Hur är det att cykla på en elcykel? Svar – fantastiskt.

Under lång tid har jag hört många prata om elcyklar, framför allt har Markus pratat väldigt mycket om det. Att vi borde köpa en elcykel ”för det ska tydligen vara skitkul!” Jag har varit skeptisk och inte alls intresserad. Men så hörde Henrik från Yamahahallen av sig och frågade om jag inte ville prova cykla på en elcykel i ett par dagar – så jag tackade ja, till Markus stora glädje.

Elcykeln som jag fick låna var en Sduro FullSeven från Haibike, en heldämpad all mountain elcykel. Jag trodde att en elcykel skulle vara tung och klumpig, men det var den första missuppfattningen, av många, som jag fick lov att ändra.

Hur är det att cykla på en elcykel?

Jag hade nog inte riktigt fattat hur en elcykel fungerar innan jag fick prova denna. Jag tänkte mig att det skulle vara lite som en sämre moped, men den här cykeln är ju som en helt vanlig cykel – fast med elmotor. Så fort du börjar trampa så boostar elmotorn dig, men man ska inte luras att tro att man inte behöver jobba – för det måste man. Slutar du trampa slutar motorn att driva, så det går inte att slöa. Däremot blir man inte trött på samma sätt som med en vanlig cykel.

Att cykla elcykel är som att cykla i en ständig nedförsbacke, oavsett hur brant uppförsbacke det är. Du trampar, men det är aldrig tungt. Du kan välja hur mycket hjälp du vill ha genom att ställa in läget på cykeln. På den cykel jag prövat finns det fyra lägen, Eco+, Eco, Standard och High.

Vi hade med oss elcykeln till Kangos i helgen och testade den i skogsterräng. Den fick med beröm godkänt.

Funktioner på en Haibike SDURO FullSeven Lite – All mountain

Haibike gör funktionella elcyklar med motorer och batterier från Yamaha. Cykeln är lätt, till och med jämfört med min vanliga cykel. Batteriet sitter på ramen och är lätt att ta lös när man lämnar cykeln eller behöver ladda, något som man inte verkar behöva göra speciellt ofta.

Cykeln startas med en liten knapp och är redo att cykla på direkt. All information du behöver finns på den lilla displayen på styret. Du växlar precis som på en vanlig cykel så det är verkligen inget krångel. Hårdheten i dämpningen fram går att justera med en liten ratt på gaffeln och dämpningen bak justeras med en liten spak under sadeln. Praktiskt när man vill använda cykeln till både vardagstransport och downhill.

Höjden på sadeln går att justera med en spak på högersida styret, enkelt att höja och sänka beroende på hur cyklingen ser ut. När man cyklar downhill vill man gärna ha låg sadel, men på väg till jobbet kan det vara skönt med en sadel i normalhöjd.

Cykla downhill och terräng med en Haibike

Vi tog med oss elcykeln till Kangos i helgen och cyklade längs skogsvägar, genom skogen och över stock och sten. Igår var jag och Markus uppe på Dundret och cyklade både uppför fjället och downhill. Oavsett vilken terräng jag har cyklat i är det hur lätt som helst att ta sig fram, och då är det inte ens en fatbike vi pratar om.

I Kangos cyklade vi genom ett parti i skogen där de nyligen fällt träd och det låg mindre stockar och ris överallt. Eftersom jag ville pröva cykeln ordentligt körde jag rätt över alltihop och till min förvåning gick det hur lätt som helst. Jag flög fram och det kändes som att jag var ostoppbar!

Uppför Dundret gick det också bra, lätt. Nerför likaså. Dämpningen är grym och när man inte trampar är den som vilken downhill cykel som helst. Men när man väl behöver cykla uppåt, eller över stenar och knölar, är den en riktig maskin. Så jäkla roligt!

Att använda en elcykel som transportmedel

Jag cyklade till jobbet i veckan och det tog mig ungefär 6 minuter hemifrån till kontoret. Det är en sträcka på ca 3,5 kilometer med avslutande uppförsbackar. Det hade kanske inte tagit jätte mycket längre med en vanlig cykel, men man hade blivit betydligt svettigare. När jag cyklade till jobbet låste jag dämpningen baktill och gjorde den styvare fram, bara för att det skulle kännas mer som en vanlig cykel.

Jag är helt förälskad i denna elcykel. Jag har inte provat några andra så jag kan inte jämföra den, men jag älskar att den här går att använda till flera saker. Transportmedel i vardagen och äventyr i naturen. Om jag skulle köpa en skulle det definitivt bli en elcykel som har flera användningsområden. Den här modellen från Haibike överträffade alla mina förväntningar, med råge.

 

Vad kostar en elcykel?

Jag tycker att priset för en elcykel fortfarande är väldigt högt. Det finns såklart olika modeller att välja mellan i olika prisklasser, så det finns billigare alternativ också. Men just en sån här cykel går loss på ca 39 000 kronor. Hade jag inte haft barn och två stora hundar hade jag bytt ut bilen mot en elcykel direkt. Bra för miljön att inte köra så mycket bil och också bra för hälsan att få röra på sig när man ska någonstans. Även om man inte behöver ta ut sig med en elcykel får man ändå trampa på hela tiden, plus att man får friskluft.

Det är definitivt en bra investering om man gillar att cykla downhill, vill ta sig ut i naturen eller inte behöver bil i vardagen. Det är bra både för miljön och för att få inte lite mer vardagsmotion i livet.

Om du bor i Gällivare och funderar på om elcykel är något för dig tycker jag att du ska åka förbi  Yamahahallen och testa en Haibike. Man måste verkligen testa cykla på en elcykel själv för att förstå hur roligt och det är. Kanske blir jag också med elcykel i framtiden? Vem vet. Roligt är det iallafall!

 

Tack till Henrik för att jag fick testa den här, det har varit sjukt roligt!

45 minuter löpning med fokus på intervaller och löpteknik

Det här är det andra av två löppass till musik som jag har satt ihop och vill ge till dig! Jag älskar att hålla gruppträningspass och bygga pass till musik. Nu har jag gjort samma sak för din löpning. Du springer helt och hållet efter dig själv och anpassar tempot utifrån dina egna förutsättningar. Meningen med det här passet är att du ska utmana dig själv, men inte gå in i väggen. När du avslutar passet ska du känna att du har tagit i, men att du ändå har lite kvar att ge.

Här hittar du det här löppassets playlist på Spotify.

Playlisten ska köras från topp till botten. Ställ in så att spåren överlappar varandra med några sekunder. Du hittar det under inställningar/uppspelning/tonade spårövergångar.

Du kan gärna hoppa, dansa och leka under passet. Glädjen i löpningen är viktig! Ha kul!

Löppass nr 2 – WORK THAT RUN – 45 min

Fokus: Löpteknik och intervaller

Låt 1-2: Det här är din uppvärmning! Börja sakta, du ska hålla ett tempo där du känner att du helst skulle vilja springa snabbare. Låt kroppen och hjärnan komma igång och spar på krafterna! Det tar ett tag för kroppen och hjärnan att ställa om till att springa – och att fatta att du inte springer ifrån något, utan faktiskt är ute och springer. Låt dig själv landa i löpningen. Kontrollera andningen! Lugna andetag. Du ska kunna andas utan ansträngning hela tiden.

Låt 3: Löpteknik och studs i stegen! Den här låten har ett skönt, studsigt beat genom hela låten. Använd det för att variera ditt löpsteg. Tänk dig att du ska sparka upp i rumpan och sträcka ut foten när du sträcker ut benet. Låt tempot gå ner om det behövs, lek med steget. Testa sträcka ut benet ordentligt, sparka upp i rumpan och studsa på fotdynan! Låt låten guida dig.

Låt 4: Intervaller är vad som får igång pulsen! Behåll studsen i steget, men hitta ett jämnare tempo. Kör intervaller precis som i första passet, öka tempot i refrängerna/droppet. Kom ihåg att du sätter tempot själv – och en ökning är en ökning oavsett hur liten den är. Låt musiken ge dig energi!!

Låt 5: I’m in love with the shape of you. Återhämtning! Låt andningen hitta tillbaka till en lugn rytm. Ta ner tempot så pass att du kan andas kontrollerat. Glöm inte att du gör det här för DIG. Love your body, love the shape of you. Du är grym.

Låt 6: Löpteknik och studs i steget! Samma som på låt tre, men försök hålla ett jämnare och kanske lite högre tempo. Jag tror att du orkar det. Om det blir tungt med andningen, fokusera på att få in luft. Känn efter om du verkligen ”har ont” och måste sluta – eller om det bara är en mental spärr? Det ska vara jobbigt. Du fixar det.

Låt 7: Intervaller igen! Låt musiken guida dig i intervallerna. Lugnare musik – lugnare tempo, mer tryck i musiken – mer tryck i steget och högre tempo. I de lugna delarna ska du kunna andas ordentligt, men våga ta i igen på intervallerna!

Låt 8: PLAY – you give me goosebumps! Du är så jävla bra så jag får gåshud. Sakta ner och låt den här låten leta sig in i ditt hjärta och bara häng med. Sjung om du vill. Dansa lite. Skratta högt. Larva dig. Återhämtning bara.

Låt 9: JÄRNET! Kick out that epic m* f*.  Nu ger du järnet, för jag vet att du kan. Spring snabbare än du trodde att du orkar, men fokusera på andningen. Försök hålla kvar studs i steget och sträck ut benet ordentligt när du springer. Om du vill låter du musiken sköta tempoväxlingarna. Men våga ligg på gränsen för vad du tror du orkar!!

Låt 10: Sakta ner och andas! Återhämtning! Andning. Glädje.

Låt 11: Upprepa låt 9. Ge järnet! Kör intervaller om du vill och låt musiken ta över din kropp och hjärna. Ändra tempo efter musiken. Men spring lite snabbare ön du tror att du orkar. Du är snart klar!

Låt 12: Work that body! Det här är en härlig låt med mycket energi. Men låt kroppen få återhämta sig lite och låt energin istället pumpas in i din hjärna. Återhämtning!

Låt 13: Nedvarvning! Ta sakta ner tempot och få tillbaka kontrollen över andningen. Skaka loss lite. Bra jobbat!

KÖR HÅRT!! Och du, du är grym.

Lägg till playlisten i Spotify här.

38 minuter löpning med fokus glädje!

Det här är ett perfekt löppass för dig som vill ha något att fokusera på när du springer. Kanske har du hunnit pröva springa till min ultimata playlist för löpning som jag postade för ett par veckor sedan?  Det är ungefär 50 låtar i den listan och den är perfekt att slå igång om man inte vet hur länge man ska springa. Jag brukar köra den på shuffle och tänka att jag får exakt de låtar jag behöver i stunden. Men ibland vill man ha mer struktur på sin löprunda. Något att fokusera på.

Därför har jag satt ihop två olika playlists som funkar som ett gruppträningspass – fast du springer själv i ditt eget tempo.

Jag guidar dig genom passet här nedanför, läs igenom det innan du sticker ut och låt sen musiken leda vägen. Låtarna ska spelas från topp till botten och varje låt har ett speciellt syfte. Du springer utifrån dig själv och anpassar hastigheten därefter. Det här passet är perfekt om du inte vill bestämma exakt hur långt du ska springa. Du springer helt enkelt så långt du hinner på de 38 minuterna som passet pågår!

Det här är ett lite lugnare pass med fokus på glädje, vill du springa ett lite tuffare pass tar du löppass nummer två som heter Work that run.

Alex Hägglund på vår löptur till kläpphögarna i Ottsjö i november.

Läs igenom upplägget här nedanför men sen när du är ute och springer kan du strunta i detaljerna! Första löppasset är ett lite kortare pass med färre intervaller. Det andra passet är lite längre med mer teknik och några fler låtar för intervaller. Men kom ihåg att du anpassar allt efter DIG.

Och du – glöm inte att ställa in ett par sekunders överlappning på låtarna i Spotify! Du gör det under inställningar/uppspelning/tonade låtövergångar.

Ladda ner playlisten för detta löppass här.

 

Löppass nr 1 – DO IT FOR YOU – 38 min

Fokus: Andning och intervaller

Låt 1-2: Det här är din uppvärmning!

Börja sakta, du ska hålla ett tempo där du känner att du helst skulle vilja springa snabbare. Låt kroppen och hjärnan komma igång och spar på krafterna! Det tar ett tag för kroppen och hjärnan att ställa om till att springa – och att fatta att du inte springer ifrån något, utan faktiskt är ute och springer. Låt dig själv landa i löpningen. Kontrollera andningen! Lugna andetag. Du ska kunna andas utan ansträngning hela tiden.

Låt 3: Intervaller!

Den här låten bjuder på intervaller – behåll tempot du hade i uppvärmningen fram till refrängen (droppet) och öka när droppet kommer! Hur mycket du ökar tempot är helt upp till dig. När droppet är över – gå tillbaka till tidigare tempo. När du ökar tempot – behåll fokus på andningen. Jag brukar försöka andas ett djupt andetag på typ var femte inandning.

Låt 4: Can’t stop this feeling!

Nu har du hunnit komma in en bit I löpningen och förhoppningsvis har kroppen kommit igång och hjärnan ställt in sig på löpning. Njut av låten! Håll ett tempo som känns skönt – du ska kunna andas kontrollerat. Dansa om du vill, ta ett par hoppas steg eller klättra upp på en sten. PLAY!

Låt 5: Samma som trean!

Justera tempot i intervallen efter andningen. Du ska ta i, men inte ta ut dig. Du ska orka fortsätta springa i de lugnare delarna av låten. Det kommer en till intervall låt efter den här – så håll ut. Du är halvvägs genom passet!

En dag med riktig löparglädje i Ottsjö i november förra året. Fotot har Alex Hägglund tagit.

Nu är du inne i passets andra halva och hälften har alltså redan gått. Bra jobbat! 

Låt 6: Fortsätt som i förra låten, men försök ha lite mer studs i steget när du springer.

Tänk på att ta ut löpsteget och låt fotsulorna vara som studsmattor. Du kan ta ner tempot om det behövs – men öka fortfarande i droppet.

Låt 7: You don’t have to wear your best fake smile!

Det här är en av mina favoritlåtar och jag kan liksom inte låta bli att dansa och klappa händerna till den här. Återhämta dig! Lek om du får lust. Lyssna på låten och bara njut. Se dig omkring. Life is good!

Låt 8: Det här är den sista nöt-låten på det här passet.

SNART ÄR DU KLAR. Ta sikte på något i horisonten eller sänk blicken i marken – vad som känns bäst för dig. Försök hålla ett jämt tempo i hela låten. Lite snabbare än du tror att du kanske orkar (med betoning på lite!) Lyssna på texten. Spring. Våga utmana dina gränser. När du blir skit trött så kom ihåg att du orkar mycket mer än du tror. Ge dig inte. Träna på pannben.

Låt 9: Återhämtning igen!

Skaka loss. Se till att få in lite blod i överkroppen genom att röra på armarna. Andas lugnt och kontrollerat. Passa på att känna efter hur kroppen känns. Tungt? Lätt? Bara notera. Släpp det. Dansa om du vill. Justera tempot så att du får tillbaka andetaget under kontroll.

Låt 10: Nedvarvning!

Ta ner tempot eftersom för att (om du vill) avsluta i en riktigt långsam jogg eller promenad. Djupa andetag. Sträck gärna ut bröstryggen och skuldrorna – stretcha alla muskler runt lungorna. Sjukt bra jobbat!!

Utsikten från toppen av fjällen längs med Lundhags öppetfjäll i Ottsjö-Trillevallen förra året. Ett superhärligt event med många matkontroller!

Glöm aldrig att det är med träning som med livet, det är utanför komfortzonen som magin händer. Det är på gränsen för vad vi klarar av som vi utvecklas som mest. Så våga utmana dig själv! ❤️

 

Du hittar playlisten för detta löppass här!

Lycka till!

En fredag tillägnad Angeliqa

Det var fredag den 3 maj. Snön föll från himlen när jag vaknade på morgonen. Ett stilla, lätt snöfall. Snöflingorna som föll kändes som en tröst. Jag låg kvar i sängen en stund och bara var. Andades. Jag tänkte att snön kanske kunde bädda in allt som var stickigt och jobbigt. Alla spretiga känslor och taggarna i bröstet. Om så bara för en stund.

Efter ett tag klev jag upp. Klädde på mig. Medan jag gjorde i ordning Erik för förskolan slutade det att snö. Snön som låg vit när jag gick hemifrån på morgonen hade hunnit smälta till lunch. När vi åkte hemifrån strax efter lunch sken solen. Solen sken – för Angeliqa.

Det har gått ett par veckor sedan Angeliqa dog, men den här fredagen var det dags för hennes begravning.

Jag hade inte möjlighet att vara med på begravningen i Västerås, så jag bestämde mig för att istället ge mig ut i naturen och göra något som hon hade gillat. Strosa runt i ett vackert naturområde, dricka rivigt kokkaffe och äta kladdkaka. 

Vi körde ut till Abborrträsk, eller Peltovaara Mångfaldspark, en bit väster om Gällivare. Här satt jag länge och bara tittade ut över ängarna medan Erik och Markus utforskade området och lekte. Angeliqa hade älskat den här platsen. Hon hade en kärlek för naturparker nära stan. Lätt tillgängliga för många. Enkelheten i att ta sig ut och vandra. Att bara strosa runt och verkligen njuta.

Hade. Det känns konstigt att skriva. Hon känns fortfarande så levande. Det är så svårt att förstå att hon inte längre finns med oss. Hon skulle ju komma och hälsa på till hösten. Jag skulle ju få ta med dig hit. 

Jag önskar att jag hade kunnat vara med på begravningen. Kanske hade det varit lättare att förstå alltihop då. När jag hade suttit där en stund, med tårarna rullande längs kinderna, kände jag mig plötsligt lugn. Jag tänkte på hur många hon berört. Hur många människor som hon inspirerat, fått ut i naturen. Allt det hon jobbade och brann för finns kvar. Gemenskapen. Kunskapen. Tillsammans kan vi förmedla det vidare till ännu fler. Fortsätta det hon påbörjade.

Det var en fin dag i Angeliqas ära. När jag stängde ögonen kändes det nästan som att hon satt där, bredvid mig. Hade hon gjort det vet jag att hon hade fått mig att skratta, sådär så hela kroppen vibrerar. Vi hade fyllt på kaffe i mängder och kanske sjungit en sång. I was lightning – before the thunder.

Tills vi ses igen, Angeliqa.

Gällivare är vår hembygd, och vårt ansvar – en artikel i Dagens Samhälle

Tidigare i vår fick jag äran att ställa upp på en intervju om att bo och driva företag på landsbygden och i norra Sveriges inland.

Det slutade med att jag och Anna, som gjorde intervjun, pratade i telefon i nästan två timmar. Vi pratade om drivkraft och vilja. Om utveckling och stagnation. Vad som får platser att blomstra, människor att trivas och hur jag vill bidra till min hembygd.

Jag tycker att vårt samtal mynnade ut i en himla fin artikel. Det är inte alltid som det man säger i en intervju återges på ett sätt som man känner återspeglar sättet man sa det på. Men den här intervjun blev verkligen spot on.

Artikeln i Norr till Söder finns att läsa här i sin helhet.

Jag hoppas att det skänker en tanke, hopp och kanske lite inspiration till människor där ute i vårt avlånga land. Jag blir så glad när det kommer initiativ som vill lyfta den faktiska bilden av att bo på landsbygden. Det ger lite perspektiv till de annars så vanliga skildringarna av folk som bor och verkar på landsbygden. Bra jobbat av Anna och Borg & Owilli, vi behöver fler som er!

Jag har inte ännu sett det fysiska exemplaret av tidningen men den har gått ut som en bilaga till senaste numret av Dagens Samhälle med en räckvidd på ca 60 000 läsare. Jag hoppas att det kan inspirera någon! ♡

Hemmafjället Dundret, en stor anledning till att jag vill bo här. Så nära och så storslaget!

Vad tycker du om artikeln och tycker du att jag fick med det viktiga? 

 

En snöig första maj hos Åke på toppen – 824 m.ö.h

Den senaste veckan har sommaren flirtat med oss. Solen har värmt våra bleka ansikten och snön har smält i en rasande fart. Från ett par decimeter snö innan påsk till torra gräsmattor lagom till valborg. Men idag, på första maj, vaknade vi upp till en vitklädd värld igen. Även om snön den här gången hade smält lagom till lunch var det ändå en påminnelse om att våren tar sin tid.

Hade det inte varit för att Erik var så peppad på att gå på fjället hade jag gärna krupit ner under filten i soffan och kollat en film. Men vill barnet ut i snöstormen så får man helt enkelt klä på sig och gå.

Dagens mål var säsongsavslutning och jublieums-firande i Friluftsfrämjandets Åke-på-toppen stuga, 824 möh. 

Promenaden upp till Åke på toppen går längs med en grusad stig som länsstyrelsen gjort i ordning för ett par år sedan. Stigen är perfekt för att gå med barnvagn eller rullstol. 

Erik är verkligen inte bangen på att vara ute, oavsett väder.

Men att gå 1,5 kilometer när man är fyra år är ganska långt. Speciellt om det är snöstorm och uppförsbacke. Därför brukar vi prata mycket och försöka hitta på roliga lekar längs vägen. Det absolut bästa är att samla energi-prickar – de färgade stenarna längs med leden. De röda ger lite energi och de gröna ger massor av energi. Man kan välja att spara energi för att använda senare, eller använda den på en gång och springa en bit.

Erik samlar energi-prickar på väg till Åke på toppen stugan.

Idag slutade det med att Erik sprang större delen av vägen. Obekymrad över snö, hagel och stormvindar. Han var förmodligen gladast på fjället och pratade med alla han mötte. Väl i stugan drack han varm saft i sin alldeles egna termos han fått i födelsedagspresent av Lollo och Danne.

Åke på toppen ligger, som namnet avslöjar, på en av Dundrets toppar.

Här har Friluftsfrämjandet öppet varje röd dag under vinterhalvåret. Vintertid åker man skidor hit från botten av fjället och sommartid kan man parkera uppe på toppen och gå de sista 1,5 kilometrarna. Eftersom snön smält så fort i år var vägen redan körbar och förutom nysnön som lagt sig under natten var nästan all snö borta.

Första maj är det alltid säsongsavslutning för Åke på toppen och utdelning av den berömda toppluvan. Toppluvan får den eller dom som varit upp till stugan flest gånger av alla de röda dagar under säsongen då stugan håller öppet. En ärofylld utmärkelse med andra ord. Idag var det dessutom 60-års jubileum för toppluvan. Den första luvan delades ut år 1959.

Vi kom fram till stugan precis innan stängning så det hade börjat minska med folk, trots det var stugan närmast full. Drygt 130 personer besökte stugan idag, mycket folk för att vara en snöig och kall onsdag i maj. Det bjöds på helstekt ren och laxsmörgåsar. Oerhört gott efter den kalla promenaden upp.

Efter en härlig fikapaus klädde vi på oss och gick ut igen.

Erik lekte brandman i stormen utanför stugan en stund medan vi väntade på fammo. Under promenaden ner såg han till att alla samlade energi-prickar. Entusiasmen han känner för att vara ute är så oerhörd. Långt mer än jag någonsin hade kunnat hoppas på. Själv var jag väldigt sugen att stanna hemma idag, men vad gör man inte för sina barn. 😏

Det blev en snöig första maj på Åke på toppen!

Hoppas att din första maj var fantastisk! ♡

Den ultimata playlisten för löpning

SPRING FORT SOM FAN. Så heter den, min springlista på Spotify. Igår tog den mig runt mina snabbaste 6 kilometrar hittills i år. Fötter mot marken, bultande hjärta i bröstet och lätta andetag.

Det är en salig blandning i listan, högt och lågt. Mjukt och hårt. Dansant och sjungvänligt. Bra låtar för att borra in blicken långt bort i horisonten och bara köra. Lyssna på texten. Träna på pannben. Vinna över sig själv. Bra låtar för att ta ett par danssteg och låta skrattet bubbla. Snurra runt, skrika högt. Vara barnslig och släppa ut tramset inombords.

Jag tycker du ska söka upp den, snöra på dig löparskorna och dra ut och springa. Sätt listan på shuffle och låt Spotifys algoritmer ge dig precis vad du behöver just i stunden. Spring i takt till musiken. Spring på känsla. Barnsla dig och släpp lös. Nöt pannben och svettas. Skit i kilometrar och tider. Bara gör det. 

Gör det för att du kan. För dig själv. När andningen blir tung och allt känns jobbigt, sakta ner farten och ta ett djupt andetag. Känn efter ordentligt. Kan det vara hjärnan som luras? Orkar du inte lite till? Andas in så mycket luft du bara kan. Kontrollera andningen. En fot framför den andra. När andningen är tillbaka, fortsätt nöta på. Spring så länge du orkar. Skit i hur långt det är. Och du, om jag kan. Så kan du också.

En ultimat playlist för löpning

Klicka här för att öppna playlisten i Spotify.

 

Vill du läsa mer om löpning? Kanske gillar du någon av dessa inlägg:

Fjällöpning i Jämtlandsfjällen
Ottsjö – Kläpphögarna tur och retur
Fyra dagars löpning i Padjelanta Nationalpark
Springa längs Kungsleden
Att packa för en löptur i fjällen

Min första tatuering!

På en av alla franska-lektioner i sjuan såg jag ett citat i franskaboken som fastnade. Citatet var intryckt bland glosor, grammatik och tråkiga tecknade bilder på dåliga karikatyrer av fransoser. Citatet skulle visa på de olika formerna av ordet ”leva”. Jag älskade det direkt.

”Je veux vivre ma vie, pendant que je suis vivante.”

Jag vill leva mitt liv medan jag är vid liv. Jag kommer ihåg att jag satt och tittade på det länge. Sen skrev jag ner det på en liten lapp och satte den i fickan. Sedan den dagen har det hängt med mig i livet som ett mantra. Jag vill leva mitt liv medan jag är vid liv. Här och nu. Varje dag. Inte gå och vänta på bättre tider, på senare eller den alltid så ovissa framtiden.

Citatet har hängt med i allt jag gjort och funnits nedkladdat i skolböcker, målat på tavlor och skrivits i bildtexter.

I takt med att jag blivit äldre har orden också växt och fått en större betydelse. Ganska direkt när jag såg den tänkte jag på det som en tatuering. Men jag har alltid varit för feg för att tatuera mig. Rädd för att ångra mig. Så det har alltid bara stannat i tanken. Tills nu. Face your fears. När vi var i Stockholm för ett par veckor sedan bestämde jag mig för att det äntligen skulle bli verklighet.

Och när jag väl bokade tiden kändes det inte ens läskigt, bara rätt. Jag hade tur att få tid med kort varsel hos Emilia som jag följt på Instagram länge och träffat ett par gånger i blogg sammanhang. Hon skriver galet snyggt så det var ett självklart val.

En kort stund av smärta, sedan kändes det ingenting. På fem minuter var det över. 

Erik väntade spänt på att få se min tatuering. När jag frågade honom om han ville ha en tatuering när han blev stor funderade han en stund och svarade sedan ”nää.. Jag tror inte det. Men Om jag ska ha en, då ska jag ha en valp-tatulering” (sötaste ordet – tatulering!)

Jag fullkomligen ÄLSKAR min nya, och första, tatuering.

Det tog ungefär tjugofem minuter från att vi kom in till att vi stod på trottoaren utanför igen. Det gjorde knappt ont alls, bara lite precis i början. Emilia skrev texten på fri hand, jag tillhandahöll bara stavningen. Nu när den väl sitter där känns det som att den alltid har varit en del av mig. Att den hamnade på vänster arm var ingen slump, närmast hjärtat.

Jag är så J-Ä-K-L-A nöjd. Det känns som att jag blev komplett helt plötsligt. Där är den nu och påminner mig varje dag om att faktiskt leva livet. För mig och de mina. Det viktigaste av allt!

Så här veckorna efter att älskade Angeliqa gått bort känns den ännu mer relevant. Ännu viktigare för mig. Jag vill verkligen påminna mig själv om att leva livet på ett sätt som får mig att må bra. Att uppskatta det lilla och vara tacksam för allt som jag redan har.

Prata och umgås med de som betyder mest. Inte gå runt och vara arg eller irriterad. Inte låta ångest eller rädsla kontrollera mig. Att leva har fått så många nya dimensioner på sistone. Det är viktigt att påminna sig om vad som verkligen betyder något.

Att den faktiskt blev verklighet till slut berodde också mycket på den vackra dokumentären om tatuerade människor som SVT gjorde för ett tag sedan där bland annat fina Tiina Ravelin var med. Hon pratar om sina tatueringar och vad de representerar, hur de berättar om olika delar av hennes liv och står för något hon gått igenom. En oerhört fin dokumentär som jag absolut rekommenderar, du hittar den här.

Vandra i frid Angeliqa

18 november 2018

Jag: ”Är ute och prommar! Kaffe i repan om en stund??”

Angeliqa: ”Deal. See you @ coffee heaven. Coffee Namaste.”

Vi möts i repan en liten stund senare. Vi bestämmer oss för att promenera den lilla biten till Åre Bageri istället. Vi beställer kaffe, och fika såklart. Kaffet hämtar man själv runt hörnet. Jag fyller min mugg med rykande hett kaffe. Angeliqa tittar sig omkring och sträcker sig sedan upp på hyllan ovanför och tar ner en mugg som mer liknar en skål. Hon fyller den till bredden och går sakta tillbaka till vårt bord. Hon går varsamt, som om kaffekoppen i hennes hand var en ömtålig skatt.

Kaffet är gott, fikat ännu godare. Vi pratar om allt mellan himmel och jord. Jag och Angeliqa lärde känna varandra i Stockholm på The Influencer Convention för tre år sedan. Vi klickade direkt. Hon bjöd in mig till all hennes kunskap och värme utan att tveka. Vi började redan då prata om när vi skulle ses igen, att vi ville vandra ihop och kanske hyra en stuga i skogen en vecka. Det var en vänskap som var enkel och okomplicerad från första stund. Jag såg upp till Angeliqa på så många sätt. Hon var en förebild i branschen. Hon pratade om vandring på ett helt nytt sätt, som jag älskade. Det var så logiskt.

Angeliqa på toppen av Åreskutan under ett event med Kvinnliga Äventyrare som hon ordnade tillsammans med andra. 

Vi satt där på Åre Bageri, denna lördag i november, och pratade i timmar medan kaffet svalnade, kopparna fylldes på och yogaklasserna vi skulle gå på passerade – utan oss där.

Vi pratade om hennes blogginlägg om framgång och lycka. Om hur lätt det är för folk att tro att allting är så jäkla bra bara för att det ser ut att rulla på. Hur svårt det är när folk säger ”Jag ser att det går så bra för dig nu!” men det på insidan känns tungt, ensamt och jobbigt. Du berättade att du hade varit sjukskriven. Att det var jobbigt att inte kunna vandra som du ville.

Jag önskar att jag hade förstått vidden av det mörker som du bar inom dig. Jag förstod aldrig att det vi pratade om där och då, faktiskt var ett hot mot ditt liv.

Jag och Angeliqa på The Influencer Convention 2016. Bilden har Jennifer tagit på oss, något jag är oerhört glad för. ♡

Nu sitter jag här och låter verkligheten sjunka in. Hela veckan har jag gått som i ett töcken. Det mesta har varit som vanligt, men tankarna har snurrat. Gång på gång har jag återvänt till det faktum att du inte längre finns bland oss. Gång på gång har jag återvänt till jobbet och fortsatt som vanligt. Min hjärna har inte velat ta in vidden av beskedet. Imorse läste jag meddelandet från din familj om att du gått bort och det sjönk in djupt i mitt hjärta och krossade allt. Jag grät i flera timmar. Tårar rullar längs mina kinder medan jag skriver det här.

Vi måste våga prata mer om allt det som sker på insidan.

Om ångesten, stressen, det mörka och det jobbiga. Även de som utåt sett verkar ha allt, må bra och leva ett fantastiskt liv kan må dåligt. Det är också viktigt att komma ihåg att självmord inte är ett val. De som mår dåligt vill inte dö, de ser bara ingen annan utväg. De orkar inte längre. Jag är ledsen att du inte orkade längre Angeliqa. Världen var en bättre plats med dig i den. Du kommer att vara evigt saknad.

Vi ska göra vårt bästa för att fortsätta sprida din klokhet, värme och energi till världen i alla våra dagar. Det är det minsta vi kan göra. Vi måste också börja prata mer om det som är på riktigt, hur vi mår egentligen, under ytan. För din skull Angeliqa. 

 

Angeliqa Mejstedt

5 december 1986 – 23 mars 2019

Detta vill jag skicka med dig idag: Krama någon som står dig nära. Boka in den där lunchen med en vän du gillar men inte sett på länge. Lyssna klart på varandra. Ge det finaste ni har till varandra. Tid. Dela tid. Inget annat är viktigt. Någonsin. – Angeliqa Mejstedt, Vandringsbloggen 12 juli 2018.

Självmordslinjen är till för den som har suicidala tankar. Ring 90101, mejla eller chatta anonymt med volontärer. Självmordslinjen har öppet dygnet runt.

 

Tack för allt. See you @ coffee heaven ♡

En föreläsning om Sociala medier för UF företag

Förra veckan var jag inbjuden till den årliga mässan som Ung Företagsamhet ordnar i Norrbotten. Mitt uppdrag var att föreläsa för lärare från Sverige, Finland och Ryssland om hur UF-företag kan använda sociala medier för att marknadsföra sina företag. Det var ett oerhört roligt uppdrag som fick mig att gå igång direkt förfrågan kom. Jag minns själv när vi drev UF-företag sista året på gymnasiet, att jag fick lära mig hur det fungerar redan i skolan är en stor anledning till att jag driver eget idag.

Att få prata om sociala medier och entreprenörskap för UF-lärare från flera länder kändes fantastiskt, exakt 10 år efter att jag själv var på samma mässa med vårt UF-företag. Som att knyta ihop säcken lite!

Jag ser möjligen lite allvarlig ut på bilderna, men jag lovar att jag älskar att föreläsa om sociala medier.

Jag pratade bland annat om Varför man över huvudtaget ska bry sig om sociala medier och hur man kan tänka kring strategi och innehåll. Det som fungerar för UF-företag gäller såklart även för vanliga företag. Utmaningen för UF-företag är den korta tiden de har att verka på. Det tips jag gav till lärarna i entreprenörskap som jag själv tycker är viktigast? Att låta eleverna driva sina företag som om det vore på riktigt.

Hur hade de marknadsfört sitt företag om det var på riktigt? Till vilka marknader? På vilket sätt? Låt de testa på allvar! Det är lätt att fastna i ett lokalt tänk bara för att det är under UF-året och tiden är begränsad. Men meningen med Ung Företagsamhet är ju att få testa på att driva företag – så låt de göra det som om det vore på riktigt. Och för att göra det rent marknadsföringsmässigt är sociala medier en fantastisk kanal, man måste bara använda det på rätt sätt.

Så här ser jag tydligen ut när jag är väldigt engagerad och försöker få fram en poäng! 

Anledningarna till att jobba med sociala medier är många. Statistiken över hur många som köper något över internet idag talar sitt tydliga språk, det är värt att jobba med sälj via internet och sociala medier.

Några av de viktigaste nyckel-faktorerna för att lyckas med marknadsföring på sociala medier: 

– Skapa en strategi

– Identifiera målgruppen

– Planering av innehållet

– Uthållighet och konsekvent innehåll

– Sätt en budget!

 

Jag har tidigare skrivit om vad man ska tänka på när man ska marknadsföra sitt företag på sociala medier, du kan läsa det inlägget här. 

Alla fina bilder är tagna av Patrik Öhman på Yours.

Den 9 april håller jag och Jennifer en inspirations-session om digital marknadsföring i mina nya lokaler.

Jennifer kommer prata om SEO och varför man ska bry sig om det och jag kommer prata om social Selling – vad det är och varför man ska jobba med det. Det finns platser kvar om du vill komma! Klicka här för att komma till evenemanget.

Första dagen på nya kontoret

I torsdags fick jag så nycklarna till min nya lokal och i fredags åkte jag på Ikea för att införskaffa det viktigaste för att få igång en fungerande arbetsplats. Skrivbord, stolar, ett konferens/matbord och en soffa. Min plan var att få upp det viktigaste så fort som möjligt så att jag kan börja använda lokalen direkt. I söndags mobiliserade hela släkten och kom och hjälpte till att skruva ihop möbler, städade ur skåp och förgyllde lokalen med sin närvaro. Det kändes bra från första sekund, att vara här. Att ha folk här inne.

Lite kaos och lite harmoni. Givetvis bjöd vi på pizza som tack för hjälpen!

Både Erik och kusin Filippa var med hela tiden och hjälpte till varvat med lek i den stora kartong-kojan.

Jag känner att jag blir inspirerad, kreativ och produktiv när jag är här. Vilket är en fantastisk känsla att ha i det som ska vara en kreativ kontorslokal. Och efter söndagens intensiva monteringsfest var det mesta och viktigaste klart så jag jobbade första dagen i nya lokalen redan i går.

Jag sällskap av Rania som är här uppe och hälsar på. Det kändes skit bra att få sällskap första dagen. Rania jobbar också som fotograf och hon godkände direkt lokalen och inredningen, fotovänligt. Jag fick också en känsla av hur det kan bli här – kreativt och härligt med mycket gemenskap.

Lagom till lunch kom Anna och Hanna upp med sushi.

Här satt vi och käkade sushi, pratade och drack kaffe medan snön öste ner utanför. Idag skiner solen och vi har tagit en promenad på Dundret efter lunch. Det är nog en av de saker jag ser mest fram emot med att ta mig ut ur huset för att jobba – att lättare ta mig ut i naturen. Kunna ta lunchpromenader på hemmafjället och kunna fota på väg till och från jobbet.

Foto av min kollega och vän Rania Rönntoft, Northbound Journeys, som förgyllt min tillvaro här under mina första två dagar. 

Fasen vad jag kommer att trivas här, eller vad tror ni?  ♡

Det är så jäkla läskigt att våga

Modiga människor är fantastiska. När jag tänker på mod tänker jag på människor som gör saker mot alla odds. De som vågar satsa fast ingen tror på dom. Jag tänker på människor som står upp för sig själva och andra. De som har civilkurage. Jag tänker på äventyrare som ger sig av på långa expeditioner långt ut i vildmarken. Men jag tänker också på de som anmäler sig till den där danskursen, trots att de aldrig dansat förr. De som byter jobb och karriär mitt i livet. Vågar omvärdera sig själva och sina liv. Som vågar pröva något nytt.

I veckans poddavsnitt pratar jag och Alice om just det – att våga. Vad är det som gör oss modiga egentligen? När är vi modiga och när är vi inte det? Vi pratar också om hur rädsla påverkar oss och vad som händer när vi agerar ur rädsla, istället för mod. Jag är definitivt ingen psykolog, men jag är helt övertygad om att beslut som tas i rädsla sällan är bra för oss. Inte för oss som individer, men inte heller för oss som samhälle eller för världen.

Jag älskar att prata om det här. Att våga. För om det är något som har fått mig att växa som människa de sista åren så är det att jag har vågat. Många tror att modiga människor inte känner rädsla. Jag tror tvärtom. De modigaste människorna är lika rädda som alla andra, men de agerar inte i rädslan – utan med mod. Och eftersom vi växer varje gång vi kliver utanför vår comfort zone så växer också modet. Vi flyttar gränsen hela tiden. Blir modigare. Mer trygga i oss själva och vår kapacitet.

Det är som med träning. Det slutar aldrig vara jobbigt att träna – men vi orkar lite mer för varje gång. För varje gång vi vågar något som vi inte vågat innan, flyttar vi den där gränsen. Utökar vår comfort zone.

 

Du kan lyssna på avsnittet där du hittar dina poddar eller lyssna direkt i din webbläsare: 

När gjorde du något riktigt modigt senast? ♡