Navigera med karta och kompass

Inlägg i betalt samarbete med Silva

Intresset för att vara ute i naturen ökar hela tiden och allt fler människor söker sig ut i skogen och upp på fjället. Att vara ute i naturen är fantastiskt, det kan fylla behovet av både lugn och adrenalin beroende på vad man tar sig an för äventyr. Själv älskar jag att springa i fjällen, men också att åka upp till fjälls och bara vara.

Oavsett om man är van att vara ute eller just har börjat finns det en sak man alltid bör ha med sig i packningen – karta och kompass. Även om man ska på en kortare tur i kända områden kan det komma väl till pass om vädret slår om och dimman drar in. Att navigera på ett kalfjäll eller i en snårig skog i dimma kan vara rätt svårt, även om man är van. Karta och kompass är en enkel livlina som kan se till att ni tar er hem även om vädret slår om.

Men som med så mycket annat fyller karta och kompass ingen funktion alls, om man inte vet hur man använder dom! Om man är helt ovan kan det vara svårt att veta var man ska börja, och att navigera efter kompass kan kännas som rena grekiskan.

Hur lär man sig att navigera med karta och kompass?

Om du aldrig har använt karta och kompass tidigare kan det vara bra att börja med kartan. Köp en vandringskarta över ett närområde och ta med dig den när du ger dig ut. Gå efter olika stigar och ta fram kartan med jämna mellanrum och lär dig hitta igen var du är. Notera din omgivning och se om du kan hitta kännetecken du ser i omgivningen även på kartan.

Bra saker att hålla utkik efter, som också är lätta att hitta igen på kartan, är vattendrag, stigar som korsas, branta bergssidor eller backar, myrmark etc. När du ser såna, hitta igen dom på kartan!

Alla kartor är gjorda i olika skala, det gör att dom är olika detaljerade och att en centimeter på kartan kan vara olika långt i verkligheten, beroende på vilken skala den är gjord i. Den vanligaste skalan är 1:25000 eller 1:50000 där den förstnämnda är mest detaljerad.

Stigar som korsas eller delas upp, ett bra riktmärke som ofta är lätt att hitta på kartan.
Vattendrag är ofta också lätta att hitta igen på kartan. Titta på formen på älven eller sjön för att se var någonstans du befinner dig.
Branta bergssidor är ofta lätta att hitta på kartan, titta efter de ljusbruna linjerna som visar höjdmeter, ju tätare linjerna är på kartan, desto brantare är det i verkligheten.

Om du gör det här ofta blir du tryggare i att vara ute och vet att du lätt hittar igen var du är någonstans på en karta. Det är en förutsättning för att sedan kunna ta ut riktning med kompass.

Att göra det här är också en rolig aktivitet om man är ute med barn! Det är bra att börja öva tidigt och barn är ofta bättre än man kanske kan tro på att lägga märke till detaljer i sin omgivning!

Ta ut riktning med hjälp av kompassen

När du känner dig trygg med kartan är det dags att lära dig navigera med kompass. Det finns massor av olika sorters kompasser som ser ut på olika sätt. Den du ser på bilden heter ranger. Att ta ut riktning är inte så svårt som man kanske kan tro.

1. Utgå från punkten på kartan där du befinner dig. Hitta den punkt dit du vill gå. Lägg kompassen med långsidan så att den linjerar från punkt A till B.

2. Vrid kompasshuset så att linjerna och norrpilen (den fasta röda, inte den rörliga kompassnålen) är parallella med kartans linjering (linjerna som går från norr till söder). Norrpilen ska peka norrut på kartan (fortfarande, inte kompassnålen)

3. Ta bort kartan och håll kompassen horisontellt i handen. Vrid dig så att kompassnålen (den rörliga) linjerar med norrpilen (den fasta). Nu pekar kompassen ut färdriktningen genom pilen längst fram på kompassen.

4. Ta ut ett riktmärke du ska gå mot och börja gå! När du kommer dit, ta fram kompassen igen och ta ut ett nytt riktmärke. Kom ihåg att om du går lite fel hela tiden blir det mycket fel om du går långt, så var noga!

Tänk också på att mobiltelefoner, elledningar och annat gör att kompassnålen får fnatt. Tänk på att hålla sånt borta från kompassen när du ska ta ut riktningen!

Öva på att ta ut riktningen på ställen du känner till, så att du vet om det blir rätt eller fel.

Du kan också öva genom att gå en liten bit bort från en stor Stig och navigera tillbaka till stigen. Kom ihåg, ju mer du övar när du är på ett känt område och i lugn och trygg miljö – desto tryggare kommer du vara när du faktiskt behöver det!

Att lära sig navigera med karta och kompass öppnar också upp ännu fler möjligheter till äventyr.

Att gå utanför redan trampade stigar och hitta nya fina ställen att upptäcka. Tänk bara på att aldrig ge dig ut om du inte känner sig säker. Du ska alltid packa med dig kläder för sämre väder, något att äta och en första förbandslåda.

Om du ger dig ut utanför mobiltäckning kan det också vara bra med satellittelefon eller något annat för att kunna skapa kontakt om du trots allt går vilse, eller skadar dig.

Vill du lära dig mer om att navigera med karta och kompass?

Silva vill hjälpa fler att öka sina kunskaper om att vistas i naturen och navigera själva. Därför har de lanserat en kompasskola med mer information om hur man navigerar och vad som är bra att tänka på. Där hittar du mer kunskap för att fylla på innan du ger dig ut!

Se filmen: Så här navigerar du – enkelt som 1-2-3

Kom ihåg att testa alla dina kunskaper innan du ger dig ut, som jag skrev i början – karta och kompass gör ingenting om du inte vet hur du använder dom!

Att lära sig hur man använder dessa två verktyg är bra, även om man inte har ambitionen att ge sig ut på stora äventyr. För ju mer du kan, desto tryggare blir du och desto roligare kommer du att ha!

Jag önskar dig många härliga träningstillfällen och storslagna turer!

Brända våfflor

Bränd. Fan också. Erik tittar med frågande min på den brända våfflan i järnet och sen på mig. ”Jag tror inte jag vill ha just den där våfflan mamma..” Jag skrapar ur den brända smeten och kastar den åt hundarna. Smörjer järnet med mer smör. Häller på mer smet. In i elden igen.

Precis när jag satt in våffeljärnet i elden igen hör jag att Elsa skriker. Jag lägger järnet i elden och plumsar i djupsnön till vagnen som står på skoterspåret en bit bort. Jag öppnar lager på lager av dragkedjor för att kunna amma Elsa. Erik leker med Sky i snön och väntar, ändå ganska tålmodigt, på att få sin obrända våffla med mycket sylt. Skir gnäller högt som bara en husky kan och hoppas nog att jag ska bränna en till.

Efter en stund har Elsa ätit färdigt och jag bäddar ner henne i vagnen mitt ute på isen igen. Jag tar några klumpiga steg tillbaka upp genom den djupa snön och nästan sliter ut våffeljärnet ur elden. Bränd. Igen.. fan också.

Hur ofta låter du bli att göra något för att det känns krångligt, svårt eller omständigt?

För att du inte riktigt är peppad eller för att de i din omgivning inte är så peppade som du skulle vilja? Jag vet att jag ibland låter det komma i vägen för en utflykt eller resa. Att det känns så.. mycket bara.

Det som ser så harmoniskt ut på bilder på Instagram är nästan alltid, i verkligheten, mer eller mindre kaos. Vi brukar alltid säga att vi är som en cirkus när vi är ute. Hundar som drar och skäller. Barn som springer överallt. Packning till tusen. Jag alltid något klumpig och förvirrad. Markus som glömt att packa ner något som jag tycker är extremt viktigt. Suckarna. Svordomarna. Det är helt enkelt alltid.. mycket.

Men hur obekvämt det än må vara att ta sig ut. Hur mycket suckar, gnäll, tjat och stresspåslag vi än går igenom – infinner sig alltid ett lugn till slut. När alla fått mat i sig. När hundarna fått springa av sig. När kaffet är kokt och uppdrucket. Då är det som att vi landar. Andas lite djupare. Ler lite mer. Pratar om andra saker och njuter av varandras sällskap lite mer.

Och hur det än var på väg dit, vet jag att det alltid, alltid är värt det. För när vi väl kommer hem är vi alla mycket nöjdare, gladare och mer närvarande än vi var innan.

Roadtrip med barn – mina bästa tips

Är du lite sugen på en roadtrip med barn, men blir kallsvettig bara av att tänka på att åka bil länge? Vi har gjort några roadtrips med Erik under hans fem år i livet. Jag har kört ensam genom hela Sverige med honom, vi har varit till Lofoten ett par gånger och varit på bilsemester i Norge. Jag älskar friheten i att ha egen bil och kunna stanna var och när man vill.

Corona har gjort att fler svenskar planerar en semester i Sverige i sommar och många planerar en bilsemester. Men att vara på roadtrip med barn är inte alltid helt enkelt. Ett par öron orkar bara höra ”är vi framme snart” ett visst antal gånger innan man vill stanna och ge upp. Men jag har några tips som kanske kan göra en roadtrip med barn lite lättare, och roligare för alla! 

 

1. Gör hela resan till ett äventyr, inte bara destinationerna!

Vi vuxna har en tendens att tänka att målet är det viktiga, var vi ska stanna och hur det ser ut där. Helst ska det vara ett PERFEKT ställe. Du vet, fin utsikt, något att göra på plats, gärna ett ställe som ’andra gillar’ så vi vet att det är ’rätt’ och kanske att tillgång till toalett och möjlighet att handla mat kan vara bra också. Men om vi bara fokuserar på var vi är på väg och att det ska vara Perfekt – missar vi den stora tjusningen med att vara på roadtrip med barn.

När vi körde genom Sverige när Erik var liten hittade vi den här fina badplatsen längs vägen. Jag körde först förbi, men vände sedan och körde tillbaka. Vi stannade här länge och det var typ den mysigaste kvällen. Helt oplanerat.

För barnen är nämligen destinationen rätt ointressant. För dom är upplevelserna ni har tillsammans under tiden viktigare och det minsta lilla kan vara nog. Att stanna och leka på en lekplats man passerar, ta en promenad i en skog eller spontant stanna svänga in och reka en strand när ni ser en badplats-skylt.

De små upplevelserna längs vägen är ofta det som vi minns mest efteråt. Att ha handduk, badkläder och torra kläder lätt tillgängligt är också ett plus! Det blir roligare för alla om vi inte tänker ”nej men inte nu, för det är så krångligt att ta fram ….”

Att stanna på en parkeringsplats och leka med stenar och springa runt en stund kan göra stor skillnad för bil-trötta barn.

 

2. Planera dagen tillsammans

Vi brukar alltid kolla på kartan tillsammans på morgonen och sen komma överens om hur länge vi ska köra innan vi stannar. Erik har noll tidsuppfattning, precis som de flesta femåringar, men har vi sagt att vi kör i två timmar så går det nästan alltid bra att köra just två timmar.

Vi brukar också kolla sträckan vi körde dagen innan, var vi stannade och så kolla efter roliga ställen att stanna på under dagen. Jag brukar också fråga honom om vad han har för förväntningar på dagen, vad han vill att vi ska göra för att det ska bli en bra dag. Oftast är det enkla grejer som att stanna vid havet (i Norge är det alltid samma), köpa glass, ta en promenad i en skog eller något annat som vi lätt gör.

När jag vet vad han förväntar sig är det lättare att göra så att han får en bra dag – vilket underlättar för oss vuxna också eftersom han är nöjd = vi är nöjda. Ni vet hur det är.

Jag tror att vi vuxna ofta kör på vårt eget race, utan att inkludera barnen i planeringen och så blir de griniga för de vet inte alls vad som händer eller var vi ska. När de blir griniga blir vi less och tycker att allt är jobbigt. Men om vi pratar om planerna tillsammans är alla med på noterna och det blir lättare att ha en bra dag!

Att stanna vid havet och fiska är alltid favorit i Norge. Oftast vill han inte hålla på så länge, så det är en liten insats men gör hela hans dag! 

 

3. Packa bilen med eftertanke

När vi åker på bilsemester eller roadtrip gör vi det oftast med planen att tälta längs vägen, speciellt i Norge är det vår absoluta favorit. När man åker på bilsemester är det mycket saker som ska med, men att måsta packa ut och om hela tiden när man behöver något är inte speciellt kul. Därför hjälper det att tänka till när man packar! Det som behövs under dagen längst ut, det ni behöver för övernattning längst in.

4. Packa i plastbackar med lock

Då är det lätt att se vad som är i lådan och på så sätt ta rätt låda direkt. Det är också lätt att packa ur bilen om man behöver något längst in. Dessutom kan backarna fungera som avlastningsyta vid fika samt kan ställas utanför bilen en stund även om det regnar utan att innehållet blir blött.

Fika i bilen är en favorit. Här uppkrupen i bagaget med filtar och liggunderlag. Ja, det blev yoghurt på filtarna men vem bryr sig? Han var nöjd, jag var nöjd. All good! 

5. Ha alltid dagens mat och fika färdigpackat i en ryggsäck.

Om det blir akut mat-kris eller om ni hittar ett perfekt ställe för lunch kan ni bara ta den färdigpackade ryggsäcken och kliva ut ur bilen. Inget ”vänta, jag ska bara fixa ditt och datt”. Det är värt att lägga några minuter extra på att förbereda det på morgonen.

Som sagt är det också guld värt att ha badkläder, handdukar och torra kläder lätt tillgängligt så att spontana bad alltid är lätta att genomföra! Blöta handdukar torkar väldigt fort hängandes över sätet på en varm bil, just saying.

 

6. Var öppen för förändringar och nya planer

Det här låter kanske för enkelt för att ens klassas som ett tips men jag tycker att jag ofta märker att folk är så inställda på ”hur det skulle vara” att man missar det fina i det som faktiskt är. De allra bästa dagarna är ofta de där tiden bara går. När man inte planerat in i minsta detalj vad man ska göra eller har tider att passa. När dagen bara flyter på och man tar allting som det kommer. Med barn vet man att ingenting blir som man planerat, så det är lika att vara inställd på det från början och se tjusningen i det.

Om vi har en tydlig vision och förväntning på varje dag och planerar därefter finns det inte utrymme för att uppskatta det där spontana och oväntade.

En sån här fin dag kan man gärna stanna länge på samma ställe. Här i Lofoten för ett par somrar sedan. 

 

7. Prata om vad som är viktigast för er alla under semestern

Är det att hinna bocka av vissa specifika platser och se så mycket som möjligt eller är det att ni har fina dagar tillsammans med mycket tid för att leka?

Om vi ska vara borta tio dagar kanske vi har en eller två nätter ’bokade’ i mitten – resten får vara oplanerade. Då har vi ett mål, men har massa tid att göra det vi känner för. Ta en annan väg, åka till det där museet som vi hört talas om eller spendera en heldag på stranden om det är fint väder. Att veta redan innan vad alla tycker är viktigt och vad alla ser fram emot gör förutsättningar bättre!

Glass, glass, glass och mera glass! Här på toppen av Narvikfjellet. Jag tror att det finns något ordspråk som lyder ”Det kan aldrig bli för mycket glass till ett barn på bilsemester”.. inte? Det borde åtminstone finnas ett sådant ordspråk!

 

8. Planera underhållning i bilen.

Ja, jag vet inte hur ni underhåller era barn i bilen men vi kör Ipad. Och billekar, sten-sax-påse, gissa-vem-jag-tänker-på och en massa annat. Ipad funkar oftast ungefär 1,5 timme, sen är han less. I Norge funkar den nästan inte alls eftersom vägarna är krokiga och han lätt mår illa.

En målarbok med kritor, något att äta på, en surfplatta och några leksaker som går att leka med när man sitter still i en bil är bra grejer. Och glöm inte hörlurar till surfplattan, vad du än gör. Hörlurar innebär att du slipper höra Paw Patrol på högsta volym hela vägen och istället kan plugga in egna hörlurar och lyssna en ljudbok eller bra musik. Win, win win!! 

Barn älskar kanske inte samma saker som oss. Att gå på långa vandringar till exempel. Men att ta liften upp, käka glass och hoppa runt på stenar i all evighet går bra. Man får helt enkelt anpassa sig.

9. Ha med alternativa sovgrejer

Alla åker kanske inte på roadtrip med målet att tälta varje natt. Men att ha med sovsäckar, liggunderlag och ett tält, även om man tänkt sova på hotell, är ingen dum idé. Dels ger det extra mycket frihet att välja var ni stannar, dels är det extra lätt att göra roliga stopp. Jag vet inte om det finns något barn som inte gillar tanken på att få stanna bilen, fälla ner sätet och lägga sig och sova?! Kanske inte en hel natt, men kanske ett par timmars stopp när det inte finns något annat. Du kan läsa, vila hjärnan och barnet/barnen kan leka/vila och kanske sova en stund.

Har ni inte plats för hela packningen kan ett täcke och en kudde räcka. Att bädda ner barnen i något de tycker är mysigt och förknippar med att sova kan vara ett perfekt sätt att få dom att göra just det, somna.

Vackra tältplatser är en fördel i Norge speciellt. Den här var fin, men inte så praktisk. För mitt i natten när tidvattnet kom var vi tvungna att flytta tältet för att inte hamna i fjorden… Meen, man lär sig av sina misstag! 

 

10. Slappna av och njut!

Om du ofta tittar på andra som är på semester och tänker att ”dom verkar ha det så lätt och avslappnat, jag vill också ha det så”, men istället känner att ingenting blir som det var tänkt. Slappna av. Ta ett djupt andetag och sänk axlarna. Det är inte så farligt om inget blir som planerat. Om barnen får fläckar på kläderna, bilen är en enda röra och allt tar mer tid än ni hade tänkt er.

Återigen, att vara fäst vid en tanke om den ’perfekta semestern’ gör ofta att vi inte uppskattar vår semester lika mycket. För att inget blir så som det var tänkt. När det egentligen var bra hela tiden. Så ta det lugnt, och njut! 

Spontana tältplatser… 

Fikapauser kan också betyda en liten stund att ta fram datorn. Här åkte vi mitt i en jobbvecka så jag jobbade lite emellanåt medan Erik roade sig med att kasta sten eller något annat kul.

Fiske vid en bro längs vägen. Man har alltid tid för ett extra stopp, en stunds fiske och en promenad. Glöm inte det!

Du kanske också vill läsa 

Det var mina enkla men ack så viktiga tips! Har du andra tips som är bra? Skriv i kommentarerna så fyller vi på med fler bra grejer! ☺️

Klä dig rätt för vinterlöpning

Vill du ut och springa under vintern men vet inte hur du ska klä dig rätt för vinterlöpning? Gällivare ligger tio mil norr om polcirkeln, här har vi haft snö sedan sista september i år och den smälter nog inte förrän i maj. Att springa när det är snö och kallt ute är inte direkt något man kan undvika när man bor här, åtminstone inte om man gillar att springa utomhus. Därför har det har blivit en hel del löprundor i kallgrader och djupsnö genom åren.

Varje gång jag lägger upp något om det på Instagram får jag frågor om vad jag har på mig när jag springer ute när det är kallt. Och även om jag är långt ifrån någon expert har jag hittat vad som funkar för mig.

Därför delar jag med mig av mina bästa tips på hur du klär dig för att slippa frysa under vinterns löprundor!

Att klä sig rätt på överkroppen

Närmast kroppen – Underställströja i ullmix

Ull närmast kroppen är alltid rätt! Jag har alltid på mig en underställs tröja i ullmix, ca 60% ull. De jag oftast använder kommer från Peak Performance och är flera år gamla men ser fortfarande ut som nya. De är tunna men varma och har hittills Aldrig luktat illa, oavsett hur många löprundor de varit med på.

Jag tycker underställ i syntet nästan alltid luktar illa, hur lite man än svettas, därför går det bort. Och underställ i 100% ull blir tunga och luktar lätt blöt hund. Så en mix funkar bäst, tycker jag.

Mellanlager – om det är kallare än ca -10°c

Om det är varmare än minus tio tycker jag att det räcker med första underställströjan och vindjacka. Men om det är kallare brukar jag ta på mig ett mellanlager. Är det precis under räcker det med en träningströja med borstad insida eller en tunnare långärmad. Börjar det närma sig minus femton brukar jag ha ett tjockare underställ (mer ull!) eller en tunn fleecetröja. Är det närmare -20 tar jag på mig ett tunt förstärkningsplagg i dun eller en tjockare ulltröja.

Tredje lager – En jacka som stoppar vinden

Längst ut har jag nästan alltid samma – min löparjacka från KariTraa. Den har jag sommar som vinter och varierar bara vad jag har under. Jag köpte den i en stor storlek för att kunna få in fler tröjor under om det är kallt. Den stoppar vinden fram på bröstkorgen och vädrar över armar och baksida. Jag tycker att jag håller mig varm, utan att bli för varm.

Dessutom har den huva, vilket jag älskar. Är det riktigt kallt drar jag huvan över mössan och hörlurarna och slipper på så sätt att vinden letar sig in i nacken. Det här är inte ett sponsrat inlägg, men av alla löparjackor jag haft är det här den jag gillat bäst. Den är dessutom snygg och har inte heller börjat lukta – någonsin. Det gillas!

Världens bästa löparjacka? Kanske. Den heter Tove och är från Karitraa. Och nej, det här är inte ett sponsrat inlägg, bara ren och skär prylkärlek.

Klä dig rätt på benen 

Vinterlöpartights med borstad insida

Det finns många varianter av vintertights. Jag har haft ett par från Blacc i flera år som funkat helt perfekt ner till -10 grader ungefär.  Kallare än så har det blivit för kallt om låren. Då har jag antingen tagit på ett par underställsbyxor i samma ullmix som tröjan, eller dragit på ett par vindbyxor.

Jag har nyss införskaffat ett par tights från Salomon med vindstopper på låren som är helt underbara. Har man ett par längdtights funkar det lika bra. Det blir helt enkelt inte lika kallt om benen när vinden inte tränger genom tyget. Väl värt att investera i om man tänker springa mer än ett par rundor varje vinter!

Jag har hittills sprungit med dem i ner till -17 grader och det funkade fint för mig. Kallare än så hade jag nog tagit på ett par dunshorts eller satt underställ under.

”Markus, kan du ta en bild på mig så man ser vad jag har på mig?” Just hemkommen efter ett par kilometer i nysnön. Man ser förvisso inte så bra vad jag har på mig, men jag ser åtminstone lite glad ut!  

På fötterna

Närmast foten – Ullsockar med högre skaft

Samma sak gäller här som på resten av kroppen – ull närmast huden. Det finns massor av strumpor i olika modeller, vilken du ska ha beror på dina fötter och vad du föredrar – men se till att det är ull. Jag använder ullsockar när jag springer både sommar och vinter, helt enkelt för att mina fötter mår bäst då.

Även om foten blir blöt värmer ullen. Dessutom får jag aldrig skavsår längre sen jag börjat med det. När man springer vintertid är det skönt att ha högre ullsockar som går upp en bit under tightsen. Jag har flera par från Ulvang och Seger.

Trailskor – Sommar som vinter

Jag springer i samma löparskor året om. Jag har bara ett par åt gången och använder dom jag har till allt. Det är ingen uttänkt strategi. Det har bara blivit så för att jag älskar dom jag har och har helt enkelt inte sett något behov av flera olika skor. Jag är inne på mitt tredje par trailskor från Salomon nu och jag älskar dom. Jag har sprungit med dom i fjällen sommartid såväl som på asfalt, leriga skogsstigar och i djupsnö. Alla de modeller jag prövat har haft bra grepp på halkiga vintervägar och funkat fint i djupsnön.

Ingen av de skor jag haft är vattentäta, och det är perfekt.

Springer man i snö (eller i fjällen sommartid för den delen) får man ändå in vatten i skorna när man springer i djup snö eller vadar över bäckar etc. Det är liksom oundvikligt. Men med ullsockar i skorna trampar man snabbt ut vattnet och foten håller sig varm trots att den är blöt. Sen får man ställa skor och sockar att torka när man kommer in igen. Eftersom skorna inte är vattentäta luftar dom ordentligt, därför känns fötterna ofta fräscha trots att man har haft blöta skor hela dagen.

Mina välanvända Speedcross 4 som fick kasseras strax efter vår fjälltur i Padjelanta eftersom det i princip var mer hål i dom än tyg. Supersköna skor som funkat lika bra sommar som vinter. På bilden har jag varit på utedasset och har en plastpåse i skon för att inte blöta ner mina torra strumpor som jag bytte till när vi kom fram till stugan. 

 

Obs! Det är viktigt att komma ihåg att här uppe har vi mycket snö, inte blankis. Så om man springer där det mest troligt är is är det kanske värt att kolla efter skor med dubbar.

Springa längs skoterspår i nysnö är tungt, men så underbart. Som att springa i en vintersaga.

 

Accessoarerna – Varma med andningsförmåga

Glöm inte en bra mössa som värmer utan att bli för tät. Jag använder en tunn mössa från Houdini. En buff eller halsduk att dra upp ordentligt är skönt. Jag bekymras inte alls av kall luft när jag springer och har därför aldrig prövat någon andningsmask. Kanske borde man ha det när det är riktigt kallt, jag vet inte. Man får helt enkelt pröva sig fram!

Bra vantar är också viktigt. Jag har ett par handskar från Hestra som egentligen är tänkta som innerhandskar, men de funkar utmärkt. Förut sprang jag med mina tjockare längdskidshandskar när det var riktigt kallt, men sen tappade jag bort dom och jag har helt enkelt inte kommit mig för att köpa några nya..

Sista tipset – krångla inte till det för mycket. Ut och njut av kylan och snön bara!

Jag är som sagt inget proffs på vinterlöpning, men efter alla mina rundor under vinterhalvåret är det här vad jag kommit fram till funkar för mig. Jag gillar att löpning är enkelt och att man behöver inte så mycket för att komma ut. Men såklart finns det massor av prylar att nörda ner sig i – om man vill.

Man kan ha hundra olika löparskor med olika egenskaper, massor av utrustning och prylar för olika turer, men det behöver inte vara så komplicerat. Testa dig fram till vad som funkar för dig och tänk inte att det måste vara ”rätt” grejer. Om det funkar för dig – så är det rätt grejer.

Det viktigaste är att man tar sig ut.

För när man väl är där ute i snön och tystnaden så är det helt underbart. Jag tycker att det är så underbart att jag bestämt mig för att springa Höga Kusten Winter Trail den 22 februari. Det blir tjugofem kilometer löpning i vinterlandskap, över Skulufjället. Den utmaningen är vad som motiverar mig att ta mig ut just nu. Är du också sugen att utmana dig? Hör av dig så kan vi peppa varandra!

 

Har du fler tips eller frågor? Skriv en kommentar så kan vi hjälpas åt att fylla på kunskapsbanken och peppa fler att hitta glädjen i vinterlöpning! 😊♡

Perfekt vandring med barn – Akka Fjällstuga längs Padjelantaleden

Sista veckan i juli packade vi ryggsäcken och gav oss ut på sommarens första och enda fjällvandring. Det var jag och Erik tillsammans med farmor Agneta, Faster Charlotte, Robin och Filippa. Efter att ha överlagt ett tag om var vi skulle bege oss föll valet till slut på Akka Fjällstuga längs med Padjelantaleden. En perfekt vandring med barn! Lätt tillgängligt och kort vandring – utan att behöva tumma på viktiga ingredienser som magiska vyer och riktig fjällkänsla.

Akka Fjällstuga, eller Akka stugorna som de också kallas, drivs av Svenska Turistföreningen.

Stugan ligger två kilometer från hamnen i Änonjalme där båten från Ritsem lägger till. Perfekt sträcka för en tredagarstur!

Att ta sig till Ritsem via vägen västerut

Ritsem ligger ungefär 18 mil från Gällivare längs vägen västerut som den kallas i folkmun. Från Gällivare kör man längs E45 mot Porjus och svänger sedan av mot Stora Sjöfallet, in på länsväg BD827. Det här kan vara en av Sveriges absolut vackraste vägar med mäktiga fjäll på båda sidor. Jag brukar alltid tänka att den här dalen måste ha varit enastående innan vattenkraften och således även vägen, byggdes. Men ännu fascineras man av storheten.

Vi körde bil från Gällivare och lämnade stan vid halv åtta på morgonen för att ha gott om tid. Vi stannade en stund i Stora Sjöfallet på vägen och blev även tvungna att göra ett kräk-stopp eftersom Erik blev åksjuk i bilen. Precis när båten var på väg att lägga ut från kajen kom vi nerhasande för backen med påsar i händerna och väskorna på sned. Det blir lätt så när man inte ska gå långt och inte vara borta så länge – man packar slarvigt. Vi var iallafall glada att vi trots allt hann med båten som gick klockan elva.

Erik hade redan dagen innan vi åkte kommit på att han ville måla en teckning till båtkaptenen. Så när vi kom ombord på båten gick han fram och lämnade den. Kaptenen blev glad och förvånad, han hade aldrig fått en teckning förut. Han var från Göteborg och Erik satt en bra stund och pratade med honom. Teckningen var som ett sjökort och fick en hedersplats.

Med nattåget från Stockholm

Rent praktiskt kan man faktiskt ta nattåget på torsdag kväll från Stockholm och sen vara vid Akka Fjällstuga på fredag eftermiddag. En perfekt helgtur med små barn, eller varför inte en lite längre weekend.

Till Gällivare kan man ta nattåget från Stockholm eller flyga upp från Arlanda. Under sommaren går det buss från Gällivare till Ritsem, linje 93. Tidtabellen brukar ofta passa in så att man hinner från tåget till bussen och sedan även med båten, men bussturen tar sin tid eftersom den gör ett längre stopp i Stora Sjöfallet och vägen bitvis är riktigt dålig.

Spännande att se vart vi är på väg. Här ungefär halvvägs över mot Änonjalme.

 

Akka Fjällstuga ligger ungefär två kilometers vandring från Änonjalme längs Padjelantaleden

Efter ungefär 40 minuters båtfärd över Akkajaure är man framme i hamnen i Änonjalme. Efter en brant uppförsbacke från båten är stigen lätt att vandra. Nästan hela vägen har man fjället Akka rakt framför sig, en utsikt som är helt magisk. Vi plockade hjortron längs vägen och vips så var vi framme. Stugorna ligger fint till med fantastisk utsikt över Akka. Stugvärden berättade att det hade varit halvfullt de senaste nätterna och att barnfamiljer brukar få vara i den bortre stugan, ”så dom kan springa runt utan att störa någon”.

Att sova i fjällstugorna är praktiskt eftersom man inte behöver packa så mycket och också är mer skyddad från väder och vind. Hade vädret varit osäkert hade vi nog valt stuga istället för tält, men nu lovade väderleksrapporten tjugo grader och sol alla våra tre dagar.

Eftersom vi skulle tälta gick vi förbi stugan ett par hundra meter och hittade en fin plats intill en lite större men väldigt lugn jokk. Att slå upp tältet och göra det mysigt är en av Eriks favoritgrejer med att tälta. Han vill helst vara inne i tältet och ta emot liggunderlag och sovsäckar så att han kan bädda som han vill ha det. När allting är utbäddat brukar vi lägga oss ner en stund och mysa. Lyssna på naturen och njuta av att vara framme.

Längs stigen mot Akkastugorna från Änonjalme. Som att gå i en tavla.

Erik bar sin egen ryggsäck hela vägen. I den hade han sitt eget fika och en regnjacka.

Dagstur till Vuojatädno – fyra kilometer tur och retur

Vi hade bestämt oss för att stanna två nätter vid Akkastugorna, först hade vi en tanke om att gå vidare efter första natten och tälta längre bort. Men när vi vaknade upp på morgonen ångrade vi oss. Tälten fick stå kvar och vi packade ihop varsin ryggsäck med lite fika och förstärkningsplagg och gick på dagstur. Vi följde Padjelantaleden ytterligare cirka två kilometer söderut, till Vuojatädno.

Vuojatädno var vild och vacker som vanligt. Vi gick över bron och upp för backen på andra sidan. Just ovanför backen stannade vi, med Akka just framför oss. Här fikade vi, vilade och plockade massor av hjortron.

Att hålla motivationen uppe när man vandrar med barn

För att Erik skulle hålla motivationen uppe samlade vi energiprickar längs vägen. Det är de målade prickarna på stenarna utmed leden. Att leta efter och ta såna gör allting mycket roligare – det blir som ett spel. Vi brukar också leka ”inte nudda mark” och balansera på stenar eller göra hinderbanor där det hänger grenar och växtlighet över stigen.

På bron över Vuojatädno ungefär fyra kilometer från Akka Fjällstuga.

Här fanns det massor med hjortron. Vi plockade två muggar fulla som vi delade på till efterrätt.

Både Erik och Filippa lade sig ner och vilade en liten stund efter att vi hade ätit. Erik fick låna min jacka som ’sovsäck’. Jag tror inte någon av dom somnade, men de låg där en bra stund och vilade iallafall. 

Det är sällan de längsta avstånden eller den största prestationen som ger de finaste minnena.

Totalt gick vi ungefär sju kilometer om dagen under våra tre dagar här vid Akkastugorna. Vi tältade på samma plats båda nätterna och gjorde inget avancerat alls. Ändå hann vi både se fantastiska vyer, upptäcka massa nya saker och få minnen för livet. Bara det att man lagar mat ute, får pyssla lite för att hämta vatten, borsta tänder och gå på toa. Det är som att man skalar av livet och blir mer närvarande och tacksam för allt man annars har.

Fakta om Akka Fjällstuga

Ta sig hit: Med bil eller buss från Gällivare till Ritsem. Kör du bil följer du E45 MOT Porjus och svänger sedan in på väg BD827. Från vägskälet är det ca 15 mil till Ritsem. Med buss är det linje 93 med Norrbottens Länstrafik.

Från Ritsem tar man STFs båt över Akkajaure till Änonjalme. Båttidtabell och priser hittar du på STFs hemsida. Båtresan till Akka tar ca 40 minuter, men hemresan kan ta betydligt längre tid beroende på vilken båt man tar. Två av fyra turer går nämligen förbi Vaisaluokta innan den går tillbaka till Ritsem. Du hittar aktuella båttider här.

Vandringen: Änonjalme – Akka stugorna 2 kilometer. Akka stugorna – bron över Vuojatädno 2 kilometer. Enkel vandring på fina stigar med väldigt lite stigning.

Akka stugorna: Två stugor med totalt ca trettio bäddar. Här finns också utedass, bastu och en liten shop där man kan köpa godis, lite mat och andra nödvändiga saker. Intill stugorna finns det några tältplatser. Det går inte att boka plats i fjällstugorna men man kan betala sina nätter i förväg.

Att tänka på:

Erik satt ute tidigt på morgonen med fammo medan jag låg kvar i tält och tittade på dom och bara njöt. Så oerhört mysigt. 

Ett krokigt träd kan vara en fantastisk lekplats. Här var det vardagsrum, brandstation och allt möjligt annat.

Även om det var varmt på dagarna var nätterna och morgnarna kalla. Dunjacka, mössa och vantar är alltid en bra idé i svenska fjällen.

Att spana efter fiskar som vakar var en favoritsysselsättning. 

Det är perfekt att fjällvandra med barn längs Padjelantaleden.

Vill du komma ut med barnen i fjällen men vet inte var du ska börja eller vart du ska åka? Då rekommenderar jag verkligen den här turen l längs Padjelantaleden. Det är lätt att ta sig hit och vyerna är magiska utan att vandringen är svår. Vill ni slippa kånka med sovsäckar och tält sover ni i fjällstugan. Allt man behöver ha med då är egentligen reselakan (utöver kläder, hygienartiklar och mat alltså).

Förra sommaren sprang vi Padjelantaleden från Änonjalme till Staloluokta och flög sedan helikopter tillbaka. Hela stigen är lätt att vandra och med något mindre folk än många andra leder. Dessutom är stugorna fina och vyerna fantastiska längs hela sträckan. Den rekommenderar jag också, för såväl vuxna som barn!

Jag återkommer till det varje gång jag är ute i fjällen – det är verkligen inte avstånden eller ansträngningen jag gillar – det är vad naturen gör med mig.

Hur lugn jag blir när jag är ute. Hur fokuserad jag blir på det som sker just i stunden. Att få visa Erik en massa nya saker och få se världen genom hans ögon. Vi har säkert gjort tusen pinn-, gräs- och barkbåtar under de här dagarna. Nöjet ligger verkligen i det enkla.

Hoppas ni får en fin tur! ♡

En paus på fjället

Ibland behöver man en paus. Idag tog jag en promenad på toppen av Dundret på lunchen i samband med en fotografering. Sen satte jag mig här med ryggen lutad mot en sten. Drack en kopp kaffe. Passade på att ha ett telefonmöte medan jag hade blicken fäst i horisonten och vinden smekte mitt hår.

Jag lade mig ner en stund och kände den solvarma stenen mot min rygg. Strök fingrarna över riset och spenderade ett par minuter med att klä av en liten torkad pinne sin bark. Kliade hundarna bakom örat och svarade på ett mail. Drack en till kopp kaffe. Sen promenerade jag tillbaka till bilen och fortsatte med min dag.

Små pauser som den här ute på fjället är som flera timmars meditation. Att se horisonten för en stund. Känna jorden under fingrarna och vinden i håret. Det gör mig närvarande, fokuserad och stark. Och jag behöver den som mest när jag inte har tid. När hjärnan har fullt upp med att hålla reda på saker. Komma ihåg möten. Svara på mail. Göra listor och beta av arbetsuppgifter.

Att leva livet lite mer hållbart och glädjefyllt är ingen lätt grej. Man måste hela tiden ta medvetna beslut och vara uppmärksam. Det är så lätt att halka in i jobba-äta-sova fällan. Att prestera. Alltid prestera mer.

Men livet är så mycket mer än jobb. Än prestation. Ibland måste man bara få vara. Hämta andan en stund. Lugna ner tankarna. Tona ner bruset så man hittar tillbaka till sig själv och hör vad man faktiskt tänker.

Idag gjorde jag det här. När gjorde du det senast? 

cyklist på elcykel i bad gastein österrike

Cykla elcykel i Bad Gastein Österrike

Resan gjordes i samarbete med STS Alpresor och Österrikes Turistbyrå.

Jag har redan skrivit om hur Österrike tog andan ur mig på en gång. De höga bergen, dramatiska dalarna, gröna ängarna, djuren och de enorma träden högt uppe på bergssidorna. Den första dagen i Bad Gastein följde jag med STS Alpresor ut och cyklade elcykel, ett perfekt sätt att få se mycket av destinationen på kort tid. Vi cyklade totalt ungefär 35 kilometer under de timmar vi var ute, och då avvek jag och Hanna ändå lite innan resten av gruppen.

Vi cyklade genom vackra dalar, upp på berg, förbi vattenfall och bondgårdar och pausade på en fin Alpen hutte för lunch. Fördelen med att cykla elcykel är såklart att det aldrig blir riktigt tungt, trots att man cyklar brant uppför. Det är något som kommer väl till pass i alperna! Vi började vår cykeltur med att cykla längs med Kaiserin-Elisabeth-Promenade från Bad Gastein till Böckstein. En vacker promenadväg som går längs med vattnet, förbi gårdar och storslagna ängar.

guide sts alpresor i bad gastein

Bad Gastein – Böckstein – Prossau

Det tog oss inte lång stund att cykla hela vägen till Böckstein, vi stannade till vid en vacker kyrka och fortsatte sedan längs med vägen tillbaka mot Bad Gastein. Vi cyklade sedan upp en liten bit på Graukogel, ett av bergen som omger byn. Trots att uppförsbackarna var både branta och långa gick det både fort och lätt uppför, allt tack vare elmotorn som driver på när man trampar. Man väljer själv hur mycket hjälp man vill ha av motorn och på högsta nivån känns det som att trampa i nedförsbacke fast man är på väg uppåt. Oerhört tacksamt!

Vi stannade till en bit upp på berget och njöt av utsikten. Från utsiktspunkten såg man ut över hela Gasteinerdalen. Verkligen drömmiga vyer så långt ögat kunde nå. Efter det cyklade vi ner igen och fortsatte vår tur in i dalen bakom Graukogel, målet var inställt på restaurangen Alpenhaus Prossau vid dalens slut.

Cykling längs med Kaiserin-Elisabeth-Promenade.

Utsiktspunkten en bit upp på Graukogel tog vår guide fram kartan och pekade ut nästa mål och rutten dit.

Utsikt över hela Gasteinerdalen, så oerhört vackert!

Vi cyklade genom ännu en liten alpby, Kötschachtal, och sedan vidare längs en grusväg genom skogar, förbi ängar och längs med en bäck med kristallklart, blått vatten. Vi cyklade i behaglig takt och stannade för att både fylla på vattenflaskor och fota omgivningarna. Dalen är vacker med höga berg nära inpå på båda sidor om oss och vattenfall som letar sig ner längs bergssidorna på flera ställen.

Jag blev positivt överraskad över det faktum att man kunde stanna och fylla på vattenflaskorna i vattendragen även här. Kristallklart och gott vatten direkt från bäcken, en lyx!

Våra nyfunna norska vänner njuter av kallt vatten direkt från bäcken.

Vi åt lunch på Alpenhaus Prossau, längst in i dalen.

Restaurangen är ett klassiskt alphus med vit botten och bruna snickerier. Personalen är klädd i vad som verkar vara den givna serveringsklädseln här i Österrike, nämligen lederhosen. Det beställs charkbrickor och ostbrickor till lunch av de flesta. Själv är jag inte speciellt hungrig utan bestämmer mig för att ta en apfelstrudel med vaniljsås. Vi sitter där en bra stund och pratar, dricker kall öl och äter. Norrmännen i gruppen kommer från södra delarna av Norge, men efter att ha pratat en kort stund inser vi att en av männen har en släktgård inte långt från där min farmor föddes i Nord Norge. Han vet mycket väl var Solli i Signaldalen är, där brukade de promenera förbi på somrarna. Jag konstaterar att världen allt är bra liten ändå.

Ett av många vackra vattenfall.

Charkbrickor, ost och kallskuren mat är vanligt i Österrike. Mycket av det som serveras på både restaurangen i byn och alpen hutten i bergen är lokal-, om inte helt egenproducerat.

Vår guide Linus från STS Alpresor höll stämningen på topp hela dagen.

Jag brukar sällan och aldrig resa i grupp och är nästan aldrig med på guidade turer. Men det var faktiskt riktigt skönt att hänga med STS Alpresors guider den här veckan. Man får veta massor om platserna man passerar och har någon som har koll på läget så man själv kan slappna av och bara vara. Dessutom är det perfekt när man ska upptäcka nya ställen, för det tar ju alltid tid att hitta sina egna favoriter. Att ha guide är som att få en shortcut till några extra guldkorn.

Vill du också cykla elcykel i Bad Gastein?

STS Alpresor har temaresor till Bad Gastein – Bike & Hike week. Tre dagar cykling och två dagar vandring, boende och flyg inkluderat. Enkelt för den som gillar en aktiv semester, men inte känner för att lägga massor av tid på research. Du hittar mer information om deras Bike & Hike week här.

Vill du inte boka en hel charterresa kan du också hyra elcykel på egen hand. Ge dig ut efter någon av de många stigarna och vandringslederna runt om i dalen i egen takt. Du hittar information om olika stigar i nästan alla kartor du kan få tag i och du kan till exempel hyra cykel här.

 

Resan gjordes i samarbete med STS Alpresor och Österrikiska Turistbyrån. Alla tankar, åsikter och upplevelser är helt och hållet mina egna. Gänget på både STS Alpresor och Österrikiska Turistbyrån var fantastiska, så jag rekommenderar dom varmt och direkt från hjärtat!

Österrike och Bad Gastein – kärlek vid första ögonkastet

En resa i samarbete med Österrikiska Turistbyrån och STS Alpresor.

Benen är trötta, huden solsvedd och hjärtat är glatt. Jag har precis kommit tillbaka efter en fyra dagars vistelse i den vackra bergsbyn Bad Gastein i Österrike. Jag har sett mer berg och vandrat fler höjdmeter än jag gjort på många år. Den ena vyn vackrare än den andra. Det var precis så som man sett film från alperna. Gröna ängar, pittoreska hus, höga berg och vackra blommor. Fast det var ännu vackrare än jag hade kunnat föreställa mig.

Utsikten från mitt hotellrum på morgonen.

Jag kom fram på tisdag eftermiddag. Inbjuden av STS Alpresor och Österrikiska Turistbyrån.

Hotell Eden Rock låg mitt i byn, med fantastisk utsikt och en brant backe upp till restaurangen där vi ses för middag. Hanna, som jobbar på STS, möter upp oss och vi äter en femrättersmeny på ett av deras hotell. Jag är lite nervös först. Det här är min första pressresa och jag vill göra ett gott intryck. Hanna är avslappnad och genuin och efter ett tag känner jag mig lugnare. Vi pratar om allt och inget, hamnar snabbt på djupet i samtalen. Precis så som jag gillar det. Jag känner mig upprymd och lugn på samma gång. Bra människor, det är det viktigaste när man ska jobba med någon. Att det är genuina människor.

Jag hinner med en kort springtur efter middagen. Fast det blir inte mycket springande eftersom allting är så himla vackert. Solen som är på väg ner färgar himlen rosa och hela stan badar i det mjuka ljuset. Jag springer förbi gamla hus och kyrkor, med en enastående utsikt över dalen hela tiden framför mig. Jag stannar på en parkering och fotar precis när de sista solstrålarna lämnar dalen. Det höga bergen går från gyllene gula till kallt blåa på några minuter. Jag står där och bara stirrar. Så vackert.

Sen springer jag tillbaka uppför alla backarna till hotellet igen.

När jag kommer tillbaka är jag dödstrött och andas häftigare än någonsin förut. Jag kollar på pulsklockan, tre kilometer. För en sekund tänker jag att min kondition verkligen har blivit dålig på sistone, innan jag minns att byn ligger högt upp. På 1800möh. Det är det som gör att jag flåsar som en galning.

Jag går och lägger mig medan lugnet sänker sig över byn utanför. Trött från resan men spänd av förväntan över dagarna som ska komma. Vi ska cykla elcykel, vandra i bergen och möta upp fler från Turistbyrån för vandring. Jag ser fram emot alltihop.

Jag är glad också. Glad över att jag är här, att jag får chansen. Att det jobb jag lagt ner på bloggen, Instagram och alla texter och bilder de senaste åren faktiskt har lett mig hit. Jag somnar så, med tacksamhet i hjärtat och fåglar som kvittrar stillsamt utanför mitt fönster.

Det kommer fler inlägg om vandring, cykling och mat från Österrike och Bad Gastein snart!

5 tips om löpning för dig som hatar att springa

Hatar du att springa? Då är det här inlägget för dig, 5 tips om löpning för dig som hatar att springa. Kanske intalar du dig själv att löpning minsann inte är något för dig?  Jag fattar precis, för exakt så kände jag. Det var innan jag synade min egen bluff och insåg att jag bara sa så för att jag skulle slippa springa. Det. Var. Så. Jävla. Tungt. Ju. Egentligen avundades jag de som orkade springa, speciellt de som orkade springa långt.

Jag ville också orka springa långt. Ha lite uthållighet och pannben. Så en dag bestämde jag mig för att det fick vara nog. Det var dags att börja springa.

Senast i veckan fick jag meddelande på instagram av en tjej som testat mitt coachade löppass med playlist och var så peppad. Hon hade hatat löpning så länge men plötsligt kändes det roligt, vilken grej. Jag blir så jäkla glad! Jag tror verkligen att de flesta kan börja gilla löpning, men man måste göra det på sitt sätt. Och hitta glädjen i det, så klart.

En bild från en löptur med Träningsfesten-gänget för någon vecka sedan. Jag var oseriös, som alltid när en kamera kommer fram och jag står på fel sida om den.

Det har gått ungefär tre år sedan jag bestämde mig för att börja springa.

Givetvis är det inte alltid jag är peppad att ge mig ut nu heller, men det är faktiskt roligt att springa nästan jämt. Nu springer jag 1-3 gånger i veckan, året runt, nästan alla årets veckor. Jag springer fortfarande inte jätte långt, men betydligt längre än förut. Jag springer inte heller jätte fort, men betydligt fortare än förut. Men det är inte det viktigaste. Det viktigaste är att jag faktiskt har fått mer uthållighet, något jag har nytta av i så mycket annat.

Jag vet att det är många där ute som hatar löpning, precis som jag gjorde.

Så jag har skrivit ner några tips som har hjälpt mig med löpningen, som kanske kan hjälpa dig att komma igång. De här tipsen är från mig till dig, från en som hatat löpning till en annan. Det är kanske ingen raketforskning eller förklarat med fina termer, för såna gillar jag inte heller. De har alltid fått mig att känna mig dum. Jag tänker anta att du känner ungefär samma sak.

Men en sak ska du ha klart för dig. Om jag kan börja gilla löpning, så kan du det också. 

På väg mot en matkontroll under förra årets upplaga av Lundhags Öppet Fjäll. Jag skulle gärna ha sprungit den i år igen men har tyvärr andra saker inplanerade just då. Trots att det är 27 kilometer och 1000 höjdmeter på den kortare sträckan rekommenderar jag den varmt. Så fin bana och massor av mat! 

Mina bästa tips för att komma igång med löpning för dig som hatar att springa

  1. Strunta i att mäta tid eller avstånd. Mät ingenting alls.

Förut när jag sprang var jag besatt av att kontrollera hur långt och hur fort jag hade sprungit. Mitt mål var inget mindre än att springa fortare än vad killarna gjorde på gympan på gymnasiet.. Jag vet, det är jätte löjligt, men ändå sant. Sprang jag inte så långt och fort som jag tänkte att jag BORDE göra, kände jag mig dålig och tappade lusten att fortsätta.

Sen började jag springa utan att mäta alls, och det blev genast roligare. En löprunda är en löprunda, oavsett hur långt eller fort du springer, don’t you think?

 

2. Spring långsammare än du tänker att du vill springa.

Det här låter kanske lite ologiskt, men är oerhört logiskt. De flesta jag pratar med som hatar att springa tar ut sig för fort i början. Det gjorde jag också förut och gör fortfarande ibland när jag är ivrig. Att medvetet hålla nere tempot i början är ett bra sätt att känna lust.

Att faktiskt vilja springa fortare är en härlig känsla. Dessutom hinner kroppen och andningen med, du förbättrar alltså förutsättningarna för dig själv. Du kan alltid öka tempot på slutet om du känner att du har energi kvar. Men kom ihåg, att avsluta ett pass och känna att man ’hade kunnat springa lite till’ är en fantastisk känsla! Låt den få gro lite.

3. Låt inte din hjärna lura dig, scanna kroppen!

Hjärnan är en fiffig sak som har många grundläggande uppgifter för att vi ska fungera. En av de funktionerna är att se till att du alltid FYLLER PÅ med energi, en annan att du aldrig GÖR AV med exakt all energi. Det är därför vi gillar snabb energi som socker och det är därför vi instinktivt vill sluta springa när det blir tungt. (jaja, jag vet att det finns lite mer kring just det här med hjärnan som jag utelämnar, men se det här som propaganda för att komma igång!!)

Det här är någon ur-instinkt som förut sett till att vi alltid haft energireserver för eventuella nödlägen och risksituationer. Men det gör också att hjärnan vill få dig att reagera drastiskt när du blir trött. Jag vet inte hur många gånger jag sprungit upp för en backe och sen känt ”NÄE. NU LÄGGER JAG AV. Jag DÖR JU!!”.

Ta för vana att scanna kroppen när du känner dig trött och tänker ge upp. Hur mår du egentligen? Har du ont någonstans? Hur känns lungorna? Andningen? Får du in luft ordentligt? Min gissning är att det, när du börjar scanna, faktiskt är rätt bra med dig. Då kan du fortsätta. Ta ner tempot lite men ge inte upp. Låt inte hjärnan lura dig.

På springtur längs Padjelantaleden förra sommaren. Definitivt en plats där jag trivs. Jag har skrivit ett utförligt inlägg om känslan längs med leden här. Sådana här äventyr använder jag som motivation för att hålla igång löpningen resten av året! 

4. Spring nånstans där du trivs.

Om du har svårt att komma igång med vardags-löpningen, se till att ta dig iväg för att springa till ett ställe där du trivs. Ett ställe som får dig att må bra och som lockar dig. Kanske är det en vacker skog, ett fint kvarter i stan, en strandpromenad eller ett fjäll? Oavsett var – spring där du mår bra. Att nöta asfalt i tråkiga bostadskvarter kan döda vilken inbiten löparsjäl som helst. Tänk på ett ställe som gör dig nyfiken att upptäcka – och spring där! Då har du hälften av motivationen redan klar. För mig var tillexempel Kungsleden en sådan plats. Och Dundret, alltid Dundret.

 

5. Lyssna på något som hjälper dig framåt

Att springa och lyssna på naturens ljud kan vara fantastiskt, men ibland behövs något mer för att få åtminstone mig att hålla ut när jag springer. Jag har två olika saker jag lyssnar på, beroende på vad jag vill få ut av löprundan. Om jag ska springa länge så lyssnar jag på olika poddar. Skäringer & Mannheimer, Dumma människor och Ted Radio Hour är några av mina favoriter.

När jag istället vill springa fort lyssnar jag på peppande träningsmusik. Jag älskar att hitta nya låtar att springa till, jag samlar alla i en playlist på Spotify som du gärna får pröva. Du hittar min ultimata löparlista på Spotify här, och mina playlists och coachade löparpass här.

6. Krångla inte till det, bara kör!

Jag behöver nya träningskläder först. Jag har inga bra skor. Det är så kallt ute. Jag vet inte var jag ska springa. Det börjar bli så sent. 

Alla de ursäkterna ovan är ursäkter som jag brukar ta till när jag inte vill ut och springa. Men dom är just precis det, ursäkter. Jag vet inte vad du vill i ditt liv, men när jag tänker ett steg länger vill jag inte vara den som alltid kommer med ursäkter. Jag vill leva mitt liv. När vi tänker efter vet vi att man inte behöver nya träningskläder, exakt rätt skor eller en uttänkt plan innan man börjar.

Snöra på dig dina gamla skor, dra på ett par byxor och en tröja och ge dig ut. Anpassa kläder efter väder, men tänk inte att det måste vara ”rätt” kläder. När du har sprungit ett par gånger kommer du veta mycket bättre vad du faktiskt behöver köpa nytt, vad du vill ha på dig och vad du behöver. Ge dig bara ut. Gör det för dig. 

Skir tar paus på gårdagens löprunda längs Lassaspåret. Vackra vyer gör mig alltid på bra humör!

Sen är det ju alltid bra att teama upp sig med en kompis. Risken att man hoppar över passet då är mycket mindre, för då sviker du även någon annan, vilket vi oftast tar hårdare på än när vi sviker oss själva. Det är helt galet, men det får bli ett annat inlägg.

Kör hårt! Kanske du också börjar gilla löpning nu? ♡

Midnattssolens ankomst till Gällivare

I lördags var det dags för midnattssolen att åter göra entré i Gällivare. Även om det varit ljust på nätterna i flera veckor nu är det ändå något speciellt när solen faktiskt aldrig går ner. Jag berättade högtidligt för Erik i lördags att nu, NU är det midnattssol här i en dryg månad framåt. Han tittade på mig med lite lätt sorgsen blick och sa sedan ”Men mamma… Jag vill inte ha ljust på nätterna.”

Update 2020: Den 31 maj får vi midnattssol i Gällivare år 2020.

Igår kväll satt jag uppe rätt länge och pysslade med lite grejer inför sommarens stugbygge. Klockan hade hunnit bli halv ett när jag var på väg i sängen. Jag gick ut på altanen för att ta in hundarna och råkade se att Dundret lyste alldeles rött, färgad av den låga midnattssolen. Jag kunde inte motstå impulsen utan tog kameran i handen, slängde på mig en tröja och hoppade i bilen.

Klockan var ett innan jag var uppe på Dundret för bilen behövde visst tankas. Det var tomt på Dundret så när som på en annan fotograf och en husbil som stod parkerad på toppen. Jag fotade en massa och satt sedan där en stund och bara andades. Världen var alldeles tyst runt om mig och solen var förtrollande. Landskapet skulpteras så vackert när solstrålarna lyser på det rakt från sidan, alldeles från horisonten.

Jag tog inte med mig något stativ så med stora objektivet på var det inte jätte lätt att ta bilder på självutlösare, på den här bilden har kameran glidit ner lite och lämnat mig nästan helt ur fokus och ur bild, men den hade så härligt ljus att jag ändå gillade den. Allt behöver inte vara så perfekt alltid, eller vad tycker du?

Midnattssol i Gällivare från 1 juni – 10 juli

Från och med i lördags håller sig solen ovan horisonten till och med den 10 juli. En dryg månad av bara dagsljus. Många tycker det är jobbigt med ljuset, men jag älskar det. Jag har förvisso svårt att komma i säng, men å andra sidan får jag så mycket energi! Jag vill bara vara ute hela nätterna och fota, ligga i mossan och bara vara.

Besöker du Gällivare under den här tiden rekommenderar jag dig verkligen att ta dig upp på Dundret för att se solen vända i horisonten. Ta med en filt, lite fika och varma kläder (för det kan vara iskallt) och sitt där upp en stund och njut. Du kan gå upp från ”city” eller Björnfällan, men det är ganska långt. Eller gör det enkelt för dig och kör bil upp på toppen och promenera bara en bit bort från parkeringen. Jag lovar att du kommer ha minnen för livet!

Men midnattssolen ska man inte prata om, man måste uppleva den. För att locka dig att boka en resa kommer här en bildbomb från igår.

En bra plats för återhämtning och reflektion.

Att uppleva midnattssolen är enkelt i Gällivare, ta bilen upp på Dundret och ta en promenad mellan lågfjällets toppar och låt solen ge dig extra energi.

Det snöklädda fjällmassivet långt bort i horisonten gör det hela om möjligt ännu vackrare. 

Välkommen midnattssolen, vi har saknat dig! 

 

Vill du upptäcka mer om Dundret? Kanske gillar du någon av de här inläggen: 

Blåbärsrundan

Västtoppen

Dalstugan

Åke på Toppen

Hur är det att cykla på en elcykel? Svar – fantastiskt.

Under lång tid har jag hört många prata om elcyklar, framför allt har Markus pratat väldigt mycket om det. Att vi borde köpa en elcykel ”för det ska tydligen vara skitkul!” Jag har varit skeptisk och inte alls intresserad. Men så hörde Henrik från Yamahahallen av sig och frågade om jag inte ville prova cykla på en elcykel i ett par dagar – så jag tackade ja, till Markus stora glädje.

Elcykeln som jag fick låna var en Sduro FullSeven från Haibike, en heldämpad all mountain elcykel. Jag trodde att en elcykel skulle vara tung och klumpig, men det var den första missuppfattningen, av många, som jag fick lov att ändra.

Hur är det att cykla på en elcykel?

Jag hade nog inte riktigt fattat hur en elcykel fungerar innan jag fick prova denna. Jag tänkte mig att det skulle vara lite som en sämre moped, men den här cykeln är ju som en helt vanlig cykel – fast med elmotor. Så fort du börjar trampa så boostar elmotorn dig, men man ska inte luras att tro att man inte behöver jobba – för det måste man. Slutar du trampa slutar motorn att driva, så det går inte att slöa. Däremot blir man inte trött på samma sätt som med en vanlig cykel.

Att cykla elcykel är som att cykla i en ständig nedförsbacke, oavsett hur brant uppförsbacke det är. Du trampar, men det är aldrig tungt. Du kan välja hur mycket hjälp du vill ha genom att ställa in läget på cykeln. På den cykel jag prövat finns det fyra lägen, Eco+, Eco, Standard och High.

Vi hade med oss elcykeln till Kangos i helgen och testade den i skogsterräng. Den fick med beröm godkänt.

Funktioner på en Haibike SDURO FullSeven Lite – All mountain

Haibike gör funktionella elcyklar med motorer och batterier från Yamaha. Cykeln är lätt, till och med jämfört med min vanliga cykel. Batteriet sitter på ramen och är lätt att ta lös när man lämnar cykeln eller behöver ladda, något som man inte verkar behöva göra speciellt ofta.

Cykeln startas med en liten knapp och är redo att cykla på direkt. All information du behöver finns på den lilla displayen på styret. Du växlar precis som på en vanlig cykel så det är verkligen inget krångel. Hårdheten i dämpningen fram går att justera med en liten ratt på gaffeln och dämpningen bak justeras med en liten spak under sadeln. Praktiskt när man vill använda cykeln till både vardagstransport och downhill.

Höjden på sadeln går att justera med en spak på högersida styret, enkelt att höja och sänka beroende på hur cyklingen ser ut. När man cyklar downhill vill man gärna ha låg sadel, men på väg till jobbet kan det vara skönt med en sadel i normalhöjd.

Cykla downhill och terräng med en Haibike

Vi tog med oss elcykeln till Kangos i helgen och cyklade längs skogsvägar, genom skogen och över stock och sten. Igår var jag och Markus uppe på Dundret och cyklade både uppför fjället och downhill. Oavsett vilken terräng jag har cyklat i är det hur lätt som helst att ta sig fram, och då är det inte ens en fatbike vi pratar om.

I Kangos cyklade vi genom ett parti i skogen där de nyligen fällt träd och det låg mindre stockar och ris överallt. Eftersom jag ville pröva cykeln ordentligt körde jag rätt över alltihop och till min förvåning gick det hur lätt som helst. Jag flög fram och det kändes som att jag var ostoppbar!

Uppför Dundret gick det också bra, lätt. Nerför likaså. Dämpningen är grym och när man inte trampar är den som vilken downhill cykel som helst. Men när man väl behöver cykla uppåt, eller över stenar och knölar, är den en riktig maskin. Så jäkla roligt!

Att använda en elcykel som transportmedel

Jag cyklade till jobbet i veckan och det tog mig ungefär 6 minuter hemifrån till kontoret. Det är en sträcka på ca 3,5 kilometer med avslutande uppförsbackar. Det hade kanske inte tagit jätte mycket längre med en vanlig cykel, men man hade blivit betydligt svettigare. När jag cyklade till jobbet låste jag dämpningen baktill och gjorde den styvare fram, bara för att det skulle kännas mer som en vanlig cykel.

Jag är helt förälskad i denna elcykel. Jag har inte provat några andra så jag kan inte jämföra den, men jag älskar att den här går att använda till flera saker. Transportmedel i vardagen och äventyr i naturen. Om jag skulle köpa en skulle det definitivt bli en elcykel som har flera användningsområden. Den här modellen från Haibike överträffade alla mina förväntningar, med råge.

 

Vad kostar en elcykel?

Jag tycker att priset för en elcykel fortfarande är väldigt högt. Det finns såklart olika modeller att välja mellan i olika prisklasser, så det finns billigare alternativ också. Men just en sån här cykel går loss på ca 39 000 kronor. Hade jag inte haft barn och två stora hundar hade jag bytt ut bilen mot en elcykel direkt. Bra för miljön att inte köra så mycket bil och också bra för hälsan att få röra på sig när man ska någonstans. Även om man inte behöver ta ut sig med en elcykel får man ändå trampa på hela tiden, plus att man får friskluft.

Det är definitivt en bra investering om man gillar att cykla downhill, vill ta sig ut i naturen eller inte behöver bil i vardagen. Det är bra både för miljön och för att få inte lite mer vardagsmotion i livet.

Om du bor i Gällivare och funderar på om elcykel är något för dig tycker jag att du ska åka förbi  Yamahahallen och testa en Haibike. Man måste verkligen testa cykla på en elcykel själv för att förstå hur roligt och det är. Kanske blir jag också med elcykel i framtiden? Vem vet. Roligt är det iallafall!

 

Tack till Henrik för att jag fick testa den här, det har varit sjukt roligt!

45 minuter löpning med fokus på intervaller och löpteknik

Det här är det andra av två löppass till musik som jag har satt ihop och vill ge till dig! Jag älskar att hålla gruppträningspass och bygga pass till musik. Nu har jag gjort samma sak för din löpning. Du springer helt och hållet efter dig själv och anpassar tempot utifrån dina egna förutsättningar. Meningen med det här passet är att du ska utmana dig själv, men inte gå in i väggen. När du avslutar passet ska du känna att du har tagit i, men att du ändå har lite kvar att ge.

Här hittar du det här löppassets playlist på Spotify.

Playlisten ska köras från topp till botten. Ställ in så att spåren överlappar varandra med några sekunder. Du hittar det under inställningar/uppspelning/tonade spårövergångar.

Du kan gärna hoppa, dansa och leka under passet. Glädjen i löpningen är viktig! Ha kul!

Löppass nr 2 – WORK THAT RUN – 45 min

Fokus: Löpteknik och intervaller

Låt 1-2: Det här är din uppvärmning! Börja sakta, du ska hålla ett tempo där du känner att du helst skulle vilja springa snabbare. Låt kroppen och hjärnan komma igång och spar på krafterna! Det tar ett tag för kroppen och hjärnan att ställa om till att springa – och att fatta att du inte springer ifrån något, utan faktiskt är ute och springer. Låt dig själv landa i löpningen. Kontrollera andningen! Lugna andetag. Du ska kunna andas utan ansträngning hela tiden.

Låt 3: Löpteknik och studs i stegen! Den här låten har ett skönt, studsigt beat genom hela låten. Använd det för att variera ditt löpsteg. Tänk dig att du ska sparka upp i rumpan och sträcka ut foten när du sträcker ut benet. Låt tempot gå ner om det behövs, lek med steget. Testa sträcka ut benet ordentligt, sparka upp i rumpan och studsa på fotdynan! Låt låten guida dig.

Låt 4: Intervaller är vad som får igång pulsen! Behåll studsen i steget, men hitta ett jämnare tempo. Kör intervaller precis som i första passet, öka tempot i refrängerna/droppet. Kom ihåg att du sätter tempot själv – och en ökning är en ökning oavsett hur liten den är. Låt musiken ge dig energi!!

Låt 5: I’m in love with the shape of you. Återhämtning! Låt andningen hitta tillbaka till en lugn rytm. Ta ner tempot så pass att du kan andas kontrollerat. Glöm inte att du gör det här för DIG. Love your body, love the shape of you. Du är grym.

Låt 6: Löpteknik och studs i steget! Samma som på låt tre, men försök hålla ett jämnare och kanske lite högre tempo. Jag tror att du orkar det. Om det blir tungt med andningen, fokusera på att få in luft. Känn efter om du verkligen ”har ont” och måste sluta – eller om det bara är en mental spärr? Det ska vara jobbigt. Du fixar det.

Låt 7: Intervaller igen! Låt musiken guida dig i intervallerna. Lugnare musik – lugnare tempo, mer tryck i musiken – mer tryck i steget och högre tempo. I de lugna delarna ska du kunna andas ordentligt, men våga ta i igen på intervallerna!

Låt 8: PLAY – you give me goosebumps! Du är så jävla bra så jag får gåshud. Sakta ner och låt den här låten leta sig in i ditt hjärta och bara häng med. Sjung om du vill. Dansa lite. Skratta högt. Larva dig. Återhämtning bara.

Låt 9: JÄRNET! Kick out that epic m* f*.  Nu ger du järnet, för jag vet att du kan. Spring snabbare än du trodde att du orkar, men fokusera på andningen. Försök hålla kvar studs i steget och sträck ut benet ordentligt när du springer. Om du vill låter du musiken sköta tempoväxlingarna. Men våga ligg på gränsen för vad du tror du orkar!!

Låt 10: Sakta ner och andas! Återhämtning! Andning. Glädje.

Låt 11: Upprepa låt 9. Ge järnet! Kör intervaller om du vill och låt musiken ta över din kropp och hjärna. Ändra tempo efter musiken. Men spring lite snabbare ön du tror att du orkar. Du är snart klar!

Låt 12: Work that body! Det här är en härlig låt med mycket energi. Men låt kroppen få återhämta sig lite och låt energin istället pumpas in i din hjärna. Återhämtning!

Låt 13: Nedvarvning! Ta sakta ner tempot och få tillbaka kontrollen över andningen. Skaka loss lite. Bra jobbat!

KÖR HÅRT!! Och du, du är grym.

Lägg till playlisten i Spotify här.