45 minuter löpning med fokus på intervaller och löpteknik

Det här är det andra av två löppass till musik som jag har satt ihop och vill ge till dig! Jag älskar att hålla gruppträningspass och bygga pass till musik. Nu har jag gjort samma sak för din löpning. Du springer helt och hållet efter dig själv och anpassar tempot utifrån dina egna förutsättningar. Meningen med det här passet är att du ska utmana dig själv, men inte gå in i väggen. När du avslutar passet ska du känna att du har tagit i, men att du ändå har lite kvar att ge.

Här hittar du det här löppassets playlist på Spotify.

Playlisten ska köras från topp till botten. Ställ in så att spåren överlappar varandra med några sekunder. Du hittar det under inställningar/uppspelning/tonade spårövergångar.

Du kan gärna hoppa, dansa och leka under passet. Glädjen i löpningen är viktig! Ha kul!

Löppass nr 2 – WORK THAT RUN – 45 min

Fokus: Löpteknik och intervaller

Låt 1-2: Det här är din uppvärmning! Börja sakta, du ska hålla ett tempo där du känner att du helst skulle vilja springa snabbare. Låt kroppen och hjärnan komma igång och spar på krafterna! Det tar ett tag för kroppen och hjärnan att ställa om till att springa – och att fatta att du inte springer ifrån något, utan faktiskt är ute och springer. Låt dig själv landa i löpningen. Kontrollera andningen! Lugna andetag. Du ska kunna andas utan ansträngning hela tiden.

Låt 3: Löpteknik och studs i stegen! Den här låten har ett skönt, studsigt beat genom hela låten. Använd det för att variera ditt löpsteg. Tänk dig att du ska sparka upp i rumpan och sträcka ut foten när du sträcker ut benet. Låt tempot gå ner om det behövs, lek med steget. Testa sträcka ut benet ordentligt, sparka upp i rumpan och studsa på fotdynan! Låt låten guida dig.

Låt 4: Intervaller är vad som får igång pulsen! Behåll studsen i steget, men hitta ett jämnare tempo. Kör intervaller precis som i första passet, öka tempot i refrängerna/droppet. Kom ihåg att du sätter tempot själv – och en ökning är en ökning oavsett hur liten den är. Låt musiken ge dig energi!!

Låt 5: I’m in love with the shape of you. Återhämtning! Låt andningen hitta tillbaka till en lugn rytm. Ta ner tempot så pass att du kan andas kontrollerat. Glöm inte att du gör det här för DIG. Love your body, love the shape of you. Du är grym.

Låt 6: Löpteknik och studs i steget! Samma som på låt tre, men försök hålla ett jämnare och kanske lite högre tempo. Jag tror att du orkar det. Om det blir tungt med andningen, fokusera på att få in luft. Känn efter om du verkligen ”har ont” och måste sluta – eller om det bara är en mental spärr? Det ska vara jobbigt. Du fixar det.

Låt 7: Intervaller igen! Låt musiken guida dig i intervallerna. Lugnare musik – lugnare tempo, mer tryck i musiken – mer tryck i steget och högre tempo. I de lugna delarna ska du kunna andas ordentligt, men våga ta i igen på intervallerna!

Låt 8: PLAY – you give me goosebumps! Du är så jävla bra så jag får gåshud. Sakta ner och låt den här låten leta sig in i ditt hjärta och bara häng med. Sjung om du vill. Dansa lite. Skratta högt. Larva dig. Återhämtning bara.

Låt 9: JÄRNET! Kick out that epic m* f*.  Nu ger du järnet, för jag vet att du kan. Spring snabbare än du trodde att du orkar, men fokusera på andningen. Försök hålla kvar studs i steget och sträck ut benet ordentligt när du springer. Om du vill låter du musiken sköta tempoväxlingarna. Men våga ligg på gränsen för vad du tror du orkar!!

Låt 10: Sakta ner och andas! Återhämtning! Andning. Glädje.

Låt 11: Upprepa låt 9. Ge järnet! Kör intervaller om du vill och låt musiken ta över din kropp och hjärna. Ändra tempo efter musiken. Men spring lite snabbare ön du tror att du orkar. Du är snart klar!

Låt 12: Work that body! Det här är en härlig låt med mycket energi. Men låt kroppen få återhämta sig lite och låt energin istället pumpas in i din hjärna. Återhämtning!

Låt 13: Nedvarvning! Ta sakta ner tempot och få tillbaka kontrollen över andningen. Skaka loss lite. Bra jobbat!

KÖR HÅRT!! Och du, du är grym.

Lägg till playlisten i Spotify här.

38 minuter löpning med fokus glädje!

Det här är ett perfekt löppass för dig som vill ha något att fokusera på när du springer. Kanske har du hunnit pröva springa till min ultimata playlist för löpning som jag postade för ett par veckor sedan?  Det är ungefär 50 låtar i den listan och den är perfekt att slå igång om man inte vet hur länge man ska springa. Jag brukar köra den på shuffle och tänka att jag får exakt de låtar jag behöver i stunden. Men ibland vill man ha mer struktur på sin löprunda. Något att fokusera på.

Därför har jag satt ihop två olika playlists som funkar som ett gruppträningspass – fast du springer själv i ditt eget tempo.

Jag guidar dig genom passet här nedanför, läs igenom det innan du sticker ut och låt sen musiken leda vägen. Låtarna ska spelas från topp till botten och varje låt har ett speciellt syfte. Du springer utifrån dig själv och anpassar hastigheten därefter. Det här passet är perfekt om du inte vill bestämma exakt hur långt du ska springa. Du springer helt enkelt så långt du hinner på de 38 minuterna som passet pågår!

Det här är ett lite lugnare pass med fokus på glädje, vill du springa ett lite tuffare pass tar du löppass nummer två som heter Work that run.

Alex Hägglund på vår löptur till kläpphögarna i Ottsjö i november.

Läs igenom upplägget här nedanför men sen när du är ute och springer kan du strunta i detaljerna! Första löppasset är ett lite kortare pass med färre intervaller. Det andra passet är lite längre med mer teknik och några fler låtar för intervaller. Men kom ihåg att du anpassar allt efter DIG.

Och du – glöm inte att ställa in ett par sekunders överlappning på låtarna i Spotify! Du gör det under inställningar/uppspelning/tonade låtövergångar.

Ladda ner playlisten för detta löppass här.

 

Löppass nr 1 – DO IT FOR YOU – 38 min

Fokus: Andning och intervaller

Låt 1-2: Det här är din uppvärmning!

Börja sakta, du ska hålla ett tempo där du känner att du helst skulle vilja springa snabbare. Låt kroppen och hjärnan komma igång och spar på krafterna! Det tar ett tag för kroppen och hjärnan att ställa om till att springa – och att fatta att du inte springer ifrån något, utan faktiskt är ute och springer. Låt dig själv landa i löpningen. Kontrollera andningen! Lugna andetag. Du ska kunna andas utan ansträngning hela tiden.

Låt 3: Intervaller!

Den här låten bjuder på intervaller – behåll tempot du hade i uppvärmningen fram till refrängen (droppet) och öka när droppet kommer! Hur mycket du ökar tempot är helt upp till dig. När droppet är över – gå tillbaka till tidigare tempo. När du ökar tempot – behåll fokus på andningen. Jag brukar försöka andas ett djupt andetag på typ var femte inandning.

Låt 4: Can’t stop this feeling!

Nu har du hunnit komma in en bit I löpningen och förhoppningsvis har kroppen kommit igång och hjärnan ställt in sig på löpning. Njut av låten! Håll ett tempo som känns skönt – du ska kunna andas kontrollerat. Dansa om du vill, ta ett par hoppas steg eller klättra upp på en sten. PLAY!

Låt 5: Samma som trean!

Justera tempot i intervallen efter andningen. Du ska ta i, men inte ta ut dig. Du ska orka fortsätta springa i de lugnare delarna av låten. Det kommer en till intervall låt efter den här – så håll ut. Du är halvvägs genom passet!

En dag med riktig löparglädje i Ottsjö i november förra året. Fotot har Alex Hägglund tagit.

Nu är du inne i passets andra halva och hälften har alltså redan gått. Bra jobbat! 

Låt 6: Fortsätt som i förra låten, men försök ha lite mer studs i steget när du springer.

Tänk på att ta ut löpsteget och låt fotsulorna vara som studsmattor. Du kan ta ner tempot om det behövs – men öka fortfarande i droppet.

Låt 7: You don’t have to wear your best fake smile!

Det här är en av mina favoritlåtar och jag kan liksom inte låta bli att dansa och klappa händerna till den här. Återhämta dig! Lek om du får lust. Lyssna på låten och bara njut. Se dig omkring. Life is good!

Låt 8: Det här är den sista nöt-låten på det här passet.

SNART ÄR DU KLAR. Ta sikte på något i horisonten eller sänk blicken i marken – vad som känns bäst för dig. Försök hålla ett jämt tempo i hela låten. Lite snabbare än du tror att du kanske orkar (med betoning på lite!) Lyssna på texten. Spring. Våga utmana dina gränser. När du blir skit trött så kom ihåg att du orkar mycket mer än du tror. Ge dig inte. Träna på pannben.

Låt 9: Återhämtning igen!

Skaka loss. Se till att få in lite blod i överkroppen genom att röra på armarna. Andas lugnt och kontrollerat. Passa på att känna efter hur kroppen känns. Tungt? Lätt? Bara notera. Släpp det. Dansa om du vill. Justera tempot så att du får tillbaka andetaget under kontroll.

Låt 10: Nedvarvning!

Ta ner tempot eftersom för att (om du vill) avsluta i en riktigt långsam jogg eller promenad. Djupa andetag. Sträck gärna ut bröstryggen och skuldrorna – stretcha alla muskler runt lungorna. Sjukt bra jobbat!!

Utsikten från toppen av fjällen längs med Lundhags öppetfjäll i Ottsjö-Trillevallen förra året. Ett superhärligt event med många matkontroller!

Glöm aldrig att det är med träning som med livet, det är utanför komfortzonen som magin händer. Det är på gränsen för vad vi klarar av som vi utvecklas som mest. Så våga utmana dig själv! ❤️

 

Du hittar playlisten för detta löppass här!

Lycka till!

En snöig första maj hos Åke på toppen – 824 m.ö.h

Den senaste veckan har sommaren flirtat med oss. Solen har värmt våra bleka ansikten och snön har smält i en rasande fart. Från ett par decimeter snö innan påsk till torra gräsmattor lagom till valborg. Men idag, på första maj, vaknade vi upp till en vitklädd värld igen. Även om snön den här gången hade smält lagom till lunch var det ändå en påminnelse om att våren tar sin tid.

Hade det inte varit för att Erik var så peppad på att gå på fjället hade jag gärna krupit ner under filten i soffan och kollat en film. Men vill barnet ut i snöstormen så får man helt enkelt klä på sig och gå.

Dagens mål var säsongsavslutning och jublieums-firande i Friluftsfrämjandets Åke-på-toppen stuga, 824 möh. 

Promenaden upp till Åke på toppen går längs med en grusad stig som länsstyrelsen gjort i ordning för ett par år sedan. Stigen är perfekt för att gå med barnvagn eller rullstol. 

Erik är verkligen inte bangen på att vara ute, oavsett väder.

Men att gå 1,5 kilometer när man är fyra år är ganska långt. Speciellt om det är snöstorm och uppförsbacke. Därför brukar vi prata mycket och försöka hitta på roliga lekar längs vägen. Det absolut bästa är att samla energi-prickar – de färgade stenarna längs med leden. De röda ger lite energi och de gröna ger massor av energi. Man kan välja att spara energi för att använda senare, eller använda den på en gång och springa en bit.

Erik samlar energi-prickar på väg till Åke på toppen stugan.

Idag slutade det med att Erik sprang större delen av vägen. Obekymrad över snö, hagel och stormvindar. Han var förmodligen gladast på fjället och pratade med alla han mötte. Väl i stugan drack han varm saft i sin alldeles egna termos han fått i födelsedagspresent av Lollo och Danne.

Åke på toppen ligger, som namnet avslöjar, på en av Dundrets toppar.

Här har Friluftsfrämjandet öppet varje röd dag under vinterhalvåret. Vintertid åker man skidor hit från botten av fjället och sommartid kan man parkera uppe på toppen och gå de sista 1,5 kilometrarna. Eftersom snön smält så fort i år var vägen redan körbar och förutom nysnön som lagt sig under natten var nästan all snö borta.

Första maj är det alltid säsongsavslutning för Åke på toppen och utdelning av den berömda toppluvan. Toppluvan får den eller dom som varit upp till stugan flest gånger av alla de röda dagar under säsongen då stugan håller öppet. En ärofylld utmärkelse med andra ord. Idag var det dessutom 60-års jubileum för toppluvan. Den första luvan delades ut år 1959.

Vi kom fram till stugan precis innan stängning så det hade börjat minska med folk, trots det var stugan närmast full. Drygt 130 personer besökte stugan idag, mycket folk för att vara en snöig och kall onsdag i maj. Det bjöds på helstekt ren och laxsmörgåsar. Oerhört gott efter den kalla promenaden upp.

Efter en härlig fikapaus klädde vi på oss och gick ut igen.

Erik lekte brandman i stormen utanför stugan en stund medan vi väntade på fammo. Under promenaden ner såg han till att alla samlade energi-prickar. Entusiasmen han känner för att vara ute är så oerhörd. Långt mer än jag någonsin hade kunnat hoppas på. Själv var jag väldigt sugen att stanna hemma idag, men vad gör man inte för sina barn. 😏

Det blev en snöig första maj på Åke på toppen!

Hoppas att din första maj var fantastisk! ♡

Den ultimata playlisten för löpning

SPRING FORT SOM FAN. Så heter den, min springlista på Spotify. Igår tog den mig runt mina snabbaste 6 kilometrar hittills i år. Fötter mot marken, bultande hjärta i bröstet och lätta andetag.

Det är en salig blandning i listan, högt och lågt. Mjukt och hårt. Dansant och sjungvänligt. Bra låtar för att borra in blicken långt bort i horisonten och bara köra. Lyssna på texten. Träna på pannben. Vinna över sig själv. Bra låtar för att ta ett par danssteg och låta skrattet bubbla. Snurra runt, skrika högt. Vara barnslig och släppa ut tramset inombords.

Jag tycker du ska söka upp den, snöra på dig löparskorna och dra ut och springa. Sätt listan på shuffle och låt Spotifys algoritmer ge dig precis vad du behöver just i stunden. Spring i takt till musiken. Spring på känsla. Barnsla dig och släpp lös. Nöt pannben och svettas. Skit i kilometrar och tider. Bara gör det. 

Gör det för att du kan. För dig själv. När andningen blir tung och allt känns jobbigt, sakta ner farten och ta ett djupt andetag. Känn efter ordentligt. Kan det vara hjärnan som luras? Orkar du inte lite till? Andas in så mycket luft du bara kan. Kontrollera andningen. En fot framför den andra. När andningen är tillbaka, fortsätt nöta på. Spring så länge du orkar. Skit i hur långt det är. Och du, om jag kan. Så kan du också.

En ultimat playlist för löpning

Klicka här för att öppna playlisten i Spotify.

 

Vill du läsa mer om löpning? Kanske gillar du någon av dessa inlägg:

Fjällöpning i Jämtlandsfjällen
Ottsjö – Kläpphögarna tur och retur
Fyra dagars löpning i Padjelanta Nationalpark
Springa längs Kungsleden
Att packa för en löptur i fjällen

Fjällöpning längs Padjelantaleden

I somras spenderade vi fyra dagar längs Padjelantaleden, från Ritsem till Staloluokta. Jag har tidigare skrivit om vår fjälltur och hur det kändes längs vägen, du hittar det inlägget här. Men jag filmade såklart lite längs vägen också. Mest i början, visade det sig. Men trots att det mesta materialet är inspelat i början på turen får man en känsla av hur det är att springa genom en av Sveriges kanske vackraste nationalparker.

Att springa genom Padjelanta Nationalparks böljande landskap, med utsikt in mot Sareks vassa toppar, var inget annat än magiskt. Fyra dagar löpning i regn, blåst och strålande solsken. Med knäskador och magsjuka längs vägen..

När vi väl var framme i Staloluokta, efter ett par timmars kämpande i regn (med magsjuka för mig!), var det skönt att hoppa in i helikopter-taxin och flyga hem igen. En tur jag verkligen rekommenderar, oavsett om man vill springa eller vandra!

Kolla in videon som Jacqueline klippt ihop och glömt inte att prenumerera på min Youtube-kanal för fler härliga filmer!

 

Kanske gillar du också dessa videos:

Kungsleden – Vakktovare till Nikkaluokta

Turskidor till Hunddalen

magic kingdom Florida

Hur kom vi till ett magiskt kungarike, mamma?

En av de största höjdpunkterna på vår resa till USA under julen var såklart att besöka Walt Disney World. För vad är väl ett besök på Disney om inte alldeles, alldeles .. underbart? Och så in i helskotta dyrt såklart. Av våra totalt 10 dagar på plats i USA spenderade vi två på Walt Disney, i två olika temaparker. Har man aldrig varit på Disney är det svårt att förstå hur stort det är. Vi snackar en temapark på mer än 104 kvadrat kilometer, en lika stor yta som hela San Fransisco. Galet stort alltså.

Av de fem olika temaparkerna som finns på Walt Disney World i Orlando besökte vi två – Magic Kingdom och Disney’s Hollywood Studios.

Så stort att de sista kilometrarna endast består av Disney’s egna vägskyltar.

 

Walt Disney World’s  Magic Kingdom

När vi åkte från hotellet på morgonen var det ganska kallt, bara 9 grader. Som tur var hade vi med dunjackor, mössor och vantar till barnen – det behövdes verkligen. Vi kom precis när parken öppnade och letade oss i sakta mak framåt genom portarna tillsammans med alla andra tusentals människor. Solen sken och barnen var exalterade, som säg bör. Ska vi verkligen besöka en jätte stor lekpark mamma? Ja, det ska vi, spännande va? 

Jag tycker det är svårt att beskriva upplevelsen av Disney. Den är så överväldigande på något sätt. Alltihop innanför grindarna är hitte-på, från husen och historierna till karaktärerna och kostymerna. Det är dessutom svindyrt. En liten varmkorv med potatiskroketter kostade hundra spänn.

De flesta attraktionerna har jättelånga köer (två timmar var mer regel än undantag) och när man väl kommer fram är åken superkorta. Man trängs med tusentals människor var man än går och får vara på sin vakt för att hinna få en plats att slå sig ner på när det väl är dags för lunch.

Trots allt det, är det svårt att inte ryckas med i den härliga känslan.

Den positiva stämningen. Glädjen, magin och spänningen. Att vara på Disney World är, trots allt ovanstående, ändå magiskt. Det finns inget bättre sätt att beskriva det. Runt varje hörn lurar fantastiska världar som kittlar fantasin. Välbekanta karaktärer som smyger runt och vinkar till överlyckliga barn. Sång, dans och nervkittlande spänning som väntar innanför varje dörr.

Tekopparna åkte vi flera gånger, Eriks favorit.

Racingbilarna och Dumbokarusellen var också favoriter.

När vi var på väg till slottet igen för att se en av alla shower som spelas frågade Erik mig vad den här lekparken hette nu igen. Magic Kingdom, svarade jag, det betyder Magiskt Kungarike om man översätter det till svenska. Erik tittade på mig och funderade en stund innan han frågade, Hur kom vi till ett magiskt kungarike, mamma?

Musse, Mimmi, Elsa och Olaf, dom pratar vi fortfarande om här hemma. 

När jag frågade Erik i efterhand vad som var roligast på Magic Kingdom svarade han tekopparna, Dumbo karusellen och racing bilarna. Det var också det vi gjorde allra tidigast på dagen och kanske hade det för en treåring räckt så. Efter ett par timmar var barnen fortfarande glada och nyfikna, men lite mindre mottagliga. Som tur är finns det gott om saker att se, göra och ha roligt åt även för vuxna.

Vi älskar ju skogen, naturen och alla äventyr som finns bara man kliver utanför ytterdörren hemma.

Att vara på Disney World var verkligen en annan sorts äventyr. Spännande och roligt men också totalt utmattande. Det är så mycket intryck hela tiden att det till slut blir svårt att ta in allting. Inga av våra barn var speciellt förtjusta i att sitta i vagnen under dagen. De är vana att gå långt och roade varandra mest hela dagen. Men senare på kvällen somnade Erik i vagnen och sov nästan hela vägen hem.

  

När vi vaknade på hotellrummet morgonen därpå tittade Erik på mig med nyfikna ögon och sa:

– Mamma, kan jag få prata med Siri? Jag vill fråga henne hur barn kan prata engelska med vuxna. Så att jag kan prata med alla vuxna här – och med Musse Pigg!

 

Jag har valt att klimatkompensera för flygresan via klimatkompensera.se.

En hösttur i Ottsjö – kläpphögarna tur och retur

När jag var i Åre på Yoga Mountain Festival i mitten på november var inte Yoga det enda jag hann med. Jag hann också springa över de Jämtländska fjällen i strålande solsken tillsammans med Alexandra. Det här var andra gången jag sprang över det här fjället och andra gången jag fick besöka vackra Ottsjö. Första gången jag sprang över det här fjället var under Lundhags Öppet Fjäll i somras.

Jag och Alexandra hade inte riktigt på förhand bestämt vad vi skulle göra, bara att vi skulle ses och göra något utomhus. Jag hade med mig långfärdsskridskor ifall det skulle bli kallt, men när jag vaknade på morgonen på fredagen var det ganska varmt och strålande sol. Ingen is på någon sjö i närheten av Åre. Alexandra föreslog att vi skulle springa en favoritrunda nära Ottsjö istället och så fick det bli.

 

Platåleden och kläpphögarna – drygt 6 kilometer

Jag är inte helt säker på att vi sprang exakt efter platåleden, men åtminstone ungefär samma sträcka. Solen värmde i ansiktet och marken framför oss var alldeles gul när vi sprang upp på fjället, som om det vore en höstdag i mitten på september. På vissa ställen låg det is men för det mesta sprang vi på barmark. Vi startade vid stugområdet i Ottsjö och sprang förbi platåkåtan innan vi vek av mot Kläpphögarna. Där, med utsikt över hela dalen, stannade vi en stund och njöt av den fantastiska utsikten innan vi fortsatte ner mot Ottsjö.

En bit av den här sträckan sprang jag i somras på Öppet Fjäll och det var minst lika vackert i höstfärger som det var i sommarskrud. Mitt inlägg om Öppet Fjäll och Fjällmaraton kan du läsa här.

Vi sprang totalt ungefär sju kilometer den här dagen.

Om man kollar en karta över platåleden säger den att det är ungefär 6,2 kilometer. Vi sprang hela rundan i behagligt tempo. Ingen stress. Stigen var fin och lätt att springa på och medan vi sprang pratade vi  om allt och inget. Samtalet flödade som om vi känt varandra hela livet. Högt och lågt. Djupt och ytligt. Allt i en enda härlig mix.

Alexandra bor i Östersund med familjen och spenderar mycket tid ute i fjällen på olika äventyr. Du hittar Alexandras Instagram här

Vi bytte om i bilen efter springturen och körde ner till sjön för lunch. Alexandra hade gjort wraps och tagit med varm saft. Jag ansvarade för att ta med kaffe men missade att det inte fanns någon mack på väg mellan Åre och Ottsjö, så vi blev utan.. Typiskt mig.

Sjön låg alldeles stilla medan vi satt där i solen och åt. Vi pratade om allt mellan himmel och jord, livet och döden och det mesta däremellan. Springturen på fjället var fantastiskt fin. Men det är samtalet där vid kanten av sjön som jag kommer att komma ihåg för resten av livet.

Än en gång har Åre och Jämtland visat sig från sin bästa sida. Tack Alexandra för att du visade mig ett av dina smultronställen och tack för alla kloka tankar du delade med mig under den här dagen. Ett så fint exempel på hur fantastiskt sociala medier kan vara. ♡

Eriks första skridskotur

Jag vet inte hur det ser ut där du bor, men här lyser snön ännu med sin frånvaro. Vi fick lite snö i oktober, men sen dess har det regnat bort. Kvar är lite is på gatorna och mycket is på sjöarna. Så här blanka och fina skridskoisar har vi nästan aldrig här uppe, så det gäller att passa på! I söndags packade vi därför med lite fika och åkte till Sandviken för att åka skridskor. Första gången för Erik. Trots det hävdade han bestämt i bilen att ”jag faktiskt kan åka skridskor mamma, jätte snabbt!”

 

I Sandviken var det fullt med folk, har nog aldrig sett så många bilar där på vintern förut. Erik fick först åka med Markus, sen provade vi med sparken framför. Efter bara ett par minuter ville han ge upp. Han lade sig ner på isen och började gråta, på typiskt treåringsvis. Jag frågade varför han var ledsen och han svarade att det ju inte alls var roligt att åka skridskor, för han kan inte åka lika fort som alla andra barn.

Som den tålmodiga mamma jag försöker vara, förklarade jag att dom andra barnen nog har åkt skridskor massor med gånger. Man måste öva. Inte ge upp. Fortsätta träna. Ha roligt medan man lär sig. Kanske var det mitt pepptalk som fungerade, eller så var det köttbullemackan som gjorde susen, hur som helst ville han fortsätta åka. Just då kände jag mig så jäkla glad. För att vi stod på oss lite och inte gav med oss när han gav upp.

Isen var full av människor som åkte skridskor och fikade. 

Efter fikat åkte han skridskor både med sparken och helt själv.

Han fick åka själv mellan oss och det gick hur bra som helst. Trots att han ramlade ett par gånger gav han inte upp. Skrattade bara och prövade igen. Han som nyss skulle ge upp, lärde sig till slut att ta sig fram på egen hand på skridskorna, både framlänges och baklänges. Vi hejade på och jag peppade honom lika mycket när han ramlade som när han klarade det. För att lära sig att ramla är lika viktigt som att lära sig åka, tänker jag.

 

Det blev ingen skridskoåkning för mig den här dagen, men vad gör väl det. En stund ute i friska luften och en helt ny värld som öppnats för treåringen räcker gott för att göra en söndag alldeles fantastisk. Erik har länge sagt att han ska spela hockey när han blir stor, så det här var ett bra första steg mot att uppfylla den drömmen. Har vi tur hinner vi åka fler gånger innan snön kommer.

Jag tror aldrig jag har sett någon vara malligare än vad Erik var när vi åkte från isen den dagen. Och jag var stolt och glad för att han, eller vi, inte gav upp. För den känslan av att ha klarat av något, att ha lärt sig, vill jag ge honom tusen gånger om. En känsla väl värd att kämpa för, både för oss och för honom!

Stolt treåring som minsann ”kan åka själv mamma, jag sa ju det!”

Var det här årets sista tältnatt?

I mitten av oktober tog vi oss ut i skogen för vad som kanske blir årets sista tältnatt. Det har hunnit bli ganska många nätter i tält för oss sedan Erik föddes. Bland annat i Norge i somras och i Lofoten förra året. I år har jag tjatat om en sista tur innan vintern, jag trodde att det var kört, men så äntligen blev den av!

Den här hösten har varit intensiv. Det har varit mycket jobb och mycket slit. Stundvis har jag känt mig helt slut. Att ha företag är verkligen inte alltid en dans på rosor. Att ha mycket jobb är såklart roligt och en fantastisk lyx! Det som är svårt är att lyckas balansera olika jobb, ekonomi, sin egen hälsa och resten av livet med familj, fritid, vardagssysslor och allt däremellan – och samtidigt sköta alla delar som ingår i ett företag. Försäljning, marknadsföring, genomförande, utveckling, ekonomi och administration.

Som tur är vet jag nu mer vad jag behöver göra för att återfå energi och ladda om.

Att spendera tid ute i naturen är det som fungerar allra bäst, speciellt i kombination med att umgås med människor som fyller på mitt energikonto. Därför bestämde vi oss för att ge oss ut i skogen och tälta. De allra flesta vi pratade med tyckte vi var lite smått galna som skulle ut nu. Som tur är har vi världens bästa vänner som gärna hakar på våra galna idéer, Sarah och David.

Sarah och David som busar med Erik när vi var ute på grilltur i skogen förra hösten. 

Sarah och David var redan i sin stuga på lördagen och Sarah skickade en bild på utsikten från stugan på lördag morgon och skrev bara en sak – ”Blött”. Jag tittade ut och såg samma sak utanför vårt fönster. Det var riktigt dimmigt och såg ut att kunna börja regna när som helst. ”För blött?” svarade jag och tittade ut och begrundade vad jag själv tyckte om dagens väder. ”För oss går det bra” svarade hon snabbt, världens bästa vän.

Vi åt upp frukosten, packade in oss i bilen och åkte. Vi stannade till i deras stuga för att packa om och åkte sedan vidare, rakt ut i skogen, allihopa inpackade i deras pickup.

Sarah och David visste en fin glänta i skogen nere vid en liten sjö strax söder om deras stuga.

Vi slog upp tälten på en gång. Att slå upp tältet och göra i ordning är Eriks favoritdel när vi campar. Att få göra i ordning tältet med liggunderlag, sovsäckar och den här gången även mysbelysning i form av batteridrivna ljusslingor. Han tog av sig ytterkläderna direkt och lade sig i sovsäcken en stund. Sen gick vi upp och gjorde upp eld, kokade kaffe och grillade lite korv.

Erik har en fantastisk förmåga att roa sig när vi är ute. Han kan leka lekar själv, dra med oss på upptäcksfärd eller bara pyssla med olika uppgifter. Den här gången arrangerade han ett ”skogsrace” som senare, i takt med att det blev mörkt, blev ett ”lamprace”. I lampracet fick bara dom som hade pannlampa vara med. Racet gick från lägerelden, upp längs vägen, in i skogen och tillbaka ner till elden. Först in i mål vann. Jag var den enda som inte hade en egen pannlampa så jag fick snällt sitta kvar.

Efter mat, lek och massor av spännande upptäckande och äventyr i skogen nära tälten var det dags för Erik att sova. Han är inne i en så härlig ålder nu där han aldrig protesterar när det är sovdags. ”Är du trött, ska vi gå och lägga oss i tältet och mysa och sova?” frågar jag.

”JA! Det gör vi, godnatt hörrni! Ni får göra lampracet utan mig, det är okej! Ni får säga imorgon hur det gick” ropar Erik till Sarah och David innan vi hoppar in i tältet.

Jag lovar att han får titta ett avsnitt av Greta Gris på paddan innan vi ska sova. Efteråt berättar jag en saga och sedan somnar han gott nedkrupen i sin sovsäck. När han var mindre vägrade han sova i sovsäcken och ville absolut inte ha på sig understället. Nu har han som tur är blivit så stor att han förstår varför han behöver ha annorlunda kläder på sig när vi sover i tält. Den här gången fick han även ha mössa på sig, eftersom det blir ganska kallt på nätterna så här i oktober.

När Erik somnat gick jag upp igen och Sarah och David bjöd på lyxmat. Fiskwok på muurikka med saffran och vitlöksdressing (tror jag att det var, det var så mörkt att jag knappt såg vad vi åt, men gott var det!) Efter det åt vi varm blåbärspaj med vaniljsås.

Det finns absolut inget godare än att äta mat ute, vid en öppen eld tillsammans med människor man älskar.

Det finns ingen michellin restaurang i världen som slår det. Extra god mat blir det såklart när det är just Sarah och David som fixat, Sarahs mat är så god att den förtjänar en helt egen historia som ni ska få någon gång. Hon är outstanding!

Vi satt där runt elden i flera timmar. Fyllde på vedträn. Drack ett glas vin. Pratade om allt och inget. Kylan från den omgivande skogen vägdes upp av värmen från brasan. Ju senare det blev desto tätare blev dimman runt oss och jag var glad att vi hade en ljusslinga tänd i tältet så vi såg det, annars hade det helt försvunnit i mörkret. När vi satt där och mös tänkte jag som Mia Skäringer brukar säga.

Tänk att en kan få ha’t så gött! 

Förmodligen var det här årets sista tältnatt för oss. Vi har ännu inte tagit steget in på vintertältning med hela familjen. Vi saknar en del utrustning för att kunna göra det, och så skulle nog varken Markus eller Erik vara speciellt sugna på det. Själv är jag mer än sugen på en natt i tält mitt i vintern.

Det är något med att tälta som jag älskar. Närheten till naturen. Alla ljud. Att spendera så mycket tid ute. Att umgås. Enkelheten. Om man gillar att fotografera natur är det verkligen underbart att sova i tält. Aldrig är man så nära naturen och ute så mycket i den, som när man tältar. 

Veckan efter tältturen lekte Erik att han campade i vardagsrummet. Först packade han sin ryggsäck, sedan vandrade han runt en stund innan han slog upp tältet i vardagsrummet. ”Vi låtsas att vi har ett tält utan tak mamma”. Jag insåg att han har upplevt betydligt fler nätter och dagar i tält än han har upplevt i någon stad. Den största staden han kommer ihåg att han har varit i (vi var i Stockholm när han var 8 månader, men det minns ju inte han) är Narvik. Det säger en del. 

Min älskade lilla skogskille. ♡

Upptäck Dundret: Picknick vid Dalstugan

Som ni vet är Dundret mitt hemmafjäll. Mitt älskade hemmafjäll. Jag har tidigare tipsat om den bästa blåbärsrundan på Dundret och den fina turen till Västtoppen. Det här är tipset är om lite kortare tur som är perfekt efter jobbet eller för dig som har små barn som vill gå själva. Dalstugan ligger halvvägs upp på Dundret, vackert belägen vid skogskanten precis på väg upp på kalfjället. På vintern är det många som åker skidor till Dalstugan och fikar när Friluftsfrämjandet håller öppet. En lagom lång tur, om än med en ganska lång uppförsbacke. Du kan läsa om vår skidtur här. 

Den här turen gjorde jag och Erik för ett par veckor sedan, direkt efter förskolan.

Jag åkte förbi mataffären på väg hem och köpte varsin drickyoghurt, festis och frukt. Sen hämtade jag Erik och hundarna och så åkte vi upp på Dundret. Det tar alltså ungefär fem minuter från vårt hus och förskolan (som ligger, bokstavligt talat, ett stenkast från vårt hus) upp till Dundret. Tänk, fem minuter hemifrån upp på fjället. Det är få förunnat att bo så som vi gör.

Det är ungefär 200 meter från vägen ner, eller upp, till själva stugan. Även om stugan inte är öppen sommartid är det jätte fint att vara här. Det finns bord att sitta vid, en grillplats att grilla vid och en liten bäck som är oerhört spännande att leka vid. Det är också lite mer väderskyddat här än uppe på toppen, vilket är bra om höstvindarna viner.

Erik ’vandrade’ hela vägen till stugan själv, som han uttryckte det.

Ofta efter en dag på förskolan är han lite trött och vill gärna att jag ska bära honom hem. Men här, på fjället eller i skogen, springer han gärna själv. Både fort, långt och länge.

Det är lätt att glömma att en så enkel, och tillsynes så liten utflykt, kan vara stor för ett barn. Vi fikade nere vid stugan, kollade in bäcken lite och gick runt stugan. Vi lekte med hundarna en stund i skogen och jag passade såklart på att fota. Sen ’vandrade’ vi tillbaka till bilen igen. Totalt var vi kanske här i 90 minuter, inklusive den långa vandringen på 200 meter. Erik pratade om det här hela veckan. När vi vandrade och hade picknick på fjället mitt i veckan.

Ta dig till Dalstugan

För att ta sig till Dalstugan kör man längs E45 mot Porjus och svänger av till vänster in på vägen upp mot Dundrets topp. Den så kallade ”femman”. Vintertid parkerar man direkt vid avfarten, men sommartid kan man köra hela vägen upp. När man ska till Dalstugan kan man välja att parkera på två olika ställen, antingen nedanför stugan eller ovanför. Första parkeringen är på väg upp för den första branta backen, tittar man på vänster sida om vägen ser man en skylt mot Dalstugan.

Den andra parkeringen och den jag brukar använda ligger ovanför stugan, ganska precis där skogen tar slut och kalfjället tar vid. Parkeringen är på vänster sida om vägen, så enklast är att köra upp och vända på den första stora parkeringen på höger sida. När du vänt om parkerar du på sidan om vägen, precis där du ser skylten till Dalstugan. Tänk på att vägen är smal, så parkera ordentligt!

Hundpussar. Bästa sortens pussar, näst efter barnpussar. 

Erik berättar om vad som händer längs vägen vi går. Det är alltid stora äventyr på gång. Spännande äventyr med skurkar, hjältar och hinder vi måste ta oss över.

 

Att käka mellanmål uppe på ett fjäll en helt vanlig tisdag hör verkligen till en av våra absoluta favoriter.

Tack Gällivare för att du är den bästa plats man kan tänka sig! ♡

Botar förkylning med en tur i skogen

Jag börjar äntligen komma tillbaka till livet igen efter att ha varit däckad i förkylning hela förra veckan. Det är länge sedan jag har varit så här förkyld. Så förkyld att inte ens alvedon biter.

Jag har helt enkelt spenderat veckan i soffan och sängen. Erik har också varit hemma, trots att han har varit pigg så när som på en segdragen hosta. Att vara riktigt däckad i förkylning och ha en pigg treåring hemma är en utmaning, minst sagt. Det är inte många minuter man får ligga still i soffan och vila. Men däremot får man väldigt många goa pussar, mysiga kramar och gos.

Tänk att en enkel stig blir till ett spännande äventyr i ett barns ögon.

Som vanligt kommer en förkylning aldrig lägligt. Man har alltid för mycket att göra. Livet tillåter liksom inte ett oväntat stopp. Speciellt inte ett stopp på en hel vecka. Jag har heller aldrig känt mig så stressad över jobb som jag har gjort den här veckan. Eller åtminstone i början på veckan.

När jag vaknade upp på onsdag och fortfarande kände mig som överkörd av ett tåg orkade jag inte stressa längre. Jag kapitulerade inför förkylningen. Lät den köra över mig. Sov mer än tolv timmar varje natt. Blev ännu lite hängigare på torsdag, var lika dålig på fredag (men jobbade) och vaknade sedan upp på lördag lite piggare.

Efter en hel vecka inomhus kändes det som att vi behövde lite friskluft. Så på lördag packade vi en ryggsäck och tog oss ut i skogen. Vi parkerade längs E45:an och gick ett par hundra meter in i skogen. Vi stannade till på en stor äng och grillade korv, letade spännande saker och njöt av att vara ute. Erik sa flera gånger att det var så härligt att få vara ute på picknick. Det är ju det vi älskar. Att få vara ute. 

Sharing is caring. Erik delar frikostigt med sig av sin korv till båda hundarna, som alltid. 

 

Vi spenderade en bra stund med att smyga runt och söka efter spännande saker på ängen och titta på löven som föll från träden.

Det märktes verkligen att Erik njöt av att få vara ute igen och röra på sig. Vid ett tillfälle ropade han på mig och ville att jag skulle sätta mig ner på knä. Sedan sprang han allt han kunde rakt mot mig, stannade en bit ifrån mig och gick sakta fram till mig. Hans ögon glittrade av bus. Sen satte han en hand på var sida om mitt ansikte, lutade sig mot mig och pussade mig på pannan och sedan på mössan.

”En pann-puss mamma! Och en möss-puss behöver du också!”

 Just i den stunden svämmade mitt hjärta över. 

Killen som har bus skrivet i hela pannan. Min stora kille. 

Pann-puss.

Och en möss-puss. Efter det fick jag en ”rygg-puss” också innan han skrattandes sprang iväg igen. Pussar jag kommer att minnas för alltid. 

Efter en stund packade vi ihop och började gå tillbaka mot bilen. När vi kom sken solen och det var höst i luften. Efter vi ätit vände vindarna och det började snöa så smått, det blev tvärt kallt och det kändes som at vintern kom.

När vi kom hem var vi alla sådär skönt trötta som man bara blir av en dag ute. Ibland krävs det inte så mycket för att det ska bli ett äventyr och en massa fina minnen. Ett par timmar i skogen räcker gott, både för det – och för att bota en förkylning.

Vägen hem bestod av skurk-jakt, parader och parad-skurkar. Aldrig tråkigt! 

Erik, eller rättare sagt hulken, spärrar vägen bakom oss så att inte skurkarna ska hinna ikapp oss. 

 

Till veckan laddar jag om och inviger mitt nya kontor. Dessutom är det äntligen dags för Träningsfesten till helgen – så nu vill jag bli riktigt frisk så jag orkar med allt roligt.

Hoppas att din helg också varit fin, oavsett om den har spenderats i hemmets lugna vrå eller varit fylld av äventyr! ♡

 

Upptäck Dundret: Blåbärsrundan

När sommar byts mot höst är det dags att ge sig ut i skogen och plocka bär. Men det är inte alltid så lätt att hinna med när jobb och skolor drar igång igen. Därför är det bra att ha fina ställen att plocka bär på som ligger nära till hands. Det är många som håller hårt i sina hemliga bärställen, men eftersom jag tycker att det är viktigt att dela med sig tänkte jag avslöja ett av mina favoritställen att plocka blåbär på. Dundret.

Den här blåbärsrundan passar perfekt för dig med små barn

Eller för dig som av någon anledning inte kan gå så långt. Det är inte långt från parkeringen till bäcken och mest blåbär hittar du här, på väg tillbaka.  Här finns det nästan alltid bra med bär och i år är inget undantag. Eftersom avstånden är korta och det finns mycket att se på vägen passar det perfekt för små barn som lätt blir rastlösa. 

Det finns blåbär nästan överallt på Dundret så man behöver oftast inte leta speciellt länge för att hitta.

Men den här rundan bjuder nog ändå på lite mer bär än alla andra. Det som jag kallar för blåbärsrundan startar vid Himlatorget. För dig som inte är inbiten Dundret-vandrare är Himlatorget den glänta som ligger just nedanför parkeringen på Björnfällan, mot fjället och backhoppan. På Himlatorget möts skidspåren från Hellnerstadion med gamla skidbackar och massor av vandringsleder.

Just vid torget finns några informationsskyltar och så den brana uppförsbacken mot utsiktsklippan och backhoppan. Du ska inte gå uppför backen. Istället ska du ta in på den första stigen till vänster. Och när jag säger stigen menar jag alltså den smalare stigen som går in i skogen, inte den belysta gångstigen. 

 

Redan här finns det förmodligen blåbär. Om inte någon redan hunnit före dig. Men om du går en bit till längs stigen blir det bara mer. Det tar bara nån minut att gå hela vägen fram till Dundretbäcken. Ett perfekt utflyktsmål om man har små barn. Bäcken är jätte fin och passar bra att stanna och leka vid. Här är det också ofta lä så det är ett bra alternativ om det blåser mycket på resten av fjället. 

Från Soldals-skylten och neråt finns det oftast massor med blåbär och ibland även lite hjortron. Jag plockade två liter blåbär på en halvtimme här ett år. Inte alls pjåkigt med tanke på hur nära och lättillgängligt det är. Du kan följa stigen hela vägen ner till elljusspåret igen, också det tar bara någon minut att gå. Om du inte plockar blåbär hela vägen förstås. 

Som ni ser är bilderna i det här inlägget fotade tidigare i sommar när det fortfarande var varmt ute. Men jag brukar plocka blåbär här ända in i september, så har du tur finns det ännu kvar till dig. Vi plockade faktiskt inget när vi gick här, förutom de som vi åt upp direkt såklart. Mums! 

 

Du kan också läsa om Västtoppen på Dundret här.