Perfekt vandring med barn – Akka Fjällstuga längs Padjelantaleden

Sista veckan i juli packade vi ryggsäcken och gav oss ut på sommarens första och enda fjällvandring. Det var jag och Erik tillsammans med farmor Agneta, Faster Charlotte, Robin och Filippa. Efter att ha överlagt ett tag om var vi skulle bege oss föll valet till slut på Akka Fjällstuga längs med Padjelantaleden. En perfekt vandring med barn! Lätt tillgängligt och kort vandring – utan att behöva tumma på viktiga ingredienser som magiska vyer och riktig fjällkänsla.

Akka Fjällstuga, eller Akka stugorna som de också kallas, drivs av Svenska Turistföreningen.

Stugan ligger två kilometer från hamnen i Änonjalme där båten från Ritsem lägger till. Perfekt sträcka för en tredagarstur!

Att ta sig till Ritsem via vägen västerut

Ritsem ligger ungefär 18 mil från Gällivare längs vägen västerut som den kallas i folkmun. Från Gällivare kör man längs E45 mot Porjus och svänger sedan av mot Stora Sjöfallet, in på länsväg BD827. Det här kan vara en av Sveriges absolut vackraste vägar med mäktiga fjäll på båda sidor. Jag brukar alltid tänka att den här dalen måste ha varit enastående innan vattenkraften och således även vägen, byggdes. Men ännu fascineras man av storheten.

Vi körde bil från Gällivare och lämnade stan vid halv åtta på morgonen för att ha gott om tid. Vi stannade en stund i Stora Sjöfallet på vägen och blev även tvungna att göra ett kräk-stopp eftersom Erik blev åksjuk i bilen. Precis när båten var på väg att lägga ut från kajen kom vi nerhasande för backen med påsar i händerna och väskorna på sned. Det blir lätt så när man inte ska gå långt och inte vara borta så länge – man packar slarvigt. Vi var iallafall glada att vi trots allt hann med båten som gick klockan elva.

Erik hade redan dagen innan vi åkte kommit på att han ville måla en teckning till båtkaptenen. Så när vi kom ombord på båten gick han fram och lämnade den. Kaptenen blev glad och förvånad, han hade aldrig fått en teckning förut. Han var från Göteborg och Erik satt en bra stund och pratade med honom. Teckningen var som ett sjökort och fick en hedersplats.

Med nattåget från Stockholm

Rent praktiskt kan man faktiskt ta nattåget på torsdag kväll från Stockholm och sen vara vid Akka Fjällstuga på fredag eftermiddag. En perfekt helgtur med små barn, eller varför inte en lite längre weekend.

Till Gällivare kan man ta nattåget från Stockholm eller flyga upp från Arlanda. Under sommaren går det buss från Gällivare till Ritsem, linje 93. Tidtabellen brukar ofta passa in så att man hinner från tåget till bussen och sedan även med båten, men bussturen tar sin tid eftersom den gör ett längre stopp i Stora Sjöfallet och vägen bitvis är riktigt dålig.

Spännande att se vart vi är på väg. Här ungefär halvvägs över mot Änonjalme.

 

Akka Fjällstuga ligger ungefär två kilometers vandring från Änonjalme längs Padjelantaleden

Efter ungefär 40 minuters båtfärd över Akkajaure är man framme i hamnen i Änonjalme. Efter en brant uppförsbacke från båten är stigen lätt att vandra. Nästan hela vägen har man fjället Akka rakt framför sig, en utsikt som är helt magisk. Vi plockade hjortron längs vägen och vips så var vi framme. Stugorna ligger fint till med fantastisk utsikt över Akka. Stugvärden berättade att det hade varit halvfullt de senaste nätterna och att barnfamiljer brukar få vara i den bortre stugan, ”så dom kan springa runt utan att störa någon”.

Att sova i fjällstugorna är praktiskt eftersom man inte behöver packa så mycket och också är mer skyddad från väder och vind. Hade vädret varit osäkert hade vi nog valt stuga istället för tält, men nu lovade väderleksrapporten tjugo grader och sol alla våra tre dagar.

Eftersom vi skulle tälta gick vi förbi stugan ett par hundra meter och hittade en fin plats intill en lite större men väldigt lugn jokk. Att slå upp tältet och göra det mysigt är en av Eriks favoritgrejer med att tälta. Han vill helst vara inne i tältet och ta emot liggunderlag och sovsäckar så att han kan bädda som han vill ha det. När allting är utbäddat brukar vi lägga oss ner en stund och mysa. Lyssna på naturen och njuta av att vara framme.

Längs stigen mot Akkastugorna från Änonjalme. Som att gå i en tavla.

Erik bar sin egen ryggsäck hela vägen. I den hade han sitt eget fika och en regnjacka.

Dagstur till Vuojatädno – fyra kilometer tur och retur

Vi hade bestämt oss för att stanna två nätter vid Akkastugorna, först hade vi en tanke om att gå vidare efter första natten och tälta längre bort. Men när vi vaknade upp på morgonen ångrade vi oss. Tälten fick stå kvar och vi packade ihop varsin ryggsäck med lite fika och förstärkningsplagg och gick på dagstur. Vi följde Padjelantaleden ytterligare cirka två kilometer söderut, till Vuojatädno.

Vuojatädno var vild och vacker som vanligt. Vi gick över bron och upp för backen på andra sidan. Just ovanför backen stannade vi, med Akka just framför oss. Här fikade vi, vilade och plockade massor av hjortron.

Att hålla motivationen uppe när man vandrar med barn

För att Erik skulle hålla motivationen uppe samlade vi energiprickar längs vägen. Det är de målade prickarna på stenarna utmed leden. Att leta efter och ta såna gör allting mycket roligare – det blir som ett spel. Vi brukar också leka ”inte nudda mark” och balansera på stenar eller göra hinderbanor där det hänger grenar och växtlighet över stigen.

På bron över Vuojatädno ungefär fyra kilometer från Akka Fjällstuga.

Här fanns det massor med hjortron. Vi plockade två muggar fulla som vi delade på till efterrätt.

Både Erik och Filippa lade sig ner och vilade en liten stund efter att vi hade ätit. Erik fick låna min jacka som ’sovsäck’. Jag tror inte någon av dom somnade, men de låg där en bra stund och vilade iallafall. 

Det är sällan de längsta avstånden eller den största prestationen som ger de finaste minnena.

Totalt gick vi ungefär sju kilometer om dagen under våra tre dagar här vid Akkastugorna. Vi tältade på samma plats båda nätterna och gjorde inget avancerat alls. Ändå hann vi både se fantastiska vyer, upptäcka massa nya saker och få minnen för livet. Bara det att man lagar mat ute, får pyssla lite för att hämta vatten, borsta tänder och gå på toa. Det är som att man skalar av livet och blir mer närvarande och tacksam för allt man annars har.

Fakta om Akka Fjällstuga

Ta sig hit: Med bil eller buss från Gällivare till Ritsem. Kör du bil följer du E45 MOT Porjus och svänger sedan in på väg BD827. Från vägskälet är det ca 15 mil till Ritsem. Med buss är det linje 93 med Norrbottens Länstrafik.

Från Ritsem tar man STFs båt över Akkajaure till Änonjalme. Båttidtabell och priser hittar du på STFs hemsida. Båtresan till Akka tar ca 40 minuter, men hemresan kan ta betydligt längre tid beroende på vilken båt man tar. Två av fyra turer går nämligen förbi Vaisaluokta innan den går tillbaka till Ritsem. Du hittar aktuella båttider här.

Vandringen: Änonjalme – Akka stugorna 2 kilometer. Akka stugorna – bron över Vuojatädno 2 kilometer. Enkel vandring på fina stigar med väldigt lite stigning.

Akka stugorna: Två stugor med totalt ca trettio bäddar. Här finns också utedass, bastu och en liten shop där man kan köpa godis, lite mat och andra nödvändiga saker. Intill stugorna finns det några tältplatser. Det går inte att boka plats i fjällstugorna men man kan betala sina nätter i förväg.

Att tänka på:

Erik satt ute tidigt på morgonen med fammo medan jag låg kvar i tält och tittade på dom och bara njöt. Så oerhört mysigt. 

Ett krokigt träd kan vara en fantastisk lekplats. Här var det vardagsrum, brandstation och allt möjligt annat.

Även om det var varmt på dagarna var nätterna och morgnarna kalla. Dunjacka, mössa och vantar är alltid en bra idé i svenska fjällen.

Att spana efter fiskar som vakar var en favoritsysselsättning. 

Det är perfekt att fjällvandra med barn längs Padjelantaleden.

Vill du komma ut med barnen i fjällen men vet inte var du ska börja eller vart du ska åka? Då rekommenderar jag verkligen den här turen l längs Padjelantaleden. Det är lätt att ta sig hit och vyerna är magiska utan att vandringen är svår. Vill ni slippa kånka med sovsäckar och tält sover ni i fjällstugan. Allt man behöver ha med då är egentligen reselakan (utöver kläder, hygienartiklar och mat alltså).

Förra sommaren sprang vi Padjelantaleden från Änonjalme till Staloluokta och flög sedan helikopter tillbaka. Hela stigen är lätt att vandra och med något mindre folk än många andra leder. Dessutom är stugorna fina och vyerna fantastiska längs hela sträckan. Den rekommenderar jag också, för såväl vuxna som barn!

Jag återkommer till det varje gång jag är ute i fjällen – det är verkligen inte avstånden eller ansträngningen jag gillar – det är vad naturen gör med mig.

Hur lugn jag blir när jag är ute. Hur fokuserad jag blir på det som sker just i stunden. Att få visa Erik en massa nya saker och få se världen genom hans ögon. Vi har säkert gjort tusen pinn-, gräs- och barkbåtar under de här dagarna. Nöjet ligger verkligen i det enkla.

Hoppas ni får en fin tur! ♡

En paus på fjället

Ibland behöver man en paus. Idag tog jag en promenad på toppen av Dundret på lunchen i samband med en fotografering. Sen satte jag mig här med ryggen lutad mot en sten. Drack en kopp kaffe. Passade på att ha ett telefonmöte medan jag hade blicken fäst i horisonten och vinden smekte mitt hår.

Jag lade mig ner en stund och kände den solvarma stenen mot min rygg. Strök fingrarna över riset och spenderade ett par minuter med att klä av en liten torkad pinne sin bark. Kliade hundarna bakom örat och svarade på ett mail. Drack en till kopp kaffe. Sen promenerade jag tillbaka till bilen och fortsatte med min dag.

Små pauser som den här ute på fjället är som flera timmars meditation. Att se horisonten för en stund. Känna jorden under fingrarna och vinden i håret. Det gör mig närvarande, fokuserad och stark. Och jag behöver den som mest när jag inte har tid. När hjärnan har fullt upp med att hålla reda på saker. Komma ihåg möten. Svara på mail. Göra listor och beta av arbetsuppgifter.

Att leva livet lite mer hållbart och glädjefyllt är ingen lätt grej. Man måste hela tiden ta medvetna beslut och vara uppmärksam. Det är så lätt att halka in i jobba-äta-sova fällan. Att prestera. Alltid prestera mer.

Men livet är så mycket mer än jobb. Än prestation. Ibland måste man bara få vara. Hämta andan en stund. Lugna ner tankarna. Tona ner bruset så man hittar tillbaka till sig själv och hör vad man faktiskt tänker.

Idag gjorde jag det här. När gjorde du det senast? 

cyklist på elcykel i bad gastein österrike

Cykla elcykel i Bad Gastein Österrike

Resan gjordes i samarbete med STS Alpresor och Österrikes Turistbyrå.

Jag har redan skrivit om hur Österrike tog andan ur mig på en gång. De höga bergen, dramatiska dalarna, gröna ängarna, djuren och de enorma träden högt uppe på bergssidorna. Den första dagen i Bad Gastein följde jag med STS Alpresor ut och cyklade elcykel, ett perfekt sätt att få se mycket av destinationen på kort tid. Vi cyklade totalt ungefär 35 kilometer under de timmar vi var ute, och då avvek jag och Hanna ändå lite innan resten av gruppen.

Vi cyklade genom vackra dalar, upp på berg, förbi vattenfall och bondgårdar och pausade på en fin Alpen hutte för lunch. Fördelen med att cykla elcykel är såklart att det aldrig blir riktigt tungt, trots att man cyklar brant uppför. Det är något som kommer väl till pass i alperna! Vi började vår cykeltur med att cykla längs med Kaiserin-Elisabeth-Promenade från Bad Gastein till Böckstein. En vacker promenadväg som går längs med vattnet, förbi gårdar och storslagna ängar.

guide sts alpresor i bad gastein

Bad Gastein – Böckstein – Prossau

Det tog oss inte lång stund att cykla hela vägen till Böckstein, vi stannade till vid en vacker kyrka och fortsatte sedan längs med vägen tillbaka mot Bad Gastein. Vi cyklade sedan upp en liten bit på Graukogel, ett av bergen som omger byn. Trots att uppförsbackarna var både branta och långa gick det både fort och lätt uppför, allt tack vare elmotorn som driver på när man trampar. Man väljer själv hur mycket hjälp man vill ha av motorn och på högsta nivån känns det som att trampa i nedförsbacke fast man är på väg uppåt. Oerhört tacksamt!

Vi stannade till en bit upp på berget och njöt av utsikten. Från utsiktspunkten såg man ut över hela Gasteinerdalen. Verkligen drömmiga vyer så långt ögat kunde nå. Efter det cyklade vi ner igen och fortsatte vår tur in i dalen bakom Graukogel, målet var inställt på restaurangen Alpenhaus Prossau vid dalens slut.

Cykling längs med Kaiserin-Elisabeth-Promenade.

Utsiktspunkten en bit upp på Graukogel tog vår guide fram kartan och pekade ut nästa mål och rutten dit.

Utsikt över hela Gasteinerdalen, så oerhört vackert!

Vi cyklade genom ännu en liten alpby, Kötschachtal, och sedan vidare längs en grusväg genom skogar, förbi ängar och längs med en bäck med kristallklart, blått vatten. Vi cyklade i behaglig takt och stannade för att både fylla på vattenflaskor och fota omgivningarna. Dalen är vacker med höga berg nära inpå på båda sidor om oss och vattenfall som letar sig ner längs bergssidorna på flera ställen.

Jag blev positivt överraskad över det faktum att man kunde stanna och fylla på vattenflaskorna i vattendragen även här. Kristallklart och gott vatten direkt från bäcken, en lyx!

Våra nyfunna norska vänner njuter av kallt vatten direkt från bäcken.

Vi åt lunch på Alpenhaus Prossau, längst in i dalen.

Restaurangen är ett klassiskt alphus med vit botten och bruna snickerier. Personalen är klädd i vad som verkar vara den givna serveringsklädseln här i Österrike, nämligen lederhosen. Det beställs charkbrickor och ostbrickor till lunch av de flesta. Själv är jag inte speciellt hungrig utan bestämmer mig för att ta en apfelstrudel med vaniljsås. Vi sitter där en bra stund och pratar, dricker kall öl och äter. Norrmännen i gruppen kommer från södra delarna av Norge, men efter att ha pratat en kort stund inser vi att en av männen har en släktgård inte långt från där min farmor föddes i Nord Norge. Han vet mycket väl var Solli i Signaldalen är, där brukade de promenera förbi på somrarna. Jag konstaterar att världen allt är bra liten ändå.

Ett av många vackra vattenfall.

Charkbrickor, ost och kallskuren mat är vanligt i Österrike. Mycket av det som serveras på både restaurangen i byn och alpen hutten i bergen är lokal-, om inte helt egenproducerat.

Vår guide Linus från STS Alpresor höll stämningen på topp hela dagen.

Jag brukar sällan och aldrig resa i grupp och är nästan aldrig med på guidade turer. Men det var faktiskt riktigt skönt att hänga med STS Alpresors guider den här veckan. Man får veta massor om platserna man passerar och har någon som har koll på läget så man själv kan slappna av och bara vara. Dessutom är det perfekt när man ska upptäcka nya ställen, för det tar ju alltid tid att hitta sina egna favoriter. Att ha guide är som att få en shortcut till några extra guldkorn.

Vill du också cykla elcykel i Bad Gastein?

STS Alpresor har temaresor till Bad Gastein – Bike & Hike week. Tre dagar cykling och två dagar vandring, boende och flyg inkluderat. Enkelt för den som gillar en aktiv semester, men inte känner för att lägga massor av tid på research. Du hittar mer information om deras Bike & Hike week här.

Vill du inte boka en hel charterresa kan du också hyra elcykel på egen hand. Ge dig ut efter någon av de många stigarna och vandringslederna runt om i dalen i egen takt. Du hittar information om olika stigar i nästan alla kartor du kan få tag i och du kan till exempel hyra cykel här.

 

Resan gjordes i samarbete med STS Alpresor och Österrikiska Turistbyrån. Alla tankar, åsikter och upplevelser är helt och hållet mina egna. Gänget på både STS Alpresor och Österrikiska Turistbyrån var fantastiska, så jag rekommenderar dom varmt och direkt från hjärtat!

Österrike och Bad Gastein – kärlek vid första ögonkastet

En resa i samarbete med Österrikiska Turistbyrån och STS Alpresor.

Benen är trötta, huden solsvedd och hjärtat är glatt. Jag har precis kommit tillbaka efter en fyra dagars vistelse i den vackra bergsbyn Bad Gastein i Österrike. Jag har sett mer berg och vandrat fler höjdmeter än jag gjort på många år. Den ena vyn vackrare än den andra. Det var precis så som man sett film från alperna. Gröna ängar, pittoreska hus, höga berg och vackra blommor. Fast det var ännu vackrare än jag hade kunnat föreställa mig.

Utsikten från mitt hotellrum på morgonen.

Jag kom fram på tisdag eftermiddag. Inbjuden av STS Alpresor och Österrikiska Turistbyrån.

Hotell Eden Rock låg mitt i byn, med fantastisk utsikt och en brant backe upp till restaurangen där vi ses för middag. Hanna, som jobbar på STS, möter upp oss och vi äter en femrättersmeny på ett av deras hotell. Jag är lite nervös först. Det här är min första pressresa och jag vill göra ett gott intryck. Hanna är avslappnad och genuin och efter ett tag känner jag mig lugnare. Vi pratar om allt och inget, hamnar snabbt på djupet i samtalen. Precis så som jag gillar det. Jag känner mig upprymd och lugn på samma gång. Bra människor, det är det viktigaste när man ska jobba med någon. Att det är genuina människor.

Jag hinner med en kort springtur efter middagen. Fast det blir inte mycket springande eftersom allting är så himla vackert. Solen som är på väg ner färgar himlen rosa och hela stan badar i det mjuka ljuset. Jag springer förbi gamla hus och kyrkor, med en enastående utsikt över dalen hela tiden framför mig. Jag stannar på en parkering och fotar precis när de sista solstrålarna lämnar dalen. Det höga bergen går från gyllene gula till kallt blåa på några minuter. Jag står där och bara stirrar. Så vackert.

Sen springer jag tillbaka uppför alla backarna till hotellet igen.

När jag kommer tillbaka är jag dödstrött och andas häftigare än någonsin förut. Jag kollar på pulsklockan, tre kilometer. För en sekund tänker jag att min kondition verkligen har blivit dålig på sistone, innan jag minns att byn ligger högt upp. På 1800möh. Det är det som gör att jag flåsar som en galning.

Jag går och lägger mig medan lugnet sänker sig över byn utanför. Trött från resan men spänd av förväntan över dagarna som ska komma. Vi ska cykla elcykel, vandra i bergen och möta upp fler från Turistbyrån för vandring. Jag ser fram emot alltihop.

Jag är glad också. Glad över att jag är här, att jag får chansen. Att det jobb jag lagt ner på bloggen, Instagram och alla texter och bilder de senaste åren faktiskt har lett mig hit. Jag somnar så, med tacksamhet i hjärtat och fåglar som kvittrar stillsamt utanför mitt fönster.

Det kommer fler inlägg om vandring, cykling och mat från Österrike och Bad Gastein snart!

5 tips om löpning för dig som hatar att springa

Hatar du att springa? Då är det här inlägget för dig, 5 tips om löpning för dig som hatar att springa. Kanske intalar du dig själv att löpning minsann inte är något för dig?  Jag fattar precis, för exakt så kände jag. Det var innan jag synade min egen bluff och insåg att jag bara sa så för att jag skulle slippa springa. Det. Var. Så. Jävla. Tungt. Ju. Egentligen avundades jag de som orkade springa, speciellt de som orkade springa långt.

Jag ville också orka springa långt. Ha lite uthållighet och pannben. Så en dag bestämde jag mig för att det fick vara nog. Det var dags att börja springa.

Senast i veckan fick jag meddelande på instagram av en tjej som testat mitt coachade löppass med playlist och var så peppad. Hon hade hatat löpning så länge men plötsligt kändes det roligt, vilken grej. Jag blir så jäkla glad! Jag tror verkligen att de flesta kan börja gilla löpning, men man måste göra det på sitt sätt. Och hitta glädjen i det, så klart.

En bild från en löptur med Träningsfesten-gänget för någon vecka sedan. Jag var oseriös, som alltid när en kamera kommer fram och jag står på fel sida om den.

Det har gått ungefär tre år sedan jag bestämde mig för att börja springa.

Givetvis är det inte alltid jag är peppad att ge mig ut nu heller, men det är faktiskt roligt att springa nästan jämt. Nu springer jag 1-3 gånger i veckan, året runt, nästan alla årets veckor. Jag springer fortfarande inte jätte långt, men betydligt längre än förut. Jag springer inte heller jätte fort, men betydligt fortare än förut. Men det är inte det viktigaste. Det viktigaste är att jag faktiskt har fått mer uthållighet, något jag har nytta av i så mycket annat.

Jag vet att det är många där ute som hatar löpning, precis som jag gjorde.

Så jag har skrivit ner några tips som har hjälpt mig med löpningen, som kanske kan hjälpa dig att komma igång. De här tipsen är från mig till dig, från en som hatat löpning till en annan. Det är kanske ingen raketforskning eller förklarat med fina termer, för såna gillar jag inte heller. De har alltid fått mig att känna mig dum. Jag tänker anta att du känner ungefär samma sak.

Men en sak ska du ha klart för dig. Om jag kan börja gilla löpning, så kan du det också. 

På väg mot en matkontroll under förra årets upplaga av Lundhags Öppet Fjäll. Jag skulle gärna ha sprungit den i år igen men har tyvärr andra saker inplanerade just då. Trots att det är 27 kilometer och 1000 höjdmeter på den kortare sträckan rekommenderar jag den varmt. Så fin bana och massor av mat! 

Mina bästa tips för att komma igång med löpning för dig som hatar att springa

  1. Strunta i att mäta tid eller avstånd. Mät ingenting alls.

Förut när jag sprang var jag besatt av att kontrollera hur långt och hur fort jag hade sprungit. Mitt mål var inget mindre än att springa fortare än vad killarna gjorde på gympan på gymnasiet.. Jag vet, det är jätte löjligt, men ändå sant. Sprang jag inte så långt och fort som jag tänkte att jag BORDE göra, kände jag mig dålig och tappade lusten att fortsätta.

Sen började jag springa utan att mäta alls, och det blev genast roligare. En löprunda är en löprunda, oavsett hur långt eller fort du springer, don’t you think?

 

2. Spring långsammare än du tänker att du vill springa.

Det här låter kanske lite ologiskt, men är oerhört logiskt. De flesta jag pratar med som hatar att springa tar ut sig för fort i början. Det gjorde jag också förut och gör fortfarande ibland när jag är ivrig. Att medvetet hålla nere tempot i början är ett bra sätt att känna lust.

Att faktiskt vilja springa fortare är en härlig känsla. Dessutom hinner kroppen och andningen med, du förbättrar alltså förutsättningarna för dig själv. Du kan alltid öka tempot på slutet om du känner att du har energi kvar. Men kom ihåg, att avsluta ett pass och känna att man ’hade kunnat springa lite till’ är en fantastisk känsla! Låt den få gro lite.

3. Låt inte din hjärna lura dig, scanna kroppen!

Hjärnan är en fiffig sak som har många grundläggande uppgifter för att vi ska fungera. En av de funktionerna är att se till att du alltid FYLLER PÅ med energi, en annan att du aldrig GÖR AV med exakt all energi. Det är därför vi gillar snabb energi som socker och det är därför vi instinktivt vill sluta springa när det blir tungt. (jaja, jag vet att det finns lite mer kring just det här med hjärnan som jag utelämnar, men se det här som propaganda för att komma igång!!)

Det här är någon ur-instinkt som förut sett till att vi alltid haft energireserver för eventuella nödlägen och risksituationer. Men det gör också att hjärnan vill få dig att reagera drastiskt när du blir trött. Jag vet inte hur många gånger jag sprungit upp för en backe och sen känt ”NÄE. NU LÄGGER JAG AV. Jag DÖR JU!!”.

Ta för vana att scanna kroppen när du känner dig trött och tänker ge upp. Hur mår du egentligen? Har du ont någonstans? Hur känns lungorna? Andningen? Får du in luft ordentligt? Min gissning är att det, när du börjar scanna, faktiskt är rätt bra med dig. Då kan du fortsätta. Ta ner tempot lite men ge inte upp. Låt inte hjärnan lura dig.

På springtur längs Padjelantaleden förra sommaren. Definitivt en plats där jag trivs. Jag har skrivit ett utförligt inlägg om känslan längs med leden här. Sådana här äventyr använder jag som motivation för att hålla igång löpningen resten av året! 

4. Spring nånstans där du trivs.

Om du har svårt att komma igång med vardags-löpningen, se till att ta dig iväg för att springa till ett ställe där du trivs. Ett ställe som får dig att må bra och som lockar dig. Kanske är det en vacker skog, ett fint kvarter i stan, en strandpromenad eller ett fjäll? Oavsett var – spring där du mår bra. Att nöta asfalt i tråkiga bostadskvarter kan döda vilken inbiten löparsjäl som helst. Tänk på ett ställe som gör dig nyfiken att upptäcka – och spring där! Då har du hälften av motivationen redan klar. För mig var tillexempel Kungsleden en sådan plats. Och Dundret, alltid Dundret.

 

5. Lyssna på något som hjälper dig framåt

Att springa och lyssna på naturens ljud kan vara fantastiskt, men ibland behövs något mer för att få åtminstone mig att hålla ut när jag springer. Jag har två olika saker jag lyssnar på, beroende på vad jag vill få ut av löprundan. Om jag ska springa länge så lyssnar jag på olika poddar. Skäringer & Mannheimer, Dumma människor och Ted Radio Hour är några av mina favoriter.

När jag istället vill springa fort lyssnar jag på peppande träningsmusik. Jag älskar att hitta nya låtar att springa till, jag samlar alla i en playlist på Spotify som du gärna får pröva. Du hittar min ultimata löparlista på Spotify här, och mina playlists och coachade löparpass här.

6. Krångla inte till det, bara kör!

Jag behöver nya träningskläder först. Jag har inga bra skor. Det är så kallt ute. Jag vet inte var jag ska springa. Det börjar bli så sent. 

Alla de ursäkterna ovan är ursäkter som jag brukar ta till när jag inte vill ut och springa. Men dom är just precis det, ursäkter. Jag vet inte vad du vill i ditt liv, men när jag tänker ett steg länger vill jag inte vara den som alltid kommer med ursäkter. Jag vill leva mitt liv. När vi tänker efter vet vi att man inte behöver nya träningskläder, exakt rätt skor eller en uttänkt plan innan man börjar.

Snöra på dig dina gamla skor, dra på ett par byxor och en tröja och ge dig ut. Anpassa kläder efter väder, men tänk inte att det måste vara ”rätt” kläder. När du har sprungit ett par gånger kommer du veta mycket bättre vad du faktiskt behöver köpa nytt, vad du vill ha på dig och vad du behöver. Ge dig bara ut. Gör det för dig. 

Skir tar paus på gårdagens löprunda längs Lassaspåret. Vackra vyer gör mig alltid på bra humör!

Sen är det ju alltid bra att teama upp sig med en kompis. Risken att man hoppar över passet då är mycket mindre, för då sviker du även någon annan, vilket vi oftast tar hårdare på än när vi sviker oss själva. Det är helt galet, men det får bli ett annat inlägg.

Kör hårt! Kanske du också börjar gilla löpning nu? ♡

Midnattssolens ankomst till Gällivare

I lördags var det dags för midnattssolen att åter göra entré i Gällivare. Även om det varit ljust på nätterna i flera veckor nu är det ändå något speciellt när solen faktiskt aldrig går ner. Jag berättade högtidligt för Erik i lördags att nu, NU är det midnattssol här i en dryg månad framåt. Han tittade på mig med lite lätt sorgsen blick och sa sedan ”Men mamma… Jag vill inte ha ljust på nätterna.”

Igår kväll satt jag uppe rätt länge och pysslade med lite grejer inför sommarens stugbygge. Klockan hade hunnit bli halv ett när jag var på väg i sängen. Jag gick ut på altanen för att ta in hundarna och råkade se att Dundret lyste alldeles rött, färgad av den låga midnattssolen. Jag kunde inte motstå impulsen utan tog kameran i handen, slängde på mig en tröja och hoppade i bilen.

Klockan var ett innan jag var uppe på Dundret för bilen behövde visst tankas. Det var tomt på Dundret så när som på en annan fotograf och en husbil som stod parkerad på toppen. Jag fotade en massa och satt sedan där en stund och bara andades. Världen var alldeles tyst runt om mig och solen var förtrollande. Landskapet skulpteras så vackert när solstrålarna lyser på det rakt från sidan, alldeles från horisonten.

Jag tog inte med mig något stativ så med stora objektivet på var det inte jätte lätt att ta bilder på självutlösare, på den här bilden har kameran glidit ner lite och lämnat mig nästan helt ur fokus och ur bild, men den hade så härligt ljus att jag ändå gillade den. Allt behöver inte vara så perfekt alltid, eller vad tycker du?

Midnattssol i Gällivare från 1 juni – 10 juli

Från och med i lördags håller sig solen ovan horisonten till och med den 10 juli. En dryg månad av bara dagsljus. Många tycker det är jobbigt med ljuset, men jag älskar det. Jag har förvisso svårt att komma i säng, men å andra sidan får jag så mycket energi! Jag vill bara vara ute hela nätterna och fota, ligga i mossan och bara vara.

Besöker du Gällivare under den här tiden rekommenderar jag dig verkligen att ta dig upp på Dundret för att se solen vända i horisonten. Ta med en filt, lite fika och varma kläder (för det kan vara iskallt) och sitt där upp en stund och njut. Du kan gå upp från ”city” eller Björnfällan, men det är ganska långt. Eller gör det enkelt för dig och kör bil upp på toppen och promenera bara en bit bort från parkeringen. Jag lovar att du kommer ha minnen för livet!

Men midnattssolen ska man inte prata om, man måste uppleva den. För att locka dig att boka en resa kommer här en bildbomb från igår.

En bra plats för återhämtning och reflektion.

Att uppleva midnattssolen är enkelt i Gällivare, ta bilen upp på Dundret och ta en promenad mellan lågfjällets toppar och låt solen ge dig extra energi.

Det snöklädda fjällmassivet långt bort i horisonten gör det hela om möjligt ännu vackrare. 

Välkommen midnattssolen, vi har saknat dig! 

 

Vill du upptäcka mer om Dundret? Kanske gillar du någon av de här inläggen: 

Blåbärsrundan

Västtoppen

Dalstugan

Åke på Toppen

Hur är det att cykla på en elcykel? Svar – fantastiskt.

Under lång tid har jag hört många prata om elcyklar, framför allt har Markus pratat väldigt mycket om det. Att vi borde köpa en elcykel ”för det ska tydligen vara skitkul!” Jag har varit skeptisk och inte alls intresserad. Men så hörde Henrik från Yamahahallen av sig och frågade om jag inte ville prova cykla på en elcykel i ett par dagar – så jag tackade ja, till Markus stora glädje.

Elcykeln som jag fick låna var en Sduro FullSeven från Haibike, en heldämpad all mountain elcykel. Jag trodde att en elcykel skulle vara tung och klumpig, men det var den första missuppfattningen, av många, som jag fick lov att ändra.

Hur är det att cykla på en elcykel?

Jag hade nog inte riktigt fattat hur en elcykel fungerar innan jag fick prova denna. Jag tänkte mig att det skulle vara lite som en sämre moped, men den här cykeln är ju som en helt vanlig cykel – fast med elmotor. Så fort du börjar trampa så boostar elmotorn dig, men man ska inte luras att tro att man inte behöver jobba – för det måste man. Slutar du trampa slutar motorn att driva, så det går inte att slöa. Däremot blir man inte trött på samma sätt som med en vanlig cykel.

Att cykla elcykel är som att cykla i en ständig nedförsbacke, oavsett hur brant uppförsbacke det är. Du trampar, men det är aldrig tungt. Du kan välja hur mycket hjälp du vill ha genom att ställa in läget på cykeln. På den cykel jag prövat finns det fyra lägen, Eco+, Eco, Standard och High.

Vi hade med oss elcykeln till Kangos i helgen och testade den i skogsterräng. Den fick med beröm godkänt.

Funktioner på en Haibike SDURO FullSeven Lite – All mountain

Haibike gör funktionella elcyklar med motorer och batterier från Yamaha. Cykeln är lätt, till och med jämfört med min vanliga cykel. Batteriet sitter på ramen och är lätt att ta lös när man lämnar cykeln eller behöver ladda, något som man inte verkar behöva göra speciellt ofta.

Cykeln startas med en liten knapp och är redo att cykla på direkt. All information du behöver finns på den lilla displayen på styret. Du växlar precis som på en vanlig cykel så det är verkligen inget krångel. Hårdheten i dämpningen fram går att justera med en liten ratt på gaffeln och dämpningen bak justeras med en liten spak under sadeln. Praktiskt när man vill använda cykeln till både vardagstransport och downhill.

Höjden på sadeln går att justera med en spak på högersida styret, enkelt att höja och sänka beroende på hur cyklingen ser ut. När man cyklar downhill vill man gärna ha låg sadel, men på väg till jobbet kan det vara skönt med en sadel i normalhöjd.

Cykla downhill och terräng med en Haibike

Vi tog med oss elcykeln till Kangos i helgen och cyklade längs skogsvägar, genom skogen och över stock och sten. Igår var jag och Markus uppe på Dundret och cyklade både uppför fjället och downhill. Oavsett vilken terräng jag har cyklat i är det hur lätt som helst att ta sig fram, och då är det inte ens en fatbike vi pratar om.

I Kangos cyklade vi genom ett parti i skogen där de nyligen fällt träd och det låg mindre stockar och ris överallt. Eftersom jag ville pröva cykeln ordentligt körde jag rätt över alltihop och till min förvåning gick det hur lätt som helst. Jag flög fram och det kändes som att jag var ostoppbar!

Uppför Dundret gick det också bra, lätt. Nerför likaså. Dämpningen är grym och när man inte trampar är den som vilken downhill cykel som helst. Men när man väl behöver cykla uppåt, eller över stenar och knölar, är den en riktig maskin. Så jäkla roligt!

Att använda en elcykel som transportmedel

Jag cyklade till jobbet i veckan och det tog mig ungefär 6 minuter hemifrån till kontoret. Det är en sträcka på ca 3,5 kilometer med avslutande uppförsbackar. Det hade kanske inte tagit jätte mycket längre med en vanlig cykel, men man hade blivit betydligt svettigare. När jag cyklade till jobbet låste jag dämpningen baktill och gjorde den styvare fram, bara för att det skulle kännas mer som en vanlig cykel.

Jag är helt förälskad i denna elcykel. Jag har inte provat några andra så jag kan inte jämföra den, men jag älskar att den här går att använda till flera saker. Transportmedel i vardagen och äventyr i naturen. Om jag skulle köpa en skulle det definitivt bli en elcykel som har flera användningsområden. Den här modellen från Haibike överträffade alla mina förväntningar, med råge.

 

Vad kostar en elcykel?

Jag tycker att priset för en elcykel fortfarande är väldigt högt. Det finns såklart olika modeller att välja mellan i olika prisklasser, så det finns billigare alternativ också. Men just en sån här cykel går loss på ca 39 000 kronor. Hade jag inte haft barn och två stora hundar hade jag bytt ut bilen mot en elcykel direkt. Bra för miljön att inte köra så mycket bil och också bra för hälsan att få röra på sig när man ska någonstans. Även om man inte behöver ta ut sig med en elcykel får man ändå trampa på hela tiden, plus att man får friskluft.

Det är definitivt en bra investering om man gillar att cykla downhill, vill ta sig ut i naturen eller inte behöver bil i vardagen. Det är bra både för miljön och för att få inte lite mer vardagsmotion i livet.

Om du bor i Gällivare och funderar på om elcykel är något för dig tycker jag att du ska åka förbi  Yamahahallen och testa en Haibike. Man måste verkligen testa cykla på en elcykel själv för att förstå hur roligt och det är. Kanske blir jag också med elcykel i framtiden? Vem vet. Roligt är det iallafall!

 

Tack till Henrik för att jag fick testa den här, det har varit sjukt roligt!

45 minuter löpning med fokus på intervaller och löpteknik

Det här är det andra av två löppass till musik som jag har satt ihop och vill ge till dig! Jag älskar att hålla gruppträningspass och bygga pass till musik. Nu har jag gjort samma sak för din löpning. Du springer helt och hållet efter dig själv och anpassar tempot utifrån dina egna förutsättningar. Meningen med det här passet är att du ska utmana dig själv, men inte gå in i väggen. När du avslutar passet ska du känna att du har tagit i, men att du ändå har lite kvar att ge.

Här hittar du det här löppassets playlist på Spotify.

Playlisten ska köras från topp till botten. Ställ in så att spåren överlappar varandra med några sekunder. Du hittar det under inställningar/uppspelning/tonade spårövergångar.

Du kan gärna hoppa, dansa och leka under passet. Glädjen i löpningen är viktig! Ha kul!

Löppass nr 2 – WORK THAT RUN – 45 min

Fokus: Löpteknik och intervaller

Låt 1-2: Det här är din uppvärmning! Börja sakta, du ska hålla ett tempo där du känner att du helst skulle vilja springa snabbare. Låt kroppen och hjärnan komma igång och spar på krafterna! Det tar ett tag för kroppen och hjärnan att ställa om till att springa – och att fatta att du inte springer ifrån något, utan faktiskt är ute och springer. Låt dig själv landa i löpningen. Kontrollera andningen! Lugna andetag. Du ska kunna andas utan ansträngning hela tiden.

Låt 3: Löpteknik och studs i stegen! Den här låten har ett skönt, studsigt beat genom hela låten. Använd det för att variera ditt löpsteg. Tänk dig att du ska sparka upp i rumpan och sträcka ut foten när du sträcker ut benet. Låt tempot gå ner om det behövs, lek med steget. Testa sträcka ut benet ordentligt, sparka upp i rumpan och studsa på fotdynan! Låt låten guida dig.

Låt 4: Intervaller är vad som får igång pulsen! Behåll studsen i steget, men hitta ett jämnare tempo. Kör intervaller precis som i första passet, öka tempot i refrängerna/droppet. Kom ihåg att du sätter tempot själv – och en ökning är en ökning oavsett hur liten den är. Låt musiken ge dig energi!!

Låt 5: I’m in love with the shape of you. Återhämtning! Låt andningen hitta tillbaka till en lugn rytm. Ta ner tempot så pass att du kan andas kontrollerat. Glöm inte att du gör det här för DIG. Love your body, love the shape of you. Du är grym.

Låt 6: Löpteknik och studs i steget! Samma som på låt tre, men försök hålla ett jämnare och kanske lite högre tempo. Jag tror att du orkar det. Om det blir tungt med andningen, fokusera på att få in luft. Känn efter om du verkligen ”har ont” och måste sluta – eller om det bara är en mental spärr? Det ska vara jobbigt. Du fixar det.

Låt 7: Intervaller igen! Låt musiken guida dig i intervallerna. Lugnare musik – lugnare tempo, mer tryck i musiken – mer tryck i steget och högre tempo. I de lugna delarna ska du kunna andas ordentligt, men våga ta i igen på intervallerna!

Låt 8: PLAY – you give me goosebumps! Du är så jävla bra så jag får gåshud. Sakta ner och låt den här låten leta sig in i ditt hjärta och bara häng med. Sjung om du vill. Dansa lite. Skratta högt. Larva dig. Återhämtning bara.

Låt 9: JÄRNET! Kick out that epic m* f*.  Nu ger du järnet, för jag vet att du kan. Spring snabbare än du trodde att du orkar, men fokusera på andningen. Försök hålla kvar studs i steget och sträck ut benet ordentligt när du springer. Om du vill låter du musiken sköta tempoväxlingarna. Men våga ligg på gränsen för vad du tror du orkar!!

Låt 10: Sakta ner och andas! Återhämtning! Andning. Glädje.

Låt 11: Upprepa låt 9. Ge järnet! Kör intervaller om du vill och låt musiken ta över din kropp och hjärna. Ändra tempo efter musiken. Men spring lite snabbare ön du tror att du orkar. Du är snart klar!

Låt 12: Work that body! Det här är en härlig låt med mycket energi. Men låt kroppen få återhämta sig lite och låt energin istället pumpas in i din hjärna. Återhämtning!

Låt 13: Nedvarvning! Ta sakta ner tempot och få tillbaka kontrollen över andningen. Skaka loss lite. Bra jobbat!

KÖR HÅRT!! Och du, du är grym.

Lägg till playlisten i Spotify här.

38 minuter löpning med fokus glädje!

Det här är ett perfekt löppass för dig som vill ha något att fokusera på när du springer. Kanske har du hunnit pröva springa till min ultimata playlist för löpning som jag postade för ett par veckor sedan?  Det är ungefär 50 låtar i den listan och den är perfekt att slå igång om man inte vet hur länge man ska springa. Jag brukar köra den på shuffle och tänka att jag får exakt de låtar jag behöver i stunden. Men ibland vill man ha mer struktur på sin löprunda. Något att fokusera på.

Därför har jag satt ihop två olika playlists som funkar som ett gruppträningspass – fast du springer själv i ditt eget tempo.

Jag guidar dig genom passet här nedanför, läs igenom det innan du sticker ut och låt sen musiken leda vägen. Låtarna ska spelas från topp till botten och varje låt har ett speciellt syfte. Du springer utifrån dig själv och anpassar hastigheten därefter. Det här passet är perfekt om du inte vill bestämma exakt hur långt du ska springa. Du springer helt enkelt så långt du hinner på de 38 minuterna som passet pågår!

Det här är ett lite lugnare pass med fokus på glädje, vill du springa ett lite tuffare pass tar du löppass nummer två som heter Work that run.

Alex Hägglund på vår löptur till kläpphögarna i Ottsjö i november.

Läs igenom upplägget här nedanför men sen när du är ute och springer kan du strunta i detaljerna! Första löppasset är ett lite kortare pass med färre intervaller. Det andra passet är lite längre med mer teknik och några fler låtar för intervaller. Men kom ihåg att du anpassar allt efter DIG.

Och du – glöm inte att ställa in ett par sekunders överlappning på låtarna i Spotify! Du gör det under inställningar/uppspelning/tonade låtövergångar.

Ladda ner playlisten för detta löppass här.

 

Löppass nr 1 – DO IT FOR YOU – 38 min

Fokus: Andning och intervaller

Låt 1-2: Det här är din uppvärmning!

Börja sakta, du ska hålla ett tempo där du känner att du helst skulle vilja springa snabbare. Låt kroppen och hjärnan komma igång och spar på krafterna! Det tar ett tag för kroppen och hjärnan att ställa om till att springa – och att fatta att du inte springer ifrån något, utan faktiskt är ute och springer. Låt dig själv landa i löpningen. Kontrollera andningen! Lugna andetag. Du ska kunna andas utan ansträngning hela tiden.

Låt 3: Intervaller!

Den här låten bjuder på intervaller – behåll tempot du hade i uppvärmningen fram till refrängen (droppet) och öka när droppet kommer! Hur mycket du ökar tempot är helt upp till dig. När droppet är över – gå tillbaka till tidigare tempo. När du ökar tempot – behåll fokus på andningen. Jag brukar försöka andas ett djupt andetag på typ var femte inandning.

Låt 4: Can’t stop this feeling!

Nu har du hunnit komma in en bit I löpningen och förhoppningsvis har kroppen kommit igång och hjärnan ställt in sig på löpning. Njut av låten! Håll ett tempo som känns skönt – du ska kunna andas kontrollerat. Dansa om du vill, ta ett par hoppas steg eller klättra upp på en sten. PLAY!

Låt 5: Samma som trean!

Justera tempot i intervallen efter andningen. Du ska ta i, men inte ta ut dig. Du ska orka fortsätta springa i de lugnare delarna av låten. Det kommer en till intervall låt efter den här – så håll ut. Du är halvvägs genom passet!

En dag med riktig löparglädje i Ottsjö i november förra året. Fotot har Alex Hägglund tagit.

Nu är du inne i passets andra halva och hälften har alltså redan gått. Bra jobbat! 

Låt 6: Fortsätt som i förra låten, men försök ha lite mer studs i steget när du springer.

Tänk på att ta ut löpsteget och låt fotsulorna vara som studsmattor. Du kan ta ner tempot om det behövs – men öka fortfarande i droppet.

Låt 7: You don’t have to wear your best fake smile!

Det här är en av mina favoritlåtar och jag kan liksom inte låta bli att dansa och klappa händerna till den här. Återhämta dig! Lek om du får lust. Lyssna på låten och bara njut. Se dig omkring. Life is good!

Låt 8: Det här är den sista nöt-låten på det här passet.

SNART ÄR DU KLAR. Ta sikte på något i horisonten eller sänk blicken i marken – vad som känns bäst för dig. Försök hålla ett jämt tempo i hela låten. Lite snabbare än du tror att du kanske orkar (med betoning på lite!) Lyssna på texten. Spring. Våga utmana dina gränser. När du blir skit trött så kom ihåg att du orkar mycket mer än du tror. Ge dig inte. Träna på pannben.

Låt 9: Återhämtning igen!

Skaka loss. Se till att få in lite blod i överkroppen genom att röra på armarna. Andas lugnt och kontrollerat. Passa på att känna efter hur kroppen känns. Tungt? Lätt? Bara notera. Släpp det. Dansa om du vill. Justera tempot så att du får tillbaka andetaget under kontroll.

Låt 10: Nedvarvning!

Ta ner tempot eftersom för att (om du vill) avsluta i en riktigt långsam jogg eller promenad. Djupa andetag. Sträck gärna ut bröstryggen och skuldrorna – stretcha alla muskler runt lungorna. Sjukt bra jobbat!!

Utsikten från toppen av fjällen längs med Lundhags öppetfjäll i Ottsjö-Trillevallen förra året. Ett superhärligt event med många matkontroller!

Glöm aldrig att det är med träning som med livet, det är utanför komfortzonen som magin händer. Det är på gränsen för vad vi klarar av som vi utvecklas som mest. Så våga utmana dig själv! ❤️

 

Du hittar playlisten för detta löppass här!

Lycka till!

En snöig första maj hos Åke på toppen – 824 m.ö.h

Den senaste veckan har sommaren flirtat med oss. Solen har värmt våra bleka ansikten och snön har smält i en rasande fart. Från ett par decimeter snö innan påsk till torra gräsmattor lagom till valborg. Men idag, på första maj, vaknade vi upp till en vitklädd värld igen. Även om snön den här gången hade smält lagom till lunch var det ändå en påminnelse om att våren tar sin tid.

Hade det inte varit för att Erik var så peppad på att gå på fjället hade jag gärna krupit ner under filten i soffan och kollat en film. Men vill barnet ut i snöstormen så får man helt enkelt klä på sig och gå.

Dagens mål var säsongsavslutning och jublieums-firande i Friluftsfrämjandets Åke-på-toppen stuga, 824 möh. 

Promenaden upp till Åke på toppen går längs med en grusad stig som länsstyrelsen gjort i ordning för ett par år sedan. Stigen är perfekt för att gå med barnvagn eller rullstol. 

Erik är verkligen inte bangen på att vara ute, oavsett väder.

Men att gå 1,5 kilometer när man är fyra år är ganska långt. Speciellt om det är snöstorm och uppförsbacke. Därför brukar vi prata mycket och försöka hitta på roliga lekar längs vägen. Det absolut bästa är att samla energi-prickar – de färgade stenarna längs med leden. De röda ger lite energi och de gröna ger massor av energi. Man kan välja att spara energi för att använda senare, eller använda den på en gång och springa en bit.

Erik samlar energi-prickar på väg till Åke på toppen stugan.

Idag slutade det med att Erik sprang större delen av vägen. Obekymrad över snö, hagel och stormvindar. Han var förmodligen gladast på fjället och pratade med alla han mötte. Väl i stugan drack han varm saft i sin alldeles egna termos han fått i födelsedagspresent av Lollo och Danne.

Åke på toppen ligger, som namnet avslöjar, på en av Dundrets toppar.

Här har Friluftsfrämjandet öppet varje röd dag under vinterhalvåret. Vintertid åker man skidor hit från botten av fjället och sommartid kan man parkera uppe på toppen och gå de sista 1,5 kilometrarna. Eftersom snön smält så fort i år var vägen redan körbar och förutom nysnön som lagt sig under natten var nästan all snö borta.

Första maj är det alltid säsongsavslutning för Åke på toppen och utdelning av den berömda toppluvan. Toppluvan får den eller dom som varit upp till stugan flest gånger av alla de röda dagar under säsongen då stugan håller öppet. En ärofylld utmärkelse med andra ord. Idag var det dessutom 60-års jubileum för toppluvan. Den första luvan delades ut år 1959.

Vi kom fram till stugan precis innan stängning så det hade börjat minska med folk, trots det var stugan närmast full. Drygt 130 personer besökte stugan idag, mycket folk för att vara en snöig och kall onsdag i maj. Det bjöds på helstekt ren och laxsmörgåsar. Oerhört gott efter den kalla promenaden upp.

Efter en härlig fikapaus klädde vi på oss och gick ut igen.

Erik lekte brandman i stormen utanför stugan en stund medan vi väntade på fammo. Under promenaden ner såg han till att alla samlade energi-prickar. Entusiasmen han känner för att vara ute är så oerhörd. Långt mer än jag någonsin hade kunnat hoppas på. Själv var jag väldigt sugen att stanna hemma idag, men vad gör man inte för sina barn. 😏

Det blev en snöig första maj på Åke på toppen!

Hoppas att din första maj var fantastisk! ♡

Den ultimata playlisten för löpning

SPRING FORT SOM FAN. Så heter den, min springlista på Spotify. Igår tog den mig runt mina snabbaste 6 kilometrar hittills i år. Fötter mot marken, bultande hjärta i bröstet och lätta andetag.

Det är en salig blandning i listan, högt och lågt. Mjukt och hårt. Dansant och sjungvänligt. Bra låtar för att borra in blicken långt bort i horisonten och bara köra. Lyssna på texten. Träna på pannben. Vinna över sig själv. Bra låtar för att ta ett par danssteg och låta skrattet bubbla. Snurra runt, skrika högt. Vara barnslig och släppa ut tramset inombords.

Jag tycker du ska söka upp den, snöra på dig löparskorna och dra ut och springa. Sätt listan på shuffle och låt Spotifys algoritmer ge dig precis vad du behöver just i stunden. Spring i takt till musiken. Spring på känsla. Barnsla dig och släpp lös. Nöt pannben och svettas. Skit i kilometrar och tider. Bara gör det. 

Gör det för att du kan. För dig själv. När andningen blir tung och allt känns jobbigt, sakta ner farten och ta ett djupt andetag. Känn efter ordentligt. Kan det vara hjärnan som luras? Orkar du inte lite till? Andas in så mycket luft du bara kan. Kontrollera andningen. En fot framför den andra. När andningen är tillbaka, fortsätt nöta på. Spring så länge du orkar. Skit i hur långt det är. Och du, om jag kan. Så kan du också.

En ultimat playlist för löpning

Klicka här för att öppna playlisten i Spotify.

 

Vill du läsa mer om löpning? Kanske gillar du någon av dessa inlägg:

Fjällöpning i Jämtlandsfjällen
Ottsjö – Kläpphögarna tur och retur
Fyra dagars löpning i Padjelanta Nationalpark
Springa längs Kungsleden
Att packa för en löptur i fjällen

Fjällöpning längs Padjelantaleden

I somras spenderade vi fyra dagar längs Padjelantaleden, från Ritsem till Staloluokta. Jag har tidigare skrivit om vår fjälltur och hur det kändes längs vägen, du hittar det inlägget här. Men jag filmade såklart lite längs vägen också. Mest i början, visade det sig. Men trots att det mesta materialet är inspelat i början på turen får man en känsla av hur det är att springa genom en av Sveriges kanske vackraste nationalparker.

Att springa genom Padjelanta Nationalparks böljande landskap, med utsikt in mot Sareks vassa toppar, var inget annat än magiskt. Fyra dagar löpning i regn, blåst och strålande solsken. Med knäskador och magsjuka längs vägen..

När vi väl var framme i Staloluokta, efter ett par timmars kämpande i regn (med magsjuka för mig!), var det skönt att hoppa in i helikopter-taxin och flyga hem igen. En tur jag verkligen rekommenderar, oavsett om man vill springa eller vandra!

Kolla in videon som Jacqueline klippt ihop och glömt inte att prenumerera på min Youtube-kanal för fler härliga filmer!

 

Kanske gillar du också dessa videos:

Kungsleden – Vakktovare till Nikkaluokta

Turskidor till Hunddalen