata med oss själva på ett mer kärleksfullt sätt.

Din inre kritiska röst är inte heller bara din egen. Den har byggts på under lång tid av dina egna osäkerheter och rädslor, men också av din omgivnings osäkerheter och rädslor likväl som samhällets normer och krav.

Det är lätt att lura sig själv att vi behöver den där kritiska rösten för att utvecklas och bli bättre som människor. Som om ingen någonsin utvecklats genom kärlek, förståelse och osvikligt stöd.

 

Till slut blir kritik det enda sättet vi kan kommunicera med oss själva på.

Varje gång vi inte agerar som, eller är den perfekta människa vi har förväntningar på att vi ska vara, kritiserar vi oss själva. Det spelar ingen roll om det handlar om prestationer på jobbet, saker vi tycker att vi borde hinna med i vardagen, sådant vi tror att vi ska ha åstadkommit i livet eller relationer vi har.

När jag inte presterar, agerar eller känner som jag tycker att jag borde, kritiserar jag mig själv. När jag kritiserar mig själv presterar och agerar jag sämre och känner ännu mer skam över mina känslor.

Hållbar utveckling och ett hållbart förhållande till oss själva kommer ur kärlek, medkänsla, förståelse och empati.

När vi känner oss älskade och trygga i att vi kan och får vara allt det som är vi och känna alla känslor, mår vi bättre och blir också tryggare gentemot andra.

För mig är naturen livsviktig, det är mitt sätt att skapa tid och utrymme för att lyssna inåt. Det var först när jag började gå långa nattliga promenader på Dundret för några år sedan som jag började höra mina tankar och känslor på riktigt, utan den där kritiska rösten som hela tiden gjorde att jag tappade modet.

Jag behöver fortfarande tysta och lugna stunder i naturen med jämna mellanrum för att lyssna inåt och våga lita och tro på det jag tänker och känner, utan kritik eller skam. Jag har blivit bättre på att bemöta mina osäkerheter och rädslor om att inte räcka till mer kärleksfullt, precis som vi skulle bemöta en nära vän eller våra barn.

 

Du gör ditt bästa och försöker alltid göra bra saker.

Det är okej att vara rädd, men jag vet att du fixar det här.

Det är okej att allt inte blir perfekt på en gång, du tränar och utvecklas hela tiden.

 

Börja jobba med din egna inre kritiska röst

För att bli mer uppmärksam på hur din inre kritiker låter, kan du under ett par dagar notera när rösten är som mest kritisk. Skriv ner på mobilen eller i en anteckningsbok, vad den säger och när. När ett par dagar har gått läser du igenom det du har skrivit. När är rösten som mest kritisk, kan du se ett mönster? Är det du säger till dig själv sant? Skulle du säga det här till någon annan? Kan du se någon annans rädslor eller normer i din inre kritiker? Håller du verkligen med om allt?

När du gjort dig uppmärksam på rösten, försök att aktivt välja att säga annorlunda till dig själv i de situationerna. Vi kan inte rå för den första tanken som kommer. Vi kan däremot välja hur vi agerar på det vi tänker och välja att göra annorlunda.

Vill du ha fler verktyg för att må bättre och våga leva lite mer?

Vill du lära dig mer om dig själv och få fler verktyg för att hantera oro, ångest, stress och dåligt självförtroende? Anmäl dig till min onlinekurs Live A Little More som släpps i årsskiftet 2020/2021 där jag delar med mig av de verktyg som har hjälpt mig att må bättre och våga mer i livet och hjälper dig få in mer LIV i livet!

Alla borde ha en Mood Tracker

En Mood Tracker är ett visuellt sätt att få översikt över hur man mår över tid. Alla som har dåliga dagar emellanåt, och under de dagarna känner att ALLT är dåligt, borde använda sig av en Mood Tracker. Om inte annat under en begränsad tid för att få lite perspektiv.

Jag började med Bullet Journal för ungefär två och ett halvt år sedan. Ett halvår senare hittade jag Mood Tracker för första gången och sedan dess har jag gjort en nästan varje månad. Det ger ett sådant perspektiv på de där dåliga dagarna.

På en månad kan det Kännas som att det är minst hälften dåliga dagar. Men när jag tittar tillbaka på det jag fyllt i ser jag att det bara är en handfull dåliga dagar, mot fler än fem gånger så många Bra dagar. Tydligare än så kan det inte bli!  

Det är inte svårt att göra en Mood Tracker, man måste nämligen inte göra den ”snygg”. Man kan om man vill bara göra lika många fyrkanter som det finns dagar under månaden och sen fylla i en färg i varje ruta. Eller ett mönster, om man hellre vill det. Jag har gjort massa olika varianter av min, men oftast blir det någon sorts blommor med blad. För att det är enkelt och blir snyggt.

För att göra en Mood Tracker behöver du:

  • Papper (eller kalender/anteckningsbok)
  • Bläckpenna
  • Fyra olika färgpennor

Det enklaste är att göra denna i en bok eller ett block som du alltid har med dig. Om det är din kalender, anteckningsblock eller fast som en anteckning i telefonen spelar ingen roll. Huvudsaken är att när du ska fylla i den så har du den nära, inte hemma på skrivbordet eller på ett löst papper i den där osorterade högen i köket..

 

Det första du behöver göra är att bestämma din egen ’kategorisering’ av dagarna.

I min Mood Tracker har jag valt fyra olika kategorier och tycker att någon av dessa alltid passar min dag. De har hängt med sedan första gången för två år sedan. De jag har valt är :

  1. YAY! (Jag är glad och har energi!)
  2. OK. (Allt är Ok. Varken mer eller mindre.)
  3. Trött / sjuk (Inte ledsen, bara trött. Eller sjuk helt enkelt)
  4. Ledsen / uppgiven (Dåliga dagar då det känns som att man vill dra täcket över huvudet och somna om)

Färgerna för de olika kategorierna varierar jag från månad till månad, mest efter vad som passar bäst in i månadens tema i min Bullet Journal. Huvudsaken är att jag väljer en färg till varje kategori och gör en liten ruta där jag skriver ner vilken färg som tillhör vilken känsla.

Jag har också valt att inte ha för många kategorier eftersom det bara slutar med att jag lägger för mycket tid på att ”känna efter” just vilken som passar in idag. För mig måste det vara enkelt och inte finnas för mycket utrymme för att börja väga, analysera och döma.

Vill man göra det extra tydligt i början kan det vara bra att välja en färg som ’känns’ glad för den kategorin, respektive en färg som känns ’ledsen’ till den kategorin. Översikten i slutet av månaden kan bli lättare att ta till sig då.

Sen är det bara att välja ett ”mönster” eller en layout och göra lika många rutor/grejer att fylla i som det är dagar under månaden.

Om du, som jag, lätt fastnar i att det ska vara snyggt rekommenderar jag dig att inte komplicera saker. Om du gör det, blir det kanske aldrig gjort. Ibland gör jag ett enkelt rutnät med en liten ruta för varje dag och fyller i den. Det funkar minst lika bra! För mig är det jätte viktigt att min Bullet journal inte handlar om att det ska vara SNYGGT. Utan att det ska hjälpa mig planera och hålla ordning på saker.

Om du inte kommer på något mönster, eller känner att du ändå vill lägga lite tid på en snygg layout, kan du kolla in min Mood Tracker anslagstavla på Pinterest för inspiration!

Att föra in hur mina dagar har varit under så lång tid gör att jag har fått en bättre översikt över mitt liv. Nu vet jag att de dåliga dagarna bara kommer då och då, och att de allra flesta dagar är bra eller okej. Det gör att jag har fått mycket lättare att acceptera de dåliga dagarna, för jag vet nu att de passerar.

Att en känsla som helt dominerar på måndag kan vara som bortblåst på onsdag. Allt passerar. Som vädret i fjällen, ni vet. 

Om du vill komma igång snabbt kan du ladda ner min gratis MOOD TRACKER mall här!

Det enda du behöver är en skrivare och färgpennor. Skriv ut hur många du vill så slipper du fundera över layouten och kan istället fokusera på att få det gjort. ☺️

Lycka till! Om du prövar, skriv gärna en rad så får jag höra vad du tyckte! ♡

Sortera bland tankarna med flödesskrivning

Det är ungefär ett och ett halvt år sedan jag fick pröva på flödesskrivning för första gången. På skrivkursen jag gick i början av 2019 startade vi varje dag med att skriva morgonsidor. Tio minuters konstant skrivande utan att pennan släpper pappret, eller fingrarna släpper tangenterna. Det var svårt första gångerna, men efter ett tag kom man in i det.

Morgonsidor gör många författare vad jag har förstått, för att komma igång med skrivandet och rensa skallen. Jag upplever ofta att jag har svårt att släppa taget om jobbet när det är dags att sluta för dagen. Att konstant gå och tänka på jobb gör mig bara trött, helt i onödan.

Därför införde jag för två veckor sedan en ny rutin för mig själv.

Innan det är dags att hämta Erik från förskolan tar jag fram min lilla skrivbok, sätter ett larm på tio minuter, slår igång en bra låt och bara skriver. Efter det mediterar jag tio minuter med appen Headspace. Sen, sen promenerar jag och hämtar Erik.

Det har visat sig vara ett perfekt sätt att släppa alla tankar på jobb och bli mer närvarande. När jag skriver får jag skriva ner allt det där som snurrar i skallen och meditationen gör att jag får närvaron. Jag kommer förmodligen inte hålla i det här varje dag i all evinnerlig framtid, men det behöver man ju inte.

Huvudsaken är att man fyller på sin verktygslåda med verktyg som det här, som man kan ta fram och använda när man behöver det som mest. Därför vill jag dela med mig av hur man gör, så att du också kan använda det som ett verktyg för att släppa taget och hitta fokus.

Så lyckas du med flödesskrivning

Flödesskriv under en begränsad tid.

Ställ ett larm mellan 5-15 minuter. Om du vill, slå igång en bra och lugn låt. Jag gillar instrumental musik när jag skriver för annars fastnar jag lätt i texten på låten istället. Det finns massor av bra instrumentala playlists på Spotify om du inte vet vad du vill lyssna på. När du slagit igång musiken och larmet, lägg bort mobiltelefonen och Skriv!

Strunta i formuleringar och stavfel.

Pennan ska inte släppa pappret (eller fingrarna tangenterna om du skriver på dator). Det var det här som var svårast i början, att inte stanna upp och Tänka ut vad man skulle skriva och inte heller gå tillbaka och rätta. Det är inte formuleringarna som är viktiga, utan att du skriver. Strunta i stavfel, konstiga meningar och ord som inte passar in. Bara skriv.

Om du inte kommer på något att skriva, skriv det.

Jag börjar jätte ofta så. ”Jag vet inte vad jag ska skriva men nu skriver jag bara något.” Målet med övningen är att öppna ”slussarna” i hjärnan som stoppar tanken innan den nått pappret. Nu ska vi släppa alla fördämningar så skriv precis vad du tänker! För mig tar det ett par minuter innan jag kommer in i något vettigt. De sista minutrarna blir alltid mest spännande.

Döm inte det du skriver eller känner.

Många som gör den här övningen för första gången brukar säga att de blir förvånade över vad de skrivit. Om man lyckas släppa på de där fördämningarna kommer det ibland saker på pappret som man inte visste att man kände. Döm inte det du skriver, eller det du känner. Läs igenom om du vill, och sen lämnar du texten. Gå inte och grunna på vad du skrev eller varför. Se det som en skärmdump av din hjärna och bara låt det vara.  

Foto: Jennifer Sandström

 

Extra rubriker att fylla i för att rensa bland alla tankar

Om jag har mycket i skallen brukar jag efter de tio minutrarna lägga till några rubriker och skriva ner det jag kommer på under varje, utan vidare eftertanke. Ibland känner eller tänker jag inget speciellt när jag läser de olika rubrikerna och då skriver jag inget.

  • Vad var bra idag?
  • Vad var mindre bra idag
  • Vad oroar jag mig för?
  • Idéer
  • Tacksam för

Skriv på dator eller i anteckningsbok

Jag skriver mina flödesanteckningar i en liten anteckningsbok. Som en liten dagbok antar jag. Jag föredrar att skriva för hand, helt enkelt för att det är svårare att gå tillbaka och ändra och mindre saker som stjäl uppmärksamhet. Men man kan såklart skriva på dator också, för dig kanske det känns bättre. Försök isåfall stänga ner allt annat (mail, wifi etc) och bara gå in i din bubbla en liten stund.

 

Foto: Jennifer Sandström

 

Tips på vägen!

Om du har svårt att komma igång och skriva kan det vara lättare om man väljer ett ämne att skriva om. Exempelvis ”jobbet” eller ”hälsa” och börja skriva utifrån det.

Mina anteckningar börjar som sagt ofta med ”jag vet inte vad jag ska skriva” för att övergå i någon slags dagboks anteckningar. Men sen, de sista två minutrarna kanske, då är det som att hjärnan är igång och jag skriver både bättre och djupare. Det här är också ett jätte bra sätt att komma igång att skriva blogginlägg, uppsatser eller vad annat man kan tänkas skriva på.

 

Man ska inte tro på allt man tänker.

Jag tycker att det är skönt att gå tillbaka och se vad jag skrivit för en vecka eller ett par dagar sedan. Det blir så tydligt då att man inte ska tro på allt man tänker. Att känslor kan vara ologiska och att allt passerar. En dag kan jag skriva att jag oroar mig för något, för att nästa dag inte alls känna samma sak. Tre dagar senare går jag tillbaka och läser och tänker ”Va? Oroade jag mig verkligen för det så mycket för bara några dagar sen?”.

Ni fattar, det här är ett bra sätt att verkligen skrämdumpa hjärnan och frigöra utrymme på hårddisken. Så skönt!

 

Lycka till med din flödesskrivning och hör gärna av dig om du testar så får jag höra vad du tyckte och hur det gick! ♡

Ge dig själv tid och kärlek på alla hjärtans dag

Nästa vecka är det alla hjärtans dag och det cirkulerar mycket reklam som vill få oss att konsumera grejer. Grejer som på något sätt ska visa de som står oss nära hur mycket vi älskar dom. Jag scrollade förbi just en sån reklam när jag satt vid datorn en eftermiddag förra veckan och kände mig lite provocerad. Hur har vi hamnat här egentligen? Att vi uppmanas köpa saker för att visa någon att vi tycker om dom. Det är inte bara onödig konsumtion och onödiga pengar som spenderas, det blir också så lätt en skuldbeläggning. ”Om du inte uppmärksammar din partner och köper ditt och datt i present är du ingen bra flickvän/pojkvän”.

Men kärlek och relationer handlar ju inte om saker eller dagar. Det handlar om att finnas där för varandra i vardagen. Att stötta, peppa och ge varandra tid. Att visa någon att man tycker om dom kan vara en avsopad bil på morgonen. Ett sms mitt i en stressig dag. En axel att gråta på, ett peppande ord. Någon som tror på en och stöttar en. Det behövs inte en speciell dag för att visa det. Kärlek och uppskattning kan vi visa varandra varje dag.

Du är så dum. Inget du gör är egentligen riktigt bra, dessutom hinner du inte tillräckligt och är inte en speciellt bra kompis, fru eller mamma. Du är lat också, har ful hy och passar dåligt i alla kläder du tar på dig. Tro inte att du kommer att lyckas med något, det är du inte bra nog för. 

Det är hemskt ändå, att det är så här jag ofta pratar med mig själv.

Jag skulle aldrig någonsin tänka så om någon annan, så varför gör jag så här mot mig själv? Varför är jag min egna allra värsta kritiker och fiende? De senaste åren har jag aktivt övat på att förändra hur jag pratar med, om och värderar mig själv. Det har blivit betydligt bättre, men det är kanske något av det svåraste vi gör. Att älska oss själva precis som vi är.

Men vi borde spendera den där tiden, pengarna och omtanken på oss själva istället.

För att vi verkligen behöver den. Jag tror inte på att vi måste älska oss själva för att någon ska kunna älska oss. Alla människor är värda kärlek och kan bli älskade villkorslöst, oavsett vad vi tycker om oss själva. Men det är inte helt lätt att verkligen, på riktigt, ta till sig det. Att du är värd att älskas, oavsett vad.

Jag kände att det här är ett ämne som vi borde prata om mer.

Jag har tänkt på, läst om och reflekterat mycket över det på sistone. Vad jag har för relation till mig själv och varför. När jag delar något om sånt här på sociala medier är det väldigt många som hör av sig och vill prata. Vi behöver släppa pressen på oss själva och tillåta oss att bara vara.

Därför vill jag, i samband med alla hjärtans dag, bjuda in dig till en gratis online föreläsning på just det här ämnet. Att älska sig själv. Jag är inte bättre på det än någon annan, men jag vill ge dig gåvan av tid och reflektion. Jag tänker att vi kan hjälpa varandra att se oss själva ur ett annat perspektiv och ge oss tid, kärlek och förståelse.

Kanske kan jag så ett frö om kärlek till dig själv som får gro och växa sig starkt hos dig? 

Online föreläsning | torsdag 13 februari kl 20.00

LOVE YOURSELF

Anmäl dig här >

 

 

Anmäl dig till online-föreläsningen via länken ovan. Sen när det är dags klickar du på länken du fått i mailet och så ses vi online. Jag är dödsnervös. Det här är första gången jag gör något sådant här online och det skrämmer mig. Men jag blir också peppad av att se att så många redan anmält dig. Vi behöver det här! Det vore kul om du vill vara med! ❤️

Läs mer om föreläsningar >

Intervju med Rebecca Lundh – om att driva företag och leva med ångest

Det har gått ett par månader sedan jag släppte det senaste poddavsnittet av Lev Podcast. Både sommar och höst har hunnit passera och vintern har hunnit komma till Gällivare. Men så äntligen, i början på förra veckan träffade jag Rebecca Lundh.

Rebecca är en tjugosexårig tjej från Kiruna som driver företag och jobbar som fotograf. Jag har följt Rebecca på Instagram länge och fascineras alltid av hennes fantastiska bilder. Hon är en oerhört proffsig fotograf med kanske den mest enhetliga bildstilen jag någonsin sett, men bakom den kanske till synes perfekta och professionella ytan lyckas hon också visa allt annat som hör livet till.

Hon delar också med sig av ångestdagar, chipsmiddagar, långa redigeringsnätter och motgångar. Jag älskar och beundrar hennes sätt att jobba och hur hon lyckas vara både professionell och down to earth och ärlig på samma gång.

Det blev ett samtal om att driva företag och jobba med kreativa yrken här uppe i gruvornas mecka. Vi pratade om ångest, professionalitet och företagande. Vi lyckades också ge en (mjuk och välmenande) känga till machokultur, gubbherravälde och tystnadskultur. Det blev ett avsnitt med massor av girlpower, mycket skratt och idéer och önskningar om framtiden.

Gå in och följ Rebecca på Instagram eller kolla in hennes hemsida, du kommer inte ångra dig! 

 

Du hittar som vanligt avnsittet på nätet, Acast, Spotify eller där du hittar dina poddar!

En paus på fjället

Ibland behöver man en paus. Idag tog jag en promenad på toppen av Dundret på lunchen i samband med en fotografering. Sen satte jag mig här med ryggen lutad mot en sten. Drack en kopp kaffe. Passade på att ha ett telefonmöte medan jag hade blicken fäst i horisonten och vinden smekte mitt hår.

Jag lade mig ner en stund och kände den solvarma stenen mot min rygg. Strök fingrarna över riset och spenderade ett par minuter med att klä av en liten torkad pinne sin bark. Kliade hundarna bakom örat och svarade på ett mail. Drack en till kopp kaffe. Sen promenerade jag tillbaka till bilen och fortsatte med min dag.

Små pauser som den här ute på fjället är som flera timmars meditation. Att se horisonten för en stund. Känna jorden under fingrarna och vinden i håret. Det gör mig närvarande, fokuserad och stark. Och jag behöver den som mest när jag inte har tid. När hjärnan har fullt upp med att hålla reda på saker. Komma ihåg möten. Svara på mail. Göra listor och beta av arbetsuppgifter.

Att leva livet lite mer hållbart och glädjefyllt är ingen lätt grej. Man måste hela tiden ta medvetna beslut och vara uppmärksam. Det är så lätt att halka in i jobba-äta-sova fällan. Att prestera. Alltid prestera mer.

Men livet är så mycket mer än jobb. Än prestation. Ibland måste man bara få vara. Hämta andan en stund. Lugna ner tankarna. Tona ner bruset så man hittar tillbaka till sig själv och hör vad man faktiskt tänker.

Idag gjorde jag det här. När gjorde du det senast? 

Känslan efter en föreläsning

Igår föreläste jag här i Gällivare. Eller föreläste. Jag gillar inte det ordet. Det låter så.. akademiskt. Jag pratade med och inför en grupp människor igår, här i Gällivare. Det är alltid lite nervöst att göra saker på hemmaplan. Man vet vilka folk är, men känner dom inte. Man tänker att de har förutfattade meningar om hur man är och vad man kan. Men trots den inledande nervositeten gick det bra. Det blev en känslosam, fin och varm eftermiddag.

Det var Spira som bjudit in till sommarmingel. Ungefär tjugo deltagare i varierande åldrar var med, alla kvinnor. Jag gjorde min föreläsning ”Det stora äventyret” och pratade om att våga leva. Jag försöker att aldrig planera vad jag ska säga på dessa föreläsningar. De har alltid samma mål, syfte och ramar, men resan genom skiljer sig lite för varje gång. Mina ord och tankar får styra vägen. Det som kommer i stunden är det som ska ut. Tillit. Till att allt blir som det ska. 

En bild från en löptur på Dundret i söndags tillsammans med Maria. Precis sånt som ger mig mer liv i livet. Bilden är tagen vid 22 på kvällen i vacker kvällssol.

Det var många som kom fram efteråt och sa att de blivit berörda.

Att mina ord fick de att känna mycket. Sorg, glädje, hopp och tillit. Jag blev alldeles varm inombords, för om det är något som jag tycker är fint är det att kunna beröra människor genom att dela med sig. Kanske kan det vara just min lilla gnista som tänder en eld inom någon, en eld som kan mynna ut i mer självkärlek och liv i livet. Vad fint det vore!

Jag är oerhört glad för att Petra, Katarina och Lisa från Spira bjöd in mig till den här fina stunden. Förutom att jag pratade fick vi också lyssna på stämningsfull musik, höra världspremiären på Petras låt (som var fantastisk!) och fundera lite kring vad vi vill med denna sommar. Jag landade i liv och tillit. Jag vill ha tillit till att jag är där jag ska vara, att saker som ska hända kommer att hända och att jag kan. Och så vill jag fylla mina dagar med LIV. Äventyr, lugn, närvaro och människor.

Efter föreläsningen kände jag mig lite trött, nästan som att jag laddat ur rejält.

Efter ett par dagar då jag känt mig låg och trött var det härligt att få göra det jag älskar och möta så många fina människor. Jag känner mig mer än redo för sista arbetsveckan och sedan lite semester. Semestern i år börjar med en resa till Österrike, vilket känns oerhört kul och spännande. Sen väntar tid för vila, stugbygge och bröllopsbesök och bröllopsplanering. Mer om hur planeringen gått i ett annat inlägg.

 

Hoppas att du får en fin midsommar, var du än är! ♡

Om att hantera livets många förluster och bearbeta sorg

För ett tag sedan intervjuade jag Anna Parfa till podden om att bearbeta sorg. Anna är distriktssjuksköterska och sorgterapeut. Vi pratade om livets många förluster och hur man bearbetar sorg. Det var ett möte som berörde mig på djupet.

Anna förlorade sin dotter i den nionde graviditetsmånaden för snart femton år sedan. Mitt i den värsta sorgen bestämde hon sig för att hon ville bli glad igen, ville kunna skratta. Så hon började bearbeta sin sorg på djupet. Efter det kände hon att hon ville hjälpa andra att göra samma sak. Bearbeta sin sorg för att hitta tillbaka till glädjen igen.

Anna Parfa, sorgterapeut och distriktssköterska. Foto: Remke Spijkers

Vi går igenom många olika sorters förluster i livet

Det viktigaste som jag tog med mig från mötet med Anna var att vi går igenom så många olika sorters sorg i livet. Sorg är väldigt förknippat med förlust av någon nära eller allvarliga sjukdomar, men det kan vara så mycket mer än det. Vi kan uppleva en förlust när livet inte blir som vi tänkt oss. Det kan vara att förlora ett jobb, skada ett knä så man inte längre kan vara aktiv, att vara ofrivilligt barnlös eller en skilsmässa.

I och med att vi inte lärt oss att identifiera den här typen av förluster i livet, kan vi inte heller identifiera sorgen och bearbeta den. Att känna sorg, ilska eller bitterhet – tillsynes utan anledning – kan bero på en serie mindre förluster som inte bearbetats. Anna hjälper människor att identifiera förluster och bearbeta sorgen.

Att bearbeta sorg för att hitta glädje

Annas historia är inspirerande. Att bearbeta sorg betyder inte att glömma bort eller bli evigt glad, det betyder att kunna hitta glädje trots sorgen. Lära sig plocka fram allt det fina mitt i det ledsna. Att på ett sätt få ännu bättre tillgång till sina känslor och minnen och inte låta sorgen definiera en. Anna håller också utbildning i sorgbearbetning, något jag tror att nästan alla hade haft nytta av.

Du kan lyssna på hela poddavsnittet med Anna Parfa om att bearbeta sorg här. Podden finns också på Spotify eller där du hittar dina poddar.

 

Jag har lärt mig så mycket mer om förluster och vikten av att bearbeta sorg i livet.

Min vän och kollega Angeliqa gick bort i mars i år, därför snurrar mina tankar mycket kring sorg och livets skörhet just nu. Jag tycker att det är något vi alla borde prata mer om. Förluster, sorg och sånt som är på riktigt. Kanske måste vi också börja med att hantera våra egna förluster och bearbeta vår egen sorg?

Om du vill komma i kontakt med Anna eller läsa mer om utbildningarna i sorgbearbetning så hittar du det på Sorglinjen.se.

Har du lyssnat på avsnittet? Vad tyckte du? ♡

Vandra i frid Angeliqa

18 november 2018

Jag: ”Är ute och prommar! Kaffe i repan om en stund??”

Angeliqa: ”Deal. See you @ coffee heaven. Coffee Namaste.”

Vi möts i repan en liten stund senare. Vi bestämmer oss för att promenera den lilla biten till Åre Bageri istället. Vi beställer kaffe, och fika såklart. Kaffet hämtar man själv runt hörnet. Jag fyller min mugg med rykande hett kaffe. Angeliqa tittar sig omkring och sträcker sig sedan upp på hyllan ovanför och tar ner en mugg som mer liknar en skål. Hon fyller den till bredden och går sakta tillbaka till vårt bord. Hon går varsamt, som om kaffekoppen i hennes hand var en ömtålig skatt.

Kaffet är gott, fikat ännu godare. Vi pratar om allt mellan himmel och jord. Jag och Angeliqa lärde känna varandra i Stockholm på The Influencer Convention för tre år sedan. Vi klickade direkt. Hon bjöd in mig till all hennes kunskap och värme utan att tveka. Vi började redan då prata om när vi skulle ses igen, att vi ville vandra ihop och kanske hyra en stuga i skogen en vecka. Det var en vänskap som var enkel och okomplicerad från första stund. Jag såg upp till Angeliqa på så många sätt. Hon var en förebild i branschen. Hon pratade om vandring på ett helt nytt sätt, som jag älskade. Det var så logiskt.

Angeliqa på toppen av Åreskutan under ett event med Kvinnliga Äventyrare som hon ordnade tillsammans med andra. 

Vi satt där på Åre Bageri, denna lördag i november, och pratade i timmar medan kaffet svalnade, kopparna fylldes på och yogaklasserna vi skulle gå på passerade – utan oss där.

Vi pratade om hennes blogginlägg om framgång och lycka. Om hur lätt det är för folk att tro att allting är så jäkla bra bara för att det ser ut att rulla på. Hur svårt det är när folk säger ”Jag ser att det går så bra för dig nu!” men det på insidan känns tungt, ensamt och jobbigt. Du berättade att du hade varit sjukskriven. Att det var jobbigt att inte kunna vandra som du ville.

Jag önskar att jag hade förstått vidden av det mörker som du bar inom dig. Jag förstod aldrig att det vi pratade om där och då, faktiskt var ett hot mot ditt liv.

Jag och Angeliqa på The Influencer Convention 2016. Bilden har Jennifer tagit på oss, något jag är oerhört glad för. ♡

Nu sitter jag här och låter verkligheten sjunka in. Hela veckan har jag gått som i ett töcken. Det mesta har varit som vanligt, men tankarna har snurrat. Gång på gång har jag återvänt till det faktum att du inte längre finns bland oss. Gång på gång har jag återvänt till jobbet och fortsatt som vanligt. Min hjärna har inte velat ta in vidden av beskedet. Imorse läste jag meddelandet från din familj om att du gått bort och det sjönk in djupt i mitt hjärta och krossade allt. Jag grät i flera timmar. Tårar rullar längs mina kinder medan jag skriver det här.

Vi måste våga prata mer om allt det som sker på insidan.

Om ångesten, stressen, det mörka och det jobbiga. Även de som utåt sett verkar ha allt, må bra och leva ett fantastiskt liv kan må dåligt. Det är också viktigt att komma ihåg att självmord inte är ett val. De som mår dåligt vill inte dö, de ser bara ingen annan utväg. De orkar inte längre. Jag är ledsen att du inte orkade längre Angeliqa. Världen var en bättre plats med dig i den. Du kommer att vara evigt saknad.

Vi ska göra vårt bästa för att fortsätta sprida din klokhet, värme och energi till världen i alla våra dagar. Det är det minsta vi kan göra. Vi måste också börja prata mer om det som är på riktigt, hur vi mår egentligen, under ytan. För din skull Angeliqa. 

 

Angeliqa Mejstedt

5 december 1986 – 23 mars 2019

Detta vill jag skicka med dig idag: Krama någon som står dig nära. Boka in den där lunchen med en vän du gillar men inte sett på länge. Lyssna klart på varandra. Ge det finaste ni har till varandra. Tid. Dela tid. Inget annat är viktigt. Någonsin. – Angeliqa Mejstedt, Vandringsbloggen 12 juli 2018.

Självmordslinjen är till för den som har suicidala tankar. Ring 90101, mejla eller chatta anonymt med volontärer. Självmordslinjen har öppet dygnet runt.

 

Tack för allt. See you @ coffee heaven ♡