Upptäck Dundret: Västtoppen tur och retur

Jag älskar att vara ute och promenera eller springa sent på kvällarna under sommaren när nätterna är ljusa. Ett av mina absoluta favoritställen att vara på är såklart Dundret. Hemmafjället. I måndags sprang jag på Dundret, Västtoppen var det som fick besök den här gången. Att köra bil upp till toppen och sedan välja och vraka blanda alla de stigar som finns här. Det spelar ingen roll hur många gånger jag varit här, det är lika vackert varenda gång. Att stå där uppe, på kanten av fjället, och spana ut över fjällkedjan. Det är magiskt.

Dundret är fantastiskt fint och jag vill gärna att fler upptäcker mitt fina hemmafjäll.

Men det finns faktiskt inte så många bra beskrivningar på hur man tar sig runt och för den ovana kan skyltningen kännas tämligen bristfällig. Därför tänkte jag under sommaren försöka skriva ner och samla mina bästa Dundret-tips här. Upptäck Dundret.

Vi börjar med en relativt kort, men väldigt vacker sträcka som bjuder på magisk utsikt, bra foto-ställen, enorma vidder och ett fint vindskydd på toppen.

Dundret Västtoppen – 6 km tur och retur

Starten på stigen mot västtoppen. Kelvastigen sträcker sig dock längre bort än till Västtoppen, också en fin tur om man vill ta sig lite längre.

Stora delar av stigen är spångad, vilket är bra då det ofta är ganska blött i dalarna.

När du kör från Gällivare mot Porjus längs E45:an, svänger du efter ca 5 km vänster in på den väg som i folkmun kallas för ”Femman”. Vägen är smal och krokig och har sett sina bästa dagar, men den tar dig i sakta mak upp på toppen av Dundret. När du kommer upp på kalfjället stannar du på den andra parkeringen på höger sida. Eller parkering och parkering. Du parkerar längs vägen där vägen ser ut att vara lite bredare. I norrländska mått mätt är detta en utomordentlig parkering. Stigen mot västtoppen hittar du upp till höger, lite bakom var du just parkerade.

Utsikt från halva vägen, magiskt med fjällen i fjärran.

Stigen är stenig och knölig, delvis lite brant men till största del ganska flack och fin att gå på. Det är ca 2,6 km från vägen upp till själva toppen. Stigen är utmärkt med ledmarkeringar och stenar, så du kan inte missa den. När du är nästan framme delar sig stigen och du kan välja att fortsätta framåt mot Kelvastigen (också Åke på Toppen) eller svänga höger mot Västtoppen. Från vägskälet ser du vindskyddet på toppen till höger.

Väl uppe på Västtoppen är det perfekt att gå in i vindskyddet och fika, byta kläder om man är svettig eller kanske bara sitta och filosofera. Det är också perfekt för en picknick eller varför inte promenera upp och äta romantiskt kvällsfika, sent på sommarnatten? Igen, magi.

Vindskyddet på toppen, perfekt om det blåser. Utsikten över Dundrets alla toppar och de mäktiga fjällen i väster gör det romantiskt bara att sitta här och titta.

För dig som gillar att fota vill jag tipsa om att gå förbi vindskyddet, ungefär hundra meter västerut. Här, till höger, har du perfekta stenar att stå på om du vill fota fina bilder där någon står på stenen och du får det fina landskapet i bakgrunden. Typiskt instagram vänligt. Eller så kan du bara slå dig ner på stenen och njuta av solens skådespel bland fjällens toppar i horisonten. De här bilderna är tagna ungefär klockan 22.00. Färgerna och ljusskiftningarna bland fjälltopparna i horisonten var galet vackra och ändrades varje minut.

Det här är en perfekt kortare tur att springa eller gå. Vill man kan man fortsätta upp mot Åke på Toppen stugan, förbi den och tillbaka ner där du parkerat bilen är det då ca 9 km. Det är så mycket större än man tror uppe på Dundret. När man går längs stigen mot Västtoppen och tittar bort mot Åke på Toppen, ser man den knappt. Det är storslagna vyer och långa avstånd uppe mellan topparna. Så för den som gillar fjäll men inte tar sig ut på längre turer är det här ett perfekt substitut. Och barnen. Perfekt med barnen!

Den lilla pricken på kanten av fjället, just där i mitten, det är Åke på toppen-stugan.

Ta någon under armen och ge er ut för att upptäcka Dundret! Här finns så mycket fint att se, bara 10 minuter hemifrån! ♡

Du hittar fler tips och vandringsguider här:

hike upp på nordals - sbmc riksgränsen

Att vinna över sig själv – SBMC Riksgränsen 2018

Efter mitt förra inlägg om att bli vän med sina rädslor, var det några av mina vänner som förstod direkt vad jag egentligen skrev om. Även om det var ett stort steg att starta företag och kliva ut i det okända, var det jag har gjort idag tusen gånger svårare. Jag har åkt snowboard sedan jag var sju år. Genom åren har jag åkt mycket. Flera kvällar i veckan, varje helg. Turer till Riksgränsen, Björkliden, en vinter i Kanada, toppturer, puderdagar, pistdagar, Heliski, Catski, Snowboardinstruktörs utbildning – dagarna jag spenderat med en snowboard under fötterna har varit många.

riksgränsen sbmc

Rekning av tävlingsområdet på söndagkväll. Det var hårt och isigt och inte alls inbjudande. 

Jag har velat ställa upp i NM, nu mer Scandinavian Big Mountain Championships, sedan jag var 14. 

Trots att jag åkt mycket och så gärna velat ställa upp – har jag aldrig vågat. Innan jag ens har hunnit anmäla mig har jag hunnit oroa mig för vilken utrustning man ska ha, var man startar, hur starten går till, var man går i mål, hur man ska åka, vad jag ska ha på mig och what not. Stressen jag byggt upp genom att tänka igenom allt i detalj har lett till att jag aldrig vågat anmäla mig. Men det har skavt i mig. I år kände jag att det var Do or Die. Gör jag det inte nu, kommer jag aldrig att göra det. Och det skulle innebära att jag var tvungen att leva resten av mitt liv och undra över hur fan det skulle ha varit. Det var det sista som behövdes för att få mig att äntligen göra det.

Vacker solnedgång när jag var på väg upp i liften för att reka på söndagkväll vid 21-tiden.

I början av det här året satt jag med darriga och svettiga händer på tangentbordet och skickade in min anmälan. Med en gnutta panik i blicken stirrade jag på bekräftelsemailet som kom nästan direkt – ”Du är nu anmäld. Vi ses i Riksgränsen i maj!”. Sen den dagen jag anmälde mig har det här snurrat i mitt huvud i princip varje dag. När jag har legat i sängen för att sova på kvällen. Vid middagsbordet. Det första jag tänkt på varje morgon. Varje gång jag tänkt på det har min puls rusat upp i taket och nervositeten spridit sig som en löpeld genom kroppen. Ska jag verkligen göra det? 

Just nu sitter jag i receptionen på hotellet i Riksgränsen och käkar pommes. Mitt ansikte är knallrött av solen, mina ögon torra och röda, kaffet kallt och mina ben trötta. Men jag känner mig så oerhört glad – och stark. Stark från insidan och ut.

Nervös och sjukt darrig. Just innan start. Jag var så nervös att jag inte ens pallade att ta fram gopro-kameran för att filma. 

hike upp på nordals - sbmc riksgränsen

Hike upp på Nordals på morgonen. 

Jag gjorde absolut inte mitt bästa åk. Jag hasade mig ner större delen av vägen och satte mig ett par gånger. Men jag gjorde det. Trots nervositet och tvivel så gjorde jag det. Flera gånger under dagen var jag på väg att skita i alltihop. Ta min bräda och åka ner på sidan om tävlingsområdet och bara dra. Men jag gjorde inte det. Jag satt kvar. Tyst. Svettig. Hela kroppen darrandes som ett asplöv. När startern ropade upp mitt namn ställde jag mig upp på darrande ben. ”Rider ready, rider go”.

Jag vinkade med armen och gav mig av. Det var knöligt, isigt, hårt och stötigt. Jag hasade mer än jag åkte. De mjuka svängar jag sett framför mig kändes omöjliga att få till. Den väg jag rekat att jag skulle ta ner, var hårdare än jag någonsin kunnat föreställa mig. Jag hasade, halkade, åkte, ramlade. Men jag kom ner. Utan att slå ihjäl mig.

På toppen av Nordals, i väntan på att få starta.

Många åkare som väntar på sin tur. Det var många åkare som ramlade i år och slog sig illa. Jag är så jävla nöjd över att jag tog mig ner utan att skada mig. Hoppas att det gick bra för de som slog sig också. 

Jag känner mig redan som en vinnare.

Jag tog mig hit, trots att jag var själv. Jag åkte, fast jag var rädd. Jag övervann en rädsla jag haft i över 14 år. Just nu känner jag mig Unfuckwithable. Att vinna över sig själv och sina hjärnspöken är absolut den mest befriande känslan i hela världen.

Ungefär där åkte jag. Inte snyggt, men jag åkte. Så. Jävla. Nöjd. 

Nu ska jag njuta och sträcka på mig lite extra. Och till dig vill jag säga – om du är rädd för något här i livet, och då menar jag verkligen skiträdd – gör det. Just därför. Våga. Även om det går åt helvete så är det värt det.Gör det för dig själv. Du är värd det.

Det är av sånt här man växer. ♡

 

 

Upptäck Lofoten med barn – mina bästa tips

Sommaren är i antågande och många har börjat smida planer för semestern. Lofoten verkar ännu ligga högt upp på mångas önskelistor över resmål. Med fjäll på ena sidan vägen och hav på den andra finns det massor att upptäcka och något som passar alla åldrar, i alla väder. Det är också perfekt att upptäcka Lofoten med barn, eftersom du kan parkera bilen precis där äventyret börjar. Enklare än så blir det inte!

Upptäcka Lofoten med barn - Amanda Matti © explorealittlemore.se

Vägarna på Lofoten slingrar sig ut genom det vackra landskapet och den ena vyn är mer enastående vacker än den förra. På vår roadtrip genom Lofoten förra sommaren tältade vi på olika platser varje kväll och spenderade en natt i stuga i Ballstad. Jag har varit på Lofoten flera gånger tidigare, vissa gånger har vi bott i tält och andra gånger i stugor. Hur man än väljer att uppleva Lofoten är det inte helt lätt att veta vilka ställen som är fina, var man kan tälta, vad det egentligen finns att göra och det man alltid undrar över när man reser med barn – kommer barnen att gilla det?

Kanske är det bara för oss, men att resa med barn går verkligen inte alltid helt smidigt. Ibland har vi ätit mat på en p-ficka, käkat kex till middag eller kört så länge på kvällen (för att vi inte bestämt var vi ska stanna) att Erik hunnit somna i bilen. Nu har vi gjort ganska många roadtrips med Erik och som tur är lär man sig av sina misstag och efter rätt många såna (misstag alltså), blir man till slut riktigt bra.

För er som är ovan att resa med barn, eller bara inte har varit på Lofoten tidigare, hoppas jag att det här kan ge er en kickstart på semestern!

Här har jag samlat mina bästa tips för att underlätta för dig som vill upptäcka Lofoten med barn!

Nyågar rorbuhotell Lofoten - Amanda Matti © explorealittlemore.se

Nyvågar Rorbuhotell och restaurang. Ligger vackert alldeles nere vid vattnet bredvid Lofoten Akvariet. Vi kollade bara in utsikten och njöt i solen en stund här innan vi åkte vidare.

Allmänna äventyrs-Lofoten-tips för dig med barn

1. Gör gärna research innan ni åker efter fina ställen att stanna på, men var öppen för att stanna någon helt annanstans.

Vägarna på Lofoten är slingriga, bitvis väldigt smala och det tar mycket längre tid att köra en sträcka här än på svenska vägar. Har man barn som är åksjuka innebär det att man får stanna ofta (det gjorde vi). Men för det mesta innebar det bara att vi hittade nya, väldigt fina ställen att stanna på, som vi aldrig hade hittat annars. Det finns så många fina ställen på Lofoten och de mest populära har oftast inte varit våra favoriter.

Våga upptäcka utanför de mest kända platserna så har ni stor chans att hitta en egen pärla!

Plocka blåbär på Lofoten - Amanda Matti © explorealittlemore.se

På utflykt utanför Ballstad plockade vi både blåbär och hjortron, perfekt efterrätt. 

2. Ha alltid en färdigpackad matväska redo i bilen – så ni kan stanna och äta när ni ser ett fint ställe eller det är kris i mat-paris för kidsen.

Som sagt, vägarna här är slingriga och krokiga. Ibland hinner man inte fram dit man har tänkt sig och då är det bra att ha allt klart i bilen så man kan stanna på en P-ficka och kliva rakt ut i äventyret. De allra flesta platser på Lofoten är otroligt fina, så även om ni inte kom dit ni hade tänkt er är förmodligen det här stället också helt perfekt.

Med en färdigpackad matväska i bilen kan ni stanna precis där ni vill (eller behöver). Att måsta börja söka grejer och fundera över vad man ska äta när blodsockret redan är lågt är inte kul. Ett gaskök kan vara fint att ha med så man kan värma lite mat åt barnen eller koka kaffe till sig själv så att man blir människa igen efter att ha lyssnat på så många ”är vi framme snart” att öronen blöder.

Kanske finns det dessutom snäckor att plocka på stranden, stenar att kasta i havet, klippor att hoppa på eller bär att plocka? Bingo!

Utemat på Lofoten - Amanda Matti © explorealittlemore.se

Köttfärssås på burk och vroom-pasta är en av Eriks favoriter när vi är ute. Med varmt vatten klart i termos går det dessutom väldigt fort att laga – perfekt när maten borde varit klar för fem minuter sedan.

3. Norge har inte allemansrätt på samma sätt som oss, så tänk efter när ni tältar!

Det finns en sorts allemansrätt även i Norge och man får vistas och tälta på allmän mark. Men ni kommer snart märka att mycket mark är privat och förmodligen inhängnad, avspärrad eller makerad. Det är inte tillåtet att tälta var som helst, så kolla noga att ni är på rätt ställe! Många markägare upplåter sin mark för camping mot avgift. Ibland är det en postlåda man lämnar pengar i, ibland finns det ett hus eller en reception där man betalar. För ungefär en hundring får man tältplats och ofta även tillgång till toaletter.

På mark som inte verkar vara privat gäller ungefär samma regler som i Sverige (vad jag har kunnat läsa mig till och fått info om från mina Norska vänner). Du får tälta så länge det inte är nära bebyggelse eller på annat sätt stör någon. För dig som gillar att tälta nära vatten – tänk på att det är stor höjdskillnad på tidvattnet här!

4. Om ni besöker Lofoten i högsäsong, se till att komma tidigt till tältplatser som ni läst ska vara fina.

Om ni har läst om en plats är det helt säkert fler som läst om samma ställe. Vi människor brukar ju också tendera att vilja vara där vi vet att alla andra också varit, för att vara säkra på att det är bra. Om vädret är fint och det är mitt i högsäsong är det bra att vara ute i god tid med tältet för att få en plats på de mest populära ställena! Vi körde mellan platser på förmiddagen och stannade oftast senast vid tretiden på eftermiddagen, då var vi nästan själv. Senare på kvällen blev det i princip alltid fullt på de platser som är populära.

Gillar man att vara helt själv – sök er bortom de mest populära platserna!

tälta på Rørvikstranda Lofoten - Amanda Matti © explorealittlemore.se

5. Ha med er rätt kläder och plocka upp skräp efter er!

Det här kan kännas som en No-brainer. Men i takt med att mängden turister ökar och allt fler väljer att söka sig upp på fjälltoppar och ut i naturen, så ökar också antalet olyckor och mängden skräp. Förra sommaren diskuterades det flitigt på norsk radio om att fjällräddningen fått göra fler räddningar på Lofoten än något år tidigare.

Även om fjälltopparna är lättåtkomliga här är de ofta höga – en vandring kan ta allt från en till fem timmar – enkel väg. Lofoten ligger också vid havet vilket gör att vädret kan slå om oerhört snabbt. Ska ni ut och vandra – ha med er tillräckligt med mat och dryck och se till att ta med varma kläder eller något som skyddar mot solen! Speciellt om ni vandrar med barn.

Det pratas också om att det är så oerhört mycket skräp som lämnas kvar i naturen här. Lofoten är otroligt vackert – låt det vara så även i framtiden och se till att plocka med er skräp hem. Även sånt som inte ni har lämnat efter er!

 

Berg i lofoten -Amanda Matti © explorealittlemore.se

Vy från en parkeringsficka längs med vägen. Det finns många stigar och leder som börjar precis vid vägen och sträcker sig upp eller runt fjällen. Många leder är väldigt branta, vilket kan vara bra att tänka på om man går med barn. 

6. Handla hemma om ni vill spara pengar

Det mesta är dyrare i Norge, så det kan vara bra att handla hemma om man vill spara lite pengar. Konserver och torrvaror funkar bra att bunkra upp sig på, kylvaror kan hålla ett par dagar om man har en kylbag som kopplas in i bilen. Om man har blöjbarn när man är på semester i Norge är det rätt skönt – för just blöjor är mycket billigare (nästan halva priset, ibland mer). MEN! Tänk på att de flesta matvaruaffärer är stängda på söndagar. Vi har blivit stående utan blöjor en söndag i Norge en gång, det var inte kul. Ingen bensinmack jag hittade då hade blöjor, så det var bara att packa ihop och blåsa hem ett par timmar tidigare än planerat. Kanske slipper ni det misstaget!

 

Tips på fina tältplatser och ställen att upptäcka

Tälta med barn på Lofoten - Amanda Matti © explorealittlemore.se

1. Rørviksstranda, Kabelvåg

Den här tältplatsen var nog den vackraste av de vi sov på förra sommaren. Rørviksstranda ligger en bit utanför Kabelvåg. Om man kommer från det hållet svänger man av till vänster in på en liten väg där det oftast är mycket trafik. Det går att parkera direkt till vänster eller en bit längre ner till höger. När vi kom fram hit vid tretiden på eftermiddagen var det mycket folk på stranden, men nästan inga tält. Vi strosade runt lite, kände på vattnet och njöt i solen en stund innan vi bestämde oss för att slå upp tältet och stanna kvar. När vi gick på en promenad ett par timmar senare var det tält på varendaste liten yta som var någorlunda plan.

Tälta i Lofoten -Amanda Matti © explorealittlemore.se

Något av det jag tycker är mysigast med att vara på tältsemester med familjen är lugnet efter att barnet somnat. Utanför tältet varje kväll sitter vi nära varandra och pratar om våra drömmar, rädslor, meningen med livet och sånt där som ligger närmast hjärtat. Det är bara vi två i natten som känns som att den aldrig tar slut, medan vi hör Eriks andetag innanför tältduken. Magi.

strandlek på Lofoten - Amanda Matti © explorealittlemore.se

Morgonlek på stranden innan frukost. Vilket barn skulle inte älska det?

Vill man stanna och tälta på Rørvikstranda så är det bra att vara ute i god tid. Speciellt om man åker under högsäsong och ännu mer om det är fint väder. Tänk också på att det är stor skillnad på tidvattnet här, så tälta inte på stranden även om det kan vara lockande om man kommer när vattnet är lågt – sök er upp på kullen!

 

2. Ballstad och vandring på Nonstinden

Ballstad hade jag aldrig varit i tidigare. Här hade vi bokat en natt i stuga ungefär mitt i vår roadtrip. När man är ute många dagar och bor i tält kan det vara skönt att få komma in och duscha ordentligt, torka kläder om det regnar och packa om lite. Vi bodde i Kræmmervika och gick på två fina turer här, alldeles från där vi bodde. Erik har åkt mycket i vår Thule Sapling bärryggsäck när vi varit på äventyr, helt perfekt sätt att ta sig ut där han annars inte hade orkat, eller velat, gå.

Vi gick ut längs med en stig längs havet och stannade på en klippa nere vid vattnet. Där lagade vi mat, plockade bär och gick på upptäcksfärd. Det var knappt en människa här ute så vi hade stället för oss själva. Utsikten var helt magisk och havet var helt spegelblankt. När Erik gått och lagt sig i stugan senare på kvällen gick jag själv på en topptur upp på Nonstinden, också den just bakom stugan vi bodde i. Vägen upp var brant och halkig så jag är glad att vi inte gick upp här med Erik. Men jag är glad att jag gick upp själv, det var oerhört vackert där uppe och alldeles stilla mitt i natten.

Du kan läsa mer om toppturen upp på Nonstinden här. 

Amanda Matti © explorealittlemore.se

Nonstinden Ballstad - Amanda Matti © explorealittlemore.se

Ballstad och Kræmmervika. Vi bodde i en av de röda stugorna på bilden, jätte fina och fräscha stugor. Vil ni boka boende på Lofoten under hösäsong så gäller det att vara ute i god tid! Vi bokade det här rummet i maj och åkte i juli, redan då var det mycket bokat. 

3. Eggum Naturreservat

Det här var ett av de ställen vi hamnade på på grund av att Erik mådde illa och vi behövde stanna längs vägen. Vi svängde av mot Eggum, stannade till vid vattnet och kastade lite sten. När han mådde bättre igen hoppade vi in i bilen och bestämde oss för att köra ut och kolla. Vi kom fram hit och bestämde oss direkt för att stanna en natt. Här betalade vi för tältplatsen och det fanns tillgång till toaletter och en liten butik.

Eggum Lofoten - Amanda Matti © explorealittlemore.se

Fåren strövar fritt i Eggum. Här är ett får på kvällspromenad förbi vårt tält. 

Eggum ligger på västsidan av Lofoten och det var otroligt vackert att se när solen vände vid horisonten klockan tolv på natten. Just till tolvslaget kom det massor med folk som ville se solen vända, men sen sänkte sig lugnet över Eggum igen. Om man vill ha lugn och ro är ett tips att sätta tältet bortanför kullen eller ner mot havet.

Just bortanför tältplatserna ligger Eggum Naturreservat och naturen här är helt makalöst vacker. Fåren strövar fritt här och vi spenderade lång tid med att upptäcka stigarna från tältplatsen in i naturreservatet. Om man vill kan man gå hela vägen härifrån bort till Unstad, känt för bra surf och också en otroligt vacker plats att tälta på.

Tält i Eggum - Amanda Matti © explorealittlemore.se

Vad sägs om den tältplatsen? Vi gick inte längre än bort till kanten av berget, men tydligen ska man kunna följa bergssidan och gå hela vägen härifrån till Unstad.

Eggum naturreservat - Amanda Matti © explorealittlemore.se

Markus och Erik på väg på äventyr i Eggum Naturreservat.

 

Det finns massor med andra fina ställen att upptäcka på Lofoten.

Unstad, Reine, Haukland, Å, Laukvik och många fler. Våga utforska nya ställen. Hitta ert Lofoten. Strunta fullständigt i vad alla andra gör och var de mest besökta ställena är. Åk inte till Lofoten för att fota samma bilder som alla andra gjort eller för att göra samma saker som andra gör. Den här platsen är magiskt vacker och det finns så mycket att se och göra, bara man kliver utanför bilen. Svolvaer och Vikingamuseet  är också några av mina favoriter, men ingen av oss var speciellt förtjust i Lofoten akvariet.

Den vackra staden Svolvaer. Här är det alltid mycket folk och rätt livat, men oerhört vackert och mycket att se och göra. Perfekt en regnig dag!

Inne på Vikingamuseet. För äldre barn är nog det här jätte kul. Erik gillade bäst att gå ner till vattnet och titta på båten och leka med allt som fanns där nere. 

Vacker utsikt längs vägen.

Semester med barn i Lofoten -Amanda Matti © explorealittlemore.se

Det viktigaste jag har lärt mig när det gäller att resa med barn, är att ta saker som de kommer.

Att njuta av stunden och se det fina i det vi gör just nu. Oftast är det höga förväntningar som inte infrias som sätter käppar i hjulen för en fin resa. Jag har varit expert på det här när jag var yngre. Istället för att uppskatta var man är och det man gör justnu, har jag varit besviken för att det inte blev Exakt som jag tänkt mig. Eller för att det inte blev exakt som det såg ut på bilder när andra gjorde det. Har man barn vet man att det aldrig blir som man har tänkt sig.

Det var en av anledningarna till att jag också valde att stänga av telefonen när vi var på Lofoten. Jag ville njuta av stunden och verkligen uppleva – inte leta de bästa instagrambilderna eller scrolla igenom andras semesterbilder på sociala medier. Så det är mitt sista och kanske absolut viktigaste tips för dig som vill upptäcka Lofoten med barn.

Stäng av telefonen och upplev på riktigt! ♡

 

Topptur och longboard i Norge, jaha!

Det är sällan saker och ting går precis som man planerat. Men ibland går det inte alls som man planerat. I fel sällskap kan det betyda att det roliga är över och stämningen förstörd. I rätt sällskap kan det bli riktigt bra ändå. När jag och Tiina åkte till Norge förra veckan gick det inte riktigt som vi hade tänkt oss. Vi skulle till Lofoten två dagar för att reka inför ett jobb, men vi hann inte längre än till Abisko innan vi insåg att bilen var trasig. Den var inte så trasig att vi blev stående, men efter att ha konsulterat flera kunniga personer över telefon blev vi avrådda att köra för långt.

Efter en lunch på Abisko turiststation bestämde vi oss för att köra vidare de 7 milen till Narvik så vi åtminstone fick se havet när vi ändå tagit oss hit. Och tur var det, för vi fick två riktigt härliga dagar med både en topptur på fjället och longboard vid havet i solnedgången. Norge, jaha. Det blev inte som vi tänkt oss men Norge är fint ändå. Och jag fick njuta av en natt i stugan, som balsam för själen.

En kaffe i takbaren på Scandic Hotel i Narvik medan kvällssolen målade allt i ett vackert varmt ljus.

Solnedgång över Narvik. Här jobbade jag en sommar när jag var 18, lastade malmbåtar i LKAB. Hytten där jag satt var längst ut i malmhamnen med, förmodligen, Narviks vackraste utsikt!

Vi sov första natten på Scandic i Narvik, efter lite parkeringsproblem lyckades vi till slut checka in och gick upp till min favoritrestaurang when in Norway – Peppes Pizza. Vi drack vin, käkade pizza och pratade om allt möjligt mellan himmel och jord. Efter det gick vi tillbaka till hotellet och drack en kaffe i takbaren medan solen gick ner. Trots att vi inte kom oss till Lofoten som planerat, var det skönt att ha tid att verkligen sitta ned och prata. När vi ses hemma är det oftast en snabb kaffe mellan olika jobb eller ett snabbt stopp på väg någon annanstans. Nu hann vi verkligen umgås.

På ett av mina favorit stopp just innan Narvik. En strand med perfekta mack-stenar och fantastisk utsikt.

Så fort man kommer bort från vardagen och inte har några måsten som pockar på eller saker som väntar, händer det något med samtalen. Det går från ”hur går det på jobbet” och ”hur var resan” till ”Vad tror du det är som gör människor lyckliga på riktigt?”. Jag älskar såna samtal. Som går på djupet, rör om, förändrar och väcker känslor. Samtal som verkligen betyder nåt.

Jag och Tiina planerar ett roligt projekt i Lofoten till hösten. Vi hann planera och prata massor om det också. De djupare samtalen och sånt som verkligen betyder nåt är ett tema vi kommer ta med oss till det projektet. Blandat med glädje förstås, för inget är så härligt och förlösande som ett skratt som kommer från hjärtat. Och skratta, det gjorde vi mycket av på de här två dagarna. Så mycket att jag hade träningsvärk i magen när jag kom hem. Då vet man att det har varit kul på riktigt.

Trots att Tiina hade ont i ryggen och jag hade turskidor utan stighudar, kom vi oss ändå upp en bit på fjället. Det var Spanstind, en bit norr om Narvik, som vi tog oss an. Vädret var helt strålande och jag vill verkligen komma tillbaka hit med en splitboard och få njuta av åkningen ner efteråt. Nu blev det stig-helmer varning och ett par vurpor för mig på väg ner i den moddiga snön. Men det var det helt klart värt!

En kopp Lemmelkaffe kokt uppe på fjället gjorde dagen komplett!

Trots att vi inte tog oss upp på toppen var utsikten från fjället fantastiskt vacker. Fjälltoppar i alla väderstreck, den ena vackrare än den andra. Här känner jag mig hemma.

Det är något med Norge som gör att jag känner mig hemma.

Kanske är det för att jag spenderat så mycket tid här, alla somrar i stugan. Kanske är det mitt undermedvetna som känner av släktbanden här. Min farmor var från Signaldalen uppe vid Skibotn i Nord Norge. Oavsett vad det är, blir jag lugn här. Vid havet, fjällen, fjordarna och de otroliga vidderna. Här hör jag hemma.

När vi hade tagit oss ner från fjället körde vi förbi Narvik igen och ut mot vår stuga. Precis bortanför Efjordbron stannade vi och åkte longboard på den smala vägen som ligger alldeles nere vid vattnet. Tiina lärde mig att det bästa sättet att åka longboardpå är att göra det barfota. Vilken skillnad! Vi turades om att cruisa runt här medan solen gick ned och jag kände mig som en tonåring igen. En sån underbar känsla det är att känna sig som ett lekfullt barn. Ålder är ju trots allt bara en siffra på ett papper. Den barnsliga lekfullheten tar vi också med oss till vårt kommande projekt. ♡

Åka longboard barfota, verkligen något helt annat.

Det var skönt att komma ut till stugan, om så bara för en natt. Vi eldade bastun och badade innan vi gick och lade oss. En norsk favorit-öl och en burk med makrill blev kvällsmaten. På morgonen käkade vi frukost och drack kaffe, tog en promenad ner till havet för att spana efter en utter Tiina sett och sen åkte vi hem. Vi kom oss aldrig ut till Lofoten på den här korta resan, men vi hade det himla fint ändå. Ibland är det så. Ett fel blir ett rätt.

Morgonyoga på bryggan. Inte illa med den utsikten och ett stilla hav. Rogivande för både kropp och själ.

 

Det bästa av allt är ju att vi snart måste åka tillbaka till Norge för att göra det vi egentligen skulle hit för. Med tanke på omgivningarna, syftet och sällskapet känns det inte det minsta jobbigt att behöva åka tillbaka. 

Norge, på återseende! ♡

Friskluft, solgropar och kärlek

Det har varit tyst här inne på bloggen den senaste veckan. Det fina vädret och en hel del jobb varvat med lediga dagar har gjort att jag prioriterat annat. Vädret under påskhelgen har verkligen varit något alldeles extra. Sol större delen av dagarna och nästan ingen vind, som gjort för att mysa i en solgrop utan stress och måsten. Och det är precis vad vi har gjort!

I fredags åt vi lång frukost här hemma och tog oss ut runt lunchtid för att laga lunch i solen. Vi parkerade bilen längs en skogsväg utanför Gällivare och promenerade kanske 100 meter in längs ett skoterspår. Där grävde vi en solgrop i snön och grillade korv, käkade kex och bara myste på. Erik åkte madrass och både hundar och människor njöt.

Om du vill höra mer om hur vi firar påsk, uteglädje och solgropar i snön kan du lyssna på det senaste avsnittet av podden där vi pratar om just det. 


 

På lördag packade vi in oss i bilen och åkte till Skaulo och Markus familjs stuga. Ungefär samma procedur följde här och vi spenderade dagen med att äta massvis med mat och köra skoter. Solen höll sig bakom ett tunt moln hela dagen så det blev aldrig någon riktig värme. Men trots det var det en fin dag som spenderas mestadels utomhus. Erik somnade i bilen på väg hem vid 18-tiden och vaknade bara till för att äta lite innan han somnade för kvällen. Och detsamma gjorde jag. Markus kom upp och försökte väcka mig eftersom vi planerat att se en film, men det var tydligen som att försöka väcka någon från döden. Friskluft, utelek och äventyr gör verkligen susen för sömnen – för jag sov som medvetslös tills Erik väckte mig halv sju.

Skaulo-stugan redo för påskfirare. Idyllisk! 

Lunchen kockades givetvis ute över öppen eld. Murikka denna gång och hamburgare med klyftpotatis fick det bli. Vi är inte direkt några gourmet-ätare, även om jag många gånger önskar att jag lagade mer sån här ute mat

Erik fick leta påskägg som påskharen gömt. Fjädrarna visade vägen var han hade grävt ner ägget. 

Det är något galet smittsamt med glädjen hos barn som ser magi runtom sig – som ett barn som letar påskägg som påskharen gömt. Just i den här stunden hoppades jag att han aldrig skulle växa upp. 

Erik och farmor tittar vad som fanns i ägget! 

Markus syster Charlotte och lilla Filippa inne i stugvärmen. ♡

Hela släkten ute på isen och i madrass-backen. Erik var här ute mest hela dagen. Han kom in korta stunder för att äta eller dricka och sen klädde han snabbt på sig och gick ut igen. 

Farmor Agneta på pulkan. 

Farfar Ove på madrass till Eriks förtjusning!

Markus stod såklart upp på madrassen och sen skulle Erik göra samma sak.. Barn gör inte som du säger, de gör som.. ja ni vet. 

Inte undra på att han var trött när vi åkte hem, han sprang säkert upp för pulkabacken 100 gånger under dagen. Vem vore inte trött då? 

På söndag packade vi om igen och gav oss iväg till Torasjärvi för att vara med på pimpeltävling i Sarah och Davids stuga. Vi gled in på tävlingen med bara 40 minuter kvar, men lyckades trots det få upp tre små fiskar och vann en massa priser. Tur att vi har ett fiskproffs i familjen – Markus alltså, inte jag. Erik var nöjd och glad över att ha Edwin att leka med på isen. Även söndagen blev lång och vi kom hem igen efter klockan fem.

Att få pimpla med pappa var kul, men Erik ville helst inte fiska själv. Han sa att han blev rädd för att fiskarna rörde på sig. Jag förstår honom – jag var själv likadan när jag var liten. 

Kompisen Edwin hade med sig massor av små bilar ut på isen och att leka med alla dom där på renskinnet var kul. Vilken lekplats! 

På måndagen gjorde vi nästan ingenting. Vi var alla ganska trötta och orkade inte mer än ta oss ut på en kort promenad och iväg på treårskalas på eftermiddagen. Ibland är det skönt att bara vara hemma en hel dag och inte göra något alls. Som balsam för själen även det.

Den här veckan varvas jobb med roliga aktiviteter. Jag har ett par jobb som ska levereras och förberedelser att göra inför nästa veckas jobb. Men eftersom det här också är veckan då min kusin gifter sig så kommer det bli en hel del aktiviteter inför det också. De gifter sig på Ice Hotel på lördag och hela veckan består av olika aktiviteter med de hitresta gästerna från New York. Idag har vi till exempel varit på Dundret hela dagen och på fredag åker vi upp till Jukkasjärvi.

Hoppas att du också har haft en fin påsk och att du har fått göra precis just det som du känt för! ♡

Åka snowboard med barn – en heldag i backen

I söndags var vi ute och åkte snowboard hela familjen. Erik fick ju en snowboard i julklapp och har hunnit åka ganska mycket sedan dess. Att åka snowboard med barn är inte alltid helt lätt, men det är roligt. Utvecklingskurvan går spikrakt upp och glädjen hos både honom och oss när det går bra är helt oslagbar! Det är såklart fortfarande mest rakt ner för backen som gäller, men han har fått bra balans och har lärt sig att bromsa. Även om han själv helst låter bli och får mitt hjärta att slå trippelslag när han skrattande åker fortare och fortare och jag till slut måste fånga honom i farten.

Med en treåring får man räkna med att stunderna man åker inte blir så långa. Oftast hinner vi med två eller tre åk innan det är dags för fika. Kanske blir det tre åk till efter fikat innan det är dags att packa ihop och åka hem. Eller göra något helt annat. Men det gör inget när man har skidbacken fem minuter hemifrån. Ibland har vi varit uppe en timme, ibland en halv dag. Allt beror, som för det mesta med barn, på humöret och dagsformen. Den här gången hade vi sällskap av min brors familj. Deras pojke, Philip, är lika gammal som Erik och de hade väldigt roligt när de åkte tillsammans.

Foto Meiri Magalhaes Matti

Foto: Meiri Magalhaes Matti. Erik och Philip på Snowboard. Den härliga bilden har min brors fru Meiri tagit.

Erik åker med vanliga vinter skor, ett par Gulliver kängor. Snowboarden är en Burton Riglet – perfekt när man ska lära de åka eftersom den har ett snöre fram som man kan dra i. Bra sätt att träna balans på platt backe och bra när man ska dra upp för backen om man inte har tillgång till lift, eller om man av någon anledning inte vill åka lift. Bindningarna är Burtons junior modell, sitter riktigt bra med ett par vanliga skor.

Det enda vi saknar nu är en sele så att vi kan åka lite längre sträckor med honom. Vi får absolut inte hålla i honom när han åker, då blir det total-strejk. Kanske kan en sele fungera. Jag drömmer om att nästa år kunna ta med honom i de längre backarna på stor-Dundret. Håller tummarna att han fortsätter tycka att det är roligt! Det viktigaste för honom att kunna innan vi kan åka lite mer är att bromsa, och det kan han.

En bild från i januari och första gången vi åkte snowboard med Erik.

Ett tips om dig som ska åka snowboard med barn!

Det enklaste sättet att lära barn att bromsa är att visa att de ska sätta ner händerna i backen. Då blir det automatiskt samma rörelse som när man svänger och bromsar på riktigt, plus att de måste böja benen och då kommer nära backen. På så sätt får de bättre balans och mer kontroll över brädan. Plus att det går fort för dom att härma och lära sig! Själv har jag åkt snowboard så länge att jag inte minns hur jag lärde mig. Kanske har jag börjat bli gammal?

När vi kom hem från backen gjorde vi såklart våfflor. När jag var liten och vi hade varit på Dundret åkte vi alltid hem till min farmor och åt våfflor. Det har liksom blivit en liten tradition. Påsken har också börjat flytta in här hemma med lite påskris och några påskliljor. Den näbblösa kycklingen har jag och Erik gjort förra helgen. Påskpynt deluxe! Nu är vi redo för en lång och härlig påskhelg och hoppas på fint väder så vi kan åka ännu mer Snowboard!

Lunchmöte i skidbacken på Dundret

Förra veckan hade vi ett inbokat jobbmöte, jag och Emma. Planen var att träffas på hotellet och käka lunch och brainstorma idéer på kommande jobb. Men när solen sken och himlen var bländande blå ändrade vi snabbt planerna. Istället för att ses inomhus framför datorn, drog vi på oss snowboardskor och tog med mötet ut i backen på Dundret istället.

Det är en ynnest att få bo på en plats där skidbacken ligger inom käka-lunch-avstånd från stan. En möjlighet som är för bra för att inte nyttja. Vi brainstormade idéer i stolsliften på väg upp och tömde hjärnan på alla tankar på väg ner. Det här med att de bästa idéerna sällan kommer vid skrivbordet är något de flesta känner igen, men har ni nån gång prövat att ha möten utomhus? Om inte, testa. 

Efter ett par åk tog vi en fika i Fjällstugan på toppen. Totalt var vi på Dundret kanske två timmar. På den tiden hann vi med fem åk, några pudersvängar, en massa brainstorming och idéer plus att vi hann med att filma och fota en del. När jag kom hem och promenerade de tre minuterna från min ytterdörr till dagis, var jag glad, avslappnad och fylld av energi. Precis så som man vill känna efter en arbetsdag och just innan dagishämtning. När jag hämtade Erik den dagen var jag en jävligt bra mamma.

Det är inte alla som har kollegor som direkt säger JA när man frågar om mötet kan hållas på en snowboard istället för bakom en datorskärm. Jag har helt klart den bästa kollegan. 

Jag har skrivit om det tidigare, kraften i livsdesign. Att kunna styra över och planera sitt liv så att det passar just mig som handen i handsken. Det är mycket hårt slit som kommer med att ha eget – jaga jobb, göra jobb, planera, strukturera, komma igen efter vab, utveckla, förnya och analysera. Men med hårt slit kommer också belöningar.

Utsikten från Fjällstugan är magisk. 

Pudersvängar! Vem vill inte ha det till lunch? 

Det här är nog den bästa belöningen för mig – att kunna designa mitt eget liv och ha möten i en skidbacke. 

Vad skulle vara din bästa belöning? 

 

På skidor till Hunddalen Norge

För två veckor sedan vid den här tiden var jag och Markus mamma, Agneta, på väg till Hunddalen på den Norska sidan av fjällkedjan. Det här var andra gången jag var till Hunddalen, vi gjorde samma tur för ganska precis ett år sedan. Förra året tog vi oss dit i snöstorm och 30 cm ospårad nysnö, den här gången fick vi göra turen upp till stugan i strålande solsken. Det blåste rätt mycket när vi började gå, men när vi började närma oss blev det helt vindstilla.

Det var så vackert att komma upp i dalen, när solen precis var på väg ned bakom de vackra, branta fjällen och världen var helt stilla. Som att vara på väg mot paradiset.

Vid 17-tiden när vi var nästan framme vid stugorna. Så vackert och alldeles stilla.

Det var en stor grupp i stugan när vi kom fram. De hade kommit på snöskor från Nikkaluokta och skulle stanna en natt innan de gav sig av mot Katterat. Vi kom till en stuga som redan hade börjat bli varm och knep de sista två sängarna som var lediga. När det var dags att sova hade sovsäcken redan hunnit bli sådär härligt varm och jag sov gott, om än inte så länge. Klockan fem klev gruppen upp och började rumstrera om för att ge sig av, så det var bara att kliva upp.

Vi stannade totalt tre nätter. Efter att gruppen åkt kom det inga fler på hela helgen, så vi var själva där jag, Agneta och Sky. Riktigt lyxigt och mysigt att få vara själva i stugan. Att sitta framför brasan efter ett par timmar ute i snön och tina upp själen och låta tankarna bara vandra. Som en total reset för både kroppen och själen.

Utsikten från fönstren i stugan, fjäll åt alla håll. 

Tidigt på morgonen när solen färgar topparna alldeles orange. Så stilla. Så livgivande. Jag stod länge här och stirrade ut över fjällen, kände lugnet i själen och bara njöt. Det är svårt att förklara känslan i ord, men det är som att fjällen runt om utstrålar energi. Reconnecting to nature. 

På lördagen tog vi en promenad över den isiga snön. Vi gick mot solen och vände när vinden tilltog. Det blev en promenad på ungefär två timmar. Efter det eldade vi lite i stugan och låg i soffan och bara pratade. Det är skönt att bara vara, utan telefon och måsten. Samtalsämnena går från vardagens ytliga konversationer till djupa samtal om livet, världen och sånt som verkligen betyder något.

Det är som att man kommer lite närmare själen. 

Sky spanar ut över fjällen. Hon kan sitta så här i flera timmar..

Agneta försöker hitta täckning på satellit telefonen. Ingen lycka här.

Vi satt här länge och drack en extra kopp kaffe och pratade medan vinden tilltog ute. Livet.

På söndagen åt vi frukost länge, drack kaffe ännu längre och njöt framför brasan. Sen tog vi ännu en promenad, den här gången upp på fjället bakom stugorna. Vi gick till den första lilla avsatsen eller toppen och njöt av utsikten. Det var nästan helt vindstilla och varmt i solen. Det kändes verkligen som vårvintern gjorde entré. Efter en kort paus på toppen tog vi oss ner igen. Vi åt god mat, drack mer kaffe och eldade lite till.

Ovanligt hårt på fjället och väldigt lite snö jämfört med förra året. Vi gick med pjäxor överallt utan att sjunka igenom. Bitvis skare och bitvis ren is. Inte jätte roligt före.

Verkligen inte den högsta toppen, men väl så vackert. 

För att ta sig till Hunddalen tar man tåget mot Narvik och hoppar av i Katterat. Sen skidrar man direkt från perrongen, rakt upp på fjället. Sträckan från tågstationen upp till Hunddalen och stugorna är ca 12 kilometer. I ospårad nysnö och snöstorm tog det ungefär 6 timmar upp. I år, på hård snö och skoterspår, tog det just över 3 timmar. Katterat och Hunddalshytta är en vanlig första etapp för de som går på längre skidturer in mot Sverige och det kan vara mycket folk här senare på säsongen och på sommaren. Men i februari är det sparsamt med folk. Än så länge iallafall.

Vin och suovas smakar bäst på fjället, det är sen gammalt. 

Stugorna i Hunddalen sköts om av Narvik og Omegn Turistforening. Stugorna är fina och tas väl om hand. Man skriver in sig i stugboken när man kommer och betalar avgiften för vistelsen när man kommer hem igen. Enkelt och smidigt. Stora stugan har 10 sängplatser och den lilla stugan har 4. Samma regler gäller här som i svenska fjällen. Du har garanterad plats en natt (om det finns), kommer det nytt folk efter första natten får man flytta ner på madrass. Nya gäster har företräde till sängarna. Tur för oss att vi var själva hela helgen. 

Det är bra att tänka på att det inte finns någon markerad led hit upp. Är man van i fjällen hittar man ganska enkelt, är man ovan så bör man läsa på ordentligt innan man ger sig av. I år var det lätt att hitta då skoterspåren gick nästan hela vägen. Men förra året när vi gick hit fanns det inte ett spår, så då var det svårare att veta var det var säkert att gå. Går du tidigt på säsongen så tänk på att det blir mörkt fort!

Glöm inte att alltid vara försiktig om du ska ut i fjällen! 

Solnedgång bakom fjällen. Så vackert. 

Båda nätterna var det magiskt norrsken och månsken. Tyvärr hade jag inte med mig stativet och fick inga bra bilder på det vackra. Men ni ser potentialen! Magiskt att stå här ute med de mäktiga fjällen runt om och bara ta in allt.

 

En magisk helg på fjället med god mat, härligt sällskap, solsken, norrsken och månsken. Bättre kan det inte bli.

På återseende Hunddalen. ♡

Days filled with life

The days keep on passing by in high speed. I have a goal to write at least two blog posts every week, it’s not much but still I don’t always make it. But even so, I don’t feel like it’s a bad thing. I am getting better at appreciating and accepting things the way they are. Sometimes things doesn’t work out the way we plan. In some cases we can change and rearrange for things to work out better, in some cases we can’t.

We need to accept the things we cannot change, have the courage to change the things we can, and the wisdom to know the difference.

This weekend we’ve spent a lot of time outdoors. On Saturday we went snowboarding on Dundret. Erik snowboarded for a while, then took a ride with me in the carrier. It was fun but a lot heavier than I would have imagined.  On Sunday we went ski-touring to Dalstugan, also on Dundret. Even though the weather wasn’t the best, time spent outdoors is always time well spent. On Sunday, Markus’ family joined us. Filippa, Erik’s little cousin, did her premiere on the mountain. Sleeping happily in the pulka all the way up.

Charlotte and Robin with little Filippa sleeping in the pulka. 

Erik sat here for about 10 minutes, then he wanted to run instead. Nothing wrong with his energy! 

It took us about 40 minutes to get up to the small cabin. On Sunday’s Friluftsfrämjandet keep it open for visitors and you get a hot cup of coffee, a warming fire and a cookie. We had our own ’fika’ with us but a warming fire is appreciated, especially for the little ones. We didn’t stay very long before we got dressed and headed back out again. But adventures doesn’t have to be long for them to be precious. For an almost-three year old, this was an adventure the size of climbing Mount Everest.

Erik kept jumping in and out of the pulka, sitting for two minutes and then running again. 

Friluftsfrämjandets Dalstugan, halfway up on Dundret. 

Erik talking to Filippa and Charlotte.

After we got home on Sunday afternoon, Erik started feeling sick. He threw up a few times during the evening, but was fine in between. But as for all parents, when your kids starting to feel sick, you act according to protocol. It’s like your preparing for war. Total lockdown, cancel all plans, prepare for quarantine. Markus went shopping to get all necessities in case we would all go down.

An uncertain Sunday afternoon passed by, but neither me nor Markus felt sick. Erik fell asleep around 9 and was all better in the morning. Maybe stomachflu, maybe something he ate. Who knows. Still there’s 48 hours you have to stay at home before he can return to kindergarten. We’ve spent two days at home, building lego towers, watching movies and me working a little. He’s been feeling fine so tomorrow it’s back to reality for all of us. Crisis over.

Got this cute bottle warmer from Maria for Christmas, perfect to keep your water from freezing! 

On our way back, Erik refused to sit. He wanted to run. Maybe he was starting to feel sick already here.. He walked and partly ran half the way until Markus made sitting in the pulka a game he couldn’t refuse. 

When you have kids, you quickly get black belt in making plans, and changing them again. You never know what’s coming and things are really out of your hands. I’ve gotten better at just riding the waves of life and enjoying the moment. Spending two days at home with him has actually been cozy. He is getting so big already, soon he doesn’t want me to build lego with him. I’m just gonna try to enjoy the moment while it lasts.

Our happy little fella. He is turning three in April and has really started to get obstinate from time to time. We have tried ’time-outs’ for awhile. When he isn’t listening at all, he has to sit for three minutes on a bench in the kitchen. If he gets up and leaves before the time is out, the three minutes start all over again. The thing is, he always just gets me laughing so hard I can’t be angry at him anymore. It always end with us two hugging, laughing and being friends again. It might not be the most consistent way to parent, but I just love it. Laughing together is just magical.

 

Tomorrow it’s back to normal again. I have plenty of work to do and plenty of fun things up my sleeve. Somehow I can’t seem to find the time to write about it all. But there’s no need to panic, I’m gonna be here for a long time, so I guess I’m gonna get around to it at last.

Hope you are all having an amazing start to your week! ♡

Taking that weekend vibe with me into a new week

Some weekends give more energy back than others. This was one of those. We spent all of Saturday at home. We slept in, ate breakfast forever, drank one too many cups of coffee, watched Tv and then the whole family went out to shovel snow and walk the dogs. In the evening we invited Markus family over for dinner and then we went to bed early.

Yesterday we ate breakfast and then got into the car and drove about an hour south to our friends cabin. My friend Sarah is probably the best birthday-gift-giver ever. On my birthday a couple of weeks ago, they gave me a check for a day out in nature. Today it was time to cash the check.

In the car, ready to go. Waiting for daddy to pack the last things. 

When we got there we just jumped on the snowmobiles and headed out. We found a nice spot and made basecamp. After a while the fire was going and they were cooking lunch, making coffee and made sure we all got something to eat. Erik had more cookies and cinnamon buns than he had food – but I really couldn’t care less. He ate, had a great time and ran around the ice – constantly finding new things to do.

The dogs were hoping to get some leftovers. Lucky for them, Erik generously shares his food with dogs. And people to for that matter. Tippen got a little cold, but Sarah has made a sleeping bag for him out of an old pair of Dobsom pants so he curled into it and stayed there.

Dressing properly is key to having a great day outdoors. But when it comes down to it, there is nothing that will keep you warm forever. Moving around is the only way to stay warm for longer periods of time. Erik and Markus made an ice-track to run on and then we all had do watch and cheer.

I am so truly blessed to have friends like you. I felt like a princess all day, I didn’t have to do almost anything. Spending time with friends like this is worth so much. Even though we live close to each other, it’s not that often we spend time together like this. Damn glad that Sarah and David makes it happen. A perfect birthday gift to someone who’s already got everything they need. Thank you guys ♡

Cinnamon buns are truly his weakness.. just as his mom. He has grown so much lately. Definitely not a baby anymore. Kind, loving, caring and fun. Glad he gets to know our friends the way he does too. And glad he wants to tag along on all our adventures. My sweetheart.

I’m taking this weekend vibe with me into the coming week.

I feel relaxed, energized and happy. This week will be filled with work, fun and exciting new projects. We have a workout vacation launching soon, as well as several different projects kicking in, that needs to be prepared. If you want to see more of what I do during my work weeks – make sure you follow me on Insta-stories!

Into the forest I go – skiing in deep snow

We slowly make our way through the forest. The trees around us are embedded in a fluffy, white cover. The branches hanging low, bowing under the weight of the snow. The silence out here is palpable. After a while we stop. My breathe creates a cloud of white fog that floats away and quickly dissolves. It’s cold out here.
Photo © Amanda Matti | Explore a little more | explorealittlemore.se
Sky attempts to sit down, but quickly gets up again and lifts one paw off the ground. She turns and looks at me as if to ask if we can keep on walking, the cold affecting even her. I look around the beautiful glade we’re standing in. The setting sun makes the otherwise deep, blue sky turn into a burning red and yellow.

 

The trees stand tall under the weight of the snow. Even though we’ve gotten plenty of snow this winter, they’ve seen worse. Between two trees is an old track from a small animal, it’s too far under the snow to tell from what. I take a deep breath and touch skys head with my hand to tell her that we’re going. She wags her tail and starts pushing through the deep snow once again.

 

 As we make our way back to the car, I can feel my soul returning to my body and mind.

My whole being shifts energy. My mind is right here, right now. Just as it was created to be. All the thoughts that have been flying around in my head lately have dissolved, much like the white fog when I breathe, and left my mind calm and empty. As we reach the car again, the sun is just about to set and we’re all tired, calm and happy.

Into the forest I go, to lose my mind and find my soul.

Postcard from Åre covered in snow

Two days have passed since I left Åre. My four days there were intense. Filled with lots of fun, laughter, inspiration, amazing people, activities and work. I’ve seen Åre in both heavy snowfall and beautiful sunshine and I can really understand why people choose to live there. It actually feels a little bit like home, with the mountains and the water – and all the snow. The nature is almost as breathtaking as it is here, in the far north.

My drive home took 10 hours. I only stopped three times to use the toilet and refill my coffee. Ten long, lonely hours on the road – in storm, snowfall and darkness – takes it’s toll on both body and mind. I came home just in time to read a goodnight story to Erik. I fell asleep beside him and didn’t wake up until ten hours later. I guess driving that far requires just as much time sleeping, in order to get back on track.

Driving through northern Sweden can be lonesome. But it is so beautiful.

Åre was great in so many ways. Amazing people with interesting stories, who generously shared their knowledge and experience from life in general, and blogging specifically. The activities we did, snowmobiling and skiing (snowboarding in my case), were just as fun and beautiful as I had hoped. The arrangements of the whole workation/unconference thing were on point, Sara and Linda made a great job putting it all together. Work and fun in a perfect mix, with great opportunities to get to know one another.

The first night at this years workation, getting to know all these great people.

Ready for a snowmobile tour with Åreguiderna. Driving through beautiful forests and over frozen lakes. Nothing new, but oh so beautiful.

Jacqueline with her eyes on the prize. In this case, a snowmobile to take us through the forests outside of Åre.

It’s been slow days at home since I came back. It feels like I have filled my soul and mind with inspiration and energy, and gotten confused and tired at the same time. My head is slow, my body tired and my focus is everywhere and nowhere, all at once. I try to refocus and stay sharp and productive, but the harder I try – the further away my thoughts wander.

The restaurant Grow at Holiday Club Åre serves great food. This time everything on our menu was vegetarian. Always good combinations and great taste. A delight to eat here every night.

It’s not always that you return from events like these filled with energy. Sometimes it works the opposite. All the information, inspiration and knowledge can mess up your mind and throw you off the tracks. Sometimes it’s just what you need, getting a push in the right direction. This time I feel like I was going somewhere, and now I don’t know where to start again.

I’m gonna let all the impressions sink in and let my soul catch up with my mind. This weekend I’m just gonna rest, spend time with family and let my thoughts be exactly where they are. Inspiration and energy will come, sooner or later. Sometimes the best thing you can do is to not push it. When the water around you settles, you’ll be able to see clearly again. I hope I will after this weekend is over.

Photo: Jacqueline Wester. Snowboarding in Åre was a delight. Not much people in the slopes, soft fluffy snow and plenty of slopes to explore. I’ll have to come back for a little off-piste snowboarding though, another time.

Thank you Åre, Inos and all the amazing people that I got to meet.

See you soon again ♡