En promenad genom Kåkstan

Sedan i september förra året går jag en fotokurs mot Sigtuna Folkhögskola. En fotokurs som Jennifer tipsade mig om. Varje vecka sedan september får vi nya uppgifter som vi ska fota och lämna in. Ibland är det teknik som ligger i fokus, men oftast är det berättandet genom bild. Att tolka ett tema och fota bilder som berättar en historia på det temat. Den här veckan var temat ålderdom.

Jag hade först ingen aning om vad jag skulle fotografera. Men så plötsligt kom det till mig. Kåkstan. En plats som har en så spännande historia och som har betytt så mycket för det samhälle vi bor i idag. En plats som trots att den är mycket äldre än mig, har åldrats mycket bara sedan jag var liten.

Det är länge sedan jag var i Kåkstan sist.

Det var på julmarknaden 2015 om jag inte minns fel. Första gången som Erik fick träffa tomten. Nu är Kåkstan snart bara ett minne, åtminstone så som det sett ut genom hela min uppväxt. Handelsbodarna. Caféerna. De gamla skyltarna och biografen. Att gå genom Kåkstan är alltid som en resa i tiden. Man känner historiens vingslag. Fascineras över hur det var då. Att det bevarats. Men den här gången kändes historiens vingslag på ett sätt som jag inte upplevt tidigare.

Det kändes som att de tidigare väl omhändertagna gamla byggnaderna hade förfallit något. Som att den vårdande hand som sett till att byggnaderna stått kvar så länge, hade släppt taget. Kanske är det bara för att det är februari och inte högsäsong. Eller så är det framtidens förändringar som avspeglar sig. Ovissheten. Jag vet inte. Hur som helst kändes det fint att få promenera igenom hela Kåkstan och fotografera det som varit en del av Malmbergets så länge.

Alla de gamla fina skyltarna äskar jag extra mycket. Namnen. Det gamla språket. 

Färg som flagnar och skyltar som bevarats men knappt längre går att tyda. Så mycket historia. 

 

Butikerna i kåkstan var tydligen ofta fina och sålde mycket dyra saker. Även om gruvarbetarna bodde i, precis som namnet antyder, en Kåkstad – hade de gott om pengar och handlade gärna dyra produkter. 

Mossa som växer ur grunden på huset. Ålderdom.

Biograf Lusitania. Jag hade gett mycket för att få gå på bio här när det begav sig. Vilken upplevelse. 

Amanda heter jag och är certifierad Coach. Jag är också mamma till två barn, matte till två hundar, fru till en musiker och född och uppvuxen i norr. Jag skriver personlig utveckling, personliga funderingar, om äventyr i naturen och livet norr om polcirkeln.

På bloggen får du läsa om högt och lågt, djupt och ytligt, forskning och personliga upplevelser – allt i en härlig blandning.

Vardag

En snöig och enkel påsk ute i skogen

Det är mitten på april och påsken har kommit och gått. Vi firade påsken i vår egen stuga, ett mål som vi strävat mot hela hösten och vintern. Att hinna få stugan redo för att spendera påskhelgen där, och vi lyckades! Även om det ännu saknas golv- och taklister och

Läs mer →
Explore Within

Tankar och känslor är också vanor

Vad tänker du på när jag säger rutiner och vanor? De allra flesta tänker på saker vi gör. Kanske vilken tid vi kliver upp på morgonen, vad vi gör innan vi går och sover, hur mycket vi tränar eller vad vi äter. Men har du tänkt på att även våra

Läs mer →
Att sätta mål

Konsten att nå sina mål – och må bra på vägen!

Ärligt, hur många gånger har du satt ett mål, gett ett nyårslöfte eller uttalat en önskan om att uppnå något – bara för att sedan glömma bort det eller strunta i det? Jag vet att jag har gjort det hundratals gånger. Jag har också förut haft svårt för att sätta

Läs mer →