Ångest, rädsla och oro är något som många av oss känner från och till. För mig har ångesten varit en ständig följeslagare under många år av mitt liv. Ibland paralyserande, ibland mer krypande och svår att se och förstå.

Idag kommer ångesten väldigt sällan och jag har lärt mig att hantera den på ett sätt som gör att den inte tar över längre. Det låter kanske konstigt, men att se ångesten och ge den uppmärksamhet har gjort all skillnad. 

När ångesten kommer krypandes, det börjar för mig oftast som en odefinierad klump bröstkorgen, så stannar jag upp. Försöker se ångesten, prata med den. Ge den kärlek. Inte själva ångesten, men rädslan och omtanken den är ett skevt uttryck för. I vintras skrev jag en text direkt till ångesten när den kom krypandes. Inlägget uppskattades av väldigt många på Instagram.

Kanske kan det förhållningssättet hjälpa dig som också kämpar med ångest, rädslor och oro?

Hej ångest, jag ser att du är här.

Du sitter där på min axel och tittar nedlåtande på allt jag gör. Jag hör dig också. Dina elaka ord om att jag inte räcker till. Jag vet varför du är här och var du kommer ifrån. Förstår vad du är rädd för.

Du är rädd för att jag tar på mig för mycket. Att jag inte ska klara av det som ligger framför mig. Du är rädd för vad folk ska tycka. Det är läskigt att visa vem man är på riktigt för det finns alltid en risk för att människor inte tycker om en. Du är rädd att jag ska tappa fotfästet. Jag hör dig. Det är okej. Sitt du där och snörp på munnen.

Vi har gått länge bredvid varandra genom livet, du och jag. Förut var det du som bestämde. Dikterade villkoren och valde väg. Du höll mig tillbaka när jag ville framåt, drog ner mig när jag ville uppåt. Du gjorde det inte för att du var elak. Du ville bara skydda mig, jag vet det nu.

Förut var jag rädd för dig. Avskydde dig till och med.

Jag försökte fly från dina utbrott, försökte slippa höra dina ord. Nu vet jag bättre. Jag lyssnar på allt du säger, synar varenda elakt ord i sömmarna. Och jag vet att det du säger inte är sant.

Du påminner mig om att det är viktigt att handla efter sina värderingar. Att man ska vara ödmjuk och snäll mot andra. Du påminner mig om att alla har det tufft ibland. Du hjälper mig. Jag vet det nu. Det är okej. Vi klarar det här.

Nu är det jag som bestämmer vägen. Jag går dit nyfikenheten tar mig och du följer med. Allt oftare i tystnad. Du tittar på. Avvaktar. Ibland tappar du modet och skriker högt åt mig hur dålig jag är och säger att jag aldrig kommer att klara av det.

Då tar jag dig i handen, håller om dig. Lyssnar på alla dina argument. Stryker dig över kinden. Jag ser att du är rädd, men vi reser oss upp igen, torkar tårarna – och fortsätter framåt.

Jag hör dig ångest, men jag vet att jag klarar det här. ♡

2 kommentarer på “En kärleksförklaring till min ångest

  1. Dennis on 20 februari, 2021 at 05:04 Svara

    Jag tycker att det du skriver är jättebra och lovande ord, vilket gör att jag inte kan sluta läsa. Väldigt kloka ord!

  2. Hummingbird on 23 februari, 2021 at 08:18 Svara

    Jag brukade inte ha ångest. Jag brukade vara så vårdfri och så glad med mig själv. Innan allt detta kämpade jag med självkärlek och jag gör / gör fortfarande men inte lika mycket. Jag var så glad för en månad sedan men då utlöstes min ångest. Jag ska inte säga vad som startade det eftersom det är en lång historia men jag känner att jag inte längre har full kontroll över mitt liv och jag känner att någon annan kontrollerar det åt mig.

    Mitt sinne ber mig att göra och inte göra vissa saker och det är svårt att förlåta mig själv för de minsta små sakerna som inte ens betyder något. Jag tänker på det mesta jag säger och gör. Det är nästan som om jag har en andra röst i mitt huvud och inte bara en längre.

    Jag saknar att vara glad och jag saknar att känna mig som jag själv. Jag saknar att vara bekymmerslös och säker på mig själv i livet.

    Jag har haft vänner och familj med liknande problem som har kommit över sin ångest och de säger att den här känslan kommer att passera. Det känns verkligen inte som om jag vet att jag kommer att återhämta mig.

    Tack för det goda arbetet.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte att publiceras. Markerade fält är obligatoriska.