I mitten av oktober tog vi oss ut i skogen för vad som kanske blir årets sista tältnatt. Det har hunnit bli ganska många nätter i tält för oss sedan Erik föddes. Bland annat i Norge i somras och i Lofoten förra året. I år har jag tjatat om en sista tur innan vintern, jag trodde att det var kört, men så äntligen blev den av!
Den här hösten har varit intensiv. Det har varit mycket jobb och mycket slit. Stundvis har jag känt mig helt slut. Att ha företag är verkligen inte alltid en dans på rosor. Att ha mycket jobb är såklart roligt och en fantastisk lyx! Det som är svårt är att lyckas balansera olika jobb, ekonomi, sin egen hälsa och resten av livet med familj, fritid, vardagssysslor och allt däremellan – och samtidigt sköta alla delar som ingår i ett företag. Försäljning, marknadsföring, genomförande, utveckling, ekonomi och administration.
Som tur är vet jag nu mer vad jag behöver göra för att återfå energi och ladda om.
Att spendera tid ute i naturen är det som fungerar allra bäst, speciellt i kombination med att umgås med människor som fyller på mitt energikonto. Därför bestämde vi oss för att ge oss ut i skogen och tälta. De allra flesta vi pratade med tyckte vi var lite smått galna som skulle ut nu. Som tur är har vi världens bästa vänner som gärna hakar på våra galna idéer, Sarah och David.
Sarah och David som busar med Erik när vi var ute på grilltur i skogen förra hösten.
Sarah och David var redan i sin stuga på lördagen och Sarah skickade en bild på utsikten från stugan på lördag morgon och skrev bara en sak – ”Blött”. Jag tittade ut och såg samma sak utanför vårt fönster. Det var riktigt dimmigt och såg ut att kunna börja regna när som helst. ”För blött?” svarade jag och tittade ut och begrundade vad jag själv tyckte om dagens väder. ”För oss går det bra” svarade hon snabbt, världens bästa vän.
Vi åt upp frukosten, packade in oss i bilen och åkte. Vi stannade till i deras stuga för att packa om och åkte sedan vidare, rakt ut i skogen, allihopa inpackade i deras pickup.
Sarah och David visste en fin glänta i skogen nere vid en liten sjö strax söder om deras stuga.
Vi slog upp tälten på en gång. Att slå upp tältet och göra i ordning är Eriks favoritdel när vi campar. Att få göra i ordning tältet med liggunderlag, sovsäckar och den här gången även mysbelysning i form av batteridrivna ljusslingor. Han tog av sig ytterkläderna direkt och lade sig i sovsäcken en stund. Sen gick vi upp och gjorde upp eld, kokade kaffe och grillade lite korv.
Erik har en fantastisk förmåga att roa sig när vi är ute. Han kan leka lekar själv, dra med oss på upptäcksfärd eller bara pyssla med olika uppgifter. Den här gången arrangerade han ett ”skogsrace” som senare, i takt med att det blev mörkt, blev ett ”lamprace”. I lampracet fick bara dom som hade pannlampa vara med. Racet gick från lägerelden, upp längs vägen, in i skogen och tillbaka ner till elden. Först in i mål vann. Jag var den enda som inte hade en egen pannlampa så jag fick snällt sitta kvar.
Efter mat, lek och massor av spännande upptäckande och äventyr i skogen nära tälten var det dags för Erik att sova. Han är inne i en så härlig ålder nu där han aldrig protesterar när det är sovdags. ”Är du trött, ska vi gå och lägga oss i tältet och mysa och sova?” frågar jag.
”JA! Det gör vi, godnatt hörrni! Ni får göra lampracet utan mig, det är okej! Ni får säga imorgon hur det gick” ropar Erik till Sarah och David innan vi hoppar in i tältet.
Jag lovar att han får titta ett avsnitt av Greta Gris på paddan innan vi ska sova. Efteråt berättar jag en saga och sedan somnar han gott nedkrupen i sin sovsäck. När han var mindre vägrade han sova i sovsäcken och ville absolut inte ha på sig understället. Nu har han som tur är blivit så stor att han förstår varför han behöver ha annorlunda kläder på sig när vi sover i tält. Den här gången fick han även ha mössa på sig, eftersom det blir ganska kallt på nätterna så här i oktober.
När Erik somnat gick jag upp igen och Sarah och David bjöd på lyxmat. Fiskwok på muurikka med saffran och vitlöksdressing (tror jag att det var, det var så mörkt att jag knappt såg vad vi åt, men gott var det!) Efter det åt vi varm blåbärspaj med vaniljsås.
Det finns absolut inget godare än att äta mat ute, vid en öppen eld tillsammans med människor man älskar.
Det finns ingen michellin restaurang i världen som slår det. Extra god mat blir det såklart när det är just Sarah och David som fixat, Sarahs mat är så god att den förtjänar en helt egen historia som ni ska få någon gång. Hon är outstanding!
Vi satt där runt elden i flera timmar. Fyllde på vedträn. Drack ett glas vin. Pratade om allt och inget. Kylan från den omgivande skogen vägdes upp av värmen från brasan. Ju senare det blev desto tätare blev dimman runt oss och jag var glad att vi hade en ljusslinga tänd i tältet så vi såg det, annars hade det helt försvunnit i mörkret. När vi satt där och mös tänkte jag som Mia Skäringer brukar säga.
Tänk att en kan få ha’t så gött!
Förmodligen var det här årets sista tältnatt för oss. Vi har ännu inte tagit steget in på vintertältning med hela familjen. Vi saknar en del utrustning för att kunna göra det, och så skulle nog varken Markus eller Erik vara speciellt sugna på det. Själv är jag mer än sugen på en natt i tält mitt i vintern.
Det är något med att tälta som jag älskar. Närheten till naturen. Alla ljud. Att spendera så mycket tid ute. Att umgås. Enkelheten. Om man gillar att fotografera natur är det verkligen underbart att sova i tält. Aldrig är man så nära naturen och ute så mycket i den, som när man tältar.
Veckan efter tältturen lekte Erik att han campade i vardagsrummet. Först packade han sin ryggsäck, sedan vandrade han runt en stund innan han slog upp tältet i vardagsrummet. ”Vi låtsas att vi har ett tält utan tak mamma”. Jag insåg att han har upplevt betydligt fler nätter och dagar i tält än han har upplevt i någon stad. Den största staden han kommer ihåg att han har varit i (vi var i Stockholm när han var 8 månader, men det minns ju inte han) är Narvik. Det säger en del.
Min älskade lilla skogskille. ♡
