Digital brevlåda – bra för dig och miljön

Det här inlägget är ett samarbete med  e-Boks.

Ni som har hunnit lyssna på det senaste avsnittet av podden har redan hört lite om vår samarbetspartner e-Boks och fördelarna med en digital brevlåda. Men för er som inte har lyssnat på det avsnittet ännu kommer här ett matnyttigt inlägg med varför du också borde ansluta dig till e-Boks digitala brevlåda. Hint, det är bra både för dig och för miljön.

Ni som har följt mig ett tag vet att mitt företag jobbar med digital kommunikation.

Jag hjälper helt enkelt företag att nå ut, med hjälp av digitala medier. Dessutom använder jag digitala verktyg dagligen i mitt jobb. Jag deltar på seminarier på nätet, har möten över Skype eller messenger och använder flera olika digitala planeringsverktyg för att hålla koll på olika jobb. Privat försöker jag också alltid att göra så mycket jag kan digitalt. För att förenkla för mig själv – men främst för att spara på miljön.

Ett av de digitala verktyg som jag tycker bäst om är just min digitala brevlåda.

När jag började skriva om det här kändes det som en självklarhet att alla har en digital brevlåda. Men ju mer jag frågade runt desto tydligare blev det att det inte var så. Trots att vi idag har vant oss vid att kunna betala med mobilen, identifiera oss via mobilen och resa utan pappersbiljetter – är det alltså många som fortfarande får papperspost i en fysisk brevlåda.

I en värld som snurrar på oerhört fort och där vi konsumerar mer än någonsin är det viktigt att vi börjar tänka på vilket avtryck vi lämnar efter oss. Om man till exempel skulle samla ihop allt papper som just du konsumerar på ett eller annat sätt under ett år – hur mycket skulle det bli? Kvitton du får i butiker när du köper något, all post du får, lönebesked, kontoutdrag, papper som skrivs ut, anteckningsböcker du använder och allt annat.

Hur mycket papper blir det? Min gissning är ganska mycket. Det är det iallafall för mig. Och slår vi ihop det för alla oss 10 miljoner människor i Sverige blir det oerhört stor mängd. Bara papper. Bara i Sverige. Därför tycker jag att vi ska göra vad vi kan för att minska vårt avtryck och det avfall vi är med och producerar.

Att skaffa en digital brevlåda är både enkelt och oerhört bekvämt. Fördel både för oss och för naturen.

Fördelar med en digital brevlåda från e-Boks

  • I samma sekund som det skickas ut brev till dig från en myndighet har du det i din inkorg. Enkelt och smidigt!
  • Minskad pappersförbrukning och på sikt färre transporter. Att posten skickas digitalt innebär att mindre papper skrivs ut och skickas med post – vilket innebär att det på sikt minskar både pappersförbrukningen och antal transporter med post. En person kanske inte gör så stor skillnad, men när 1 miljon fler människor får posten digitalt har det minskat kraftigt.
  • Du har all viktig post sparad! Vi slipper fylla hylla efter hylla med pärmar med gamla viktiga papper som måste sparas ”ut i fall att”. Behöver du något viktigt papper? Logga in och sök efter det i din digitala brevlåda.
  • Du behöver inte adressändra om du flyttar! Eller, det kanske du måste göra ändå. Men du behöver åtminstone inte oroa dig för att viktiga papper försvinner i posten när du flyttar. Din digitala brevlåda följer ju med dig, överallt.
  • Läs din post på mobilen, datorn eller i en surfplatta. Det som passar dig bäst eller det du har till hands just för tillfället.
  • Få din post, även när du är utomlands – eller i skogen. Jag som reser en del i jobbet och gärna spenderar mycket tid utomhus tycker att det är oerhört skönt att veta att jag kan läsa min post och få räkningar digitalt. För då behöver jag inte oroa mig för att jag missar något när jag är på resande fot.

Hur det går till

  • Registrera dig på e-boks.se.
  • Logga in och identifiera dig med Mobilt Bank-ID.
  • Godkänn vilka avsändare du vill få post ifrån. Du kan alltså välja, och välja bort avsändare. Till exempel om du vill få skattebeskedet i din digitala brevlåda, men inte brev från Försäkringskassan, så kan du välja det under inställningar.
  • Du kan ladda upp viktiga dokument på din användare. Exempelvis sjukintyg, anställningsbevis etc. Sådant som kan vara bra att ha sparat.
  • Spara digitala kvitton i e-Boks. Jag har inte testat den här funktionen ännu men älskar tanken på att få mina kvitton digitalt och sparat på ett och samma ställe. Perfekt om man behöver reklamera något och är som jag, som tappar bort kvitton i samma stund som jag får dom.

När jag registrerade min användare valde jag att starta en insamling till Malmbergets AIF. Du kan välja att fortsätta bidra till den insamlingen, eller starta en egen till just ert lag. 

Registrera dig på e-Boks idag och tjäna ihop pengar till er förening.

Just nu har e-Boks ett initiativ som heter ”stötta din klubb”. Det innebär att för varje ny person som registrerar ett konto hos e-Boks – kan man också registrera en insamling till sin klubb. Eller välja att bidra till en redan befintlig insamling.

För varje ny person som registrerar sig, skänker e-Boks 50 kronor till den förening eller insamling som du väljer. Det innebär alltså att ni som lag kan samla in pengar till laget, bara genom att alla föräldrar och tränare registrerar sig på e-Boks. Bra va?

Läs mer om Stötta din klubb initiativet och hur ni går till väga för att starta en insamling till just ert lag.


Det här inlägget är ett samarbete med e-Boks. Men alla tankar, åsikter och ord är helt och hållet mina egna. Jag har valt att göra det här samarbetet för att jag älskar produkten och hoppas att du ska göra detsamma! 

Botar förkylning med en tur i skogen

Jag börjar äntligen komma tillbaka till livet igen efter att ha varit däckad i förkylning hela förra veckan. Det är länge sedan jag har varit så här förkyld. Så förkyld att inte ens alvedon biter.

Jag har helt enkelt spenderat veckan i soffan och sängen. Erik har också varit hemma, trots att han har varit pigg så när som på en segdragen hosta. Att vara riktigt däckad i förkylning och ha en pigg treåring hemma är en utmaning, minst sagt. Det är inte många minuter man får ligga still i soffan och vila. Men däremot får man väldigt många goa pussar, mysiga kramar och gos.

Tänk att en enkel stig blir till ett spännande äventyr i ett barns ögon.

Som vanligt kommer en förkylning aldrig lägligt. Man har alltid för mycket att göra. Livet tillåter liksom inte ett oväntat stopp. Speciellt inte ett stopp på en hel vecka. Jag har heller aldrig känt mig så stressad över jobb som jag har gjort den här veckan. Eller åtminstone i början på veckan.

När jag vaknade upp på onsdag och fortfarande kände mig som överkörd av ett tåg orkade jag inte stressa längre. Jag kapitulerade inför förkylningen. Lät den köra över mig. Sov mer än tolv timmar varje natt. Blev ännu lite hängigare på torsdag, var lika dålig på fredag (men jobbade) och vaknade sedan upp på lördag lite piggare.

Efter en hel vecka inomhus kändes det som att vi behövde lite friskluft. Så på lördag packade vi en ryggsäck och tog oss ut i skogen. Vi parkerade längs E45:an och gick ett par hundra meter in i skogen. Vi stannade till på en stor äng och grillade korv, letade spännande saker och njöt av att vara ute. Erik sa flera gånger att det var så härligt att få vara ute på picknick. Det är ju det vi älskar. Att få vara ute. 

Sharing is caring. Erik delar frikostigt med sig av sin korv till båda hundarna, som alltid. 

 

Vi spenderade en bra stund med att smyga runt och söka efter spännande saker på ängen och titta på löven som föll från träden.

Det märktes verkligen att Erik njöt av att få vara ute igen och röra på sig. Vid ett tillfälle ropade han på mig och ville att jag skulle sätta mig ner på knä. Sedan sprang han allt han kunde rakt mot mig, stannade en bit ifrån mig och gick sakta fram till mig. Hans ögon glittrade av bus. Sen satte han en hand på var sida om mitt ansikte, lutade sig mot mig och pussade mig på pannan och sedan på mössan.

”En pann-puss mamma! Och en möss-puss behöver du också!”

 Just i den stunden svämmade mitt hjärta över. 

Killen som har bus skrivet i hela pannan. Min stora kille. 

Pann-puss.

Och en möss-puss. Efter det fick jag en ”rygg-puss” också innan han skrattandes sprang iväg igen. Pussar jag kommer att minnas för alltid. 

Efter en stund packade vi ihop och började gå tillbaka mot bilen. När vi kom sken solen och det var höst i luften. Efter vi ätit vände vindarna och det började snöa så smått, det blev tvärt kallt och det kändes som at vintern kom.

När vi kom hem var vi alla sådär skönt trötta som man bara blir av en dag ute. Ibland krävs det inte så mycket för att det ska bli ett äventyr och en massa fina minnen. Ett par timmar i skogen räcker gott, både för det – och för att bota en förkylning.

Vägen hem bestod av skurk-jakt, parader och parad-skurkar. Aldrig tråkigt! 

Erik, eller rättare sagt hulken, spärrar vägen bakom oss så att inte skurkarna ska hinna ikapp oss. 

 

Till veckan laddar jag om och inviger mitt nya kontor. Dessutom är det äntligen dags för Träningsfesten till helgen – så nu vill jag bli riktigt frisk så jag orkar med allt roligt.

Hoppas att din helg också varit fin, oavsett om den har spenderats i hemmets lugna vrå eller varit fylld av äventyr! ♡

 

Livet enligt treåriga Erik

Barn är fantastiska på så många sätt. Det allra bästa jag vet är att få lyssna på Erik när han pratar. Han älskar att prata. Ibland pratar han så att öronen nästan blöder, precis som hans pappa tydligen gjorde när han var liten. Jag älskar det. Han började prata tidigt och hans ordförråd är väldigt stort, vilket också blir väldigt roligt och gulligt. Som när han utbrast ”Men kan du tänka dig, pappa kommer hem! Milda makter!” Eller när jag bad honom tvätta händerna innan maten och han hasade ner lite på stolen, ryckte på axlarna och sa: Äsch mamma, det behöver jag inte. Tvätta händerna är så obetydligt. 

Det är alltid lika spännande att höra vad han har att berätta. Han tänker väldigt mycket också, på allt möjligt. Hur vi ska göra när parasollet gått sönder. Kan vi laga det? Eller måste vi köra det på tippen? Och om vi måste göra det, hur ska det få plats i bilen? Kanske kan vi låna mormors bil, som har dragkrok, och moffas släp? Eller tror jag kanske att parasollet ryms i bilen om vi sätter den mjuka delen i baksätet och den hårda delen i bagaget?

Erik har pratat länge, men det är först nyligen jag har börjat skriva ner saker som han säger.

Det slog mig en dag att jag vill minnas det han säger och funderar på, för alltid. Barn är kloka och jag tycker det är viktigt att lyssna på vad de säger. Ta dom på allvar. För att de ska känna sig viktiga, sedda och delaktiga. Det betyder såklart inte att man ska göra precis som dom säger eller att man alltid måste vara idel öra. Men jag tror att om vi lyssnar, på riktigt och för att förstå, redan när de är små – så växer de upp och gör likadant med sina medmänniskor. Åtminstone hoppas jag det.

Jag läste något så fint en gång. Om man lyssnar på barnen när de är små och har små problem, får man ta del av deras stora problem när de blivit stora. För de små problemen, är stora när de är små. 

 

Så, här kommer några av mina favoritcitat av Erik, nu tre år gammal. 

Markus: Som jag brukar säga, maten tystar mun.

Erik: Som jag brukar säga, SKRIK HÖGT!!

 

Jag: Hur såg hunden ut Erik?

Erik: Den var svart och vit.. och lite blå och gul.. eller så vet jag inte riktigt.”

 

Inte alltid vet man mamma. Men ibland gör man det. Och ibland är det bra att man inte vet.

 

Erik läser på flingpaketet:

”Mamma, här står det: (läser tydligt och artikulerar) om du hittar ett vinbär i flingorna, ge det till din mamma och pappa!”

Jag: Erik, jag måste gå nu. Jag ska på möte.

Erik: Med vem då?

Jag: Ett gäng gubbar.

Erik: Vad ska ni prata om då?

Jag: Siffror, pengar. En massa jobb bara.

Erik: Men mamma, glöm inte fråga dom hur mycket pengar jag får då. För jobbet menar jag.

 

Jag: Gillar du att prata Erik?

Erik: JAA!!

Jag: Gillar du att lyssna då?

Erik: jaa.. men inte lika mycket.

 

Vi är på väg ner på stan för att göra lite ärenden när Erik säger:

– Mamma, jag tror att vi kanske måste åka upp på fjället och bara pausa lite?

 

Jag: Vad vill du ha till mellis Erik? Smörgås?

Erik: Nej.

Jag: Yoghurt?

Erik: Nää..

Jag: Pussar?!

Erik: JAA!!

Erik i full färd med att baka ”drak-kaka” hos Lollo och lilla Lovis. 

 

Erik: Mamma, visst ger jultomten julklappar till alla?

Jag: Ja, det tror jag älskling.

Erik: Visst får Lasse också julklappar då? (Lasse är en av våra grannar som Erik brukar prata med)

 

Jag: Var försiktig när du klättrar Erik!

Erik: Ja men, kan du bara lita på mig mamma?

 

Erik: Mamma, jag älskar dig och pappa, ni är bäst. Och hundarna också, dom är faktiskt också bäst.

Jag älskar dig mamma. För att du är så snäll och fin.

Hösten är här!

Hej på er! Det är redan mitten på september och dagarna swishar förbi. Ute har naturen gått från somrigt grön till höstens brinnande gula, oranga och röda färger. För varje dag som går blir det mer gult och mindre grönt. Jag verkligen ÄLSKAR att vara ute i naturen på hösten. Den krispiga luften i kombination med alla färgerna gör att själen skuttar till av lycka. Jag läste någonstans att september är för sommaren vad söndag är för veckan, och det känns så rätt. September är fylld av glädje, hopp och har en känsla av sommar – men med lite vemod. Snart är vintern och mörkret här – så det är bäst att passa på att njuta.

I söndags var hela familjen uppe på Dundret och plockade blåbär. Vi gick upp för backhoppan och stannade till på utsiktstoppen för att fika. Att vi plockade blåbär var egentligen en slump. Vi klättrade lite på klipporna och råkade hitta ett ställa där det var så mycket blåbär att vi bara inte kunde låta bli. Det var det absolut bästa blåbärs-stället jag sett hittills i år! Vi plockade ihop två liter väldigt snabbt. Blåbären var dessutom ovanligt stora!

Vi plockade inte allt så har du inte hunnit fylla frysen med blåbär ännu tipsar jag dig om att gå hit! Just ovanför backhoppan. Som tack kanske du kan bjuda på blåbärspaj någon gång?

Förra veckan var jag i Stockholm för uppstarten av den utbildning jag kommer att gå under det kommande året.

Det är en fotoutbildning på distans mot Sigtuna Folkhögskola som Jennifer tidigare tipsat om. Utbildningen går på 50% under hösten och våren och så här efter de första dagarna känns det riktigt kul. Kul att få lägga tid och energi på något för min egen skull. Att få fota bilder jag normalt inte fotar och sedan få feedback på dom är det jag ser mest fram emot. Att få tänka lite nytt, utanför boxen. Jag hoppas att det kommer ge både inspiration och ny kunskap – något man aldrig kan få nog av!

Förutom utbildningen har hösten dragit igång på riktigt när det gäller jobb. Det som upptar största delen av min tid just nu är Träningsfesten. Första helgen i oktober arrangerar jag, för andra året i rad, en träningshelg här i Gällivare. Schemat börjar vara spikat och jag försöker få ihop all logistik runt omkring. Det blir massor av träningspass och föreläsningar under två dagar. Sofie Lantto kommer tillexempel, något jag är sjukt glad över!

Det är alltid lite nervöst så här när ett stort event börjar närma sig. Ska det gå ihop ekonomiskt? Kommer folk att köpa biljetter? Blir det uppskattat? Har jag tänkt på allt? Som tur är har jag ett gäng med grymma personer med mig som hjälper till. Förra året blev mer eller mindre en succé och jag hoppas såklart att det blir ännu bättre i år!

FALL IN LOVE. Den här bilden gjorde jag med löv jag plockade när jag och Erik var ute och promenerade för ett tag sedan. Jag tyckte om den så mycket att jag lade upp den på Printler

 

Förutom det jobbar jag på med mitt. Konsultar kring sociala medier, skriver texter och artiklar, fotograferar, poddar, ritar logotyper och bygger hemsidor. Mitt jobb just nu är väldigt varierat – och väldigt roligt. Under sommaren har jag bytt namn på företaget och så fort Träningsfesten har passerat kommer jag att strukturera om allt på webben också. Mitt företag heter nu mer Explore More Media och kommer i fortsättningen att vara ännu mer fokuserat på allt som rör mediaproduktion. Foto, film, ljud och grafisk design.

Det känns som att slutspurten (det måste det väl ändå räknas som nu, va?) på det här året kommer att bli hur bra som helst. Jag känner mig lugn, stark och stabil. Det är ändå den härligaste, och viktigaste, känslan.

Livet och hösten, här kommer jag! ♡

 

 

 

Partiledardebatterna gör mig trött och uppgiven

Jag sitter i sängen med datorn ni knät. Det är fredag kväll och bara en dag kvar till valet. När jag slår på tvn är kvällens partiledardebatt i full gång. Ledarna för Sveriges partier står uppradade i studion och en vild diskussion pågår. Jag försöker hänga med i diskussionen men tröttnar ganska snabbt. Orden flyger genom tv-studion som pistolskott i ett gängkrig. Hårda. Aggressiva. De som skjuter verkar inte ha en tanke på vem de träffar eller vad konsekvenserna kan bli av de skott som utdelas. Om någon av dem var tveksam till att ge sig in i kriget från första början, har tveksamheten sedan länge bytts ut mot beslutsamhet.

Siktet hos var och en är inställt på att vinna, till vilket pris som helst.

Det är bara en dag kvar till valet och jag sitter här med en klump i magen.

De människor som kandiderar om att få styra vårt land inger inte den minsta gnutta trovärdighet i den avslutande debatten. Kanske är det just därför, för att det är en debatt. I skolan får man lära sig att debattera. ’Vi behöver någon som är för aborter och någon som är emot, sen ska ni debattera för er ståndpunkt.’

Om man slår upp ordet debatt i en svensk ordbok, står det att en debatt är ett meningsutbyte där parterna vanligen inte ändrar uppfattning. Utgångspunkten i en debatt är alltså bara att argumentera för sin sak. Att vinna.

Jag är ingen politiker och kommer aldrig att bli en. För mig är inte det viktigaste att vinna. För mig är det viktigaste att komma fram till bra lösningar. Jag driver ett litet företag, men trots att det är litet har jag tagit in människor att jobba med som har andra kompetenser än jag. För att jag vet att jag inte sitter på alla lösningar och bästa idéerna själv.

Men i samtal med andra föds nya idéer och något som börjar som ett litet frö växer snabbt till ett stort träd när vi är flera. Ett träd som blir starkare än jag någonsin hade kunnat hoppas på och med egenskaper jag aldrig hade kunnat drömma om. Tillsammans har vi byggt något som är större än oss. Det här är såklart inget exceptionellt. Så fungerar de allra flesta välmående företag.

Partiledardebatterna gör mig trött och uppgiven.

När blev det viktigare att vinna än att komma framåt? Varför tycker vi att det är viktigare att ha rätt, än att faktiskt lösa problem? Hur kan vuxna människor bete sig som små barn och fortfarande anses vara bra kandidater för att leda vårt land? När blev demokrati och politik en fråga om vem som har rätt och vem som har fel, vem som vinner och vem som förlorar, istället för en fråga om hur vi löser de utmaningar vi står inför på bästa sätt?

När ett företag stöter på problem samlar man företagets gemensamma kompetens för att lösa problemen. Idéer testas och prövas. Kompetens och expertis hämtas in utifrån. När en ny strategi och plan sedan sätts i verket jobbar alla mot samma mål.

Kanske går det vägen, kanske inte.

Går det inte som man har tänkt sig ställer man sig inte upp och skjuter mot de som kom med idén. Man vänder inte på klacken helt och springer åt andra hållet. Man river inte upp allt man tidigare byggt och gör om allt från grunden, bara för att man är förbannad på de som kom med idén som inte höll.

Man omvärderar och analyserar. Försöker hitta boven i dramat. Frågar de som har mest kompetens från verksamheten vad de tror att problemet är. Tar in ny eller mer expertis. Skruvar om planen och strategin lite. Prövar igen. Jobbar mot samma mål.

Politik är nödvändigt, jag vet det.

Men jag skulle mycket hellre se att partiledarna samtalade med varandra. Partiledarsamtal. Att de diskuterade kring hur man kunde lösa problem som vi står inför. Jobbade mot samma mål. Var mer fokuserade på att lösa utmaningarna och komma framåt, än att skjuta alla de andra som deltar.

När man tror att man vet allt, tycker att vi har rätt och alla andra har fel, så kan man vara ganska säker på att man kommer att köra av vägen. Det kan vara värt att backa ett steg. Lyssna en stund istället för att prata. Fundera, analysera och kanske vara villig att omvärdera. Det är stor skillnad på att lyssna för att sätta dit någon, eller lyssna för att verkligen förstå. Den dag vi har politiker som tar gemensamma beslut, backar varandra istället för att skjuta varandra och jobbar mot gemensamma mål. Den dagen slår jag gladeligen på tvn för att lyssna till vad de har att säga.

Om du tror att du vet allt är du dåligt underrättad.

Kinesiskt ordspråk

Jag har redan röstat. Trots att klimatet inom politiken inte känns speciellt konstruktivt är det inte bara min rättighet att få rösta, utan också min skyldighet. Vi är privilegierade som bor i ett land där våra röster betyder något. Där vi får vara med och bestämma.

Jag röstade för medmänsklighet och alla människors lika värde. Jag hoppas att du gör detsamma. Om det för dig betyder att du röstar rött eller blått spelar mig ingen roll. Jag tror varken att den ena eller den andra har lösningarna på alla problem. Men vad du än gör, rösta inte ur missnöje.

Rösta inte på det parti som vill inskränka våra rättigheter och göra skillnad på människor. Vi bor på samma planet och tillhör samma folk. Vi har många stora utmaningar framför oss men har också lagt många stora utmaningar bakom oss. Vi fixar det här, men lösningarna på stora problem är komplexa. Har många sidor. Vi kommer behöva ta många omtag och pröva många idéer. Det finns aldrig en enkel lösning på svåra problem. Låt dig inte luras till att tro det.

Vi ska inte backa nu. Vi behöver jobba framåt, tillsammans.

Älskade barn

Älskade barn. Du är så klok. På frågan om vad du tycker bäst om i hela världen svarar du – Allt. I din värld skulle inget vara orättvist. Du delar med dig. Ser till att alla får vara med. Gör inte skillnad på människor. Tar hand om djur och ger dom kärlek. Du frågar varför folk slänger skräp i naturen, när det finns soptunnor. Hjälper mig med att både laga mat och diska. Lämnar tillbaka leksakerna som följer med barnmålet för att du ”inte behöver mer saker mamma”.

Du skyddar de som är mindre än dig och säger ifrån när någon är dum. Hälsar på alla. Undrar varför inte alla hälsar tillbaka. Om alla vore som dig skulle jorden vara en harmonisk plats.

När vi idag åkte till vallokalen och röstade frågade du varför inte du får rösta, om det är så viktigt. För du skulle minsann rösta på Olle som är så snäll. Medans du gråter förklarar jag att det bara är vuxna som får rösta i det här valet, men tänker samtidigt som jag säger det att barnen hade gjort det här bättre än oss. För er är det självklart, allt som vi glömt bort. Att vi behöver varandra. Att alla är lika. Att vi måste ta hand om både människor och natur.

Jag hoppas att världen kommer vara en harmonisk plats när du blir vuxen. Att allting blir bra tillslut. Att alla människor är lika mycket värda.

För om alla var lika klok som dig, vore världen en bättre plats. ❤

Jag och Markus har startat en podd!

Hej på er allihop! Som ni redan vet har jag och Markus bestämt oss för att gifta oss nästa år. Vi har spenderat en del av sommaren till att leta efter rätt plats för bröllopet. Mer än så har vi inte gjort när det kommer till bröllopsplaner, vilket i och för sig är helt lugnt eftersom det är ett år kvar. Men. Istället för att börja fundera på saker som kan vara bra att fundera på så här inför stundande bröllop, lade vi all vår lediga tid på att starta – en podd!

Jag och Markus pratar väldigt mycket och ofta med varandra.

Om allt. Han vet precis allt som försiggår i min krångliga hjärna och vice versa. Vi kan ha långa samtal om allt från meningen med livet och universum till långa utlägg om varför Coop är bättre än Ica eller varför det är smartare att tanka ofta än mycket (Markus är ofta, jag är mycket). Vi är dessutom teaterapor båda två, vilket gör att en stor del av de konversationer som sker oss emellan, när ingen annan ser, sker med helt andra dialekter och karaktärer än våra egna.

Nästan varje gång när vi haft en lång, urspårad konversation om något helt oviktigt – eller extremt viktigt, har vi sagt: Tänk om någon såg oss nu, fan vad dom skulle skratta.. Eller tycka att vi var helt sjuka i huvudet. 

Idén till podden föddes när vi bestämde oss för att det är nu det blir av.

Bröllopet alltså. Mer eller mindre varje dag kom vi med nya insikter till varandra. Du vet att det här innebär att du kommer att leva resten av ditt liv med någon som aldrig går ut med soporna i tid? Som för att försäkra oss om att den andra är medveten om vad den ger sig in i. På livstid.

Kanske är det det där med livstid som gör att det börjar snurra en massa tankar i huvudet. Tänk om vi gifter oss och sen, om 10 år, visar det sig att du egentligen inte alls är arbetsledare utan hemlig agent. Hur mycket vet man om en människa efter fem år egentligen?

Under den tiden som jag och Alice har poddat har vi insett hur oerhört bra man lär känna varandra genom att podda ihop. Hur ofta sitter man annars och pratar med en annan människa en timme i veckan (+ all tid som går åt till research) om ett specifikt ämne? Aldrig. Och just det tyckte jag kändes spännande. Det är klart att vi ska podda – så att vi får lära känna varandra ännu bättre.

Det vore roligt att få ta del av vad andra gör när de är bakom stängda dörrar. Vad pratar dom om? Vad tänker de på? Var oroar de sig för och vad skrattar de åt? Hur väl känner de varandra och vad tycker dom om olika saker egentligen? Ungefär där föddes podden. Men, vi gör det.

Vi startar en podd där vi pratar om just det. Det blev kort och gott Markus & Amanda podcast.

Fiskekungen och stadsråttan av oss två.

Första avsnittet av podden släpptes officiellt i söndags.

Några av de som hittills har lyssnat har hört av sig och sagt att de skrattat högt. Jag vill såklart inte bygga upp några förväntningar i onödan, men det känns ändå väldigt roligt att vi lyckats få någon att skratta. Det är ju hela meningen. Vi är väl egentligen inte speciellt roliga eller har något speciellt intressant att berätta. Men det är just det som är så kul.

Att få en inblick i ett helt vanligt liv, mitt mellan jobb och dagislämningar. Få höra mer om vad som händer mellan två människor, i ett radhus i en småstad i norra Norrlands inland, långt efter att mjukisbyxorna åkt på och sminket tvättats bort.

Jag är äventyrslysten och ett planeringsfreak. I alla fall om man ska tro Markus. 

Jag tror det är lätt att det här med att gifta sig blir något man gör för att det förväntas av en. Att det blir en rolig grej. En fin fest. Att man gör det utan att reflektera över vad det egentligen innebär. Men vi ville veta att vi verkligen insåg vad det innebär.

Att vi bestämt oss för att gifta oss med varandra betyder att vi väljer oss. Varenda dag – i resten av våra liv. 

Det vill vi dela med er. I första avsnittet pratar vi om allt från bröllopsplaner till strategier för livet. Markus berättar bland annat om vad det innebär att krokodilrulla sig genom livet. Ett hemligt knep han tydligen har.

Om du vill lyssna finns podden på de allra flesta ställen där du hittar dina poddar (iTunes, Podcaster, Spotify mfl) – sök bara på Markus & Amanda! Antingen kommer du skratta som fan, eller så kommer du tycka att vi är helt sjuk i huvudet. Oavsett vilket, välkommen till oss! ♡

Att teckna på Ipad har blivit min nya favoritsysselsättning

En dag i somras kom Markus hem med en present. Han är den sortens kille som inte är överförtjust när det gäller födelsedagar, men som gärna kommer hem med spontana presenter när han får feeling. Som när han hämtade ut min bil från verkstan och hade passat på att köpa två nya däck också – bara sådär. Men nu kom han alltså hem med en present en helt vanlig onsdag.

Vad är det här? Frågade jag och såg förvånad ut. Den helvita och väldigt diskreta kartongen skvallrade om att det kunde vara något med ett äpple till logo, men jag visste inte vad det skulle kunna vara. En present till dig och Erik, svarade han och log samtidigt som han sträckte fram kartongen.

Jag höll andan medan jag sakta lyfte bort locket på kartongen. En Ipad. Pro. Som jag pratat om i flera år. Fy fasen, vad han är fin min blivande make. 

The mountains are calling, and I must go. Min månadsskiss för Augusti. 

Sedan den dagen i somras har jag använt denna Ipad Pro – massor.

Både som avslappning och arbetsverktyg. Att teckna på den med en Apple Pencil är som att rita på papper, med den stora skillnaden att man kan göra mycket mer – med mindre verktyg. Paddan har nu varit med oss på semester och agerat underhållning för treåringen, likväl som dator för mig. Erik har kollat Paw Patrol och jag har ritat. Logotyper, teckningar, affischer och en massa annat.

Och så här långt verkligen ÄLSKAR jag den.

Att paddan har större skärm än min dator är kanske inte det mest praktiska när man ska ta den med sig, men det är fantastiskt när man ska rita eller kolla film.

Teckna på Ipad Pro och Apple pencil

Apple pencil är ett tillbehör till paddan, den är ganska dyr men efter att ha använt den ett tag måste jag säga att den är värd sin vikt i guld. Den är tryckkänslig, reagerar på minsta rörelse och är härligt tung i handen. Det finns dessutom massor av gratis appar att installera som är riktigt bra. Hittills har jag mest använt apparna Paper och Procreate. Paper är lite enklare med färre penslar och verktyg. Men ibland är enkelhet precis vad man behöver för att kreativiteten ska flöda. Eller åtminstone är det så för mig.

När jag vet vad jag vill göra redan innan jag sätter mig, då är Procreate perfekt. Där kan man välja mellan en miljard olika typer av penslar och göra olika lager. I Procreate har jag bland annat skissat logotyper och ritat skisser på tavlor.

Det finns såklart mycket mer saker man kan göra med paddan och pennan, jag har precis bara börjat lära mig. Men hittills alltså, så jäkla kul! Att ha en macbook och en padda är dessutom väldigt praktiskt, eftersom anteckningar och annat synkas direkt. Att hålla presentationer och visa upp skisser på en Ipad ser dessutom tusen gånger proffsigare ut än att göra dom på en dator, eller på papper.

Har du testat en Apple pencil någon gång och vad tyckte du isåfall? Har du kanske några bra tips till mig? 

Om du har frågor om paddan eller hur jag använder den, skriv en kommentar! 

Ett vykort från Nord Norge

Hej! Hur har ni det i sommarvärmen? Smälter ni bort eller njuter ni? Vi njuter så det står härliga till. Inte bara för att vädret råkar vara bra, utan för att det verkligen är, och känns, som semester. I torsdags åkte vi till Norge och tog därmed semester på riktigt. Här fyller vi dagarna med de bästa och mest själafyllande saker man kan tänka sig. En perfekt blandning av äventyr och stillsamhet, aktivitet och vila.

Vi började semestern med att utforska Narvik. Markus och Erik tog tåget dit och jag körde bil, allt för att minska tiden i bilen för Erik. Vi åkte med gondolen upp på Narvikfjellet och tog en promenad där uppe med hundarna. Utsikten var magisk! Det var 20 grader varmt och nästan vindstilla på toppen. På kvällen tältade vi i Skjomen, ungefär tre mil söder om Narvik. Kvällen var fin och midnattssolen målade fjällen och fjorden vackert rödrosa.

Midsommar firas bäst med regnjacka, mössa och ulltröja på!

Hej på er! Det var ju lite oklart vad vi egentligen skulle göra på midsommar. Trots att vi inte hade några planer sådär dagarna innan blev det ändå en fin helg där jag lyckades checka av flera saker på min midsommarlista! Vilken ofantlig tur vi hade, förutom möjligen med vädret då. Det lämnade lite att önska. Men så är det alltid på midsommar här uppe i norr. Midsommar firas verkligen bäst med regnjacka, mössa och ulltröjan på. Man ska inte tro något annat!

Traditionellt blomsterplock för att göra blomkransar såklart. Det här var dag nummer två med midsommarfirande.

Dag ett av midsommarfirande, självaste midsommarafton, spenderade vi med att röja och fixa hemma. Hänga upp hyllor, byta ut lampor och annat roligt som man såklart gärna gör helst på midsommarafton. Sen käkade vi middag med Markus syster med familj. Givetvis grillat. Trots att regnet öste ner, vinden ven runt husknutarna och termometern visade ynka 9 grader hade vi ändå en jättefin midsommarafton. Ju äldre jag blir desto mer inser jag att vädret egentligen inte har så mycket med saken att göra, det blir oftast bra ändå. Dessvärre hade jag glömt minneskortet till kameran hemma och tog således inga bilder den dagen. Nåja, ibland är det skönt att bara vara också.

Fina midsommarbuketter. Det är inte alltid vi har så här mycket blommor ’redan’ i mitten på juni här uppe. Det märks att det var varmt i maj! 

Uppdukad midsommarbuffé i Anna och Jockes fina uterum. Notera väl handen som norpar chips från skålen, det är Erik.

Dag två firade vi tillsammans med min kompis Anna med familj i deras hus. Vi plockade lite blommor, gjorde kransar och åt sedan av denna fantastisk midsommarbuffé. Det regnade lite även på lördagen, men vid det här laget struntade vi i det. Tjocktröjan var ju redan på, lika bra att inte behöva byta om. Markus såg också till att även jag hamnade på bild, inte bara en utan flera.

 

Markus: ”Ställ dig där så får jag ta en bild.”

Jag: (spanar efter Erik som förmodligen försöker öppna dörren in till huset från uterummet med näven full av chips.)

Markus: ”Le lite”

Jag: ….

Man skulle kunna tro att vi sedan lekte ’Vem klär den bäst?’ och skickade runt blomkransarna till höger och vänster. Och nästan så var det. Förutom att vi inte lekte, kransarna testades av alla sen låg de och ruttnade i ett hörn. Allt i sann midsommaranda! Nedan, samma krans på nästan alla i sällskapet, förutom Erik och Abbe som aldrig stod still länge nog och Jocke som.. Ja, inte prövade den helt enkelt.

Bedårande Elis vann såklart, om det nu hade varit en tävling! 

Midsommarlistan som jag skrev förra veckan stod sig nästan.

Det som var väder relaterat blev inte riktigt som jag hade hoppats. Men det gick ju bra ändå.

  • Ett par jordgubbar att smaska på
  • Helst inte ösregn och storm.. (fredag..)
  • Gärna sol och minst tvåsiffriga plusgrader (ingen sol..)
  • Mat – i vilken form som helst!
  • Friskluft, gärna ackompanjerat av vackra vyer
  • Tid att umgås med familjen och gärna vänner

Efter middagen på lördag begav vi oss hemåt i regnet. Trots att vädret lämnade en del att önska hade vi verkligen en toppenhelg med både vänner och familj. På väg hem stannade vi och skulle ta några fina bilder, men så länge jag och Erik är framför kameran, istället för bakom, blir det ofta en del sånt här också! YOLO tänkte jag och slängde mina fina midsommarblomster högt upp i skyn.

 

Hur var din midsommarhelg? ♡

Så var det midsommar igen

Imorgon är det midsommarafton och som vanligt ser vädret inte ut att bli sådär jätte bra. Men vad gör väl det, det är ju åtminstone väder. Vi har inte gjort några direkta planer i år, så som det oftast brukar vara för oss. Vi kommer oftast på det alldeles för sent. Typ på tisdagen innan helgen.. Oftast har de flesta hunnit göra planer redan då, vilket är helt förståeligt. Jag tycker ofta att midsommar kommer lite för fort, som att sommaren inte riktigt har hunnit börja innan midsommar är här. Kanske är det därför vi aldrig hinner med att göra planer? Vi har fullt upp med att invänta semestern. 

Eftersom jag alltid glömmer att göra planer inför midsommar har jag nu hackat systemet. Istället för att planera årets midsommar, har jag varit förutseende och redan nu bokat in nästa års midsommarfirande. Ha! Skam den som ger sig. Nästa år ska vi minsann ha planer.

Förra året firade vi midsommar i Kalix Skärgård, i Alice och Viktors familjestuga. Det året måste ha varit undantaget som bekräftar regeln. Det var dock oerhört mysigt att vara ute på en ö i skärgården med vänner och bara njuta av den svenska, ganska så kalla, sommaren. I år blev det inget stughäng eftersom Alice och Victor precis har fått barn! (tjohooo!)

 

 

Jag har verkligen inte stora förväntningar eller krav på midsommar. Eftersom vi sällan gör planer finns det inte heller så mycket som kan gå fel. Men det finns ändå några saker som jag önskar mig inför helgen för att den ska kännas åtminstone lite som midsommar.

  • Ett par jordgubbar att smaska på
  • Helst inte ösregn och storm..
  • Gärna sol och minst tvåsiffriga plusgrader
  • Mat – i vilken form som helst!
  • Friskluft, gärna ackompanjerat av vackra vyer
  • Tid att umgås med familjen och gärna vänner

Det var lite kallt förra året på midsommar, Erik hade både mössa och vantar. 

Förra årets härliga midsommargäng! 

Glad midsommar! ♡

Vad gör du om dagarna egentligen?

Den frågan får jag ganska ofta nu för tiden. Det verkar råda väldigt spridda uppfattningar om vad jag gör om dagarna egentligen, vilket är helt förståeligt. Jag gör så himla mycket olika saker. Därför tänkte jag att dela med mig av hur en jobb-vecka kan se ut. Den här veckan har redan varit ett ganska bra exempel på hur många olika saker jag gör under en arbetsvecka, och det är ännu bara tisdag.

Den här veckan började bra med invigning av MAX Burgers pop-up restaurang i Gällivare.

Den tillfälliga pop-up restaurangen är uppsatt på samma plats som den första Max stod när den startades här för 50 år sedan. Idag finns inte Max kvar i Gällivare längre, vilket såklart är synd. Det är många Gällivarebor som önskar att Max kom tillbaka, vi har pratat en del om det i podden bland annat. Just därför fick vi också en inbjudan till invigningen och självklart vill vi dra vårt strå till stacken, som de lokalpatrioter vi är. Bland annat intervjuade vi (väldigt kort pga tidsbrist för honom) Max VD, Richard – och så käkade vi gratis hamburgare såklart.

Veckan bara måste ju bli bra när man får starta den med Alice och gratis hamburgare från Max. Och bor du, eller är i närheten av Gällivare, och inte ännu varit dit så åk! Pop-up restaurangen är öppen till på torsdag och de BJUDER på hamburgare och läsk. Stort av Max att Gällivare får vara med och fira deras 50-års jubileum. Det uppskattar vi.

Så här ser resten av min att-göra-lista ut för den här veckan: 

  • Göra ett filmklipp med Alice till poddens sociala medier ✔
  • Närvara vid öppning av MAX Burgers tillfälliga restaurang i Gällivare
  • Filma med kund inför filmprojekt ✔
  • Skapa webb-innehåll till kund ✔
  • Uppdatera och fotografera för eget material ✔
  • Kundmöten ✔
  • Uppdatera och strukturera i mitt eget företaget ✔
  • Göra klart med biljettleverantör för Träningsfesten
  • Stämma av med instruktörer inför Träningsfesten
  • Åka till Luleå på fredag för möten och Zumba (kl 12 på Inpuls!)
  • Lunchpass Fysiocross på onsdag
  • Skriva och planera blogginlägg
  • Bokföring..
  • Skicka några sälj-mail!
  • Grovklippa film till kund

Det var veckans to-do. Ett par saker avklarade och rätt många kvar att göra. Det jag gör mest just nu i jobbväg är sociala medier. Jag hjälper företag att göra en strategi för deras sociala kanaler och till viss del är jag även med och skapar innehåll. Själva strategi-delen är min favorit. Att få hitta deras Varför, vad företagets värde till kunderna är, sätta mål och identifiera målgrupp – det blir alltid som en liten energiboost för företaget, vilket jag älskar att få bidra med.

Från i måndags när jag filmade tillsammans med en kund. Roligt uppdrag! Jag vill absolut göra mer film, det finns så mycket man kan berätta genom film. 

Förutom det gör jag även fotouppdrag, film, hemsidor, skapar innehåll till mina egna kanaler (till exempel det du läser nu) och roddar med allt inför Träningsfesten och andra kommande projekt.

Vissa dagar passerar utan att jag egentligen har en aning om vad jag har gjort. Andra dagar är så intensiva och effektiva att jag kan kryssa av hälften av allt på min att-göra-lista direkt. Det är kanske så när man är ensam företagare – det varierar. Man ska vara ett helt företag på en gång. Väldigt ofta känner jag mig som han i radioreklamen – ”Tryck ett för Amanda på marknad, två för Amanda på ekonomi, tre för Amanda på sälj, tryck fyra för att prata med Amanda på underhåll.”

Viktigaste tröjan, Inte sova bara Kaffe, från Gällivare-företaget Lemmelkaffe.

I veckan har jag också jobbat lite med omstrukturering i mitt eget företag.

Jag kommer under hösten att ändra en del, vilket känns helt rätt. Nu har jag varit egen i över ett år och har precis börjat hitta mina rutiner, komma underfund med vad jag verkligen vill och insett vad jag tjänar pengar på. Det sista är verkligen det svåraste. Att ta tillräckligt betalt för det man gör. Men jag börjar lära mig.

Till hösten kommer jag fokusera ännu mer på utbildningar och föreläsningar, möten med människor på olika sätt, foto och film och såklart – äventyr och träning.

Men tills dess, kom och dansa med mig på fredag om du är i närheten av Luleå! Och hör gärna av dig om du har roliga projekt, fotoidéer, äventyr eller annat du vill göra tillsammans med mig. 

Jag har också en vision om att snart kunna ta med ER ut i naturen på äventyr. Skulle ni gilla det? Vad skulle ni helst vilja följa med på isåfall? ♡