Perfekt vandring med barn – Akka Fjällstuga längs Padjelantaleden

Sista veckan i juli packade vi ryggsäcken och gav oss ut på sommarens första och enda fjällvandring. Det var jag och Erik tillsammans med farmor Agneta, Faster Charlotte, Robin och Filippa. Efter att ha överlagt ett tag om var vi skulle bege oss föll valet till slut på Akka Fjällstuga längs med Padjelantaleden. En perfekt vandring med barn! Lätt tillgängligt och kort vandring – utan att behöva tumma på viktiga ingredienser som magiska vyer och riktig fjällkänsla.

Akka Fjällstuga, eller Akka stugorna som de också kallas, drivs av Svenska Turistföreningen.

Stugan ligger två kilometer från hamnen i Änonjalme där båten från Ritsem lägger till. Perfekt sträcka för en tredagarstur!

Att ta sig till Ritsem via vägen västerut

Ritsem ligger ungefär 18 mil från Gällivare längs vägen västerut som den kallas i folkmun. Från Gällivare kör man längs E45 mot Porjus och svänger sedan av mot Stora Sjöfallet, in på länsväg BD827. Det här kan vara en av Sveriges absolut vackraste vägar med mäktiga fjäll på båda sidor. Jag brukar alltid tänka att den här dalen måste ha varit enastående innan vattenkraften och således även vägen, byggdes. Men ännu fascineras man av storheten.

Vi körde bil från Gällivare och lämnade stan vid halv åtta på morgonen för att ha gott om tid. Vi stannade en stund i Stora Sjöfallet på vägen och blev även tvungna att göra ett kräk-stopp eftersom Erik blev åksjuk i bilen. Precis när båten var på väg att lägga ut från kajen kom vi nerhasande för backen med påsar i händerna och väskorna på sned. Det blir lätt så när man inte ska gå långt och inte vara borta så länge – man packar slarvigt. Vi var iallafall glada att vi trots allt hann med båten som gick klockan elva.

Erik hade redan dagen innan vi åkte kommit på att han ville måla en teckning till båtkaptenen. Så när vi kom ombord på båten gick han fram och lämnade den. Kaptenen blev glad och förvånad, han hade aldrig fått en teckning förut. Han var från Göteborg och Erik satt en bra stund och pratade med honom. Teckningen var som ett sjökort och fick en hedersplats.

Med nattåget från Stockholm

Rent praktiskt kan man faktiskt ta nattåget på torsdag kväll från Stockholm och sen vara vid Akka Fjällstuga på fredag eftermiddag. En perfekt helgtur med små barn, eller varför inte en lite längre weekend.

Till Gällivare kan man ta nattåget från Stockholm eller flyga upp från Arlanda. Under sommaren går det buss från Gällivare till Ritsem, linje 93. Tidtabellen brukar ofta passa in så att man hinner från tåget till bussen och sedan även med båten, men bussturen tar sin tid eftersom den gör ett längre stopp i Stora Sjöfallet och vägen bitvis är riktigt dålig.

Spännande att se vart vi är på väg. Här ungefär halvvägs över mot Änonjalme.

 

Akka Fjällstuga ligger ungefär två kilometers vandring från Änonjalme längs Padjelantaleden

Efter ungefär 40 minuters båtfärd över Akkajaure är man framme i hamnen i Änonjalme. Efter en brant uppförsbacke från båten är stigen lätt att vandra. Nästan hela vägen har man fjället Akka rakt framför sig, en utsikt som är helt magisk. Vi plockade hjortron längs vägen och vips så var vi framme. Stugorna ligger fint till med fantastisk utsikt över Akka. Stugvärden berättade att det hade varit halvfullt de senaste nätterna och att barnfamiljer brukar få vara i den bortre stugan, ”så dom kan springa runt utan att störa någon”.

Att sova i fjällstugorna är praktiskt eftersom man inte behöver packa så mycket och också är mer skyddad från väder och vind. Hade vädret varit osäkert hade vi nog valt stuga istället för tält, men nu lovade väderleksrapporten tjugo grader och sol alla våra tre dagar.

Eftersom vi skulle tälta gick vi förbi stugan ett par hundra meter och hittade en fin plats intill en lite större men väldigt lugn jokk. Att slå upp tältet och göra det mysigt är en av Eriks favoritgrejer med att tälta. Han vill helst vara inne i tältet och ta emot liggunderlag och sovsäckar så att han kan bädda som han vill ha det. När allting är utbäddat brukar vi lägga oss ner en stund och mysa. Lyssna på naturen och njuta av att vara framme.

Längs stigen mot Akkastugorna från Änonjalme. Som att gå i en tavla.

Erik bar sin egen ryggsäck hela vägen. I den hade han sitt eget fika och en regnjacka.

Dagstur till Vuojatädno – fyra kilometer tur och retur

Vi hade bestämt oss för att stanna två nätter vid Akkastugorna, först hade vi en tanke om att gå vidare efter första natten och tälta längre bort. Men när vi vaknade upp på morgonen ångrade vi oss. Tälten fick stå kvar och vi packade ihop varsin ryggsäck med lite fika och förstärkningsplagg och gick på dagstur. Vi följde Padjelantaleden ytterligare cirka två kilometer söderut, till Vuojatädno.

Vuojatädno var vild och vacker som vanligt. Vi gick över bron och upp för backen på andra sidan. Just ovanför backen stannade vi, med Akka just framför oss. Här fikade vi, vilade och plockade massor av hjortron.

Att hålla motivationen uppe när man vandrar med barn

För att Erik skulle hålla motivationen uppe samlade vi energiprickar längs vägen. Det är de målade prickarna på stenarna utmed leden. Att leta efter och ta såna gör allting mycket roligare – det blir som ett spel. Vi brukar också leka ”inte nudda mark” och balansera på stenar eller göra hinderbanor där det hänger grenar och växtlighet över stigen.

På bron över Vuojatädno ungefär fyra kilometer från Akka Fjällstuga.

Här fanns det massor med hjortron. Vi plockade två muggar fulla som vi delade på till efterrätt.

Både Erik och Filippa lade sig ner och vilade en liten stund efter att vi hade ätit. Erik fick låna min jacka som ’sovsäck’. Jag tror inte någon av dom somnade, men de låg där en bra stund och vilade iallafall. 

Det är sällan de längsta avstånden eller den största prestationen som ger de finaste minnena.

Totalt gick vi ungefär sju kilometer om dagen under våra tre dagar här vid Akkastugorna. Vi tältade på samma plats båda nätterna och gjorde inget avancerat alls. Ändå hann vi både se fantastiska vyer, upptäcka massa nya saker och få minnen för livet. Bara det att man lagar mat ute, får pyssla lite för att hämta vatten, borsta tänder och gå på toa. Det är som att man skalar av livet och blir mer närvarande och tacksam för allt man annars har.

Fakta om Akka Fjällstuga

Ta sig hit: Med bil eller buss från Gällivare till Ritsem. Kör du bil följer du E45 MOT Porjus och svänger sedan in på väg BD827. Från vägskälet är det ca 15 mil till Ritsem. Med buss är det linje 93 med Norrbottens Länstrafik.

Från Ritsem tar man STFs båt över Akkajaure till Änonjalme. Båttidtabell och priser hittar du på STFs hemsida. Båtresan till Akka tar ca 40 minuter, men hemresan kan ta betydligt längre tid beroende på vilken båt man tar. Två av fyra turer går nämligen förbi Vaisaluokta innan den går tillbaka till Ritsem. Du hittar aktuella båttider här.

Vandringen: Änonjalme – Akka stugorna 2 kilometer. Akka stugorna – bron över Vuojatädno 2 kilometer. Enkel vandring på fina stigar med väldigt lite stigning.

Akka stugorna: Två stugor med totalt ca trettio bäddar. Här finns också utedass, bastu och en liten shop där man kan köpa godis, lite mat och andra nödvändiga saker. Intill stugorna finns det några tältplatser. Det går inte att boka plats i fjällstugorna men man kan betala sina nätter i förväg.

Att tänka på:

Erik satt ute tidigt på morgonen med fammo medan jag låg kvar i tält och tittade på dom och bara njöt. Så oerhört mysigt. 

Ett krokigt träd kan vara en fantastisk lekplats. Här var det vardagsrum, brandstation och allt möjligt annat.

Även om det var varmt på dagarna var nätterna och morgnarna kalla. Dunjacka, mössa och vantar är alltid en bra idé i svenska fjällen.

Att spana efter fiskar som vakar var en favoritsysselsättning. 

Det är perfekt att fjällvandra med barn längs Padjelantaleden.

Vill du komma ut med barnen i fjällen men vet inte var du ska börja eller vart du ska åka? Då rekommenderar jag verkligen den här turen l längs Padjelantaleden. Det är lätt att ta sig hit och vyerna är magiska utan att vandringen är svår. Vill ni slippa kånka med sovsäckar och tält sover ni i fjällstugan. Allt man behöver ha med då är egentligen reselakan (utöver kläder, hygienartiklar och mat alltså).

Förra sommaren sprang vi Padjelantaleden från Änonjalme till Staloluokta och flög sedan helikopter tillbaka. Hela stigen är lätt att vandra och med något mindre folk än många andra leder. Dessutom är stugorna fina och vyerna fantastiska längs hela sträckan. Den rekommenderar jag också, för såväl vuxna som barn!

Jag återkommer till det varje gång jag är ute i fjällen – det är verkligen inte avstånden eller ansträngningen jag gillar – det är vad naturen gör med mig.

Hur lugn jag blir när jag är ute. Hur fokuserad jag blir på det som sker just i stunden. Att få visa Erik en massa nya saker och få se världen genom hans ögon. Vi har säkert gjort tusen pinn-, gräs- och barkbåtar under de här dagarna. Nöjet ligger verkligen i det enkla.

Hoppas ni får en fin tur! ♡

Fjällöpning längs Padjelantaleden

I somras spenderade vi fyra dagar längs Padjelantaleden, från Ritsem till Staloluokta. Jag har tidigare skrivit om vår fjälltur och hur det kändes längs vägen, du hittar det inlägget här. Men jag filmade såklart lite längs vägen också. Mest i början, visade det sig. Men trots att det mesta materialet är inspelat i början på turen får man en känsla av hur det är att springa genom en av Sveriges kanske vackraste nationalparker.

Att springa genom Padjelanta Nationalparks böljande landskap, med utsikt in mot Sareks vassa toppar, var inget annat än magiskt. Fyra dagar löpning i regn, blåst och strålande solsken. Med knäskador och magsjuka längs vägen..

När vi väl var framme i Staloluokta, efter ett par timmars kämpande i regn (med magsjuka för mig!), var det skönt att hoppa in i helikopter-taxin och flyga hem igen. En tur jag verkligen rekommenderar, oavsett om man vill springa eller vandra!

Kolla in videon som Jacqueline klippt ihop och glömt inte att prenumerera på min Youtube-kanal för fler härliga filmer!

 

Kanske gillar du också dessa videos:

Kungsleden – Vakktovare till Nikkaluokta

Turskidor till Hunddalen

Ovanlig värme och eldningsförbud

Det är mitt i semestern och solen gassar ännu. Hela vår familj har semester och vi behöver inte ens fundera på vad vi ska ta på oss på morgonen. När vi vaknar skiner solen och shortsen åker på. Altandörren öppnas och in sveper ljummen luft, trots att klockan bara är sju på morgonen. Att det är över 20 grader varmt flera veckor i sträck hör verkligen inte till vanligheterna här ovan polcirkeln. På ett sätt är det skönt, äntligen en riktig sommar. Men det är också obehagligt, sådär som det alltid är när någonting inte är som det brukar.

Naturen är torr, alldeles för torr. Löven på våra stora rönnar på baksidan har börjat torka och gräsmattan har blivit gul, nästan bränd. Det kommer ett kort regn en eftermiddag, men det varar bara i ett par minuter. När jag går ut på altanen en kort stund efteråt är det torrt igen, gräset också. Marken är så varm att regnet dunstat bort. Inte undra på att det brinner överallt.

En bild från första veckan med värme, när gräset ännu var grönt. Poolen har använts flitigt av de små denna sommar. 

Just nu råder extrem torka i nästan hela Sverige och även stora delar av Europa.

I Sverige råder även eldningsförbud. På många platser gäller förbudet även grillar på egen tomt. Polisen varnar. Brandkåren varnar. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap varnar. Det har varit varmt länge och marken är torr som fnöske. Alla som har lite vana av att vara ute i naturen vet att fnöske är bra om man vill göra upp en eld. Snabbt. Därför ska man inte elda, eller ens göra gnistor ute i skog och mark nu. För trots att man tycker att man har koll på elden, hoppar en gnista åt fel håll och plötsligt står hela skogen i lågor.

Människor blir av med sina stugor, hem hotas, skog för massor av pengar brinner upp och djur och människor flyr. Sverige får hjälp från andra EU länder för att bekämpa bränderna. Militären bombar till och med i ett desperat försök att få bränderna att slockna. Det råder katastrofläge på många håll – och det angår alla. Därför är det viktigt att vi alla tar eldningsförbudet på allvar. Man får alltså inte kasta fimpar (idiotiskt redan från början, ännu mer nu), inte elda, inte grilla – och inte använda gaskök.

Det är många som ger sig ut i skogen och på fjället den här tiden på året. För att plocka bär eller kanske vandra. Man har planerat länge, fixat utrustning och laddat för att ge sig iväg på ett äventyr. Så kommer dagen det är dags att ge sig iväg och så råder det eldningsförbud, vad gör man då? Många verkar tycka att eldningsförbudet inte gäller dom, att så länge man har koll är det ingen fara. Men det är just det, att det inte går att ha koll på eld och gnistor i sånt här väder. Därför måste man tänka om.

För dig som ska ut och fjällvandra när det råder eldningsförbud

Leta fram termosar och fyll dem med varmt vatten. Varmt vatten går att göra mycket av när man är ute. Du kan till exempel värma nudlar och pasta, göra soppa eller blanda varma koppen. Du kan också använda vatten från termosen till din frystorkade mat. Ta med dig konserver, sallad, grönsaker och korvar som inte behöver hållas kalla. Salami är bra och även ölkorv. Ta med skinkost, räkost eller annan ost på tub. Ta med lite extra bröd och energibars som mättar längs vägen.

Var kreativ med maten, googla lite så hittar du flera recept som inte behöver kokas eller tillagas. Du kanske får bära lite tyngre, men det är det värt för att inte orsaka en skogsbrand. Du kan också planera din tur så att du går i närheten av och förbi fjällstugor. Om du tänkt tälta, gör det i anslutning till stugorna. Där kan du laga mat om du vill och koka nytt vatten att sätta i dina termosar.

Det finns också en smart lösning som heter Barocook som inte kräver eld. Istället tillagar du maten med hjälp av vatten och något som ser ut som två matlådor. Jag har provat det tidigare och det funkar riktigt bra. Perfekt sätt att få varm mat nu när man inte får elda.

Och om du mot förmodan inte hittar några bra recept, tycker att det blir krångligt, tungt eller svårt. Stanna hemma. Gör dagsturer istället eller helt enkelt skjut på vandringen till nästa år. Det är faktiskt inte en rättighet att få vandra i fjällen hur och när man vill, det är ett privilegie. Kaffe smakar minst lika bra ur en termos, till och med snabbkaffe går ner när man får dricka det vid havet, uppe på fjället eller i en skog.

Var smart – elda inte. ♡

 

Upptäck Dundret: Västtoppen tur och retur

Jag älskar att vara ute och promenera eller springa sent på kvällarna under sommaren när nätterna är ljusa. Ett av mina absoluta favoritställen att vara på är såklart Dundret. Hemmafjället. I måndags sprang jag på Dundret, Västtoppen var det som fick besök den här gången. Att köra bil upp till toppen och sedan välja och vraka blanda alla de stigar som finns här. Det spelar ingen roll hur många gånger jag varit här, det är lika vackert varenda gång. Att stå där uppe, på kanten av fjället, och spana ut över fjällkedjan. Det är magiskt.

Dundret är fantastiskt fint och jag vill gärna att fler upptäcker mitt fina hemmafjäll.

Men det finns faktiskt inte så många bra beskrivningar på hur man tar sig runt och för den ovana kan skyltningen kännas tämligen bristfällig. Därför tänkte jag under sommaren försöka skriva ner och samla mina bästa Dundret-tips här. Upptäck Dundret.

Vi börjar med en relativt kort, men väldigt vacker sträcka som bjuder på magisk utsikt, bra foto-ställen, enorma vidder och ett fint vindskydd på toppen.

Dundret Västtoppen – 6 km tur och retur

Starten på stigen mot västtoppen. Kelvastigen sträcker sig dock längre bort än till Västtoppen, också en fin tur om man vill ta sig lite längre.

Stora delar av stigen är spångad, vilket är bra då det ofta är ganska blött i dalarna.

När du kör från Gällivare mot Porjus längs E45:an, svänger du efter ca 5 km vänster in på den väg som i folkmun kallas för ”Femman”. Vägen är smal och krokig och har sett sina bästa dagar, men den tar dig i sakta mak upp på toppen av Dundret. När du kommer upp på kalfjället stannar du på den andra parkeringen på höger sida. Eller parkering och parkering. Du parkerar längs vägen där vägen ser ut att vara lite bredare. I norrländska mått mätt är detta en utomordentlig parkering. Stigen mot västtoppen hittar du upp till höger, lite bakom var du just parkerade.

Utsikt från halva vägen, magiskt med fjällen i fjärran.

Stigen är stenig och knölig, delvis lite brant men till största del ganska flack och fin att gå på. Det är ca 2,6 km från vägen upp till själva toppen. Stigen är utmärkt med ledmarkeringar och stenar, så du kan inte missa den. När du är nästan framme delar sig stigen och du kan välja att fortsätta framåt mot Kelvastigen (också Åke på Toppen) eller svänga höger mot Västtoppen. Från vägskälet ser du vindskyddet på toppen till höger.

Väl uppe på Västtoppen är det perfekt att gå in i vindskyddet och fika, byta kläder om man är svettig eller kanske bara sitta och filosofera. Det är också perfekt för en picknick eller varför inte promenera upp och äta romantiskt kvällsfika, sent på sommarnatten? Igen, magi.

Vindskyddet på toppen, perfekt om det blåser. Utsikten över Dundrets alla toppar och de mäktiga fjällen i väster gör det romantiskt bara att sitta här och titta.

För dig som gillar att fota vill jag tipsa om att gå förbi vindskyddet, ungefär hundra meter västerut. Här, till höger, har du perfekta stenar att stå på om du vill fota fina bilder där någon står på stenen och du får det fina landskapet i bakgrunden. Typiskt instagram vänligt. Eller så kan du bara slå dig ner på stenen och njuta av solens skådespel bland fjällens toppar i horisonten. De här bilderna är tagna ungefär klockan 22.00. Färgerna och ljusskiftningarna bland fjälltopparna i horisonten var galet vackra och ändrades varje minut.

Det här är en perfekt kortare tur att springa eller gå. Vill man kan man fortsätta upp mot Åke på Toppen stugan, förbi den och tillbaka ner där du parkerat bilen är det då ca 9 km. Det är så mycket större än man tror uppe på Dundret. När man går längs stigen mot Västtoppen och tittar bort mot Åke på Toppen, ser man den knappt. Det är storslagna vyer och långa avstånd uppe mellan topparna. Så för den som gillar fjäll men inte tar sig ut på längre turer är det här ett perfekt substitut. Och barnen. Perfekt med barnen!

Den lilla pricken på kanten av fjället, just där i mitten, det är Åke på toppen-stugan.

Ta någon under armen och ge er ut för att upptäcka Dundret! Här finns så mycket fint att se, bara 10 minuter hemifrån! ♡

Du hittar fler tips och vandringsguider här:

Upptäck Lofoten med barn – mina bästa tips

Sommaren är i antågande och många har börjat smida planer för semestern. Lofoten verkar ännu ligga högt upp på mångas önskelistor över resmål. Med fjäll på ena sidan vägen och hav på den andra finns det massor att upptäcka och något som passar alla åldrar, i alla väder. Det är också perfekt att upptäcka Lofoten med barn, eftersom du kan parkera bilen precis där äventyret börjar. Enklare än så blir det inte!

Upptäcka Lofoten med barn - Amanda Matti © explorealittlemore.se

Vägarna på Lofoten slingrar sig ut genom det vackra landskapet och den ena vyn är mer enastående vacker än den förra. På vår roadtrip genom Lofoten förra sommaren tältade vi på olika platser varje kväll och spenderade en natt i stuga i Ballstad. Jag har varit på Lofoten flera gånger tidigare, vissa gånger har vi bott i tält och andra gånger i stugor. Hur man än väljer att uppleva Lofoten är det inte helt lätt att veta vilka ställen som är fina, var man kan tälta, vad det egentligen finns att göra och det man alltid undrar över när man reser med barn – kommer barnen att gilla det?

Kanske är det bara för oss, men att resa med barn går verkligen inte alltid helt smidigt. Ibland har vi ätit mat på en p-ficka, käkat kex till middag eller kört så länge på kvällen (för att vi inte bestämt var vi ska stanna) att Erik hunnit somna i bilen. Nu har vi gjort ganska många roadtrips med Erik och som tur är lär man sig av sina misstag och efter rätt många såna (misstag alltså), blir man till slut riktigt bra.

För er som är ovan att resa med barn, eller bara inte har varit på Lofoten tidigare, hoppas jag att det här kan ge er en kickstart på semestern!

Här har jag samlat mina bästa tips för att underlätta för dig som vill upptäcka Lofoten med barn!

Nyågar rorbuhotell Lofoten - Amanda Matti © explorealittlemore.se

Nyvågar Rorbuhotell och restaurang. Ligger vackert alldeles nere vid vattnet bredvid Lofoten Akvariet. Vi kollade bara in utsikten och njöt i solen en stund här innan vi åkte vidare.

Allmänna äventyrs-Lofoten-tips för dig med barn

1. Gör gärna research innan ni åker efter fina ställen att stanna på, men var öppen för att stanna någon helt annanstans.

Vägarna på Lofoten är slingriga, bitvis väldigt smala och det tar mycket längre tid att köra en sträcka här än på svenska vägar. Har man barn som är åksjuka innebär det att man får stanna ofta (det gjorde vi). Men för det mesta innebar det bara att vi hittade nya, väldigt fina ställen att stanna på, som vi aldrig hade hittat annars. Det finns så många fina ställen på Lofoten och de mest populära har oftast inte varit våra favoriter.

Våga upptäcka utanför de mest kända platserna så har ni stor chans att hitta en egen pärla!

Plocka blåbär på Lofoten - Amanda Matti © explorealittlemore.se

På utflykt utanför Ballstad plockade vi både blåbär och hjortron, perfekt efterrätt. 

2. Ha alltid en färdigpackad matväska redo i bilen – så ni kan stanna och äta när ni ser ett fint ställe eller det är kris i mat-paris för kidsen.

Som sagt, vägarna här är slingriga och krokiga. Ibland hinner man inte fram dit man har tänkt sig och då är det bra att ha allt klart i bilen så man kan stanna på en P-ficka och kliva rakt ut i äventyret. De allra flesta platser på Lofoten är otroligt fina, så även om ni inte kom dit ni hade tänkt er är förmodligen det här stället också helt perfekt.

Med en färdigpackad matväska i bilen kan ni stanna precis där ni vill (eller behöver). Att måsta börja söka grejer och fundera över vad man ska äta när blodsockret redan är lågt är inte kul. Ett gaskök kan vara fint att ha med så man kan värma lite mat åt barnen eller koka kaffe till sig själv så att man blir människa igen efter att ha lyssnat på så många ”är vi framme snart” att öronen blöder.

Kanske finns det dessutom snäckor att plocka på stranden, stenar att kasta i havet, klippor att hoppa på eller bär att plocka? Bingo!

Utemat på Lofoten - Amanda Matti © explorealittlemore.se

Köttfärssås på burk och vroom-pasta är en av Eriks favoriter när vi är ute. Med varmt vatten klart i termos går det dessutom väldigt fort att laga – perfekt när maten borde varit klar för fem minuter sedan.

3. Norge har inte allemansrätt på samma sätt som oss, så tänk efter när ni tältar!

Det finns en sorts allemansrätt även i Norge och man får vistas och tälta på allmän mark. Men ni kommer snart märka att mycket mark är privat och förmodligen inhängnad, avspärrad eller makerad. Det är inte tillåtet att tälta var som helst, så kolla noga att ni är på rätt ställe! Många markägare upplåter sin mark för camping mot avgift. Ibland är det en postlåda man lämnar pengar i, ibland finns det ett hus eller en reception där man betalar. För ungefär en hundring får man tältplats och ofta även tillgång till toaletter.

På mark som inte verkar vara privat gäller ungefär samma regler som i Sverige (vad jag har kunnat läsa mig till och fått info om från mina Norska vänner). Du får tälta så länge det inte är nära bebyggelse eller på annat sätt stör någon. För dig som gillar att tälta nära vatten – tänk på att det är stor höjdskillnad på tidvattnet här!

4. Om ni besöker Lofoten i högsäsong, se till att komma tidigt till tältplatser som ni läst ska vara fina.

Om ni har läst om en plats är det helt säkert fler som läst om samma ställe. Vi människor brukar ju också tendera att vilja vara där vi vet att alla andra också varit, för att vara säkra på att det är bra. Om vädret är fint och det är mitt i högsäsong är det bra att vara ute i god tid med tältet för att få en plats på de mest populära ställena! Vi körde mellan platser på förmiddagen och stannade oftast senast vid tretiden på eftermiddagen, då var vi nästan själv. Senare på kvällen blev det i princip alltid fullt på de platser som är populära.

Gillar man att vara helt själv – sök er bortom de mest populära platserna!

tälta på Rørvikstranda Lofoten - Amanda Matti © explorealittlemore.se

5. Ha med er rätt kläder och plocka upp skräp efter er!

Det här kan kännas som en No-brainer. Men i takt med att mängden turister ökar och allt fler väljer att söka sig upp på fjälltoppar och ut i naturen, så ökar också antalet olyckor och mängden skräp. Förra sommaren diskuterades det flitigt på norsk radio om att fjällräddningen fått göra fler räddningar på Lofoten än något år tidigare.

Även om fjälltopparna är lättåtkomliga här är de ofta höga – en vandring kan ta allt från en till fem timmar – enkel väg. Lofoten ligger också vid havet vilket gör att vädret kan slå om oerhört snabbt. Ska ni ut och vandra – ha med er tillräckligt med mat och dryck och se till att ta med varma kläder eller något som skyddar mot solen! Speciellt om ni vandrar med barn.

Det pratas också om att det är så oerhört mycket skräp som lämnas kvar i naturen här. Lofoten är otroligt vackert – låt det vara så även i framtiden och se till att plocka med er skräp hem. Även sånt som inte ni har lämnat efter er!

 

Berg i lofoten -Amanda Matti © explorealittlemore.se

Vy från en parkeringsficka längs med vägen. Det finns många stigar och leder som börjar precis vid vägen och sträcker sig upp eller runt fjällen. Många leder är väldigt branta, vilket kan vara bra att tänka på om man går med barn. 

6. Handla hemma om ni vill spara pengar

Det mesta är dyrare i Norge, så det kan vara bra att handla hemma om man vill spara lite pengar. Konserver och torrvaror funkar bra att bunkra upp sig på, kylvaror kan hålla ett par dagar om man har en kylbag som kopplas in i bilen. Om man har blöjbarn när man är på semester i Norge är det rätt skönt – för just blöjor är mycket billigare (nästan halva priset, ibland mer). MEN! Tänk på att de flesta matvaruaffärer är stängda på söndagar. Vi har blivit stående utan blöjor en söndag i Norge en gång, det var inte kul. Ingen bensinmack jag hittade då hade blöjor, så det var bara att packa ihop och blåsa hem ett par timmar tidigare än planerat. Kanske slipper ni det misstaget!

 

Tips på fina tältplatser och ställen att upptäcka

Tälta med barn på Lofoten - Amanda Matti © explorealittlemore.se

1. Rørviksstranda, Kabelvåg

Den här tältplatsen var nog den vackraste av de vi sov på förra sommaren. Rørviksstranda ligger en bit utanför Kabelvåg. Om man kommer från det hållet svänger man av till vänster in på en liten väg där det oftast är mycket trafik. Det går att parkera direkt till vänster eller en bit längre ner till höger. När vi kom fram hit vid tretiden på eftermiddagen var det mycket folk på stranden, men nästan inga tält. Vi strosade runt lite, kände på vattnet och njöt i solen en stund innan vi bestämde oss för att slå upp tältet och stanna kvar. När vi gick på en promenad ett par timmar senare var det tält på varendaste liten yta som var någorlunda plan.

Tälta i Lofoten -Amanda Matti © explorealittlemore.se

Något av det jag tycker är mysigast med att vara på tältsemester med familjen är lugnet efter att barnet somnat. Utanför tältet varje kväll sitter vi nära varandra och pratar om våra drömmar, rädslor, meningen med livet och sånt där som ligger närmast hjärtat. Det är bara vi två i natten som känns som att den aldrig tar slut, medan vi hör Eriks andetag innanför tältduken. Magi.

strandlek på Lofoten - Amanda Matti © explorealittlemore.se

Morgonlek på stranden innan frukost. Vilket barn skulle inte älska det?

Vill man stanna och tälta på Rørvikstranda så är det bra att vara ute i god tid. Speciellt om man åker under högsäsong och ännu mer om det är fint väder. Tänk också på att det är stor skillnad på tidvattnet här, så tälta inte på stranden även om det kan vara lockande om man kommer när vattnet är lågt – sök er upp på kullen!

 

2. Ballstad och vandring på Nonstinden

Ballstad hade jag aldrig varit i tidigare. Här hade vi bokat en natt i stuga ungefär mitt i vår roadtrip. När man är ute många dagar och bor i tält kan det vara skönt att få komma in och duscha ordentligt, torka kläder om det regnar och packa om lite. Vi bodde i Kræmmervika och gick på två fina turer här, alldeles från där vi bodde. Erik har åkt mycket i vår Thule Sapling bärryggsäck när vi varit på äventyr, helt perfekt sätt att ta sig ut där han annars inte hade orkat, eller velat, gå.

Vi gick ut längs med en stig längs havet och stannade på en klippa nere vid vattnet. Där lagade vi mat, plockade bär och gick på upptäcksfärd. Det var knappt en människa här ute så vi hade stället för oss själva. Utsikten var helt magisk och havet var helt spegelblankt. När Erik gått och lagt sig i stugan senare på kvällen gick jag själv på en topptur upp på Nonstinden, också den just bakom stugan vi bodde i. Vägen upp var brant och halkig så jag är glad att vi inte gick upp här med Erik. Men jag är glad att jag gick upp själv, det var oerhört vackert där uppe och alldeles stilla mitt i natten.

Du kan läsa mer om toppturen upp på Nonstinden här. 

Amanda Matti © explorealittlemore.se

Nonstinden Ballstad - Amanda Matti © explorealittlemore.se

Ballstad och Kræmmervika. Vi bodde i en av de röda stugorna på bilden, jätte fina och fräscha stugor. Vil ni boka boende på Lofoten under hösäsong så gäller det att vara ute i god tid! Vi bokade det här rummet i maj och åkte i juli, redan då var det mycket bokat. 

3. Eggum Naturreservat

Det här var ett av de ställen vi hamnade på på grund av att Erik mådde illa och vi behövde stanna längs vägen. Vi svängde av mot Eggum, stannade till vid vattnet och kastade lite sten. När han mådde bättre igen hoppade vi in i bilen och bestämde oss för att köra ut och kolla. Vi kom fram hit och bestämde oss direkt för att stanna en natt. Här betalade vi för tältplatsen och det fanns tillgång till toaletter och en liten butik.

Eggum Lofoten - Amanda Matti © explorealittlemore.se

Fåren strövar fritt i Eggum. Här är ett får på kvällspromenad förbi vårt tält. 

Eggum ligger på västsidan av Lofoten och det var otroligt vackert att se när solen vände vid horisonten klockan tolv på natten. Just till tolvslaget kom det massor med folk som ville se solen vända, men sen sänkte sig lugnet över Eggum igen. Om man vill ha lugn och ro är ett tips att sätta tältet bortanför kullen eller ner mot havet.

Just bortanför tältplatserna ligger Eggum Naturreservat och naturen här är helt makalöst vacker. Fåren strövar fritt här och vi spenderade lång tid med att upptäcka stigarna från tältplatsen in i naturreservatet. Om man vill kan man gå hela vägen härifrån bort till Unstad, känt för bra surf och också en otroligt vacker plats att tälta på.

Tält i Eggum - Amanda Matti © explorealittlemore.se

Vad sägs om den tältplatsen? Vi gick inte längre än bort till kanten av berget, men tydligen ska man kunna följa bergssidan och gå hela vägen härifrån till Unstad.

Eggum naturreservat - Amanda Matti © explorealittlemore.se

Markus och Erik på väg på äventyr i Eggum Naturreservat.

 

Det finns massor med andra fina ställen att upptäcka på Lofoten.

Unstad, Reine, Haukland, Å, Laukvik och många fler. Våga utforska nya ställen. Hitta ert Lofoten. Strunta fullständigt i vad alla andra gör och var de mest besökta ställena är. Åk inte till Lofoten för att fota samma bilder som alla andra gjort eller för att göra samma saker som andra gör. Den här platsen är magiskt vacker och det finns så mycket att se och göra, bara man kliver utanför bilen. Svolvaer och Vikingamuseet  är också några av mina favoriter, men ingen av oss var speciellt förtjust i Lofoten akvariet.

Den vackra staden Svolvaer. Här är det alltid mycket folk och rätt livat, men oerhört vackert och mycket att se och göra. Perfekt en regnig dag!

Inne på Vikingamuseet. För äldre barn är nog det här jätte kul. Erik gillade bäst att gå ner till vattnet och titta på båten och leka med allt som fanns där nere. 

Vacker utsikt längs vägen.

Semester med barn i Lofoten -Amanda Matti © explorealittlemore.se

Det viktigaste jag har lärt mig när det gäller att resa med barn, är att ta saker som de kommer.

Att njuta av stunden och se det fina i det vi gör just nu. Oftast är det höga förväntningar som inte infrias som sätter käppar i hjulen för en fin resa. Jag har varit expert på det här när jag var yngre. Istället för att uppskatta var man är och det man gör justnu, har jag varit besviken för att det inte blev Exakt som jag tänkt mig. Eller för att det inte blev exakt som det såg ut på bilder när andra gjorde det. Har man barn vet man att det aldrig blir som man har tänkt sig.

Det var en av anledningarna till att jag också valde att stänga av telefonen när vi var på Lofoten. Jag ville njuta av stunden och verkligen uppleva – inte leta de bästa instagrambilderna eller scrolla igenom andras semesterbilder på sociala medier. Så det är mitt sista och kanske absolut viktigaste tips för dig som vill upptäcka Lofoten med barn.

Stäng av telefonen och upplev på riktigt! ♡

 

are cable car

From Åre with Love

Hey guys! This weekend in Åre is coming to an end I look back on a weekend filled with physical challenges as well as calm and quiet. A month ago I had never been here and now I have been to the top of Åreskutan three times and have been around town so much I’m actually starting to feel a little at home. The small shops, cozy restaurants, all the hotels and the small town square buzzing with life. There’s a fire here that I like. A fire that inspires me.

I arrived on Thursday night after 14 hours on the train. As I said before, I live so freaking far away. But I got a lot of work done, one of all the good things with taking the train instead of driving. On friday we hiked up Åreskutan, we started our hike in sunshine and finished it off in storm. We ate our lunch inside the small windshield on the top, had a glass of champagne and then took the lift back down. My second time hiking up Åreskutan felt a lot easier than the first. It might have been the chairlift that we took halfway, but I’m not completely sure..

On saturday we went out on the Zipline. It was fun and a little scary on the first one – then the rest of them went by quickly. Unfortunately you weren’t allowed to bring a camera so I haven’t got many pictures from it. But the rush you got when you threw yourself out into the air was amazing. I loved watching the tiny river, the mountain and the treetops from high up in the air. Almost like flying.

Today I packed up my things and said goodbye to Catharina, the girls from Luleå and the adorable Gittan who has been taking care of us this weekend. I met up with Tiina and Sabine who have been here on a Yoga event. While I was waiting for them to finish off I took a run up to Totthummeln, enjoyed the view for a bit and then ran back down again. A total distance of 6,94 km from the hotel and back again. A beautiful run, uphill half the way but then downhill heading back. And there is really nothing that beats mountains touched by the colors of autumn – it’s so beautiful.

In the afternoon we took a stroll through Åre and ended up taking the cable car to the top and enjoyed the view. My third time up here and I feel like I’m starting to get to know the mountain. Now I’m even more eager to come here in winter and try the offpiste.

On the top of Åreskutan the second time this trip. And this time I didn’t walk up as can be seen on the perfectly white, non-hiking shoes I’m wearing.

 

Tonight we’re staying at Holiday Club and tomorrow I am hitching a ride with Tiina and Sabine back home to Gällivare. I’m so thankful I got to come here this weekend and meet all these lovely people and experience the things I’ve done. Coming here used to be on my bucketlist. Checked twice, in a month, all thanks to my new job.

If you ever get the chance to come here in autumn – Go. Just go. Åre is definitely worth a visit this time of year. 

From Åre with Love ♡

Gathered for breakfast in the beautiful Peak Performance Mountain House. Gittan made the most delicious bread and cooked amazing food. 

The sun shining through the clouds on the other side of the lake. View from our balcony. Even though they promised rain all weekend we’ve had mostly sunshine. 

A biker that passed us on our way up. The autumn colors are so amazing. Love the stripes in this field. 

Pernilla and Kirsi on their way up to Åreskutan on Friday. 

Spent the weekend with this crew! Down to earth, fun and caring – all of them. 

A weekend in Åre with Kvinnliga Äventyrare

In mid August I was in Åre together with 30 inspiring women – a weekend event arranged by ”Kvinnliga Äventyrare” – or female adventurers. Female adventurers started out as a collaboration between the amazing Angeliqa from Vandringsbloggen (Swedens largest blog about hiking) and Morakniv.

 

The goal with Kvinnliga Äventyrare is to lift female adventurers and inspire more women to go out and explore. No matter if it’s spending more time outdoors, chasing after your dreams in life or going on big adventures out in the wilderness. Not only does the initiative lift all these cool women and give us a place to connect – Kvinnliga Äventyrare also redefine what an adventure is.

The event I attended in Åre gathered some of these inspiring female adventurers for hiking, talking, inspirational lectures and to make new friends. Not only did I get to know some amazing women, I also got the opportunity to share my energy through one of my passions – Zumba.

This was the first time I was in Åre. I have always wanted to go during winter to snowboard but have never actually been. And when I drove there I remembered why. I live so freaking far away. Many of the ladies attending came from Stockholm and they had been driving 600 km north to get there. I drove 800 km south. 800 freaking kilometers south. Damn, I realized I live in the freaking arctics.

Anyway, the weekend was amazing and I, surprisingly, really liked Åre. I have heard so much about it through out the years but have always thought that it’s probably overrated. I was wrong.

This small village was cozy and with great potential, where life and energy seemed to pour out of every open door. People strolling the streets, people biking, hiking and carting the slopes, great restaurants, cozy cafés in every corner, people kayaking and sup-boarding and plenty of other activities to enjoy if you wanted to.

This was a great weekend with amazing people.

I got to spend time with Angeliqa and Emelie, the two inspiring souls behind Kvinnliga Äventyrare. I got to learn a little about outdoor cooking from Katrin at Fjällochklackar.se – she cooked amazing food and is such a down-to-earth person. I also got to listen to Sara at Träningsglädje.se who talked about the joy in working out and spending time in the outdoors. And we got some great tips on outdoor photography from the talented Louise at Isbergsphotography.se.

All in all – it was a great weekend and I met so many amazing people. But the weekend was short and I immediately felt that I wanted to come back. And right now I am on a train – heading back to Åre. – this time together with Catharina at Peak Performance.

Angeliqa at Vandringsbloggen and Louise at Isbergs Photography. 

Sara and Katrin.

Outdoor cooking – workshop with Katrin.

 

That I am going to Åre this weekend is part of me following my dream.

My dream is to live a free life and my most important goal is to do all things I do – with all my heart. That way of doing things  have brought me to Åre this weekend. My way of doing things might take me even further. Walking your own way is hard sometimes. Not a day goes by that I don’t doubt. But I try to not let my doubts get in my way. Now I’m going on a weekend to Åre with hiking, zip-lining, spa and spending time with more inspiring people. And all of that happened because I decided to follow my dreams and make this life an adventure. 

So if I can inspire You to do one thing – it’s to listen to that inner voice and be brave. Do things that matter to you. Change things that doesn’t feel good. Don’t let people tell you how to do things and what to do – do things your way.

See you guys soon ♡

A guide to Kungsleden – Trail running from Vakkotavare to Nikkaluokta

In July we went trail running along Kungsleden, from Vakkotavaara to Nikkaluokta. A distance of 78 km. We spent five days on the trail, mostly in heavy rain and strong winds. But even if the weather wasn’t all too good, I came home with a feeling of calm and happiness. As I always do when out in the mountains. This trail is most commonly used for hiking, but it’s perfect for trail running as well.

The fact that we couldn’t run the full distance as planned didn’t make me disappointed at all. That’s just the way it is in the mountains. Unpredictable. You should make up a good plan, but then be prepared that the weather can change dramatically and you’ll have to reconsider.

 

 

 

The days before we left, the weather reports promised rain, rain and lots of rain. But as the weather can change for the worse, it can also change for the better. So off we went on a Tuesday morning, with warm summer air filling our lungs and hearts with hope. The bus trip from Gällivare to Vakkotavare takes about 3 hours including a 30-minute stop in Stora Sjöfallet.

bus 93 to vakkotavaare - swedish lapland - Photo © Amanda Matti

The closer we came to the mountains, the more our spirits rose. When we jumped off the bus in Vakkotavare we felt like we could conquer the world, and that the sun would shine as we did it.

We arrived to Vakkotavare around noon and made the last preparations (ie. Peeing, throwing away lunch leftovers, drinking water etc) before we started walking up the steep hill on Kungsleden towards Teusajaure. We walked happily in sunshine for another 2 hours before the sunshine gave way for clouds and rain.

View from Vakkotavaare Kungsleden - Photo © Amanda Matti

There was still a lot of snow up on the mountain between Vakkotavare and Teusajaure. And lots of snow that has just started to melt, equals plenty of water on the trails. Unfortunately the two combined did not create great conditions for running. We walked almost the full first 10 km. Then we ran a couple of kilometers before the wet and slippery downhill towards Teusajaure begun and we had to walk again. Since we weren’t in a rush, we rather walked than risked falling and getting hurt.

When we reached the lake we had to wait for the two couples before us to return with one boat. Lucky for us, the man who came back with the boat offered to take us with him so we didn’t have to row – not even once. When we came to the cabin at Teusajaure we bought dinner at the small shop, this first day called for meatballs and mashed potatoes.

That’s a good thing with hiking or running along Kungsleden, there are plenty of places to gear up and buy more food!

rowing over teusajaure - kungsleden - Photo © Amanda Matti

STF cabin - teusajaure - kungsleden

trail running kungsleden - downhill teusajaure - Photo © Amanda Matti

Since we only had small, 8 and 12 liter backpacks, we had to plan our food carefully. We bought all of our dinners, except one, in the small shops in the mountain huts. With us we had breakfast, lunch, snacks and one dinner (for Singi where there is no shop). We refilled our snack and breakfast-supply in Kaitumjaure, apart from that we didn’t feel like we had forgotten or brought too little of anything.

Actually, not a single time on the road did we feel like we had forgotten anything, or that we should have had something more with us. What we had in our small backpacks was just enough. And then we had to hike in heavy rain and strong winds – still there was nothing missing. My bag only weighed 4 kilos, not 20 as I have been hiking with before. Reality check.

Once we had dinner that first night we took a nice and warm sauna before going to sleep. I fell asleep in about half a second and didn’t wake up until 12 hours later.. (!)

view towards kaitumjaure - kungsleden -Photo © Amanda Matti

kaitumjohkka - kungsleden -Photo © Amanda Matti

 

We had decided to run between the cabins each day, even though some distances were short and wouldn’t take more than a couple of hours. Both my cousin and me like to really enjoy nature – so having time to stop, sleep and enjoy was important. The second day we only had 10 km to go so we left the cabin around lunch and reached Kaitumjaure around half past three. This distance was easy to run – not so much stones on the trail and no rain.

The most common question I have gotten before and after we went on this adventure is “What race are you running?” Today trail running races are getting more and more common and we have learned to compare minutes, distances and performance. Doing something only for fun and enjoyment seems further away to people than doing it for competition. I’m telling you – we should do more of these things just for fun. I love the feeling of being out there because of no other reason than that I want to.

kungsleden towards kaitumjaure - Photo © Amanda Matti

lunch at kaitumjohkka - trail running kungsleden - Photo © Amanda Matti

trail running kungsleden - Photo © Amanda Matti

KAITUMJAURE. Let’s talk about Kaitumjaure. The most beautiful mountain hut I have been to so far on Kungsleden. Located on a hill overlooking the river. The warden at the mountain hut was so kind and caring, asked where we were going and how it went. Asked all the people who came to buy food where they were heading next and how prepared they were for the bad weather. One woman from Germany decided to stay another day at the hut after consulting with the warden. If you’re not used to the mountains, it’s a good decision to take when the weather is getting worse.

Kaitumjaure - STF mountain hut - Kungsleden - Photo © Amanda Matti

It’s about 13 km from Kaitumjaure to Singi. We partly walked and partly ran the whole distance without stopping. It was windy and raining heavily, about an hour after we left Kaitumjaure we were completely wet. We just inhaled some raisins and nuts on the way and didn’t stop, apart from a couple of pictures, until we came to Singi.

Even though our backpacks were small, we both had first aid kits and other things that are good to have if you fall or in any other way end up in an emergency. In Sweden we see an increase in rescues made by the Mountain Rescue teams, and they are expensive. Many of the rescues wouldn’t happen if people were prepared for the worst and knew what to do if things get tough.

kungsleden close to Singi - Photo © Amanda Matti

You should always be prepared for the worst when you’re out trail running in the mountains. We didn’t need any medical supplies, except for a few plasters, but I would never have left without it. Because you never know when you might need it or what might happen when you’re out there. And if you get hurt, help might be hours away.

On day four we left Singi for Kebnekaise in rain and did the same as the day before, walked the whole distance almost without stopping. Walked, because the trail was so slippery and wet that we didn’t want to risk falling. Also, this distance is covered in sharp stones that force you to focus like crazy on where you put your feet, even when walking.

kungsleden between singi and kebnekaise - Photo © Amanda Matti

The small jokks that are usually easy to jump or walk over, without getting wet, had all grown into big rivers. Or at least that’s what it felt like. After the first two we didn’t even care about trying to choose the best way over, we just walked straight through them.

At one part we accidentally ended up on the winter trail and walked for about 20 minutes in a swamp, with water up above our ankles. After that I had to run and jump like a crazy person – just to get my feet back into this universe. They were so cold I couldn’t feel them at all, it was like walking on stones attached to my legs. Once we reached Kebnekaise and the mountain station, we were drenched and we headed right for the shower and a sauna. This last distance of 13 km took us about 4 hours.

Kungsleden - Photo © Amanda Matti

Tuolpagorni - Kungsleden - Photo © Amanda Matti

Singi - Kungsleden - Photo © Amanda Matti

trail running kungsleden - Photo © Amanda Matti

It was packed at the mountain station. Because of the heavy rain, people tried to dry clothes, tents and gear everywhere. Just as we sat down for our three-course dinner, the rain stopped and the sun came out. We enjoyed the amazing food and went to bed early. Then we got up at 5.30 am and ended our trail running adventure in sunshine.

The last 19 km from Kebnekaise to Nikkaluokta went by so fast I hardly took any pictures and didn’t film a single thing. We took the boat over Láddjujávri and then ran the last 5 km to Nikkaluokta, all in sunshine.

Kungsleden kebenkaise nikkaluokta - Photo © Amanda Matti

kungsleden nikkaluokta kebnekaise - Photo © Amanda Matti

trail running kungsleden nikkaluokta - Photo © Amanda Matti

 

Even if these five days trail running Kungsleden, mostly consisted of rain and strong winds, we managed to stay positive all the way through. There is something about being up in the mountains, far away from your everyday life and totally out of reach, that makes you see life in a new perspective.

I think it might be feeling so small compared to the enormous power of nature around you. It could be the way you focus your energy on one thing and one thing only. Or it’s the monotone movement, putting one foot in front of the other, for hours and hours. Or maybe it’s the fact that you are following a plan you made, reaching a new destination every day. A feeling of completion, empowerment, accomplishment and happiness as you manage to do what you set out to.

vakkotavare kungsleden - Photo © Amanda Matti

trail running kungsleden - morning coffe STF - Photo © Amanda Matti

Me drinking my morning coffee in Teusajaure. A good start to a day in the mountains! 

hiking kungsleden - Photo © Amanda Matti

No matter what it is, I know I will do this again and again. Running from cabin to cabin, buying food along the way, gets a little more expensive than bringing a tent. But it’s nice as a change to walk with light feet and a light backpack. Even though we walked large parts, I felt like I was flying. And as we sat on the bus back home we already started planning for our next adventure! I had suddenly forgotten all the cold hours, the drenched clothes, frozen feet and sideways rain.

All I could remember when we got home was the sunshine in my face and all the laughters we had along the way. That’s what sticks! 

 

 

snow on Kungsleden - Photo © Amanda MattiIf you are planning on trail running Kungsleden, prepare to run on snow and through water. Cold, slippery but also fun and challenging. 

Happy runner - trail running kungsleden - Photo © Amanda Matti

boat ride with enoks laddjujavri - kungsleden - Photo © Amanda Matti

 

I also made a little film from trail running on Kungsleden. You can watch the full film below!

If you like running and spending time in the mountains, I definitely recommend that you go try trail running Kungsleden. It’s a good place to start! 

Have questions about this trip? Comment below or send me an email! I’d love to help!

Saturday hike to Djävulsklyftan – easy adventures are often the best

Today I’ve been home with Erik. He woke up on Sunday with a light fever. We then spent all of yesterday inside, watching movies and reading books. I finally got around to wash all of our winter clothes, not a day to late as it feels like we might need them any day now. He is better today but still a little tired so we have spent today almost the same.

Before the cold hit our house on Sunday, we got out on a small hike to Djävulsklyftan. That’s a local spot just outside Gällivare. It’s popular among people from Gällivare to walk here, but not me nor Markus had ever been. So on Saturday we packed a little lunch and went out. It took us about an hour to walk up to the cliff. It was beautiful, but a little smaller than I had pictured it. It’s perfect if you’re hiking with kids, up on the top it was flat and open so Erik ran around, picking blueberries and playing all sorts of games. We could watch him run around as we made lunch.

When he got tired we put up the small tent/wind shield we have so he could lie inside and get away from the mosquitos as we drank coffee, ate more lunch and talked.

When we packed up and went down again, Erik fell asleep in the carrier almost immediately. I love when he does that. Feeling the weight of his little hand on my shoulder, his slow breathing in my ear. To me it’s the ultimate token of trust and somehow it makes me feel like a good mom more than anything else. He is safe, happy and he trust’s me so much that he can fall asleep on my back as we walk through the woods.

The distance to the cliff was a little more than 3 km. You park your car right after the bridge over Linaälv, outside of Koskullskulle towards Tjautjas. You walk along the road for almost 2 km and then turn left before the sandpit. The trail then goes up into the woods for a little more than 3 km.  

 

A small hike and a small adventure – but the small ones are usually the best. And even a small adventure can make a big impact.

Midnight hike to Nonstinden Lofoten

This vacation is definitely treating us well with warm, sunny days and endless possibilities to explore and create memories. At the moment we’re back in Efjord in my parents cabin, heading home tomorrow. Last week we spent four nights camping in Lofoten, one of the most beautiful places on earth. No joke. I have been here before but it was Markus and Erik’s first time and it’s always fun to show people you love and care about places that you love.

We left Efjord on Thursday, just as the sun started coming through the clouds. When you travel to Lofoten this way, you need to take two ferries. Erik thought it was so exciting to drive our car onto a boat and then cross the ocean. We spent the first day eating lunch on a beach in Lödingen before we started driving south.

ferry Lofoten

Three nights in tent and one night in a cabin

We spent the first two nights camping along the ocean. First night at Rörvik beach and the second night in Eggum, overlooking the atlantic sea. Both spots were truly beautiful and gave us many ’aahs’ and ’oh wows’. After having breakfast by the ocean, we spent the first two hours of the day driving to a new spot. Then we played by the sea, dipped our toes in the water (cold as h…), cooked food over open flames or our kitchen. And then when Erik fell asleep around 8 pm, me and Markus stayed up late, talking about life, our dreams and things that we never get to talk about in our everyday life.

Midnight hike to Nonstinden Lofoten

On Saturday we stayed in Ballstad. Just as we were about to go to sleep, I looked up at the mountain behind us and felt an urge to go midnight exploring. Markus went to bed with Erik and I took my camera and hiked the 30 minutes up to the top. I stood there on the mountain top, watching the world below me fall into pastell colors as the sun dipped into the ocean. I listened to the distant sounds of the summer night, looked at the high mountains, the rolling sea and the flowers that swayed in the light wind.

 

I walked back down the mountain just as three sheep made their way up the top.

My head felt silent. My breath went slow. I walked back down the mountain just as three sheep made their way up the top. I watched them get up the trail as easy as a sunday walk. When I went to bed around 2 am I was light as a feather.

 

And happy to be alive. ♡

Hiking guide to Skierfe – Sarek National Park

Have you always wanted to go to Sarek, but don’t want to do the full into-the-wild 10 day hike? Then you’ve come to the right place. This is a guide that takes you into Sarek and up to Skierfe over a weekend. Skierfe is an iconic cliff and a mountain famous for the magnificent view over Rapaätno and Sarek from the summit. The mountain is situated in the south-eastern part of Sarek National Park, but reachable in a three day hike.

We went here on a weekend, Friday to Sunday, and it was absolutely stunning – a great way to spend a weekend. If you haven’t been here yet, it should definitely be on your ”go-to” list. A lot of people make the hike up to the summit of Skierfe as a day trip, while hiking the King’s Trail between Kvikkjokk and Saltoluokta.

Here’s a hiking guide to Skierfe – the 3-day weekend version.

How to get to Skierfe and STF Aktse

For this three day hike, the easiest way to get to Aktse and Skierfe is to drive. You follow the road from Jokkmokk (or Gällivare) towards Kvikkjokk. In Tjåmotis you turn right onto a smaller road (we almost missed the sign – keep your eyes open!) that lead to the bridge over Sitoälven. You pass a water power station on the road, and it feels like you’re on the wrong road. You’re not – just stay put.

Road to Tjåmotis

The small road after you’ve turned right in Tjåmotis. 

You have to park your car before the bridge, there’s a large parking space available. From the parking lot you can either walk the 10 km to the lake, Laitaure, or you can bring bicycles. We chose to bike which was great! It took about 90 minutes for us to bike. The road is rather big and in good shape so you can bike easily.

Once you reach the lake, you have to leave your bikes. There is boat transportation available over the lake, but as with all boat transportations in the mountains it’s rather expensive. The boat leaves two times a day in summer time, here you’ll find more information for the summer of 2018. We chose to walk the last 6 km to Aktse. It was a nice path through the forest, not so much to see but plenty of good places to stop. The walk took another 2,5 hours.

 

Where to stay – tent or cabin

In Aktse you can stay in the Aktse mountain cabin hosted by the Swedish Tourist Association. The cabin is rather big and looks like it’s been partly renovated not so long ago. If you are a member of STF, I think the rate is somewhere around 300 SEK per night. It’s always cheaper to buy your nights online, but beware that even though you pay for your night before you go, you’re not guaranteed a spot in the cabin.

Read more about how to book and what rules apply here.  

We chose to stay in tent and put up our tent close to the cabin. We payed the service fee to use the kitchen so that we could cook inside and dry some clothes. Perfect for us since it was raining when we got here, and also when we came down from Skierfe on Saturday.

Sitting inside a warm cabin, in the mountains, after a long days hike, drinking wine (yes, we brought wine), while the rain is pouring down outside – is one of the most satisfying feelings ever.

tentspot in Aktse

The cabin was rather quiet when we were here, only a handfull of people who stopped to sleep for the night, but if you go later in the season it’s probably more busy (after all, it is right on the King’s Trail).

If you want to get away from the trail and the people, there was plenty of beautiful places to camp up on the mountain. I didn’t see so many jokks higher up on the mountain though, so it might be a good idea to bring some extra water if you’re planning on camping there.

View from the mountain cabin at Aktse.

Hiking to the summit of Skierfe

We arrived to Aktse in the afternoon on Friday and slept for a good 10 hours. When we were here, it was supposed to rain all day but we put our rain clothes on, packed a little food, our kitchen and some extra clothes in our daypack and headed up the mountain.

The start of the hike is steep and goes through birch forest. Once you reach the top and get above tree level, you take a left onto a trail into Sarek and to Skierfe, off the King’s Trail. It was easy too find and easy to walk this far. We’re talking maybe 20-30 minutes through the forest. The trail then goes along the ridge of the mountain for a couple of kilometers until you reach Sarek National Park. This is where it get’s steeper and you begin the climb towards the summit.

If you are experienced hiker, this is an easy hike. There’s a lot of rocks at the end when you get closer to the summit, so be careful you don’t hurt your wrists. The hike took us around 4-5 hours in total, including a short stop for lunch. It’s 7,5 km from Aktse to the summit, with a total elevation of 770 metres according to information on Wikipedia. The last kilometres are rocky and can be tricky to walk in bad weather.

Posing on the summit of Skierfe

view from skierfe into sarek national park

View into Sarek National Park.

view from skierfe over Rapaätno

View from the summit over Rapaätno.

Experience Sarek and the Swedish mountains over a weekend

The view from the top was truly amazing and we stayed here for about an hour, even though the wind was strong. We made lunch right below before we returned back down to Aktse. When we got down we used the kitchen in the cabin to make dinner, had a glas of wine and then went back to our tent to sleep. On Sunday we packed up an walked back to Laitaure, took our bikes and went home. 

This is a perfect way to experience the mountains, hiking and Sarek National Park without going for the full adventure with all the preparations it takes. If you want to make it easy – you walk the whole way, sleep in the cabin and just focus on enjoying and exploring. A couple of days in the mountains without cellphone coverage is better than most therapy!

 

passing over sitoälvsbron

Passing over Sitoälvsbron, the bridge over Sitoälven.

The road from Sitoälven towards Laitaure.

The trail from the lake Laitaure to Aktse goes mostly through forest.

sign to Skierfe

This sign is right on Kungsleden, this is just above the hill from Aktse and it’s where you turn left to get to Skierfe.

Our camping spot close to Aktse mountain cabin. 

Happy dogs. Here they’re taking a swim and drinking some water on our way to Aktse on Friday.

 

Hope you enjoyed this shortcut hiking guide to Skierfe – Sarek National Park. I try to keep this post updated with new information so that you can have use of it for a long time! 

Happy Hiking! ♡

 

Want to read more about hiking? You find more of my hiking guides and trail reports here

You might also want to read:

Trail running on Kundsleden from Vakkotavare to Nikkaluokta

Preparing for a trail running adventure

Ski touring to Hunddalen Norway

Experience Lofoten with kids

 

 

This post was last updated 2018.05.07

The bright summer nights are back!

The bright summer nights are back and my energy levels are constantly rising. As the sun stays up longer and longer and the nights never really go dark anymore – I find myself getting out on spontaneous adventures much more often. On wednesday, the dogs and I hiked up on Dundret. We walked in snow all the way up to the viewpoint. We found a nice spot on a cliff and we watched the sun set.

I really love these bright summer nights. There is something magical about them.. I get such an urge to go outside and let the night lead me to adventures.. Walking in the woods in the middle of the night as the sun hoovers above the horizon, the birds are singing their nightly songs in the trees (yes! they sing differently!) and the world around you is still sleeping. It’s so intoxicating.

Walking in the woods in the midnight sun at dundret Amanda Matti

Summers are truly the time to explore up here. Even though I love winter – summer has so much more time to offer, at least if you count the hours to a day. I can’t wait to bring Erik out camping and stay up late around the campfire outside the tent. In the bright summer night you get to stay up late, go on spontaneous adventures, do crazy things and just be free. Freedom. That is what I feel!

Have you never experienced the bright nights and the midnight sun? It’s time.

The pictures are taken between 10 and 11.30 pm.