Sista veckan i juli packade vi ryggsäcken och gav oss ut på sommarens första och enda fjällvandring. Det var jag och Erik tillsammans med farmor Agneta, Faster Charlotte, Robin och Filippa. Efter att ha överlagt ett tag om var vi skulle bege oss föll valet till slut på Akka Fjällstuga längs med Padjelantaleden. En perfekt vandring med barn! Lätt tillgängligt och kort vandring – utan att behöva tumma på viktiga ingredienser som magiska vyer och riktig fjällkänsla.
Akka Fjällstuga, eller Akka stugorna som de också kallas, drivs av Svenska Turistföreningen.
Stugan ligger två kilometer från hamnen i Änonjalme där båten från Ritsem lägger till. Perfekt sträcka för en tredagarstur!
Att ta sig till Ritsem via vägen västerut
Ritsem ligger ungefär 18 mil från Gällivare längs vägen västerut som den kallas i folkmun. Från Gällivare kör man längs E45 mot Porjus och svänger sedan av mot Stora Sjöfallet, in på länsväg BD827. Det här kan vara en av Sveriges absolut vackraste vägar med mäktiga fjäll på båda sidor. Jag brukar alltid tänka att den här dalen måste ha varit enastående innan vattenkraften och således även vägen, byggdes. Men ännu fascineras man av storheten.
Vi körde bil från Gällivare och lämnade stan vid halv åtta på morgonen för att ha gott om tid. Vi stannade en stund i Stora Sjöfallet på vägen och blev även tvungna att göra ett kräk-stopp eftersom Erik blev åksjuk i bilen. Precis när båten var på väg att lägga ut från kajen kom vi nerhasande för backen med påsar i händerna och väskorna på sned. Det blir lätt så när man inte ska gå långt och inte vara borta så länge – man packar slarvigt. Vi var iallafall glada att vi trots allt hann med båten som gick klockan elva.
Erik hade redan dagen innan vi åkte kommit på att han ville måla en teckning till båtkaptenen. Så när vi kom ombord på båten gick han fram och lämnade den. Kaptenen blev glad och förvånad, han hade aldrig fått en teckning förut. Han var från Göteborg och Erik satt en bra stund och pratade med honom. Teckningen var som ett sjökort och fick en hedersplats.
Med nattåget från Stockholm
Rent praktiskt kan man faktiskt ta nattåget på torsdag kväll från Stockholm och sen vara vid Akka Fjällstuga på fredag eftermiddag. En perfekt helgtur med små barn, eller varför inte en lite längre weekend.
Till Gällivare kan man ta nattåget från Stockholm eller flyga upp från Arlanda. Under sommaren går det buss från Gällivare till Ritsem, linje 93. Tidtabellen brukar ofta passa in så att man hinner från tåget till bussen och sedan även med båten, men bussturen tar sin tid eftersom den gör ett längre stopp i Stora Sjöfallet och vägen bitvis är riktigt dålig.
Spännande att se vart vi är på väg. Här ungefär halvvägs över mot Änonjalme.
Akka Fjällstuga ligger ungefär två kilometers vandring från Änonjalme längs Padjelantaleden
Efter ungefär 40 minuters båtfärd över Akkajaure är man framme i hamnen i Änonjalme. Efter en brant uppförsbacke från båten är stigen lätt att vandra. Nästan hela vägen har man fjället Akka rakt framför sig, en utsikt som är helt magisk. Vi plockade hjortron längs vägen och vips så var vi framme. Stugorna ligger fint till med fantastisk utsikt över Akka. Stugvärden berättade att det hade varit halvfullt de senaste nätterna och att barnfamiljer brukar få vara i den bortre stugan, ”så dom kan springa runt utan att störa någon”.
Att sova i fjällstugorna är praktiskt eftersom man inte behöver packa så mycket och också är mer skyddad från väder och vind. Hade vädret varit osäkert hade vi nog valt stuga istället för tält, men nu lovade väderleksrapporten tjugo grader och sol alla våra tre dagar.
Eftersom vi skulle tälta gick vi förbi stugan ett par hundra meter och hittade en fin plats intill en lite större men väldigt lugn jokk. Att slå upp tältet och göra det mysigt är en av Eriks favoritgrejer med att tälta. Han vill helst vara inne i tältet och ta emot liggunderlag och sovsäckar så att han kan bädda som han vill ha det. När allting är utbäddat brukar vi lägga oss ner en stund och mysa. Lyssna på naturen och njuta av att vara framme.
Längs stigen mot Akkastugorna från Änonjalme. Som att gå i en tavla.
Erik bar sin egen ryggsäck hela vägen. I den hade han sitt eget fika och en regnjacka.
Dagstur till Vuojatädno – fyra kilometer tur och retur
Vi hade bestämt oss för att stanna två nätter vid Akkastugorna, först hade vi en tanke om att gå vidare efter första natten och tälta längre bort. Men när vi vaknade upp på morgonen ångrade vi oss. Tälten fick stå kvar och vi packade ihop varsin ryggsäck med lite fika och förstärkningsplagg och gick på dagstur. Vi följde Padjelantaleden ytterligare cirka två kilometer söderut, till Vuojatädno.
Vuojatädno var vild och vacker som vanligt. Vi gick över bron och upp för backen på andra sidan. Just ovanför backen stannade vi, med Akka just framför oss. Här fikade vi, vilade och plockade massor av hjortron.
Att hålla motivationen uppe när man vandrar med barn
För att Erik skulle hålla motivationen uppe samlade vi energiprickar längs vägen. Det är de målade prickarna på stenarna utmed leden. Att leta efter och ta såna gör allting mycket roligare – det blir som ett spel. Vi brukar också leka ”inte nudda mark” och balansera på stenar eller göra hinderbanor där det hänger grenar och växtlighet över stigen.
På bron över Vuojatädno ungefär fyra kilometer från Akka Fjällstuga.
Här fanns det massor med hjortron. Vi plockade två muggar fulla som vi delade på till efterrätt.
Både Erik och Filippa lade sig ner och vilade en liten stund efter att vi hade ätit. Erik fick låna min jacka som ’sovsäck’. Jag tror inte någon av dom somnade, men de låg där en bra stund och vilade iallafall.
Det är sällan de längsta avstånden eller den största prestationen som ger de finaste minnena.
Totalt gick vi ungefär sju kilometer om dagen under våra tre dagar här vid Akkastugorna. Vi tältade på samma plats båda nätterna och gjorde inget avancerat alls. Ändå hann vi både se fantastiska vyer, upptäcka massa nya saker och få minnen för livet. Bara det att man lagar mat ute, får pyssla lite för att hämta vatten, borsta tänder och gå på toa. Det är som att man skalar av livet och blir mer närvarande och tacksam för allt man annars har.
Fakta om Akka Fjällstuga
Ta sig hit: Med bil eller buss från Gällivare till Ritsem. Kör du bil följer du E45 MOT Porjus och svänger sedan in på väg BD827. Från vägskälet är det ca 15 mil till Ritsem. Med buss är det linje 93 med Norrbottens Länstrafik.
Från Ritsem tar man STFs båt över Akkajaure till Änonjalme. Båttidtabell och priser hittar du på STFs hemsida. Båtresan till Akka tar ca 40 minuter, men hemresan kan ta betydligt längre tid beroende på vilken båt man tar. Två av fyra turer går nämligen förbi Vaisaluokta innan den går tillbaka till Ritsem. Du hittar aktuella båttider här.
Vandringen: Änonjalme – Akka stugorna 2 kilometer. Akka stugorna – bron över Vuojatädno 2 kilometer. Enkel vandring på fina stigar med väldigt lite stigning.
Akka stugorna: Två stugor med totalt ca trettio bäddar. Här finns också utedass, bastu och en liten shop där man kan köpa godis, lite mat och andra nödvändiga saker. Intill stugorna finns det några tältplatser. Det går inte att boka plats i fjällstugorna men man kan betala sina nätter i förväg.
Att tänka på:
Erik satt ute tidigt på morgonen med fammo medan jag låg kvar i tält och tittade på dom och bara njöt. Så oerhört mysigt.
Ett krokigt träd kan vara en fantastisk lekplats. Här var det vardagsrum, brandstation och allt möjligt annat.
Även om det var varmt på dagarna var nätterna och morgnarna kalla. Dunjacka, mössa och vantar är alltid en bra idé i svenska fjällen.
Att spana efter fiskar som vakar var en favoritsysselsättning.
Det är perfekt att fjällvandra med barn längs Padjelantaleden.
Vill du komma ut med barnen i fjällen men vet inte var du ska börja eller vart du ska åka? Då rekommenderar jag verkligen den här turen l längs Padjelantaleden. Det är lätt att ta sig hit och vyerna är magiska utan att vandringen är svår. Vill ni slippa kånka med sovsäckar och tält sover ni i fjällstugan. Allt man behöver ha med då är egentligen reselakan (utöver kläder, hygienartiklar och mat alltså).
Förra sommaren sprang vi Padjelantaleden från Änonjalme till Staloluokta och flög sedan helikopter tillbaka. Hela stigen är lätt att vandra och med något mindre folk än många andra leder. Dessutom är stugorna fina och vyerna fantastiska längs hela sträckan. Den rekommenderar jag också, för såväl vuxna som barn!
Jag återkommer till det varje gång jag är ute i fjällen – det är verkligen inte avstånden eller ansträngningen jag gillar – det är vad naturen gör med mig.
Hur lugn jag blir när jag är ute. Hur fokuserad jag blir på det som sker just i stunden. Att få visa Erik en massa nya saker och få se världen genom hans ögon. Vi har säkert gjort tusen pinn-, gräs- och barkbåtar under de här dagarna. Nöjet ligger verkligen i det enkla.
Hoppas ni får en fin tur! ♡