Hälsningar från The Sunshine State

Det har redan hunnit bli fredag. Efter ett par intensiva resdagar har vi äntligen landat på vårt hotell i Orlando där vi ska bo resten av resan. Tisdag åkte vi från Gällivare, onsdag från Sverige och igår körde vi bil från Miami till Orlando. Markus och Anton rattade hur bra som helst trots rusningstrafik, ösregn och en ny upplevelse för mig, regnrök.

Grabbarna såg en robot på flygplatsen när vi var på väg. Spännande!

Flygresan inklusive mellanlandning tog nästan 24h, men barnen var riktiga kämpar och gnällde nästan ingenting. Vi fick spendera 4,5h i kö till passkontroll på väg in i USA, till och med det gick bra!

Igår hann vi kryssa av en av de saker som Erik har längtat mest efter, att få bada i poolen. Sen stannade vi på ett shoppingcenter på vägen och åt ”godaste maten på länge” enligt Erik.

I veckan väntar Disneyland innan julfirande. Hoppas att ni har en fin helg så här innan jul. ❤️

Hälsningar från Florida!

En annorlunda jul

Idag är det bara en vecka kvar till julafton. Hemma hos oss lyser redan det fjärde ljuset i adventsljusstaken och julstöket är obefintligt. Det kändes liksom rätt att tända ljus nummer fyra redan, för vi är inte hemma när fjärde ljuset ska tändas.

På tisdag åker vi till Florida. Min älskade mamma fyller 70 år på självaste julafton och det ska vi fira, hela familjen, på andra sidan jorden. Även om jag har firat jul utomlands förr känns det lite konstigt att åka bort nu. Kanske för att julen blir annorlunda när man har barn?

Erik är dock inte alls bekymrad över att fira jul utomlands. Han pratar konstant om att få åka till Miami (landet där Batman och Blixten bor). Den enda fundering han har haft är om tomten kommer till Miami? Efter att ha fått fråga tomten på julmarknaden för några veckor sedan och fått till svar att jo, tomten kommer till Miami också, så är han lugn. Han är ju inte så stor ännu att han har hunnit vänja sig vid några traditioner eller rutiner kring jul så att göra något helt annat bekommer honom inte alls.

Själv ser jag fram emot att få bryta av vardagen med lite äventyr. Att få resa. Även om mitt samvete skriker för klimatets skull. En nöjesresa till andra sidan jorden, hur motiverar man det? Jag har inga svar på den frågan. Jag tänker samtidigt att vad gör det om vi flyger en gång, när en del människor flyger runt halva jordklotet flera gånger i veckan?

Hur som helst har jag valt att klimatkompensera för vår flygresa.

Jag vet att jag inte skulle kunna njuta till fullo annars. Att klimatkompensera känns futtigt, men det är ändå något. Som ett plåster på såren som vi åsamkar moderjord. Jag tröstar mig med att jag annars lever ganska klimatsmart och har som mål inför 2019 att på riktigt göra vardagen mer snäll mot klimatet. Undvika onödig plast, tänka till vad vi använder för produkter och äta mer lokalproducerat och vegetariskt.

Så, med det i åtanke tänker jag njuta till fullo av vår semester på andra sidan jorden. Och fira min älskade mamma, såklart. Sjuttio år är helt klart värt att fira!

Förra året grillade vi korv ute till lunch. I år kanske det blir barbeque i varmare klimat? 

Vintern har verkligen anlänt till Gällivare efter den varma starten.

Nu glittrar snön vit i alla träd och min hemstad är verkligen Winter Wonderland i dess rätta bemärkelse. Det känns både skönt och lite synd att lämna när världen är som vackrast. Solen har gått ner för i år, men det betyder inte att det är mörkt. Det betyder att vi har flera timmar per dag med pastellfärgad himmel och ett rosaskimrande sken.

När vi kommer tillbaka på nyårsafton har vi redan börjat gå mot ljusare tider. Jag ser så mycket fram emot januari, 2019 och allt det kommer med!

Feedback till Kanal 5 om Världens tuffaste jobb

Det är inte ofta jag kollar på tv, helt enkelt för att jag tycker att det finns så mycket annat att göra som är roligare. Trots det slår jag ofta på den på på kvällarna medan jag gör annat, som sällskap ni vet. Igår kväll satt jag i soffan efter att Erik somnat och jobbade med lite bilder medan tvn stod på. På kanal 5 visades Världens tuffaste jobb med Adam Alsing. Mitt fokus skiftade fort från datorn till tvn. Men inte för att det var bra, utan för att det var så fruktansvärt dåligt.

Det är inte ofta jag klagar. Men det här sticker faktiskt i ögonen. Världens tuffaste jobb låter ändå, på pappret, som ett ganska spännande program. Jag älskar att lära mig saker och att få sätta mig in i nya jobb och sammanhang är något jag går igång på. Därför gör det fysiskt ont i mig när Adam Alsing oengagerat glider runt mellan de olika ”tuffa” jobben utan att verka det minsta intresserad.

Jag tänker liksom tre saker. 

  1. Det måste finnas ofantligt mycket mer intressanta, engagerade, kompetenta och roliga människor på Kanal 5 som skulle kunna göra det här programmet tusen gånger bättre?
  2. Hur kan kanal 5 tycka att det här är en värd sak att lägga pengar på?
  3. De jobb som ska lyftas fram borde få så mycket mer plats, det är ju ändå dom som är intressanta i det här sammanhanget.

Allvarligt. Det borde faktiskt vara lag på att man måste ha lite engagemang i det man gör om man ska få vara med i tv på bästa sändningstid. Gubbarnas tid är över. Kanal 5 borde inse det. Typ nu. Ta in nån som är bra, på riktigt. Någon som faktiskt bryr sig och kan förmedla lite spänning, intresse, förståelse och kunskap om de jobb som testas. Det finns så mycket spännande jobb där ute som är värda att lyfta – men det borde göras med lite mer värdighet.

I programmet skulle Adam Alsing pröva på att jobba som flaring bartender, bara det att han knappt orkade försöka på riktigt. Jag kan inte flarea, men jag kan jonglera. Ge mig en timme så kan jag med all säkerhet lära mig mer än dubbelt så mycket som Adam Alsing. Bilden får symbolisera engagemang och entusiasm, något som Adam Alsing såg ut att helt sakna. 

Att göra tv och video är faktiskt något som jag blivit jäkligt sugen på det senaste året.

Det behöver inte vara TV-tv. Men en Youtube-serie. Jag har massor med idéer på innehåll och jag vågar lova att det är både aktuellt, roligt, engagerande och intressant. Kanske är det nu jag verkligen ska göra slag i saken och visa hur roligt innehåll kan se ut? Hur dagens tv borde göras? Kanske vill du vara med och göra det?

Om du är sugen på att vara med och göra manus, innehåll, filma eller något annat, skriv till mig vet jag! På riktigt alltså. Det är dags nu. 

 

Och om det mot förmodan skulle vara så att det faktiskt inte finns någon bättre på Kanal 5 så går det bra att ringa mig. Jag lovar att jag ställer upp och testar alla olika jobb med ett aldrig sinande engagemang. Ni har inget att förlora, det kan liksom inte bli sämre. Ring mig! 

 

Eriks första skridskotur

Jag vet inte hur det ser ut där du bor, men här lyser snön ännu med sin frånvaro. Vi fick lite snö i oktober, men sen dess har det regnat bort. Kvar är lite is på gatorna och mycket is på sjöarna. Så här blanka och fina skridskoisar har vi nästan aldrig här uppe, så det gäller att passa på! I söndags packade vi därför med lite fika och åkte till Sandviken för att åka skridskor. Första gången för Erik. Trots det hävdade han bestämt i bilen att ”jag faktiskt kan åka skridskor mamma, jätte snabbt!”

 

I Sandviken var det fullt med folk, har nog aldrig sett så många bilar där på vintern förut. Erik fick först åka med Markus, sen provade vi med sparken framför. Efter bara ett par minuter ville han ge upp. Han lade sig ner på isen och började gråta, på typiskt treåringsvis. Jag frågade varför han var ledsen och han svarade att det ju inte alls var roligt att åka skridskor, för han kan inte åka lika fort som alla andra barn.

Som den tålmodiga mamma jag försöker vara, förklarade jag att dom andra barnen nog har åkt skridskor massor med gånger. Man måste öva. Inte ge upp. Fortsätta träna. Ha roligt medan man lär sig. Kanske var det mitt pepptalk som fungerade, eller så var det köttbullemackan som gjorde susen, hur som helst ville han fortsätta åka. Just då kände jag mig så jäkla glad. För att vi stod på oss lite och inte gav med oss när han gav upp.

Isen var full av människor som åkte skridskor och fikade. 

Efter fikat åkte han skridskor både med sparken och helt själv.

Han fick åka själv mellan oss och det gick hur bra som helst. Trots att han ramlade ett par gånger gav han inte upp. Skrattade bara och prövade igen. Han som nyss skulle ge upp, lärde sig till slut att ta sig fram på egen hand på skridskorna, både framlänges och baklänges. Vi hejade på och jag peppade honom lika mycket när han ramlade som när han klarade det. För att lära sig att ramla är lika viktigt som att lära sig åka, tänker jag.

 

Det blev ingen skridskoåkning för mig den här dagen, men vad gör väl det. En stund ute i friska luften och en helt ny värld som öppnats för treåringen räcker gott för att göra en söndag alldeles fantastisk. Erik har länge sagt att han ska spela hockey när han blir stor, så det här var ett bra första steg mot att uppfylla den drömmen. Har vi tur hinner vi åka fler gånger innan snön kommer.

Jag tror aldrig jag har sett någon vara malligare än vad Erik var när vi åkte från isen den dagen. Och jag var stolt och glad för att han, eller vi, inte gav upp. För den känslan av att ha klarat av något, att ha lärt sig, vill jag ge honom tusen gånger om. En känsla väl värd att kämpa för, både för oss och för honom!

Stolt treåring som minsann ”kan åka själv mamma, jag sa ju det!”

Skippa Black Friday – kör White Monday istället

Nu på fredag är det Black Friday. En dag då handeln vill locka oss att köpa mer prylar genom att sänka priserna drastiskt. Det ena erbjudandet efter det andra trillar in i min mailkorg redan den här måndags morgonen. Det som nyss var en dag av köphets har visst blivit en hel vecka, Black Friday Week. Allt för att få oss att konsumera mer. Få oss att köpa fler grejer vi inte behöver. För att få oss att spendera mer pengar. 

Det är lätt att frestas av alla erbjudanden. Att passa på att köpa saker man länge längtat efter nu när priserna sjunker. Jag säger inte att det inte är okej. Att passa på att köpa det man ändå vill ha när priset är lägre. Men jag önskar att alla skulle fundera en extra vända om om det faktiskt är nödvändigt. Om du verkligen behöver den där prylen. Att vi funderade på om det kanske går att köpa det vi vill ha begagnat istället för nytt, eller om vi kanske kan laga det vi redan har.

Bild från i påskas. Den här jackan har jag haft sedan 2010, den är lagad flera gånger men får fortfarande följa med ut på äventyr jämt och ständigt.

När jag var liten var vintrarna mer förutsägbara.

Från november till april höll sig temperaturen under nollan, med en liten blida ofta i början på januari. Snön föll innan jul och så fylldes det på i januari och februari. Under mellandagarna var det nästan alltid kallt och nyår firades i bitande kyla. Tradition. Förutsägbart.

Nu kan man inte längre säga hur vintrarna ska bli. Det regnar ibland i januari. Kommer mängder med snö ena veckan bara för att smälta veckan efter. Det blåser oftare än inte. Jag bor ovanför polcirkeln, på en plats där snön och kylan brukar vara trogna och pålitliga vänner. Så är det inte längre. Förra veckan var det 4 plusgrader och regn, när det borde vara minusgrader och snö.

Samtidigt påverkas vi hela tiden till att konsumera mer. Singles day, Black friday, cyber Monday. Olika namn för samma sak. Onödig konsumtion. Det spelar ingen roll om du tror på klimatförändringarna eller inte. Det spelar ingen roll om du tror att klimatförändringarna sker av en naturlig orsak, eller påverkats av oss människor. För vad klimatförändringarna än beror på, vet vi att all vår överdrivna konsumtion och produktion av alla dessa prylar är direkt dålig för miljön.

Plast som hamnar i haven. Djur som dör. Soptippar stora som öar. Vad man än tror på, kan vi nog vara överens om att det inte är bra. 

White Monday, en motsats till Black Friday och ett gyllene tillfälle att få bra deals på tjänster som hjälper oss bevara våra vita vintrar vita. 

Gör deals på White Monday istället – idag den 19 november

Jag väljer att stötta initiativ som White Monday istället. Som motsats till Black friday kan du på White Monday få bra deals på möbler eller kläder second hand, på lagning av dina favoritkläder och massor av delnings- och hyrtjänster. Cirkulära tjänster. Sånt som vår planet mår bättre av. Att vi tar hand om våra saker och tänker till innan vi köper nytt.

Jag har länge haft en otrolig klimatångest. Men jag försöker vända min klimatångest till pepp istället genom att tänka att jag vill vara på det lag som fortsätter kämpa, inte på det lag som redan gett upp. Därför gör jag vad jag kan och försöker ta bättre beslut varje dag.

Min senaste kamera har jag köpt begagnad från Cyberphoto. Ett bra alternativ till att köpa nytt.

Jag kommer bojkotta Black Friday i år, precis som förra året.

Istället för att spendera min tid och mina pengar på att jaga bra erbjudanden kommer jag att göra annat. Spendera tid med familjen, lägga pengar på god mat. Jag hoppas att du kanske kan överväga att göra detsamma. ♡

Alla dessa tankar om döden

Erik är just nu inne i en ålder där han pratar väldigt mycket om döden. Vad händer när hundarna dör? Kommer du och pappa att dö en dag? Varför dör man mamma? När alla dessa frågor om döden först började komma blev jag chockad. Helt tagen på sängen. Ska det verkligen börja så här tidigt, tänkte jag. Men jag har förstått nu att det är så. Att det kommer i den här åldern. Funderingarna över liv och död och skillnaden däremellan.

Allt eftersom har jag vant mig vid att han frågar. Vant mig vid att prata om något som är så abstrakt och tabubelagt i vårt samhälle. Att vi en dag ska dö. 

Än så länge pratar vi mest om att man ska dö när man blir gammal. Jag brukar säga att när man är så gammal att det är dags att dö, då tycker man nog att det är ganska skönt, för man har levt så länge. Erik verkar nöja sig med det svaret. Att dö när man är gammal är logiskt, till och med för ett barn.

När det gäller frågor om varför människor dör, som inte är gamla, har jag inget bra svar.

Ännu har han inte börjat fråga det. Ännu har han inte behövt uppleva att någon han älskar eller känner rycks ifrån honom. Men den dag det sker, hjälper det kanske om vi har pratat om det innan? Att han vågar fråga. Att han vet att vi inte ryggar tillbaka. Livet är skört, det vet vi. Ändå går vi ofta genom livet som om döden inte fanns. Ignorerar den och alla känslor som den rör upp. Kanske blir det lite lättare att veta att livet är skört, om vi vågat prata om döden?

Hos oss försöker vi prata om allt. Om döden, om livet och om att våga leva. Vi pratar om känslor, att bli arg och ledsen och att välja att vara glad. Min förhoppning är att rusta honom för livet, som han förhoppningsvis kommer att leva fullt ut. Känna alla känslor. Utmana sig själv och andra. Vara omtänksam och tacksam. Stå upp för sig själv och andra.

Erik i sin ”chokladbollsaffär” mitt ute i skogen förra helgen. Här gjordes det ritningar på chokladbollar och vi fick köpa. När Markus sa förlåt för att han råkade tippa ner alla chokladbollar tittade Erik på honom med ödmjuk blick och sa ”men pappa, det gör ju inget, det är bara på låtsas”. 

Att få vara din mamma. Det största i livet. 

Jag vill leka med mina leksaker varje dag mamma, jätte länge.

Älskade barn, det kommer du få göra. Varenda dag. Ingen ska dö. Vi kommer leva tills vi blir gamla. Jag säger orden och vet att jag ljuger. Sanningen är den att vi ingenting vet om vem som får leva eller dö. Vi vet ingenting om morgondagen. Vem som får stanna och vem som måste gå. Det enda vi vet är att vi lever idag, här och nu. Det enda vi kan vara säkra på, är att vi har den här stunden, just här och nu.

Om det är något jag hoppas att du lär dig, älskade barn, så är det att livet är värt att leva. Varendaste minut. Även om döden lurar runt hörnet. Även om vi ingenting vet. Skratta mycket, älska hårt, vänta inte och var inte rädd. Så länge vi andas finns vi här för dig. Du får fråga oss om allt. Vi kan inte alla svaren men vi håller dig i handen medan dina tankar snurrar. Hjälper dig att utforska världen och hitta svar på de frågor som du har. 

 

Tillsammans kommer vi att skratta, tillsammans kommer vi att gråta.

Tillsammans pratar vi om alla dessa tankar om döden. ♡

 

Lyckan över att snön är här

Det är början på november och jag kan för mitt liv inte förstå var den här hösten tog vägen. Vad hände? Utanför mitt fönster är det vitt. Morgonsolen får hela världen att glittra och jag känner mig sådär barnsligt glad som man bara kan göra när det är snö ute. Förutsatt att man gillar snö såklart. I Gällivare brukar vi oftast ha snö vid den här tiden. När snön väl kommer, ofta i slutet på oktober, så brukar den för det mesta ligga kvar.

Att få vakna upp på morgonen och se att världen utanför har blivit vit under natten känns som magi.

Fortfarande, trots att jag är vuxen. Erik älskar det också. Så fort den förstasnön kom tog vi fram alla ’snöfordon’ som Erik kallar det. Sedan dess är detbara det som gäller när vi ska gå till förskolan – att få åka madrass, kälkeeller bob. Jag drar honom gärna. Här uppe är vintern lång och det gäller attkunna njuta av den för att de kommande sex månaderna inte bara ska vara en långtransportsträcka till sommaren.

Förra veckan frågade jag Erik vad han helst av allt skulle vilja göra efter förskolan, om vi skulle göra någon aktivitet en eller två dagar i veckan. Han svarade att han skulle vilja åka snowboard. Lära sig skidor. Och kanske gå på badhuset ibland?

Ett cykelspår som leder rakt ut på isen, rätt in i dimman. Det har blivit väldigt populärt med elcyklar här på senaste, kanske är det en sån som någon har cyklat över isen med?

Jag älskar vinter och snö. Det har nog inte undgått någon. Dagarna nu blir kortare och kortare. Solen går upp efter åtta och ner igen strax efter klockan två. Men trots att det är mörkt större delen av dygnet redan, är det mer ljus än någonsin. Den låga solen färgar världen i vackra pastellfärger. Norrskenet lyser upp natten med sina dansande strålar och jag tycker inte att världen är mörk. Det är tusen olika nyanser av färg.

Digital brevlåda – bra för dig och miljön

Det här inlägget är ett samarbete med  e-Boks.

Ni som har hunnit lyssna på det senaste avsnittet av podden har redan hört lite om vår samarbetspartner e-Boks och fördelarna med en digital brevlåda. Men för er som inte har lyssnat på det avsnittet ännu kommer här ett matnyttigt inlägg med varför du också borde ansluta dig till e-Boks digitala brevlåda. Hint, det är bra både för dig och för miljön.

Ni som har följt mig ett tag vet att mitt företag jobbar med digital kommunikation.

Jag hjälper helt enkelt företag att nå ut, med hjälp av digitala medier. Dessutom använder jag digitala verktyg dagligen i mitt jobb. Jag deltar på seminarier på nätet, har möten över Skype eller messenger och använder flera olika digitala planeringsverktyg för att hålla koll på olika jobb. Privat försöker jag också alltid att göra så mycket jag kan digitalt. För att förenkla för mig själv – men främst för att spara på miljön.

Ett av de digitala verktyg som jag tycker bäst om är just min digitala brevlåda.

När jag började skriva om det här kändes det som en självklarhet att alla har en digital brevlåda. Men ju mer jag frågade runt desto tydligare blev det att det inte var så. Trots att vi idag har vant oss vid att kunna betala med mobilen, identifiera oss via mobilen och resa utan pappersbiljetter – är det alltså många som fortfarande får papperspost i en fysisk brevlåda.

I en värld som snurrar på oerhört fort och där vi konsumerar mer än någonsin är det viktigt att vi börjar tänka på vilket avtryck vi lämnar efter oss. Om man till exempel skulle samla ihop allt papper som just du konsumerar på ett eller annat sätt under ett år – hur mycket skulle det bli? Kvitton du får i butiker när du köper något, all post du får, lönebesked, kontoutdrag, papper som skrivs ut, anteckningsböcker du använder och allt annat.

Hur mycket papper blir det? Min gissning är ganska mycket. Det är det iallafall för mig. Och slår vi ihop det för alla oss 10 miljoner människor i Sverige blir det oerhört stor mängd. Bara papper. Bara i Sverige. Därför tycker jag att vi ska göra vad vi kan för att minska vårt avtryck och det avfall vi är med och producerar.

Att skaffa en digital brevlåda är både enkelt och oerhört bekvämt. Fördel både för oss och för naturen.

Fördelar med en digital brevlåda från e-Boks

  • I samma sekund som det skickas ut brev till dig från en myndighet har du det i din inkorg. Enkelt och smidigt!
  • Minskad pappersförbrukning och på sikt färre transporter. Att posten skickas digitalt innebär att mindre papper skrivs ut och skickas med post – vilket innebär att det på sikt minskar både pappersförbrukningen och antal transporter med post. En person kanske inte gör så stor skillnad, men när 1 miljon fler människor får posten digitalt har det minskat kraftigt.
  • Du har all viktig post sparad! Vi slipper fylla hylla efter hylla med pärmar med gamla viktiga papper som måste sparas ”ut i fall att”. Behöver du något viktigt papper? Logga in och sök efter det i din digitala brevlåda.
  • Du behöver inte adressändra om du flyttar! Eller, det kanske du måste göra ändå. Men du behöver åtminstone inte oroa dig för att viktiga papper försvinner i posten när du flyttar. Din digitala brevlåda följer ju med dig, överallt.
  • Läs din post på mobilen, datorn eller i en surfplatta. Det som passar dig bäst eller det du har till hands just för tillfället.
  • Få din post, även när du är utomlands – eller i skogen. Jag som reser en del i jobbet och gärna spenderar mycket tid utomhus tycker att det är oerhört skönt att veta att jag kan läsa min post och få räkningar digitalt. För då behöver jag inte oroa mig för att jag missar något när jag är på resande fot.

Hur det går till

  • Registrera dig på e-boks.se.
  • Logga in och identifiera dig med Mobilt Bank-ID.
  • Godkänn vilka avsändare du vill få post ifrån. Du kan alltså välja, och välja bort avsändare. Till exempel om du vill få skattebeskedet i din digitala brevlåda, men inte brev från Försäkringskassan, så kan du välja det under inställningar.
  • Du kan ladda upp viktiga dokument på din användare. Exempelvis sjukintyg, anställningsbevis etc. Sådant som kan vara bra att ha sparat.
  • Spara digitala kvitton i e-Boks. Jag har inte testat den här funktionen ännu men älskar tanken på att få mina kvitton digitalt och sparat på ett och samma ställe. Perfekt om man behöver reklamera något och är som jag, som tappar bort kvitton i samma stund som jag får dom.

När jag registrerade min användare valde jag att starta en insamling till Malmbergets AIF. Du kan välja att fortsätta bidra till den insamlingen, eller starta en egen till just ert lag. 

Registrera dig på e-Boks idag och tjäna ihop pengar till er förening.

Just nu har e-Boks ett initiativ som heter ”stötta din klubb”. Det innebär att för varje ny person som registrerar ett konto hos e-Boks – kan man också registrera en insamling till sin klubb. Eller välja att bidra till en redan befintlig insamling.

För varje ny person som registrerar sig, skänker e-Boks 50 kronor till den förening eller insamling som du väljer. Det innebär alltså att ni som lag kan samla in pengar till laget, bara genom att alla föräldrar och tränare registrerar sig på e-Boks. Bra va?

Läs mer om Stötta din klubb initiativet och hur ni går till väga för att starta en insamling till just ert lag.


Det här inlägget är ett samarbete med e-Boks. Men alla tankar, åsikter och ord är helt och hållet mina egna. Jag har valt att göra det här samarbetet för att jag älskar produkten och hoppas att du ska göra detsamma! 

Botar förkylning med en tur i skogen

Jag börjar äntligen komma tillbaka till livet igen efter att ha varit däckad i förkylning hela förra veckan. Det är länge sedan jag har varit så här förkyld. Så förkyld att inte ens alvedon biter.

Jag har helt enkelt spenderat veckan i soffan och sängen. Erik har också varit hemma, trots att han har varit pigg så när som på en segdragen hosta. Att vara riktigt däckad i förkylning och ha en pigg treåring hemma är en utmaning, minst sagt. Det är inte många minuter man får ligga still i soffan och vila. Men däremot får man väldigt många goa pussar, mysiga kramar och gos.

Tänk att en enkel stig blir till ett spännande äventyr i ett barns ögon.

Som vanligt kommer en förkylning aldrig lägligt. Man har alltid för mycket att göra. Livet tillåter liksom inte ett oväntat stopp. Speciellt inte ett stopp på en hel vecka. Jag har heller aldrig känt mig så stressad över jobb som jag har gjort den här veckan. Eller åtminstone i början på veckan.

När jag vaknade upp på onsdag och fortfarande kände mig som överkörd av ett tåg orkade jag inte stressa längre. Jag kapitulerade inför förkylningen. Lät den köra över mig. Sov mer än tolv timmar varje natt. Blev ännu lite hängigare på torsdag, var lika dålig på fredag (men jobbade) och vaknade sedan upp på lördag lite piggare.

Efter en hel vecka inomhus kändes det som att vi behövde lite friskluft. Så på lördag packade vi en ryggsäck och tog oss ut i skogen. Vi parkerade längs E45:an och gick ett par hundra meter in i skogen. Vi stannade till på en stor äng och grillade korv, letade spännande saker och njöt av att vara ute. Erik sa flera gånger att det var så härligt att få vara ute på picknick. Det är ju det vi älskar. Att få vara ute. 

Sharing is caring. Erik delar frikostigt med sig av sin korv till båda hundarna, som alltid. 

 

Vi spenderade en bra stund med att smyga runt och söka efter spännande saker på ängen och titta på löven som föll från träden.

Det märktes verkligen att Erik njöt av att få vara ute igen och röra på sig. Vid ett tillfälle ropade han på mig och ville att jag skulle sätta mig ner på knä. Sedan sprang han allt han kunde rakt mot mig, stannade en bit ifrån mig och gick sakta fram till mig. Hans ögon glittrade av bus. Sen satte han en hand på var sida om mitt ansikte, lutade sig mot mig och pussade mig på pannan och sedan på mössan.

”En pann-puss mamma! Och en möss-puss behöver du också!”

 Just i den stunden svämmade mitt hjärta över. 

Killen som har bus skrivet i hela pannan. Min stora kille. 

Pann-puss.

Och en möss-puss. Efter det fick jag en ”rygg-puss” också innan han skrattandes sprang iväg igen. Pussar jag kommer att minnas för alltid. 

Efter en stund packade vi ihop och började gå tillbaka mot bilen. När vi kom sken solen och det var höst i luften. Efter vi ätit vände vindarna och det började snöa så smått, det blev tvärt kallt och det kändes som at vintern kom.

När vi kom hem var vi alla sådär skönt trötta som man bara blir av en dag ute. Ibland krävs det inte så mycket för att det ska bli ett äventyr och en massa fina minnen. Ett par timmar i skogen räcker gott, både för det – och för att bota en förkylning.

Vägen hem bestod av skurk-jakt, parader och parad-skurkar. Aldrig tråkigt! 

Erik, eller rättare sagt hulken, spärrar vägen bakom oss så att inte skurkarna ska hinna ikapp oss. 

 

Till veckan laddar jag om och inviger mitt nya kontor. Dessutom är det äntligen dags för Träningsfesten till helgen – så nu vill jag bli riktigt frisk så jag orkar med allt roligt.

Hoppas att din helg också varit fin, oavsett om den har spenderats i hemmets lugna vrå eller varit fylld av äventyr! ♡

 

Livet enligt treåriga Erik

Barn är fantastiska på så många sätt. Det allra bästa jag vet är att få lyssna på Erik när han pratar. Han älskar att prata. Ibland pratar han så att öronen nästan blöder, precis som hans pappa tydligen gjorde när han var liten. Jag älskar det. Han började prata tidigt och hans ordförråd är väldigt stort, vilket också blir väldigt roligt och gulligt. Som när han utbrast ”Men kan du tänka dig, pappa kommer hem! Milda makter!” Eller när jag bad honom tvätta händerna innan maten och han hasade ner lite på stolen, ryckte på axlarna och sa: Äsch mamma, det behöver jag inte. Tvätta händerna är så obetydligt. 

Det är alltid lika spännande att höra vad han har att berätta. Han tänker väldigt mycket också, på allt möjligt. Hur vi ska göra när parasollet gått sönder. Kan vi laga det? Eller måste vi köra det på tippen? Och om vi måste göra det, hur ska det få plats i bilen? Kanske kan vi låna mormors bil, som har dragkrok, och moffas släp? Eller tror jag kanske att parasollet ryms i bilen om vi sätter den mjuka delen i baksätet och den hårda delen i bagaget?

Erik har pratat länge, men det är först nyligen jag har börjat skriva ner saker som han säger.

Det slog mig en dag att jag vill minnas det han säger och funderar på, för alltid. Barn är kloka och jag tycker det är viktigt att lyssna på vad de säger. Ta dom på allvar. För att de ska känna sig viktiga, sedda och delaktiga. Det betyder såklart inte att man ska göra precis som dom säger eller att man alltid måste vara idel öra. Men jag tror att om vi lyssnar, på riktigt och för att förstå, redan när de är små – så växer de upp och gör likadant med sina medmänniskor. Åtminstone hoppas jag det.

Jag läste något så fint en gång. Om man lyssnar på barnen när de är små och har små problem, får man ta del av deras stora problem när de blivit stora. För de små problemen, är stora när de är små. 

 

Så, här kommer några av mina favoritcitat av Erik, nu tre år gammal. 

Markus: Som jag brukar säga, maten tystar mun.

Erik: Som jag brukar säga, SKRIK HÖGT!!

 

Jag: Hur såg hunden ut Erik?

Erik: Den var svart och vit.. och lite blå och gul.. eller så vet jag inte riktigt.”

 

Inte alltid vet man mamma. Men ibland gör man det. Och ibland är det bra att man inte vet.

 

Erik läser på flingpaketet:

”Mamma, här står det: (läser tydligt och artikulerar) om du hittar ett vinbär i flingorna, ge det till din mamma och pappa!”

Jag: Erik, jag måste gå nu. Jag ska på möte.

Erik: Med vem då?

Jag: Ett gäng gubbar.

Erik: Vad ska ni prata om då?

Jag: Siffror, pengar. En massa jobb bara.

Erik: Men mamma, glöm inte fråga dom hur mycket pengar jag får då. För jobbet menar jag.

 

Jag: Gillar du att prata Erik?

Erik: JAA!!

Jag: Gillar du att lyssna då?

Erik: jaa.. men inte lika mycket.

 

Vi är på väg ner på stan för att göra lite ärenden när Erik säger:

– Mamma, jag tror att vi kanske måste åka upp på fjället och bara pausa lite?

 

Jag: Vad vill du ha till mellis Erik? Smörgås?

Erik: Nej.

Jag: Yoghurt?

Erik: Nää..

Jag: Pussar?!

Erik: JAA!!

Erik i full färd med att baka ”drak-kaka” hos Lollo och lilla Lovis. 

 

Erik: Mamma, visst ger jultomten julklappar till alla?

Jag: Ja, det tror jag älskling.

Erik: Visst får Lasse också julklappar då? (Lasse är en av våra grannar som Erik brukar prata med)

 

Jag: Var försiktig när du klättrar Erik!

Erik: Ja men, kan du bara lita på mig mamma?

 

Erik: Mamma, jag älskar dig och pappa, ni är bäst. Och hundarna också, dom är faktiskt också bäst.

Jag älskar dig mamma. För att du är så snäll och fin.

Hösten är här!

Hej på er! Det är redan mitten på september och dagarna swishar förbi. Ute har naturen gått från somrigt grön till höstens brinnande gula, oranga och röda färger. För varje dag som går blir det mer gult och mindre grönt. Jag verkligen ÄLSKAR att vara ute i naturen på hösten. Den krispiga luften i kombination med alla färgerna gör att själen skuttar till av lycka. Jag läste någonstans att september är för sommaren vad söndag är för veckan, och det känns så rätt. September är fylld av glädje, hopp och har en känsla av sommar – men med lite vemod. Snart är vintern och mörkret här – så det är bäst att passa på att njuta.

I söndags var hela familjen uppe på Dundret och plockade blåbär. Vi gick upp för backhoppan och stannade till på utsiktstoppen för att fika. Att vi plockade blåbär var egentligen en slump. Vi klättrade lite på klipporna och råkade hitta ett ställa där det var så mycket blåbär att vi bara inte kunde låta bli. Det var det absolut bästa blåbärs-stället jag sett hittills i år! Vi plockade ihop två liter väldigt snabbt. Blåbären var dessutom ovanligt stora!

Vi plockade inte allt så har du inte hunnit fylla frysen med blåbär ännu tipsar jag dig om att gå hit! Just ovanför backhoppan. Som tack kanske du kan bjuda på blåbärspaj någon gång?

Förra veckan var jag i Stockholm för uppstarten av den utbildning jag kommer att gå under det kommande året.

Det är en fotoutbildning på distans mot Sigtuna Folkhögskola som Jennifer tidigare tipsat om. Utbildningen går på 50% under hösten och våren och så här efter de första dagarna känns det riktigt kul. Kul att få lägga tid och energi på något för min egen skull. Att få fota bilder jag normalt inte fotar och sedan få feedback på dom är det jag ser mest fram emot. Att få tänka lite nytt, utanför boxen. Jag hoppas att det kommer ge både inspiration och ny kunskap – något man aldrig kan få nog av!

Förutom utbildningen har hösten dragit igång på riktigt när det gäller jobb. Det som upptar största delen av min tid just nu är Träningsfesten. Första helgen i oktober arrangerar jag, för andra året i rad, en träningshelg här i Gällivare. Schemat börjar vara spikat och jag försöker få ihop all logistik runt omkring. Det blir massor av träningspass och föreläsningar under två dagar. Sofie Lantto kommer tillexempel, något jag är sjukt glad över!

Det är alltid lite nervöst så här när ett stort event börjar närma sig. Ska det gå ihop ekonomiskt? Kommer folk att köpa biljetter? Blir det uppskattat? Har jag tänkt på allt? Som tur är har jag ett gäng med grymma personer med mig som hjälper till. Förra året blev mer eller mindre en succé och jag hoppas såklart att det blir ännu bättre i år!

FALL IN LOVE. Den här bilden gjorde jag med löv jag plockade när jag och Erik var ute och promenerade för ett tag sedan. Jag tyckte om den så mycket att jag lade upp den på Printler

 

Förutom det jobbar jag på med mitt. Konsultar kring sociala medier, skriver texter och artiklar, fotograferar, poddar, ritar logotyper och bygger hemsidor. Mitt jobb just nu är väldigt varierat – och väldigt roligt. Under sommaren har jag bytt namn på företaget och så fort Träningsfesten har passerat kommer jag att strukturera om allt på webben också. Mitt företag heter nu mer Explore More Media och kommer i fortsättningen att vara ännu mer fokuserat på allt som rör mediaproduktion. Foto, film, ljud och grafisk design.

Det känns som att slutspurten (det måste det väl ändå räknas som nu, va?) på det här året kommer att bli hur bra som helst. Jag känner mig lugn, stark och stabil. Det är ändå den härligaste, och viktigaste, känslan.

Livet och hösten, här kommer jag! ♡

 

 

 

Partiledardebatterna gör mig trött och uppgiven

Jag sitter i sängen med datorn ni knät. Det är fredag kväll och bara en dag kvar till valet. När jag slår på tvn är kvällens partiledardebatt i full gång. Ledarna för Sveriges partier står uppradade i studion och en vild diskussion pågår. Jag försöker hänga med i diskussionen men tröttnar ganska snabbt. Orden flyger genom tv-studion som pistolskott i ett gängkrig. Hårda. Aggressiva. De som skjuter verkar inte ha en tanke på vem de träffar eller vad konsekvenserna kan bli av de skott som utdelas. Om någon av dem var tveksam till att ge sig in i kriget från första början, har tveksamheten sedan länge bytts ut mot beslutsamhet.

Siktet hos var och en är inställt på att vinna, till vilket pris som helst.

Det är bara en dag kvar till valet och jag sitter här med en klump i magen.

De människor som kandiderar om att få styra vårt land inger inte den minsta gnutta trovärdighet i den avslutande debatten. Kanske är det just därför, för att det är en debatt. I skolan får man lära sig att debattera. ’Vi behöver någon som är för aborter och någon som är emot, sen ska ni debattera för er ståndpunkt.’

Om man slår upp ordet debatt i en svensk ordbok, står det att en debatt är ett meningsutbyte där parterna vanligen inte ändrar uppfattning. Utgångspunkten i en debatt är alltså bara att argumentera för sin sak. Att vinna.

Jag är ingen politiker och kommer aldrig att bli en. För mig är inte det viktigaste att vinna. För mig är det viktigaste att komma fram till bra lösningar. Jag driver ett litet företag, men trots att det är litet har jag tagit in människor att jobba med som har andra kompetenser än jag. För att jag vet att jag inte sitter på alla lösningar och bästa idéerna själv.

Men i samtal med andra föds nya idéer och något som börjar som ett litet frö växer snabbt till ett stort träd när vi är flera. Ett träd som blir starkare än jag någonsin hade kunnat hoppas på och med egenskaper jag aldrig hade kunnat drömma om. Tillsammans har vi byggt något som är större än oss. Det här är såklart inget exceptionellt. Så fungerar de allra flesta välmående företag.

Partiledardebatterna gör mig trött och uppgiven.

När blev det viktigare att vinna än att komma framåt? Varför tycker vi att det är viktigare att ha rätt, än att faktiskt lösa problem? Hur kan vuxna människor bete sig som små barn och fortfarande anses vara bra kandidater för att leda vårt land? När blev demokrati och politik en fråga om vem som har rätt och vem som har fel, vem som vinner och vem som förlorar, istället för en fråga om hur vi löser de utmaningar vi står inför på bästa sätt?

När ett företag stöter på problem samlar man företagets gemensamma kompetens för att lösa problemen. Idéer testas och prövas. Kompetens och expertis hämtas in utifrån. När en ny strategi och plan sedan sätts i verket jobbar alla mot samma mål.

Kanske går det vägen, kanske inte.

Går det inte som man har tänkt sig ställer man sig inte upp och skjuter mot de som kom med idén. Man vänder inte på klacken helt och springer åt andra hållet. Man river inte upp allt man tidigare byggt och gör om allt från grunden, bara för att man är förbannad på de som kom med idén som inte höll.

Man omvärderar och analyserar. Försöker hitta boven i dramat. Frågar de som har mest kompetens från verksamheten vad de tror att problemet är. Tar in ny eller mer expertis. Skruvar om planen och strategin lite. Prövar igen. Jobbar mot samma mål.

Politik är nödvändigt, jag vet det.

Men jag skulle mycket hellre se att partiledarna samtalade med varandra. Partiledarsamtal. Att de diskuterade kring hur man kunde lösa problem som vi står inför. Jobbade mot samma mål. Var mer fokuserade på att lösa utmaningarna och komma framåt, än att skjuta alla de andra som deltar.

När man tror att man vet allt, tycker att vi har rätt och alla andra har fel, så kan man vara ganska säker på att man kommer att köra av vägen. Det kan vara värt att backa ett steg. Lyssna en stund istället för att prata. Fundera, analysera och kanske vara villig att omvärdera. Det är stor skillnad på att lyssna för att sätta dit någon, eller lyssna för att verkligen förstå. Den dag vi har politiker som tar gemensamma beslut, backar varandra istället för att skjuta varandra och jobbar mot gemensamma mål. Den dagen slår jag gladeligen på tvn för att lyssna till vad de har att säga.

Om du tror att du vet allt är du dåligt underrättad.

Kinesiskt ordspråk

Jag har redan röstat. Trots att klimatet inom politiken inte känns speciellt konstruktivt är det inte bara min rättighet att få rösta, utan också min skyldighet. Vi är privilegierade som bor i ett land där våra röster betyder något. Där vi får vara med och bestämma.

Jag röstade för medmänsklighet och alla människors lika värde. Jag hoppas att du gör detsamma. Om det för dig betyder att du röstar rött eller blått spelar mig ingen roll. Jag tror varken att den ena eller den andra har lösningarna på alla problem. Men vad du än gör, rösta inte ur missnöje.

Rösta inte på det parti som vill inskränka våra rättigheter och göra skillnad på människor. Vi bor på samma planet och tillhör samma folk. Vi har många stora utmaningar framför oss men har också lagt många stora utmaningar bakom oss. Vi fixar det här, men lösningarna på stora problem är komplexa. Har många sidor. Vi kommer behöva ta många omtag och pröva många idéer. Det finns aldrig en enkel lösning på svåra problem. Låt dig inte luras till att tro det.

Vi ska inte backa nu. Vi behöver jobba framåt, tillsammans.