Svar på era frågor om att starta eget

För ett tag sedan skrev jag ett inlägg med fyra saker du Inte ska göra när du startar företag. I det inlägget hade jag även tänkt svara på era frågor om att starta företag, men det blev så långa svar att jag till slut delade upp det. Här är alltså mina svar på några av era frågor om att starta eget.

Har du fler frågor eller vill veta mer om något i det här inlägget? Skriv en kommentar eller maila mig så fyller jag på med fler inlägg om att starta och driva företag allt eftersom! 😊

 

Fråga nr 1: Hur gör man bäst för att våga släppa det trygga, fasta jobbet? Och när vet man att det är dags?

Den här frågan finns det ju inget svar på egentligen, eftersom svaret kommer vara olika för alla. Men man kan börja med att fundera på Varför man vill starta företag. Alltså, vad är din drivkraft till att vara egen?

Min drivkraft till att starta eget var att jag ville vara säker på att jag jobbade för något bra, från första intentionen till genomfört uppdrag. Jag ville också styra min egen tid och känna att den energi och det engagemang jag lade ner på mitt jobb skulle ge något tillbaka. Till slut kändes det som att starta eget var det enda alternativet.

Om du tvekar över det där med att släppa taget och våga, gör en face your fears.

Läs mitt blogginlägg om att möta sina rädslor och skriv ner varför du tvekar. Vad du är rädd för, vad är det värsta som kan hända och om det värsta händer, går det att förebygga eller reparera?

När du har gjort det, fundera över VAD som driver dig. Är det att ha mer tid över till annat? Kunna dricka kaffe på en fjälltopp en tisdags förmiddag? Eller är det att du vill jobba med något mer meningsfullt, tjäna mer pengar eller helt enkelt bara skapa något eget? När du har ditt Varför klart för dig är det lättare att motivera för dig själv varför du ska släppa taget om det där trygga. Vem vet, kanske är det inte att start eget som är din grej? Kanske behöver du bara byta jobb eller gå ner i tid.

 

Frihet att kunna styra över min egen tid, ett av mina Varför till att starta eget. 

 

Fråga nummer 2: Hur vet man vad som är rimligt att ta betalt?

Vad som är rimligt att ta betalt beror på så himla mycket olika saker. Men något som är bra att komma ihåg är att man måste ta betalt för mer än bara den faktiska tiden man jobbar. Man måste komma ihåg att som företagare måste man ta höjd för en massa saker. Utrustningen man använder, sin egen fortbildning, sjukdagar, administration, pension och en massa annat.

Ingen betalar dig för tiden du sitter och gör administration, offerter eller annat så det måste täckas av de uppdrag du gör. Det finns någon formel för vilket timpris man ska ha som konsult.

0,024 * (önskad månadslön före skatt) = ditt timpris.

Jag har gjort SÅ MÅNGA backjobb.. Där jag räknat fel eller där jobbet tagit längre tid än jag trott. Det är bra att skriva in i offerten vad du beräknar att det kommer att ta i tid, och att om det dyker upp något mer utöver det så tillkommer det och vad timpriset är då. Då har du gett dig själv lite andrum. Det finns en del bra avtalsmallar att använda sig av om du vill ha tips, det är bara att googla runt lite och våga låna från andra branscher också.

Räkna ut vad du behöver få in varje månad för att klara dig, alltså vad du behöver kunna ta ut och vad du har för kostnader. Har du enskild firma går ungefär 50% bort i skatt och avgifter. Kom ihåg också att det tar ett tag innan du har pengarna på ditt konto, så gör en enkel likviditetsplanering (hur mycket pengar du har under året) så du vet när du behöver fakturera.

Och sen kör på bara – du kommer att lära dig eftersom! 

Fråga nummer 3: Jag är nog väldigt dålig på att ”sälja” in mig själv. Tror du man behöver ha en rejäl dos sälj i sig för att kunna köra eget?

Jag känner så igen mig i det där! Jag är ingen natural born säljare, jag får kämpa mig till att sälja. Men det jag har lärt mig är att det såklart är lättare att sälja in sig själv när man vet att man klarar av uppdraget man säljer in. Alltså, när man vet att man kan Göra Skillnad för kunden du pratar med. Utgår man från det mindsetet är det mycket lättare att sälja in något. Du hjälper din kund med något. Oavsett om du jobbar med träning, fotografering eller IT. Ju fler uppdrag du sålt in och klarat av, desto lättare blir det att sälja in nästa.

Och så behöver inte sälj göras sådär klassiskt som man kanske tänker sig. Allt du gör för att promota dig själv är en form av sälj. Jag får många av mina uppdrag via sociala medier, bloggen eller podden.

 

Fråga nummer 4: Hur tänker du kring marknadsföring? Vad är den viktigaste faktorn eller insatsen för att nå nya kunder?

Steg ett tycker jag är att börja prata om det du gör, både på sociala medier och i verkligheten. Prata med din familj och vänner, presentera ditt företag på nätverksmöten och annat. När man börjar prata om det man gör dyker det ofta upp kontakter på oväntade ställen. Sen är det såklart bra att börja där det kostar minst, alltså nyttja sociala medier och din egen hemsida för att locka till dig nya kunder.

Skapa en enkel hemsida, skriv ner vad du gör och vad du säljer. Gör en lista på tio blogginlägg du skulle kunna skriva om det du gör eller säljer. Skriv dom eftersom. Börja posta på sociala medier om det du gör i ditt företag. Kom ihåg, när du tycker att du tjatar har de allra flesta inte hört det ännu! Så börja prata om det du gör! 

Om du vill ha tips på hur du förbättrar din närvaro på sociala medier kan du ladda ner min gratis guide här!

 

Kanske gillar du också detta om att starta och driva företag:

Fototips: Fyra saker att ha koll på om du vill fota bättre bilder

Älskar du att fotografera och har en kamera som man kan göra massa inställningar på, men vet inte riktigt hur du använder den?  Kommer du hem efter du har fotat och ser att bilderna inte riktigt blev som du hade tänkt dig, men du vet inte varför?

När jag skaffade min första systemkamera visste jag väldigt lite om fotografering, än mindre om hur alla inställningar påverkade resultatet. Eller vad jag behövde ställa in för att få till resultatet som jag ville. Det finns tusentals tips, kurser och guider i foto på nätet. Googlar man lite hittar man hur mycket information som helst.

Men det var framförallt fyra saker som, när jag lärde mig dem, gjorde att jag helt plötsligt förstod vad jag skulle göra med alla rattar på kameran. När jag kom på sambandet mellan de här fyra sakerna (jag är också självlärd, så det tog ett tag) var det en aha-upplevelse som tog mitt fotande från ”NÄ! Det här blev ju inge bra!” till ”okej, i det här ljuset måste jag göra så här för att det ska bli bra”. Stor skillnad!

 

De fyra sakerna att ha koll på för bättre bilder är Brännvidd, Bländartal, Slutartid och Iso-tal.

Brännvidden har att göra med objektivet du använder, resten är inställningar på kameran. De här tre inställningarna kan man ändra på i princip alla systemkameror eller digitala kameror med manuellt läge. Hur du väljer att ställa in dom i förhållande till varandra påverkar din bild, jätte mycket, så låt oss gå igenom dom!

Jag och min kamera på resa i Österrike, bild av Jennifer Sandström.

Brännvidd – så påverkar kamerans objektiv din bild

De allra flesta enklare systemkamerorna och digitalkamerorna kommer med ett objektiv monterat, ett kit-objektiv. Det är ett objektiv som ger dig bra utgångsläge för en billig peng. På objektivet står det ofta en massa siffror som kan vara svåra att ha koll på. Det objektiv jag använder oftast är ett 24-70mm F/2.8.

Det objektivet har alltså en brännvidd mellan 24-70mm.

24mm är vidvinkel, alltså jag kan stå väldigt nära någon och ändå få med hela personen i bild. 70mm är lite lätt teleobjektiv, alltså lite in-zoomat.

Man brukar säga att 50mm (fast objektiv) ger ett normalperspektiv. Allt under det är vidvinkel, och allt över är ”in-zoomat”. Det tog länge innan jag förstod att brännvidden inte bara gör det ”mer eller minder inzoomat” utan också påverkar själva motivet.

Ett vidvinkelobjektiv (24-35mm)

Gör att allt i bilden ser ut att vara ganska långt ifrån varandra. Om du fotar ett landskap med massa höga berg i horisonten, med ett sådant objektiv, kan det lätt se lite platt ut i bild. Ni vet, man kommer hem och tänker ”Va! Det såg ju mer dramatiskt ut i verkligheten!”.

Dundret fotat från isen på Vassaraälven med ett 35mm objektiv. Berget ser ut att vara långt bort och tornar inte upp sig mot kameran. Det ser helt enkelt ganska platt och odramatiskt ut. 

Skogen vid Nuolajärvi fotad från mitten av sjön med ett 35mm objektiv. Skogen ser också ut att vara långt bort och träden är små. Effekten på solstrålarna får man när man har högt bländartal (stort skärpedjup). 

En brygga vid Nuolajärvi fotad med brännvidd 35 mm. Bilden tycker jag är fin, men den saknar lite djup. Saker är långt i från varandra och det blir lite platt. 

Ett telezoom objektiv (70-300mm)

Gör att allt i bilden ser ut att vara närmre varandra. Bergen framstår som att de är lite högre och kanske lite närmre varandra. Det är också lättare att separera objekt i förgrunden från objekt i bakgrunden. Alltså få skärpa på en person till exempel, medan bakgrunden ser ut att vara långt bort och oskarp.

Att ha koll på objektivets brännvidd är alltså viktigt för att förstå vilken sorts bild vi kan fota med just det objektivet. Kit-objektiven som sitter på enklare kameror är ofta ganska ”mellanmjölkiga”. Alltså, du får hyfsad brännvidd med hyffsat bländartal för en hyffsad peng. Du kan alltså ta hyffsat bra bilder. Vill du testa något annat kan du köpa ett lite bättre objektiv, det gör oftast stor skillnad. Det mesta sitter i objektivet, inte i kamerahuset.

En annan brygga fotad med ett objektiv med brännnvidd 160mm, bländartal F/6.3. Här får man ett djup i bilden och den lilla sluttningen på andra sidan sjön ser ut att vara ganska nära och ser rätt stor ut. 

Utsikten från Dundret mot väster, fotad med brännvidd 200mm. Här ser både träden och de små bergen i horisonten ganska stora ut. Landskapet blir mer dramatiskt och man får ett djup i bilden. 

Träden på strandkanten fotade med brännvidd 135mm och bländartal F/4.5. Berget bakom ser ut att vara ganska nära och är stort. Ni fattar temat! Träden är skarpa, bakgrunden lite suddig och objekten separeras snyggt från varandra. Jag älskar bilder som blir så här. Med djup och skärpa! 

 

Nu har vi pratat brännvidd, men för att vi verkligen ska få ut det mesta av bilden, måste vi också kolla på bländartalet!

 

En bild jag fotade på Jennifer i Österrike. Den här bilden är fotad med mitt 24-70mm objektiv och kort skärpedjup. 

Bländartalet – Hur mycket i bilden som blir skarpt

I foto pratar man mycket om bländare. Gud vad det tog lång tid innan jag fattade vad som var att blända upp och ner, eftersom det aldrig verkade stämma med siffrorna på kameran. Det du behöver veta är egentligen följande:

F/2.8 – Lite av det i bild kommer att vara i fokus. Kort skärpedjup.

F/22 – Mycket av det i bild kommer att vara i fokus. Långt skärpedjup.

Om man fotar en person framför ett berg med F2.8, kommer personen vara i fokus och berget suddigt. Om du istället fotar samma person på samma ställe med F22 kommer berget också att vara ganska skarpt.

När man kommer på hur bländartalet, eller F-siffran som jag brukar säga, påverkar bilden har man knäckt den första stora koden! Ta ett porträtt på F5 och det blir okej, ta ett porträtt på F2.8 och det blir skitsnyggt! Typ. Förutsatt att brännvidden, omgivningen, ljuset, iso-talet och slutartiden också är rätt förstås! Det leder oss direkt in på slutartiden!

Gasteinerdalen i Österrike fotad med F/4.5, litet skärpedjup. Här har jag lagt fokus på husen nere i dalen, då blir hela dalen i fokus trots kort skärpedjup, medan blommorna närmast mig är oskarpa. 

Den här bilden är fotad på samma ställe, med samma skärpedjup F/4.5. Här har jag lagt fokus på den lila blomman i mitten och allt framför och bakom blir oskarpt. 

Båda de två ovanstående bilderna är fina, men de ger helt olika känsla. Det finns alltså inget rätt eller fel, utan handlar om tycke och smak – och användningsområde.

Den här bilden är också fotad med kort skärpedjup f/2.8, lågt F-tal. Här ville jag bara fånga den vackra vattendroppen i fokus. Resten är oskarpt. Kanske lite väl oskarpt kan jag tycka nu i efterhand, men det är ju en smaksak.

Den här bilden är fotad i skarpt dagsljus med högt bländartal F/22 och lång slutartid 1/60. Jag ville få vattnet lite oskarpt och allt i fokus. Inget fantastiskt resultat men ett bra exempel på hur man kan använda de olika inställningarna i samband med varandra för att skapa olika resultat i olika förhållanden! 

Vandringsbild fotad på F2.8. Här är den första vandraren skarpast, resten lite suddiga och bergen bakom oskarpa. 

Vandringsbild fotad på F/7.1. Här är alla vandrare i fokus och bakgrunden ganska skarp! 

Slutartid – När ska man ha vad för slutartid egentligen?

Det är en kuggfråga, det finns inget rätt svar egentligen. För foto har egentligen inga regler, bara vissa tekniska begränsningar som kan vara bra att kunna. När det gäller slutartid är det ju högre tal desto snabbare slutartid som gäller.

Kort slutartid, ex 1200, innebär att du kommer ”frysa” det du fotar. Medan en lång slutartid, ex 50, kommer att ge rörelseoskärpa i bilden. Det finns inget rätt eller fel med vad man väljer, eftersom det beror på vad du är ute efter. Man kan fota ett vattenfall med snabb slutartid och frysa vattnet och alla vattendroppar i luften, eller så kan man fota på lång slutartid och få vattnet att se sådär mjukt och böljande ut. Båda är snyggt, men ger olika resultat.

Lång slutartid

Om du vill fota med långa slutartider (norrsken, stillastående motiv i dåligt ljus, vattenfall etc) så måste du ha stativ. Som regel är det svårt att hålla stilla kameran när du börjar gå under 100 i slutartid. Lång slutartid kan också ge häftiga effekter på bilar som rör sig på en väg eller träd som rör sig på himlen. Allt beror på vad man är ute efter.

När du sänker slutartiden kommer du till slut komma till ett, sedan börjar den räkna uppåt igen, fast med en symbol bredvid. Min kamera går som lägst ner till 30″. Det är alltså sekunder. Så 30″ är lika med 30 sekunder. Det är en lång slutartid! Fotar man till exempel natthimlen på trettiosekunder kommer stjärnorna hinna röra på sig.

Det här är en av effekterna som lång slutartid kan få. Här har en bil passerat på vägen medan jag fotade norrsken ovanför min egen parkerade bil. Strålkastarna och lyktorna tar upp alldeles för mycket fokus, medan norrskenet knappt syns. Det är dock inte inställningarna som är fel, utan kompositionen (vad jag valt att ta med i bild, var jag placerat kameran etc) som ställer till det.

Norrsken fotat på slutartid X F/2.8, ISO X.

Här har jag försökt fota norrsken på slutartid 15 utan stativ, det gick inte så bra. Allt har en rörelseoskärpa över sig.

 

Kort slutartid

Om det du ska fota rör på sig (exempelvis en hund eller ett barn) måste man ha kort slutartid (500 och uppåt) för att det inte ska bli oskarpt. Hundar rör sig ännu snabbare än människor så då måste man upp ännu mer (1000-2000). Det här går ju superbra så länge det är ljust där man fotar, men så fort det börjar bli lite skymt eller mörkt är det svårt. Att sänka slutartiden är ett sätt att justera ljuset i bilden, men det finns fler.

När slutartiden inte längre går att justera neråt, måste du justera bländartal (lägre F-tal, kortare skärpedjup = ljusare bild) och Iso-tal (högre iso-tal = ljusare bild).

När man fotar rörliga objekt eller något i starkt ljus, som snö i strålande sol, behöver man kort slutartid. Den här är fotad med slutartid 1/4000.

Här också, sol på snö och slutartid 1/4000.

 

Iso-tal : Vad är det och hur påverkar det min bild?

Iso-talet var länge ett mystiskt ord för mig som inte sa mig någonting alls. Det tog många år innan jag förstod vad jag gjorde när jag ändrade det här. Många enklare systemkameror och digitalkameror har som standard inställt ”iso-auto”. Alltså att kameran väljer iso-tal automatiskt beroende på hur du ställer in resten och hur mycket ljus du har i din bild. Men det här kan ställa till det, för om du fotar i dåligt ljus kan kameran automatiskt välja ett högt iso-tal och då blir dina bilder korniga. Inte alltid så kul!

Generellt vill man ha så lågt iso-tal som möjligt.

Jag fotar alltid på ISO 100 så långt det är möjligt. Gamla kameror, eller gammal film egentligen, tror jag hade som standard ISO 400. En del nya kameror kan gå så högt som till ISO 50000. Det man kan säga är att lågt iso-tal = väldigt lite brus/kornighet i bilden. Högt iso-tal = mycket brus/kornighet i bilden.

Så vad använder man iso-talet till?

Jo, om du exempelvis ska fota något som rör sig i en miljö med dåligt ljus, då kan du höja iso-talet istället för att sänka slutartiden. Det kommer göra att du kan fota skarpa bilder, utan blixt. Hur högt ISO-tal du kan ha utan att bilden blir FÖR kornig beror på din kamera. Min klarar av ungefär 2000 innan det blir alldeles för grynigt. En nyare kamera kanske klarar av fem gånger så högt.

Du får helt enkelt testa och se vad du tycker är okej. Det finns inget rätt eller fel här heller. Ibland är det vitkigare att kunna fånga ögonblicket, även om det blir lite kornigt.

Här är en bild jag fotade på Alice när hon var gravid. Fotad med 35mm objektiv med bländartal F/4.0, slutartid 1/125 och ISO 400. Sally hoppade upp på magen , tittar man noga ser man att Sally (hunden alltså) är lite oskarp. Här funkar det, men det visar på hur snabbt hundar rör sig. 

Den här bilden på Markus är fotad i begränsat ljus inomhus med ISO 640.

En sån här bild funkar också med högt ISO, här 1250.

 

Hur använder man det här i praktiken?

Det som gjorde stor skillnad för mig var när jag insåg sambandet mellan bländartal, slutartid och ISO-tal. Har jag lågt bländartal (lågt f-tal/kort skärpedjup) kan jag ha kortare slutartid och lägre ISO. Om jag vill fota på högt bländartal (mycket i fokus) i dåligt ljus kan jag ha längre slutartid och lite högre ISO. Då blir det lättare att skapa det resultat du VILL när du fotar, istället för att komma hem och vara besviken för att det inte blev bra.

Ställ in kameran på manuellt läge och testa dig fram med olika inställningar för att se vad som händer. När du fått koll på sambandet kommer du att bli en mycket bättre fotograf!

 

Hur väljer jag brännvidd på mitt objektiv?

Här finns det inte heller något rätt eller fel. Jag har just nu tre objektiv som jag använder. Ett fast 35mm F/1.4, mitt 24-70mm F/2.8 och ett telezoom objektiv 70-200mm F/2.8. Jag använder oftast mitt mittemellan objektiv. För att det låter mig komma nära och fota människor i trånga utrymmen, likväl som vyer och sånt som är lite längre bort. Telezoomen är egentligen mitt absoluta favoritobjektiv när det gäller bildresultat, men det är så stort att ta med så det blir ofta kvar hemma. Det är däremot det jag använder för ex porträtt eller bröllop.

Vad du ska välja beror på vad du ska fota. Och nästan viktigare än det, välj ett objektiv med lågt bländartal. Varför mitt telezoom objektiv är så bra är inte bara för att det är bra brännvidd, utan för att brännvidden (200mm) i kombination med det låga bländartalet (F2.8) gör att jag kan fånga porträtt där människan är helt skarp, medan bakgrunden är suddig men med dramatisk uppsyn (allt ser ut att vara nära, ihoptryckt).

Vad man gillar i fotoväg är såklart en smaksak, så vad jag tycker om är kanske inte vad du skulle gilla bäst. Men när du får koll på hur de här fyra olika delarna påverkar din bild och det du fotograferar kommer du att ta så mycket bättre bilder, oavsett vad du sen fotar och hur du väljer att göra!

Jag vill också poängtera att det här är hur jag gör, tänker och fotograferar. Jag är ingen expert och lär mig ständigt nya saker och utvecklar hur jag fotograferar. Det är ingen definitiv sanning, men kanske ett sätt att se på fotografering som ger dig ny kunskap i ditt fotande!

Lycka till! ☺️

Sortera bland tankarna med flödesskrivning

Det är ungefär ett och ett halvt år sedan jag fick pröva på flödesskrivning för första gången. På skrivkursen jag gick i början av 2019 startade vi varje dag med att skriva morgonsidor. Tio minuters konstant skrivande utan att pennan släpper pappret, eller fingrarna släpper tangenterna. Det var svårt första gångerna, men efter ett tag kom man in i det.

Morgonsidor gör många författare vad jag har förstått, för att komma igång med skrivandet och rensa skallen. Jag upplever ofta att jag har svårt att släppa taget om jobbet när det är dags att sluta för dagen. Att konstant gå och tänka på jobb gör mig bara trött, helt i onödan.

Därför införde jag för två veckor sedan en ny rutin för mig själv.

Innan det är dags att hämta Erik från förskolan tar jag fram min lilla skrivbok, sätter ett larm på tio minuter, slår igång en bra låt och bara skriver. Efter det mediterar jag tio minuter med appen Headspace. Sen, sen promenerar jag och hämtar Erik.

Det har visat sig vara ett perfekt sätt att släppa alla tankar på jobb och bli mer närvarande. När jag skriver får jag skriva ner allt det där som snurrar i skallen och meditationen gör att jag får närvaron. Jag kommer förmodligen inte hålla i det här varje dag i all evinnerlig framtid, men det behöver man ju inte.

Huvudsaken är att man fyller på sin verktygslåda med verktyg som det här, som man kan ta fram och använda när man behöver det som mest. Därför vill jag dela med mig av hur man gör, så att du också kan använda det som ett verktyg för att släppa taget och hitta fokus.

Så lyckas du med flödesskrivning

Flödesskriv under en begränsad tid.

Ställ ett larm mellan 5-15 minuter. Om du vill, slå igång en bra och lugn låt. Jag gillar instrumental musik när jag skriver för annars fastnar jag lätt i texten på låten istället. Det finns massor av bra instrumentala playlists på Spotify om du inte vet vad du vill lyssna på. När du slagit igång musiken och larmet, lägg bort mobiltelefonen och Skriv!

Strunta i formuleringar och stavfel.

Pennan ska inte släppa pappret (eller fingrarna tangenterna om du skriver på dator). Det var det här som var svårast i början, att inte stanna upp och Tänka ut vad man skulle skriva och inte heller gå tillbaka och rätta. Det är inte formuleringarna som är viktiga, utan att du skriver. Strunta i stavfel, konstiga meningar och ord som inte passar in. Bara skriv.

Om du inte kommer på något att skriva, skriv det.

Jag börjar jätte ofta så. ”Jag vet inte vad jag ska skriva men nu skriver jag bara något.” Målet med övningen är att öppna ”slussarna” i hjärnan som stoppar tanken innan den nått pappret. Nu ska vi släppa alla fördämningar så skriv precis vad du tänker! För mig tar det ett par minuter innan jag kommer in i något vettigt. De sista minutrarna blir alltid mest spännande.

Döm inte det du skriver eller känner.

Många som gör den här övningen för första gången brukar säga att de blir förvånade över vad de skrivit. Om man lyckas släppa på de där fördämningarna kommer det ibland saker på pappret som man inte visste att man kände. Döm inte det du skriver, eller det du känner. Läs igenom om du vill, och sen lämnar du texten. Gå inte och grunna på vad du skrev eller varför. Se det som en skärmdump av din hjärna och bara låt det vara.  

Foto: Jennifer Sandström

 

Extra rubriker att fylla i för att rensa bland alla tankar

Om jag har mycket i skallen brukar jag efter de tio minutrarna lägga till några rubriker och skriva ner det jag kommer på under varje, utan vidare eftertanke. Ibland känner eller tänker jag inget speciellt när jag läser de olika rubrikerna och då skriver jag inget.

  • Vad var bra idag?
  • Vad var mindre bra idag
  • Vad oroar jag mig för?
  • Idéer
  • Tacksam för

Skriv på dator eller i anteckningsbok

Jag skriver mina flödesanteckningar i en liten anteckningsbok. Som en liten dagbok antar jag. Jag föredrar att skriva för hand, helt enkelt för att det är svårare att gå tillbaka och ändra och mindre saker som stjäl uppmärksamhet. Men man kan såklart skriva på dator också, för dig kanske det känns bättre. Försök isåfall stänga ner allt annat (mail, wifi etc) och bara gå in i din bubbla en liten stund.

 

Foto: Jennifer Sandström

 

Tips på vägen!

Om du har svårt att komma igång och skriva kan det vara lättare om man väljer ett ämne att skriva om. Exempelvis ”jobbet” eller ”hälsa” och börja skriva utifrån det.

Mina anteckningar börjar som sagt ofta med ”jag vet inte vad jag ska skriva” för att övergå i någon slags dagboks anteckningar. Men sen, de sista två minutrarna kanske, då är det som att hjärnan är igång och jag skriver både bättre och djupare. Det här är också ett jätte bra sätt att komma igång att skriva blogginlägg, uppsatser eller vad annat man kan tänkas skriva på.

 

Man ska inte tro på allt man tänker.

Jag tycker att det är skönt att gå tillbaka och se vad jag skrivit för en vecka eller ett par dagar sedan. Det blir så tydligt då att man inte ska tro på allt man tänker. Att känslor kan vara ologiska och att allt passerar. En dag kan jag skriva att jag oroar mig för något, för att nästa dag inte alls känna samma sak. Tre dagar senare går jag tillbaka och läser och tänker ”Va? Oroade jag mig verkligen för det så mycket för bara några dagar sen?”.

Ni fattar, det här är ett bra sätt att verkligen skrämdumpa hjärnan och frigöra utrymme på hårddisken. Så skönt!

 

Lycka till med din flödesskrivning och hör gärna av dig om du testar så får jag höra vad du tyckte och hur det gick! ♡

Svolvær, Lofotens huvudstad

Lofoten är ett ställe som står på mångas bucketlist över platser att besöka någon gång i livet. Med all rätt! Jag har varit där många gånger genom åren och det blir verkligen aldrig tråkigt. Varje gång vi närmar oss och bergen tornar upp sig i alla riktningar tar mitt hjärta ett extra skutt. Det är en nästintill magisk plats. De flesta gånger vi har varit ut på Lofoten har vi tältat, men när jag och Erik åkte dit i maj 2019 stannade vi på hotell en natt i Svolvær.

Svolvær är lite av huvudstaden på Lofoten.

Vintertid är det lugnt men på sommaren kokar det av människor på gatorna. Även om det inte är speciellt stort finns det gott om mysiga restauranger, caféer och aktiviteter att ägna sig åt. En regnig och lite stormig dag i maj kändes det skönt att ta in på ett hotell och gå och äta middag i stan.

Scandic Hotell Svolvaer – Ett hotell på Lofoten som du inte får missa!

Scandic ligger mitt i Svolvaer, med mindre än ett par minuters promenad längs vattnet till det som är centrum. När vi checkade in på vårt rum höll Erik på att tappa hakan. Ska vi verkligen bo så här nära vattnet mamma? Havsytan var just nedanför vår balkong och vi stod länge och tittade på små fiskar som simmade runt stenarna på botten.

Erik frågade om vi kunde fiska från balkongen, och det skulle vi ha kunnat göra om vi hade gjort det på en gång. Men som den mamma jag är såg jag till att vi gick och åt först. Olyckligtvis hade tidvattnet sjunkit när vi kom tillbaka och det gick inte längre att fiska direkt från balkongen. Tough luck!

Scandic är ett fint hotell med fräscha rum och fin restaurang.

Eftersom det var lågsäsong hade de begränsade öppettider i restaurangen och begränsad meny. Men frukosten var som vanligt på Scandic hotell super och utsitken från restaurangen (den inglasade och utstickande delen av byggnaden) är helt magisk. Det finns dessutom ett litet fönster i golvet som man kan spana på fiskar genom. Så spännande! 

Vyerna på Lofoten är så majestätiska, oavsett åt vilket håll man tittar. Svolvaer är inget undantag. De här bilderna är fotade alldeles nära hotellet och det är berg i alla riktningar.

 

Middag på restaurang Bacalao mitt i Svolvær

Vi käkade middag på restaurang Bacalao mitt i Svolvaer, bara ett stenkast från hotellet. Här har vi ätit flera gånger förut och tycker att det är både mysigt och bra mat. Vi är inga gourmeter så deras korta meny passar oss perfekt.

Den här gången åt jag deras fish & chips och Erik tog en hamburgare. Maten var god och för att vara i Norge (och dessutom på Lofoten) så är priserna helt okej! Kommer man hit sommartid är deras stora uteservering absolut fantastisk att sitta på.

Dagen efter ville vi komma ut på en båttur, men eftersom det var lågsäsong ännu fanns det inte så mycket att välja på.

Det enda som fanns var en båttur med RIB som Erik var för liten för. Vi strosade istället runt i Svolvær en stund och åkte sedan till köpcentrat och åt lunch. Erik lekte länge i deras gedigna lekhörna med ett gäng norska barn medan jag satt och jobbade lite.

Planen var att fortsätta längre ut på Lofoten och tälta ett par nätter till. Men vädret var riktigt tråkigt och prognosen lovade inget bättre, så på eftermiddagen vände vi norrut igen på Lofotens vackra vägar. Vi siktade dock inte hem, utan mot min familjs stuga i Efjord, bara ett par timmar bort.

Erik var först ledsen över att vi inte fick åka båt, han älskar det och brukar åka massor med morfar i deras stuga. Men det släppte snabbt, som det ju så ofta gör med barn. 

Bild från sommaren 2017.

Bild från sommaren 2017, det här var den enda Rib turen som fanns att åka ut på när vi var där i maj 2019.

En bild från när vi åt lunch på Ankerbrygge i Svolvær sommaren 2017.

 

Att ta färjan över från Lofoten är bra som omväxling när man ska hemåt, så man slipper köra samma långa väg tillbaka.

Man sparar inte jätte mycket tid, men slipper en lång och slingrig väg. Man kan antingen åka färja från Svolvær till Skutvik. Ska man norrut kör man sedan en bit och tar nästa färja mellan Bognes och Skarberget. Sen är det vacker (och lite rakare) väg till Narvik.

Man kan också köra norrut på Lofoten istället och ta färja från Lødingen till Bognes och sen Bognes till Skarberget. Den färjan är lite kortare (men innebär mer körning på Lofoten). Hur som helst tycker jag att det är skönt att slippa köra hela långa och krokiga vägen på Lofoten två gånger. Omväxling förnöjer och med barn i bilen är det skönt att kunna röra på sig ett par timmar istället.

Färjan mellan Lødingen och Bognes är större och tar längre tid. Här finns ett litet cafe (med hutlöst dyr mat), sittplatser med fin utsikt och en liten lekhörna.

På den mindre färjan mellan Bognes och Skarberget.

Vy från färjan mellan Lødingen och Bognes. 

Den här gången blev det ett kort besök i Svolvær och på Lofoten, men det är okej. Vi har varit här förut, bland annat sommaren 2017. Och vi kommer tillbaka.

Är du sugen på att upptäcka Lofoten med barn? Kolla in mina bästa tips här!

Vad vill du göra med din tid? Om att starta eget eller inte

Ikväll höll jag en digital föreläsning om att starta och driva företag med hjärtat som vägvisare. Jag pratade om varför jag alls startade företag från första början, om min drivkraft och om hur jag gjorde rent praktiskt. Det har inte varit någon spikrak väg, som det ju inte är för dom flesta.

Jag har velat fram och tillbaka och prövat, misslyckats, gjort fel och rätt, gjort om och prövat nytt i fyra år. Mest är det min egen tro på min kapacitet och kunskap som har svajat längs vägen och satt käppar i hjulen. Men det är okej, för oavsett hastighet så rör vi oss framåt så länge vi fortsätter kliva upp varje dag och göra Något. Och det har jag faktiskt gjort. Och det Något har lett mig till en väldigt fin plats.

En plats där jag äntligen börjat vara helt ärlig med mig själv om vad jag vill göra och jobba mot och faktiskt börjat våga tro på mina egna mål och drömmar. En plats där jag insett att det ju inte handlar om mig, utan vad jag kan göra för skillnad för andra. Efter fyra års svajande börjar jag äntligen hitta rätt, hitta in och nå ut.

Om du är ens det minsta lilla nyfiken på att starta företag och jag skulle få skicka med dig några saker, så skulle jag vilja skicka med dig det här:

Fundera över Varför du vill starta företag.

Är det för att du vill ha mer frihet? Mer pengar? Mer varierande dagar eller mer tid? Utgå från det när du bestämmer Om du ska starta och Vad du ska göra. Låt det vara ledstjärnan i ditt företagande. För det viktigaste i långa loppet är inte huruvida det går bra rent ekonomiskt eller praktiskt, utan hur du mår.

Jag valde att starta företag för att jag ville bidra till något bra i världen och för att jag ville styra min egen tid mer. Så de två sakerna ligger som grund i allt jag gör.

Om du bestämmer dig för att starta, fundera över vad du vill Göra på dagarna egentligen.

Vad trivs du med? När mår du som bäst? När är du som starkast? Kanske är det när du är ute och rör på dig, möter människor, skriver rapporter eller tränar. Strunta i vad du vill bli eller vilken titel du ska ha, tänk på vad du Faktiskt Vill Göra hela dagarna. Utgå från det när du sedan bestämmer dig för vad du ska jobba med. Gillar man inte att sitta vid datorn är det ingen bra idé att skapa ett jobb som kommer få dig att sitta framför datorn hela dagarna.

Och dessutom, Du är det viktigaste du har i ditt liv, så oavsett om du är anställd eller företagare så se till att du prioriterar dig. Värdesätter din tid och ditt liv. Som egen har du ensam ansvar över din tid, din inkomst och ditt välmående. Det är oerhört frigörande, men viktigt att komma ihåg att ingen tar de stora besluten åt dig. Behöver du semester, vila eller löneförhöjning måste du fixa det själv.

Som anställd säljer du också din tid, till din arbetsgivare, i utbyte mot ersättning i form av meningsfullhet, utveckling och pengar. Se till att den ersättningen känns bra i hjärtat. För om den inte gör det kommer du inte att må bra i längden.

Oavsett om du vill starta eget eller inte, se till att du gör något med din tid som gör dig glad och får dig att må bra i långa loppet. Det är du värd! ❤️

Det enda man kan prata om just nu

Det är svårt att tänka på så mycket annat än Corona dessa dagar. Corona. För ett par månader sedan var det bara en öl, nu är det något helt annat. När jag och Markus står i köket på söndagkväll märks det tydligt. ”Det var förresten…” börjar jag, men hinner inte säga mer innan Markus fyller i ”en till som hade dött i Norrbotten, ja jag såg det!”.

Jag tittar på honom över axeln och sjukdomen känns så oerhört påtaglig. Nej, säger jag och vänder mig tillbaka och fortsätter måtta kaffe i filtret. Jag skulle säga att det var förresten slut ägg när jag skulle göra våfflor, så jag googlade ett nytt recept utan ägg.

Vi skrattar lite åt det. Hur galet allt är just nu. Att det enda man gör är uppdaterar statistik och nyhetssajter. Räknar insjuknade, antal döda och någonstans i bakhuvudet snurrar kalkylen över hur sannolikt det är att man själv eller någon nära ska bli riktigt sjuk. Det är skönt att kunna skratta lite åt det mitt i alltihop.

På bara ett par veckor har vardagen förändrats drastiskt för människor över hela jorden.

Stora delar av världen är i Lockdown. Ingen får gå ut om det inte är absolut nödvändigt. Polis på mataffärerna, förbjudet att gå i parker eller mötas fler än två personer. I Sverige lever vi ännu i en mer normal vardag. Vi får gå ut, röra oss på affärer och allmänna platser. De yngre barnen får gå i skola och många går ännu till kontoret. Situationen i Stockholm förändras dock snabbt, men Gällivare ligger långt ifrån Stockholm.

Medan världen är upp och ner njuter vi av ljusa kvällspromenader igen.

Ute skiner solen och vårvintern är sitt allra vackraste.

Asfalten har tinat fram på vägarna men snödrivorna är ännu höga. Solen värmer bleka vinterkinder och ljudet av (snö)skotrar som gasar över Vassaraträsk tystnar senare och senare på kvällarna i takt med att solen håller sig uppe längre. Långa stunder känns allt som vanligt. Speciellt när man är ute. Här syns inte många tecken på pandemi.

Men så ringer telefonen. Det är pappa. Han och mamma är båda i riskgrupp av flera anledningar. Jaha, hur är det, frågar han. Jag svarar att vi mår bra men är hemma för att dagis har för lite personal. Kanske lika bra också, säger jag. Sedan mamma och pappa kom hem från sin resa i februari har vi nästan inte träffats alls. Vi har däremot pratat desto mer på telefon. Och det är där det märks mest tycker jag, i samtalen.

 

Rädslan för att bli sjuk eller att närstående ska bli sjuka. Oron över ekonomin. Chocken över den dramatiska förändringen i vardagslivet. Begränsningarna i rörelsefriheten. Osäkerheten kring framtiden och hur världen kommer att se ut när det värsta av pandemin passerat. Stressen över att behöva tänka igenom exakt vad man gör och hur. Känna efter i varje sekund om man är sjuk eller inte. Kanske lite snuvig ändå, eller?

Jag pratar med en vän som jobbar inom sjukvården. Hur är läget på jobbet, frågar jag. Hon förklarar att det känns som lugnet före stormen. Allt förbereds, men ännu märks det inte på antal patienter. Snarare tvärtom, ingen går på vårdbesök i onödan. Kommer läget här bli lika illa som på många andra ställen? Eller kommer vi fortfarande känna oss långt borta från Stockholm om ett par veckor? Ingen vet. Förmodligen inte. Världen är mindre än vi tror när sånt här händer.

Att jobba hemifrån är inget nytt. Att försöka jobba hemifrån medan Erik är hemma är däremot något helt annat. Men hittills har det gått bra.

För mig har Corona hittills inneburit en hel del avbokade eller flyttade jobb.

Inför det här året bestämde jag mig för att lägga allt fokus på att boka mer föreläsningar och workshops, det gick jätte bra. Tills Corona kom. Inom loppet av tre dagar ställdes nästan allt i mars och april in. Först blev jag stressad, men ganska snabbt dök det upp andra jobb och möjligheter, så än så länge går det ingen nöd på mig.

Jag är också glad att jag redan i januari sa upp kontraktet på kontorslokalen. Nu har jag betalt sista hyran och flyttar ut under april månad. Det känns sorgligt, eftersom det är världens finaste kontor. Men samtidigt är det skönt. Med tanke på omständigheterna var det helt rätt beslut i helt rätt tid. Även om det just nu rullar på vet man inte hur det ser ut om ett par månader om det här håller i sig.

Barn och hundar är båda bra på att påminna om när det är dags att ta rast.

Trots allt som händer runt omkring känner jag mig lugn.

Jag mår bra och känner mig stabil, fokuserad och glad. Jag har jobbat hemifrån med Erik hemma i tre veckor nu och ställt in alla möten för att jag varit lite snorig. Det har varit annorlunda, men samtidigt lite skönt. Att bara vara hemma har gett oss tid och fokus. Jag har tagit mig tid att skapa en massa saker som jag inte har tagit mig för innan.

Till exempel livestreamade jag en Zumbaklass i söndags och har haft både föreläsningar och utbildningar online. Jag skrev ett inlägg på Instagram här om dagen om att jag känner mig som att jag Vet vad jag ska göra nu, på ett sätt jag inte känt tidigare.

Kanske är det så för många av oss, att vi är bäst under press. Att klarhet kommer i tider av kaos. Det är oerhört tragiskt med så många sjuka människor och dödsfall över hela planeten, men det känns som att den här tiden kommer att föra något gott med sig också. Det syns redan. Hur människor förändrar beteenden, får tid att reflektera och komma närmare varandra.

Jag vill dela med mig av det lugn jag känner och jobbar därför på flera saker som jag hoppas ska kunna hjälpa fler människor. En onlinekurs bland annat och fler möjligheter att ses online. För även om vi ska hålla fysisk distans behöver det inte betyda att vi glider ifrån varandra och känner oss ensamma. Tillsammans, det är så vi klarar det här.

 

Hur mår du i allt det här? Finns det något jag kan göra för dig? ♡

Vår plats i de vackra salarna

Vackra salar med antika tavlor inramade i guld. Svarvade stolar med gyllene tyg runt bord dukade med det finaste porslin. Runt om mig män klädda i kostymer och slipsar i neutrala färger. Kvinnor i vackra klänningar. Ett lågt sorl hörs i rummet. Händer sträcks fram, namn utbyts. En artig nick. Ett stort leende.

Så hörs steg i trappan och tystnaden sänker sig omedelbart. Kamerablixtar får hela rummet att lysa upp och all uppmärksamhet vänds mot de två personerna på väg ner från övervåningen.

”Ojdå! Vi kommer visst mitt i festen” deklarerar Kronprinsessan Victoria och hela gruppen brister ut i ett förlösande skratt. Spänningen i rummet ökar. Jag andas djupt. Sänker axlarna. Tittar på Kronprinsessan som vant skakar hand efter hand utan att tappa fokus. Det dröjer inte länge förrän hon är framme vid mig. Jag sträcker fram handen, säger mitt namn och berättar i vilket sammanhang jag är där. Våra blickar möts och jag blir lugn. Känner hennes närvaro.

Till middagen sitter jag vid Kronprinsessans bord.

Jag sitter tyst länge, lyssnar intresserat på de andra som pratar. De har mer erfarenhet än mig, är mer vana vid sammanhang som detta. Samtalen flyter mellan allt från teknologi och artificiell intelligens till barn som vägrar åka skidor utan mutor. Det känns avslappnat, trevligt och nästintill familjärt.

Efter en stund vänder Kronprinsessan sig mot mig och ber mig berätta vad jag gör. ”Det verkar intressant, jag vill höra mer!”

Jag berättar om var jag kommer ifrån. Om gruvorten där ingen utifrån verkar tro att någon vill bo. Jag berättar om fördomarna om att bo längst upp i norr och om podden som vi startade som svar på det. Jag berättar om närheten till naturen, om tystnaden på fjället, om människorna och vår pärla Dundret. Kronprinsessan lyssnar intresserat, de andra också. Jag är den enda vid bordet som inte är från eller bor i Luleå området.

Med luft under vingarna fortsätter jag berätta om vad jag gör.

Ni pratade tidigare om teknologi och juridik, om samhällsstrukturer, ökad omsättning och hur vi utvecklar bättre teknik, säger jag. Jag jobbar med alla de människor som lever med den där tekniken. Som har allt, men som ändå mår dåligt. Som samhälle strävar vi hela tiden efter mer struktur, mer avkastning och bättre lösningar. Jag jobbar för att vi människor ska hitta tillbaka till naturen. Till samhörigheten, enkelheten och meningen med livet. Jag vill göra skillnad för så många som möjligt, få människor att må bättre. För utan människor som mår bra kan vi inte skapa ett samhälle som mår bra.

Jag tystnar. Alla tittar på mig. För en stund ser alla ut att sitta försjunkna i tankar. Jag observerar. Energin runt bordet skiftar en aning. Vi fortsätter prata om allt möjligt, kanske är det bara jag, men jag upplever att samtalet blir ärligare. Lite mer avslappnat. Flera gånger under kvällen återkommer vi till samma sak, hur vi människor längtar efter enkelhet och lugn.

Vid midnatt promenerar jag hem längs Luleås gator i den för årstiden varma natten.

Isen knastrar under mina skor och jag tänker på kvällen som gått. På hur glad jag är över att ha fått möjligheten att sitta vid det där bordet. Berätta lite av min historia och den plats jag kommer ifrån. Det slår mig hur viktigt det är att vi finns representerade i såna här sammanhang. Vi som tänker på mer än ökad omsättning och bättre produktionsflöden. Vi som kommer från landsbygden. Från det Norrbotten som inte är Luleå. Vi som kvinnor. Som unga.

Jag är så glad att Ung Företagsamhet gav mig möjligheten att vara med. Det kändes som att jag satt där med hela Gällivares och alla unga tjejers historier i ryggsäcken.

Jag bar den stolt. Med högt huvud och ödmjukt hjärta. Här är vi! Vi finns. Vi har också en viktig plats i de fina salarna med tavlor inramade med guld. ♡

Vi stryker ett streck över februari

Det är måndag morgon den tjugofjärde februari. Tjugofjärde.. Hur gick det till? Mitt sista minne innan influensan slog till var att jag och Jennifer kom tillbaka från vår vecka i Norge, som inte blev en vecka i Norge utan en helg i Tjautjas. När jag kom hem på söndagen var Markus hängig. På måndagen var han helt däckad och jag och Erik skulle komma strax efter. Det är två veckor sedan.

De här två veckorna har varit som en enda dimma. Feber och hosta. Kräkhinkar och sjukhusbesök. Vi har sovit i stort sett en hel vecka, allihop. Erik var så hängig ett tag att hann inte ens orkade titta på tv. Det har aldrig hänt förut. Istället kröp vi ner under täcket i sängen och läste Bamse tidningar tills vi somnade.

Soffhäng hela familjen. Jag kollar nästan aldrig serier eller tv annars, men de här dagarna har vi hunnit kolla både det ena och det andra. Som hela senaste säsongen av Solsidan, Chernobyl och flera dokumentärer.  

Under de här två veckorna har jag knappt jobbat alls. Helt enkelt för att jag inte har orkat.

Huvudet har sprängt, febern har kommit och gått och så en sjuk fyraåring som ska pysslas om. Markus var hemma sjuk första veckan, sen har han åtminstone orkat jobba. Jag har ändå lyckats ganska bra med att vara i nuet. Att inte tänka på allt som inte blir gjort. Bara stryka feberhet panna, förlora mig i Bamses spännande sagor och lekt med Paw Patrol när orken infunnit sig. Det har varit ganska mysigt att få all den extra tiden tillsammans. Men februari var ju månaden då jag skulle göra så mycket.

Först var det Norge med Jennifer, som ju inte blev av på grund av storm och stängda vägar. Vi fick istället en helg i Tjautjas som var helt magisk. Men efter det har inget blivit av. Sofie Lantto och Sara Rönne var i Gällivare helgen efter och vi skulle mötas upp och jobba lite.

Jag skulle få visa dom Gällivare. Istället låt jag hemma med feber och ont i kroppen. Samma kväll som vi skulle ha setts fick vi åka in på barnavdelningen med Erik och spendera natten där. Vätskebrist till följd av febern. Han repade sig ganska fort och på måndagen fick vi åka hem igen. Som tur var. Men av mina planer med Sofie och Sara blev det ingenting.

I lördags orkade vi oss ut på en kort promenad just innan solen försvann helt. 

Nu under helgen som var skulle jag ha sprungit Höga Kusten Winter Trail, tjugofem kilometer genom vacker vinternatur.

Jag var hoppfull under veckan, kanske hinner jag repa mig så pass att jag åtminstone kan åka ner och heja på och träffa folk? Men på fredag morgon när jag vaknade var febern tillbaka. Huvudet sprängde. Finns inte en chans i världen att jag orkar köra sextio mil enkel väg i det här skicket, så jag fick stryka även den planen.

Det känns spontant som att jag har fått stryka ett streck över hela februari. Så många planer som inte blivit av. Men så tänker jag att det är så livet är. Oförutsägbart. Man gör planer, för att sen få göra om. Vi fick istället två veckor med massor av tid tillsammans. Långsam tid. Sån där tid som man nästan aldrig annars får. Ni vet, när man ligger i sängen och sorterar legobitar i timmar och helt tappar uppfattningen om tid. Äter när man är hungrig och sover när man är trött, utan en tanke på vad klockan är.

På söndagen tog jag mig ut och handlade och passade på att stå en stund i solen. Så skönt att den faktiskt värmer nu. Det är faktiskt inte mer än ungefär två veckor kvar tills vi har sol längre än Stockholm. Det ni! 

Februari blev inte alls som jag hade tänkt mig. Men det gör inget. Det blev något annat och kanske, kanske, var det precis vad vi alla behövde. Men nu är vi nästan helt återställda allihop och energin har återvänt. Dessutom skiner solen på morgonen när man vaknar nu och jag känner att våren är på väg. Nu kan det bara bli bättre!

Ge dig själv tid och kärlek på alla hjärtans dag

Nästa vecka är det alla hjärtans dag och det cirkulerar mycket reklam som vill få oss att konsumera grejer. Grejer som på något sätt ska visa de som står oss nära hur mycket vi älskar dom. Jag scrollade förbi just en sån reklam när jag satt vid datorn en eftermiddag förra veckan och kände mig lite provocerad. Hur har vi hamnat här egentligen? Att vi uppmanas köpa saker för att visa någon att vi tycker om dom. Det är inte bara onödig konsumtion och onödiga pengar som spenderas, det blir också så lätt en skuldbeläggning. ”Om du inte uppmärksammar din partner och köper ditt och datt i present är du ingen bra flickvän/pojkvän”.

Men kärlek och relationer handlar ju inte om saker eller dagar. Det handlar om att finnas där för varandra i vardagen. Att stötta, peppa och ge varandra tid. Att visa någon att man tycker om dom kan vara en avsopad bil på morgonen. Ett sms mitt i en stressig dag. En axel att gråta på, ett peppande ord. Någon som tror på en och stöttar en. Det behövs inte en speciell dag för att visa det. Kärlek och uppskattning kan vi visa varandra varje dag.

Du är så dum. Inget du gör är egentligen riktigt bra, dessutom hinner du inte tillräckligt och är inte en speciellt bra kompis, fru eller mamma. Du är lat också, har ful hy och passar dåligt i alla kläder du tar på dig. Tro inte att du kommer att lyckas med något, det är du inte bra nog för. 

Det är hemskt ändå, att det är så här jag ofta pratar med mig själv.

Jag skulle aldrig någonsin tänka så om någon annan, så varför gör jag så här mot mig själv? Varför är jag min egna allra värsta kritiker och fiende? De senaste åren har jag aktivt övat på att förändra hur jag pratar med, om och värderar mig själv. Det har blivit betydligt bättre, men det är kanske något av det svåraste vi gör. Att älska oss själva precis som vi är.

Men vi borde spendera den där tiden, pengarna och omtanken på oss själva istället.

För att vi verkligen behöver den. Jag tror inte på att vi måste älska oss själva för att någon ska kunna älska oss. Alla människor är värda kärlek och kan bli älskade villkorslöst, oavsett vad vi tycker om oss själva. Men det är inte helt lätt att verkligen, på riktigt, ta till sig det. Att du är värd att älskas, oavsett vad.

Jag kände att det här är ett ämne som vi borde prata om mer.

Jag har tänkt på, läst om och reflekterat mycket över det på sistone. Vad jag har för relation till mig själv och varför. När jag delar något om sånt här på sociala medier är det väldigt många som hör av sig och vill prata. Vi behöver släppa pressen på oss själva och tillåta oss att bara vara.

Därför vill jag, i samband med alla hjärtans dag, bjuda in dig till en gratis online föreläsning på just det här ämnet. Att älska sig själv. Jag är inte bättre på det än någon annan, men jag vill ge dig gåvan av tid och reflektion. Jag tänker att vi kan hjälpa varandra att se oss själva ur ett annat perspektiv och ge oss tid, kärlek och förståelse.

Kanske kan jag så ett frö om kärlek till dig själv som får gro och växa sig starkt hos dig? 

Online föreläsning | torsdag 13 februari kl 20.00

LOVE YOURSELF

Anmäl dig här >

 

 

Anmäl dig till online-föreläsningen via länken ovan. Sen när det är dags klickar du på länken du fått i mailet och så ses vi online. Jag är dödsnervös. Det här är första gången jag gör något sådant här online och det skrämmer mig. Men jag blir också peppad av att se att så många redan anmält dig. Vi behöver det här! Det vore kul om du vill vara med! ❤️

Läs mer om föreläsningar >

Fyra saker du INTE ska göra när du startar företag – och annat som kan vara bra att tänka på

Det här är en guide till fyra saker du inte ska göra när du startar företag. Det låter kanske konstigt, men låt mig förklara. Det har gått snart fyra år sedan jag startade mitt företag och tre år sedan jag började jobba med det på heltid. Det har varit tre år av mycket tvekande, velande och osäkerheter men det har också varit tre år fyllda av framgångar, mod och skrik-rakt-ut-lycka. Att jag skulle starta eget var verkligen inte någon självklarhet, trots att jag gick ekonomisk linje med inriktning på företagande på gymnasiet.

Här står jag nu, med det första året som ägare av ett Aktiebolag bakom mig.

I tre år har jag varit ensam ansvarig över min försörjning och även om jag är långt, låååångt ifrån en expert på hur man startar eller driver företag har jag samlat på mig några bra och mindre bra erfarenheter av företagande under de här åren. Eftersom många som jag pratar med är sugna på att starta eget eller bara drömmer om att styra mer över sin egen tid, tänkte jag att jag ska dela med mig av några saker jag lärt mig om det här med att starta och driva företag.

Jag vet inte om du minns det, men det här var den första loggan för min blogg. Inte så värst snygg va? Tänk hur många framsteg som vi knappt märker av för att vi är mitt uppe i dom. Det har hänt en hel del med mig som person och mitt företag sedan jag startade för fyra år sedan, det är lätt att glömma. 

Innan vi börjar måste du veta att det här inte är guiden till hur man gör allt efter regelboken.

När jag startade företag var det inte direkt efter ”regelboken”, så mina tips är kanske inte samma som du skulle hitta på verksamt. Men trots det har jag lyckats klara mig i snart fyra år. Ibland kan vi bara behöva få saker gjorda snarare än att följa alla regler. Något jag verkligen har lärt mig under de här åren är att det ofta är bättre att göra, än att invänta att det ska bli perfekt. Jag har också insett att det inte är så mycket som är så farligt egentligen. Vi klarar faktiskt det mesta, så att våga lite mer är ofta en bra grej.

De här tipsen riktar sig till dig som vill starta eget och i huvudsak jobba som frilans/konsult eller jobba ensam i ditt företag. Kanske inom något kreativt, kommunikation, träning och hälsa eller något annat där du och din kunskap är det viktigaste du har att sälja. Är du mer inne på att starta företag inom åkeri, detaljhandel eller något annat som kräver investeringar och dyra inköp så är det här Inte ett inlägg för dig. Om du däremot vill starta men kanske vill slippa några misstag som jag gjorde, då kan du fortsätta läsa. Redo? Då kör vi.

 

 

Fyra saker du inte ska göra när du startar företag

 

1. Börja inte helt utan startkapital eller buffert

Jag startade mitt företag helt utan sparpengar eller startkapital. Jag klickade helt enkelt in mig på verksamt.se och registrerade en enskild firma. Sen var det liksom klart. Jag kunde börja fakturera. Till saken hör att jag just hade varit deltidssjuksriven (under graviditeten), sedan föräldraledig och jobbat deltid sedan jag sa upp mig från mitt heltidsjobb. Vi hade dessutom köpt hus nyligen och man kan väl säga att jag inte direkt hade en stor fet spargris där hemma att plocka pengar ur. Jag lånade inga pengar heller eller fick in kapital till starten på något annat sätt. Jag tog min dator som jag redan hade och började jobba med det jag kunde.

Det kan vara bra att ha en buffert när du ska starta ditt företag.

Helt enkelt för att det kan ta ett tag innan man kommer igång och får in pengar. Också för att man ofta behöver fakturera mycket mer än man tror för att kunna ta ut en vettig lön. Räkna med att hälften av det du fakturerar går bort i skatter och avgifter, om inte mer. Så kan du spara ihop lite kapital innan är det att föredra. Två till tre månadslöner sparade kan göra att själen får lite ro.

Men, ärligt talat är det inte helt lätt för alla att spara ihop tre hela jävla månadslöner, så låt inte det stoppa dig. Det går att gräva där man står och jobba sig framåt också. Kanske är det lite lättare när man har en partner som har ett fast jobb och kan täcka upp om det går dåligt (ja det har hänt). Men, du kommer att klara dig. Dra bara inte på dig en massa kostnader. Keep it low key i början. Gräv där du står. När det börjar gå bättre, då kan du köpa in den där utrustningen eller vad det nu är du behöver. Känslan när du faktiskt har jobbat ihop pengar till att köpa det där du behöver är fantastisk.

 

I maj förra året åkte jag och Erik till Norge lite spontant mitt i veckan. Helt enkelt för att vi kunde. Jag jobbade lite från min dator på kvällarna när Erik somnat. En lyx att kunna åka bort bara sådär, det är mer värt för mig än Något annat. 

2. Skit inte i affärsplanen 

Om du går till en företagsrådgivare inför din företagsstart kommer de att vilja att du gör en affärsplan. Det är en bra grej att ha. Att tänka igenom vad du ska sälja, till vem du ska sälja och hur mycket du behöver sälja för att klara dig. I en affärsplan får du konkretisera vad du säljer, hur du säljer, vad som skiljer dig från andra och vilka dina konkurrenter är. Det är JÄTTE bra att göra en affärsplan. Jag gick aldrig till en företagsrådgivare innan jag startade, jag gjorde med andra ord ingen affärsplan.

Det genomgående temat är väl här att jag inte riktigt visste vad jag ville göra rent konkret, därför kunde jag inte heller skriva ner det. Så här i efterhand fattar jag att det hade varit bra att bestämma att ”det här ska jag göra och jag ska sälja det till det här priset till dom här människorna”. Men där och då kunde jag bara inte få ihop det. Det har inneburit att jag gjort massa konstiga jobb, inte riktigt har vetat vad jag ska svara när folk frågar vad jag gör och att jag helt enkelt inte har vetat vem jag vill sälja till och Vad jag faktiskt ska sälja.

En bild från en presentation om mitt företag som jag fick göra för Rotary när mitt företag fortfarande hette Energize Your Business. Det var sjukt kul att få prata om sociala medier och att driva företag digitalt för den målgruppen.

Tänk igenom vad du vill göra i ditt företag, och nöj dig inte bara med det som ”är konkret” eller det där som andra fattar.

Skriv ner det du vill göra som faktiskt ditt hjärta skriker efter. Om det så är att rädda världen, föreläsa för människor över hela världen och starta en utbildningsorganisation. Ja, det kanske var mina innersta drömmar. Men du fattar. Du måste jobba med det du VERKLIGEN vill för att det ska funka. Skit i om andra inte förstår dig eller tror på det du gör. Kör bara. Och skriv ner det så konkret du kan i affärsplanen. Vem du säljer till, vad du säljer och hur du ska få in pengarna. Lista några tjänster som man faktiskt kan anlita dig för, bestäm dig för ett pris. Kör.

Och du, känns det övermäktigt, låt inte det faktum att du inte får ihop affärsplanen stoppa dig. Så länge du är beredd på att jobba hårt, vet ungefär vad du vill göra och hur mycket pengar du behöver in klarar du dig utan en fullständig affärsplan. Om du inte nu behöver gå till banken och låna pengar för att starta igång, då behöver du definitivt göra en affärsplan.

Den här bilden tog jag när jag var i Stockholm för några möten. Jag hade tre inbokade möten. Det viktigaste av dom blev aldrig ens av, hon ställde in just innan för att hon dubbelbokat sig. Jag hade åkt hela vägen till Stockholm för det mötet så det kändes surt. Men samtidigt har jag intalat mig själv att alla resor ger något, oavsett vad som händer på mötet.

 

3. Välj inte ett krångligt, konstigt eller flashigt företagsnamn

Genom åren har jag bytt företagsnamn vad som känns som en miljon gånger. Kanske för att jag inte har vetat exakt vad jag vill göra eller på vilket sätt. Kanske för att jag har tyckt att det har varit läskigt att stå med mitt eget namn där och liksom velat gömma mig bakom ett varumärke.

Det började med att jag försökte registrera ”blueberrystreet” men det var varumärkesskyddat. Då blev det Energize your business. Det kändes fel ganska snabbt så jag bytte till Explore More Media. När jag sen skulle starta aktiebolaget skickade jag in nio olika namn. När Bolagsverket ska godkänna företagsnamnet betar de av listan du skickar in, uppifrån och ner. Så tänk igenom vad du skriver. Det sista jag skrev in var ”Amanda Matti AB” – med tanke om att det ju aldrig kommer att bli det. Det blev såklart precis just det. Så nu heter mitt företag Amanda Matti AB och jag heter Amanda Mattsby..

Jag skulle iallafall rekommendera dig att välja ett neutralt företagsnamn, kanske helst ditt eget, iallafall i början.

Det juridiska namnet har ingen faktiskt betydelse, du kan använda ett annat varumärke utåt. Med ditt eget namn där kan du ändra inriktning på det du gör utan att du behöver bry dig om att ändra företagsnamnet. Dessutom kommer alla ändå komma ihåg dig mer än det juridiska företagsnamnet, så slösa inte energi i onödan.

Min första logga och cover på facebooksidan som jag sen aldrig använde.. Snacka om skomakarens barn.

 

4. Tro inte att du inte duger

Jag startade företaget på sidan om min dåvarande deltidsanställning. Det kändes som en bra grej, att ha det lite på sidan om. Eftersom jag var livrädd för att jag inte skulle lyckas och helt enkelt inte vågade ta steget fullt ut direkt. Det var på något sätt oerhört skrämmande att säga ”Hej, här är jag och jag driver företag. Ni får gärna anlita mig”.

Det här är kanske fortfarande mitt största problem som företagare, att jag hatar att sälja in mig själv. Men något jag har lärt mig är att det är oerhört mycket svårare att sälja in dig själv om du inte ens själv tror på det du gör. Så be inte om ursäkt för vem du är, det du gör eller det du kan. Tro inte att någon annan kan hjälpa det här företaget (kunden) bättre.

Markus brukar säga till mig ”Om du var 45 år och man och kunde exakt det du kan nu, hur hade du tänkt då?”. Svaret är alltid detsamma, jag hade tänkt att jag är bäst i världen på det här och det är helt självklart att jag kan hjälpa dom med det dom vill ha hjälp med! Det mind-setet försöker jag ta med mig i allt jag gör.

 

När jag har en dålig dag brukar jag gå tillbaka till det här citatet om mitt samarbete med stadium. Det påminner mig om att jag faktiskt visst kan. Att det jag gör är bra. 

 

Ett extra tips : Kolla upp om du kan få starta eget bidrag

När man ska starta företag kan man söka starta eget bidrag. I många kommuner gäller det bara den som varit arbetslös, men så finns det så kallade ”stödkommuner” där även den som har ett jobb fram till företagsstarten kan få bidraget. Gällivare är en sådan kommun. Det betyder att jag, om jag hade vetat om det, hade kunnat få 80% (eller max ca 20000 före skatt) i lön i sex månader vid företagsstarten. Det. Hade. Gjort. All. Skillnad. Men jag visste inte att det var så för det finns typ ingen information om det någonstans.

Så, kolla upp om din kommun är en stödkommun. Ring kommunen och fråga var man vänder sig när man vill starta företag i din kommun och prata med dom. Ett krav är att man inte har börjat fakturera något ännu, så gör det här direkt du börjar fundera på att starta.

 

Tänka sig att jag stod här, mitt i de Österrikiska alperna, i början av januari – och det är mitt jobb. Det hade jag aldrig kunnat drömma om när jag startade. Bilden har min fantastiska företagarkollega Jennifer tagit. Jennifer skriver också massor om att driva företag och hon har en hel del bra tips att förkovra sig i om du vill fortsätta läsa om att starta eget.

 

En inte så rik men förbannat glad företagare i Österrike. Foto av Jennifer Sandström.

Men hur har det gått för mig då egentligen kanske du undrar.

Och det är en bra fråga. Jag har inte blivit ekonomiskt oberoende ännu, jag kämpar ännu med att sälja in mig själv utan att tycka det är jobbigt och jag har inte omsatt några miljoner. Men jag har livnärt mig på mitt företag i fyra år och kunnat investerat i både utrustning och lokaler med egna pengar. Jag har dessutom nästan dubblerat omsättningen från varje år vilket tyder på att det går åt rätt håll. Långsam och organsik tillväxt är trots allt underskattad. Jag räknar med att det inte går fort, men att jag fortfarande är här och gör min grej om tio, tjugo och förhoppningsvis femtio år.

 

Om du har hängt med så här långt, grattis! Den uthålligheten kommer du ha nytta av när du startar ditt företag! Hehe. Men i ärlighetens namn, den som fortsätter kliva upp, dag efter dag, oavsett vilka framgångar eller motgångar som vi möter. Den kommer att nå långt. 

Speed doesn’t matter, forward is forward. ♡

 

Har du frågor eller tankar kring att driva eller starta företag? Skriv en kommentar!

Min trettioårsdag

I fredags fyllde jag trettio år, det känns som en stor milstolpe i livet. Kanske är det nu man blir vuxen på riktigt? Eller inte. Hur som helst hade jag en superfin födelsedag. Jag fick presenter i sängen av Markus och Erik på morgonen och sen hann jag och Markus äta frukost ihop, vilket aldrig händer på veckorna annars. Jag hade bestämt mig redan innan för att inte jobba den här dagen, utan istället göra någonting ute. Som tur var kom min trettioårs present till mig själv i torsdags, en ny splitboard. Jag hade en i Kanada men sålde den för flera år sedan. Att köpa en ny är kanske det bästa jag har gjort!

Jag tog en kort tur upp till backhoppan bara för att testa brädan och känna på grejerna.

Den är flera kilo lättare än min gamla splitboard och sjukt lätt att montera och demontera. Det tog ungefär en timme hemifrån, upp till ovanför backhoppan och sedan ner igen. Inte någon lång tur men så oerhört härligt! Att få gå lugnt uppåt och sen få spänna på sig brädan och åka pudersnö ner. Hade helt glömt hur härligt det är och kunde aldrig ana att jag saknat det så mycket. Fin trettioårs present helt enkelt!

När jag kom hem från min korta tur kom mamma och pappa förbi och började duka upp mat och fika i mängder. Jag gjorde på riktigt nästan ingenting. Jag gick runt hemma och drack kaffe, plockade lite och bara njöt. Mamma hade lagat så mycket god mat. Tacopaj, ansjovispaj, ost och skinkpaj, laxrulle och räkcheesecake. Dessutom hade hon bakat två tårtor och tagit med en massa småkakor. Jag kände mig bortskämd, omhändertagen och väldigt lyckligt lottad.

Mamma och pappa, festfixarnas mästare. Den fina bilden på oss har Rania fotat på vårt bröllop.

Vid fyra började vänner och släkt komma förbi. Det åts, fikades och pratades.

Jag fick massor av tulpaner och huset fylldes av härligt sorl. Jag hade inte ordnat någon fest eller planerat något för kvällen men hoppades lite på att mina kompisar kanske ville stanna länge och dricka ett glas vin eller bara prata. Men tji fick jag. Klockan sju började den ena efter den andra tacka för sig. Till och med Erik klädde på sig, kom och sa hejdå och åkte hem till Farmor och Farfar. Klockan åtta satt jag själv i soffan, all mat var undan dukad och huset tyst och tomt. Jag förstod ingenting.

Jag satt där en liten stund och tänkte ”jaha, vad synd att alla hade så bråttom just idag.” Och precis då kom Markus in och bad mig klä på mig ytterkläder. Vadå? Var ska vi?

Det visade sig att Markus hade planerat en överraskningsfest. Vi körde en liten stund och stannade vid en stuga mitt ute i skogen. Där inne var dom, alla vännerna. Det blev beer-pong turnering och sen Markus berömda nattklubb. Rökmaskin, discoljus och bra musik gör susen för vilket utrymme som helst. Vi dansade som om det inte fanns någon morgondag. Bara vi. Det är så jäkla skönt att dansa i lugn och ro, förlora sig i musiken och bara vara. Det blev till slut en kväll värdig en trettioårsdag!

Mannen i mitt liv. Tänk att jag har honom ändå, fy fan vad fint att bli trettio med en så fin familj. 

För ett år sen var jag lite stressad över att snart fylla trettio.

Det var så mycket jag skulle hinna med innan jag blev trettio, eller åtminstone tänkte jag det när jag var arton. Men sen spenderade jag massa tankeverksamhet på att fundera på varför jag kände så.

Jag insåg att det mesta jag har i mitt liv nu, hade jag aldrig kunnat drömma om när jag var arton. Lugnet inombords, möjligheterna och drömmarna. Min familj och vårt liv. Alla vänner. Företaget. Då kom lugnet. Livet är ju hundratusen gånger bättre än jag hade kunnat drömma om när jag var arton. Så varför stressa eller känna sig misslyckad för att man inte hann det jag trodde?

Man ska inte vara ledsen över att man blir äldre, för vissa får aldrig chansen. Att åldras är en gåva. Det skrev jag på min födelsedag för ett år sen och det är så sant. Jag är tacksam och glad över att få vakna upp ännu en dag. Tacksam över familj och vänner och tacksam över alla er som hänger med mig här.

Jag är så oerhört glad och tacksam över min födelsedag och att få bli äldre. Ser fram emot att se vad livet har att erbjuda mig som trettio! ♡☺️

 

Fredagskänslor

Det var länge sedan jag skrev ett helt vanligt blogginlägg. Ni vet, ett inlägg om sånt som händer här och nu. Något som inte är så genomtänkt och bearbetat. Det mesta jag har gjort på sistone är mer arbetade inlägg med mer ’värde’. Men så har jag också publicerat ungefär tre inlägg i månaden, vilket är väldigt lite.

Ett av mina mål för det här året är att släppa lite på prestigen och prestationen. Att bara göra. Skriva mer och oftare, inte tänka att allt som hamnar här måste vara perfekt. För jag tänker att de flesta av er som läser här ändå gör det för att ni på något sätt tycker det är kul att höra mer om vad som händer, vad jag gör och vilka tankar jag går runt och funderar på? Jag tänker förutsätta att det är så, det blir mycket roligare då, när jag ser framför mig alla er som läser den här bloggen som ett gäng kompisar.

Ni får gärna dela med er av era tankar, idéer och reflektioner när ni läst ett inlägg. Det gör mig verkligen superglad. Don’t be a ghost, okej? Okej! 

Kaffe med utsikt, det vill jag ha mer av under året. Den här bilden är från nyår i Lavangen.

Idag är det alltså fredag och jag jobbar hemifrån.

Jag har suttit och jobbat sent flera dagar den här veckan så jag orkade bara inte plocka ihop grejerna och åka till kontoret. Ganska lyxigt ändå, att kunna välja. Jag tog en promenad med hundarna imorse medan Markus lämnade Erik på dagis. Sen kom jag in, slog på kaffe och satte mig på mitt hemmakontor och började jobba. Det var en skön start på den här fredagen!

Ur högtalarna strömmar Markus och Jockes senaste låt Keep Me som släpptes idag. Den har gått på repeat hela morgonen, en himla tur att den är fantastiskt bra. Jag älskar deras släppdagar, det ligger alltid en härligt pirrig förväntan i luften. Det är häftigt med musik, hur det kan spridas och påverka så många människor på så många olika platser i världen.

Jag och Sky på en härlig lunch-löprunda runt Nuolajärvi igår. Kanske bästa löpslingan i Gällivare vintertid!

Nu ska jag ta och fortsätta jobba med några pågående uppdrag.

En hemsida ska fixas, bilder levereras, filmer klippas och en utbildning i sociala medier förberedas. Jag har valt att ändra fokus lite i mitt jobb i år, kärnan är att träffa fler människor, men mer om det i ett annat inlägg.

Hoppas att ni får en superfin helg, och till dig som känner dig lite nere. Läs det här inlägget om att hantera sin ångest som jag postade på instagram igår. Kram!