Livet enligt treåriga Erik

Barn är fantastiska på så många sätt. Det allra bästa jag vet är att få lyssna på Erik när han pratar. Han älskar att prata. Ibland pratar han så att öronen nästan blöder, precis som hans pappa tydligen gjorde när han var liten. Jag älskar det. Han började prata tidigt och hans ordförråd är väldigt stort, vilket också blir väldigt roligt och gulligt. Som när han utbrast ”Men kan du tänka dig, pappa kommer hem! Milda makter!” Eller när jag bad honom tvätta händerna innan maten och han hasade ner lite på stolen, ryckte på axlarna och sa: Äsch mamma, det behöver jag inte. Tvätta händerna är så obetydligt. 

Det är alltid lika spännande att höra vad han har att berätta. Han tänker väldigt mycket också, på allt möjligt. Hur vi ska göra när parasollet gått sönder. Kan vi laga det? Eller måste vi köra det på tippen? Och om vi måste göra det, hur ska det få plats i bilen? Kanske kan vi låna mormors bil, som har dragkrok, och moffas släp? Eller tror jag kanske att parasollet ryms i bilen om vi sätter den mjuka delen i baksätet och den hårda delen i bagaget?

Erik har pratat länge, men det är först nyligen jag har börjat skriva ner saker som han säger.

Det slog mig en dag att jag vill minnas det han säger och funderar på, för alltid. Barn är kloka och jag tycker det är viktigt att lyssna på vad de säger. Ta dom på allvar. För att de ska känna sig viktiga, sedda och delaktiga. Det betyder såklart inte att man ska göra precis som dom säger eller att man alltid måste vara idel öra. Men jag tror att om vi lyssnar, på riktigt och för att förstå, redan när de är små – så växer de upp och gör likadant med sina medmänniskor. Åtminstone hoppas jag det.

Jag läste något så fint en gång. Om man lyssnar på barnen när de är små och har små problem, får man ta del av deras stora problem när de blivit stora. För de små problemen, är stora när de är små. 

 

Så, här kommer några av mina favoritcitat av Erik, nu tre år gammal. 

Markus: Som jag brukar säga, maten tystar mun.

Erik: Som jag brukar säga, SKRIK HÖGT!!

 

Jag: Hur såg hunden ut Erik?

Erik: Den var svart och vit.. och lite blå och gul.. eller så vet jag inte riktigt.”

 

Inte alltid vet man mamma. Men ibland gör man det. Och ibland är det bra att man inte vet.

 

Erik läser på flingpaketet:

”Mamma, här står det: (läser tydligt och artikulerar) om du hittar ett vinbär i flingorna, ge det till din mamma och pappa!”

Jag: Erik, jag måste gå nu. Jag ska på möte.

Erik: Med vem då?

Jag: Ett gäng gubbar.

Erik: Vad ska ni prata om då?

Jag: Siffror, pengar. En massa jobb bara.

Erik: Men mamma, glöm inte fråga dom hur mycket pengar jag får då. För jobbet menar jag.

 

Jag: Gillar du att prata Erik?

Erik: JAA!!

Jag: Gillar du att lyssna då?

Erik: jaa.. men inte lika mycket.

 

Vi är på väg ner på stan för att göra lite ärenden när Erik säger:

– Mamma, jag tror att vi kanske måste åka upp på fjället och bara pausa lite?

 

Jag: Vad vill du ha till mellis Erik? Smörgås?

Erik: Nej.

Jag: Yoghurt?

Erik: Nää..

Jag: Pussar?!

Erik: JAA!!

Erik i full färd med att baka ”drak-kaka” hos Lollo och lilla Lovis. 

 

Erik: Mamma, visst ger jultomten julklappar till alla?

Jag: Ja, det tror jag älskling.

Erik: Visst får Lasse också julklappar då? (Lasse är en av våra grannar som Erik brukar prata med)

 

Jag: Var försiktig när du klättrar Erik!

Erik: Ja men, kan du bara lita på mig mamma?

 

Erik: Mamma, jag älskar dig och pappa, ni är bäst. Och hundarna också, dom är faktiskt också bäst.

Jag älskar dig mamma. För att du är så snäll och fin.

Hösten är här!

Hej på er! Det är redan mitten på september och dagarna swishar förbi. Ute har naturen gått från somrigt grön till höstens brinnande gula, oranga och röda färger. För varje dag som går blir det mer gult och mindre grönt. Jag verkligen ÄLSKAR att vara ute i naturen på hösten. Den krispiga luften i kombination med alla färgerna gör att själen skuttar till av lycka. Jag läste någonstans att september är för sommaren vad söndag är för veckan, och det känns så rätt. September är fylld av glädje, hopp och har en känsla av sommar – men med lite vemod. Snart är vintern och mörkret här – så det är bäst att passa på att njuta.

I söndags var hela familjen uppe på Dundret och plockade blåbär. Vi gick upp för backhoppan och stannade till på utsiktstoppen för att fika. Att vi plockade blåbär var egentligen en slump. Vi klättrade lite på klipporna och råkade hitta ett ställa där det var så mycket blåbär att vi bara inte kunde låta bli. Det var det absolut bästa blåbärs-stället jag sett hittills i år! Vi plockade ihop två liter väldigt snabbt. Blåbären var dessutom ovanligt stora!

Vi plockade inte allt så har du inte hunnit fylla frysen med blåbär ännu tipsar jag dig om att gå hit! Just ovanför backhoppan. Som tack kanske du kan bjuda på blåbärspaj någon gång?

Förra veckan var jag i Stockholm för uppstarten av den utbildning jag kommer att gå under det kommande året.

Det är en fotoutbildning på distans mot Sigtuna Folkhögskola som Jennifer tidigare tipsat om. Utbildningen går på 50% under hösten och våren och så här efter de första dagarna känns det riktigt kul. Kul att få lägga tid och energi på något för min egen skull. Att få fota bilder jag normalt inte fotar och sedan få feedback på dom är det jag ser mest fram emot. Att få tänka lite nytt, utanför boxen. Jag hoppas att det kommer ge både inspiration och ny kunskap – något man aldrig kan få nog av!

Förutom utbildningen har hösten dragit igång på riktigt när det gäller jobb. Det som upptar största delen av min tid just nu är Träningsfesten. Första helgen i oktober arrangerar jag, för andra året i rad, en träningshelg här i Gällivare. Schemat börjar vara spikat och jag försöker få ihop all logistik runt omkring. Det blir massor av träningspass och föreläsningar under två dagar. Sofie Lantto kommer tillexempel, något jag är sjukt glad över!

Det är alltid lite nervöst så här när ett stort event börjar närma sig. Ska det gå ihop ekonomiskt? Kommer folk att köpa biljetter? Blir det uppskattat? Har jag tänkt på allt? Som tur är har jag ett gäng med grymma personer med mig som hjälper till. Förra året blev mer eller mindre en succé och jag hoppas såklart att det blir ännu bättre i år!

FALL IN LOVE. Den här bilden gjorde jag med löv jag plockade när jag och Erik var ute och promenerade för ett tag sedan. Jag tyckte om den så mycket att jag lade upp den på Printler

 

Förutom det jobbar jag på med mitt. Konsultar kring sociala medier, skriver texter och artiklar, fotograferar, poddar, ritar logotyper och bygger hemsidor. Mitt jobb just nu är väldigt varierat – och väldigt roligt. Under sommaren har jag bytt namn på företaget och så fort Träningsfesten har passerat kommer jag att strukturera om allt på webben också. Mitt företag heter nu mer Explore More Media och kommer i fortsättningen att vara ännu mer fokuserat på allt som rör mediaproduktion. Foto, film, ljud och grafisk design.

Det känns som att slutspurten (det måste det väl ändå räknas som nu, va?) på det här året kommer att bli hur bra som helst. Jag känner mig lugn, stark och stabil. Det är ändå den härligaste, och viktigaste, känslan.

Livet och hösten, här kommer jag! ♡

 

 

 

Partiledardebatterna gör mig trött och uppgiven

Jag sitter i sängen med datorn ni knät. Det är fredag kväll och bara en dag kvar till valet. När jag slår på tvn är kvällens partiledardebatt i full gång. Ledarna för Sveriges partier står uppradade i studion och en vild diskussion pågår. Jag försöker hänga med i diskussionen men tröttnar ganska snabbt. Orden flyger genom tv-studion som pistolskott i ett gängkrig. Hårda. Aggressiva. De som skjuter verkar inte ha en tanke på vem de träffar eller vad konsekvenserna kan bli av de skott som utdelas. Om någon av dem var tveksam till att ge sig in i kriget från första början, har tveksamheten sedan länge bytts ut mot beslutsamhet.

Siktet hos var och en är inställt på att vinna, till vilket pris som helst.

Det är bara en dag kvar till valet och jag sitter här med en klump i magen.

De människor som kandiderar om att få styra vårt land inger inte den minsta gnutta trovärdighet i den avslutande debatten. Kanske är det just därför, för att det är en debatt. I skolan får man lära sig att debattera. ’Vi behöver någon som är för aborter och någon som är emot, sen ska ni debattera för er ståndpunkt.’

Om man slår upp ordet debatt i en svensk ordbok, står det att en debatt är ett meningsutbyte där parterna vanligen inte ändrar uppfattning. Utgångspunkten i en debatt är alltså bara att argumentera för sin sak. Att vinna.

Jag är ingen politiker och kommer aldrig att bli en. För mig är inte det viktigaste att vinna. För mig är det viktigaste att komma fram till bra lösningar. Jag driver ett litet företag, men trots att det är litet har jag tagit in människor att jobba med som har andra kompetenser än jag. För att jag vet att jag inte sitter på alla lösningar och bästa idéerna själv.

Men i samtal med andra föds nya idéer och något som börjar som ett litet frö växer snabbt till ett stort träd när vi är flera. Ett träd som blir starkare än jag någonsin hade kunnat hoppas på och med egenskaper jag aldrig hade kunnat drömma om. Tillsammans har vi byggt något som är större än oss. Det här är såklart inget exceptionellt. Så fungerar de allra flesta välmående företag.

Partiledardebatterna gör mig trött och uppgiven.

När blev det viktigare att vinna än att komma framåt? Varför tycker vi att det är viktigare att ha rätt, än att faktiskt lösa problem? Hur kan vuxna människor bete sig som små barn och fortfarande anses vara bra kandidater för att leda vårt land? När blev demokrati och politik en fråga om vem som har rätt och vem som har fel, vem som vinner och vem som förlorar, istället för en fråga om hur vi löser de utmaningar vi står inför på bästa sätt?

När ett företag stöter på problem samlar man företagets gemensamma kompetens för att lösa problemen. Idéer testas och prövas. Kompetens och expertis hämtas in utifrån. När en ny strategi och plan sedan sätts i verket jobbar alla mot samma mål.

Kanske går det vägen, kanske inte.

Går det inte som man har tänkt sig ställer man sig inte upp och skjuter mot de som kom med idén. Man vänder inte på klacken helt och springer åt andra hållet. Man river inte upp allt man tidigare byggt och gör om allt från grunden, bara för att man är förbannad på de som kom med idén som inte höll.

Man omvärderar och analyserar. Försöker hitta boven i dramat. Frågar de som har mest kompetens från verksamheten vad de tror att problemet är. Tar in ny eller mer expertis. Skruvar om planen och strategin lite. Prövar igen. Jobbar mot samma mål.

Politik är nödvändigt, jag vet det.

Men jag skulle mycket hellre se att partiledarna samtalade med varandra. Partiledarsamtal. Att de diskuterade kring hur man kunde lösa problem som vi står inför. Jobbade mot samma mål. Var mer fokuserade på att lösa utmaningarna och komma framåt, än att skjuta alla de andra som deltar.

När man tror att man vet allt, tycker att vi har rätt och alla andra har fel, så kan man vara ganska säker på att man kommer att köra av vägen. Det kan vara värt att backa ett steg. Lyssna en stund istället för att prata. Fundera, analysera och kanske vara villig att omvärdera. Det är stor skillnad på att lyssna för att sätta dit någon, eller lyssna för att verkligen förstå. Den dag vi har politiker som tar gemensamma beslut, backar varandra istället för att skjuta varandra och jobbar mot gemensamma mål. Den dagen slår jag gladeligen på tvn för att lyssna till vad de har att säga.

Om du tror att du vet allt är du dåligt underrättad.

Kinesiskt ordspråk

Jag har redan röstat. Trots att klimatet inom politiken inte känns speciellt konstruktivt är det inte bara min rättighet att få rösta, utan också min skyldighet. Vi är privilegierade som bor i ett land där våra röster betyder något. Där vi får vara med och bestämma.

Jag röstade för medmänsklighet och alla människors lika värde. Jag hoppas att du gör detsamma. Om det för dig betyder att du röstar rött eller blått spelar mig ingen roll. Jag tror varken att den ena eller den andra har lösningarna på alla problem. Men vad du än gör, rösta inte ur missnöje.

Rösta inte på det parti som vill inskränka våra rättigheter och göra skillnad på människor. Vi bor på samma planet och tillhör samma folk. Vi har många stora utmaningar framför oss men har också lagt många stora utmaningar bakom oss. Vi fixar det här, men lösningarna på stora problem är komplexa. Har många sidor. Vi kommer behöva ta många omtag och pröva många idéer. Det finns aldrig en enkel lösning på svåra problem. Låt dig inte luras till att tro det.

Vi ska inte backa nu. Vi behöver jobba framåt, tillsammans.

Älskade barn

Älskade barn. Du är så klok. På frågan om vad du tycker bäst om i hela världen svarar du – Allt. I din värld skulle inget vara orättvist. Du delar med dig. Ser till att alla får vara med. Gör inte skillnad på människor. Tar hand om djur och ger dom kärlek. Du frågar varför folk slänger skräp i naturen, när det finns soptunnor. Hjälper mig med att både laga mat och diska. Lämnar tillbaka leksakerna som följer med barnmålet för att du ”inte behöver mer saker mamma”.

Du skyddar de som är mindre än dig och säger ifrån när någon är dum. Hälsar på alla. Undrar varför inte alla hälsar tillbaka. Om alla vore som dig skulle jorden vara en harmonisk plats.

När vi idag åkte till vallokalen och röstade frågade du varför inte du får rösta, om det är så viktigt. För du skulle minsann rösta på Olle som är så snäll. Medans du gråter förklarar jag att det bara är vuxna som får rösta i det här valet, men tänker samtidigt som jag säger det att barnen hade gjort det här bättre än oss. För er är det självklart, allt som vi glömt bort. Att vi behöver varandra. Att alla är lika. Att vi måste ta hand om både människor och natur.

Jag hoppas att världen kommer vara en harmonisk plats när du blir vuxen. Att allting blir bra tillslut. Att alla människor är lika mycket värda.

För om alla var lika klok som dig, vore världen en bättre plats. ❤

Jag och Markus har startat en podd!

Hej på er allihop! Som ni redan vet har jag och Markus bestämt oss för att gifta oss nästa år. Vi har spenderat en del av sommaren till att leta efter rätt plats för bröllopet. Mer än så har vi inte gjort när det kommer till bröllopsplaner, vilket i och för sig är helt lugnt eftersom det är ett år kvar. Men. Istället för att börja fundera på saker som kan vara bra att fundera på så här inför stundande bröllop, lade vi all vår lediga tid på att starta – en podd!

Jag och Markus pratar väldigt mycket och ofta med varandra.

Om allt. Han vet precis allt som försiggår i min krångliga hjärna och vice versa. Vi kan ha långa samtal om allt från meningen med livet och universum till långa utlägg om varför Coop är bättre än Ica eller varför det är smartare att tanka ofta än mycket (Markus är ofta, jag är mycket). Vi är dessutom teaterapor båda två, vilket gör att en stor del av de konversationer som sker oss emellan, när ingen annan ser, sker med helt andra dialekter och karaktärer än våra egna.

Nästan varje gång när vi haft en lång, urspårad konversation om något helt oviktigt – eller extremt viktigt, har vi sagt: Tänk om någon såg oss nu, fan vad dom skulle skratta.. Eller tycka att vi var helt sjuka i huvudet. 

Idén till podden föddes när vi bestämde oss för att det är nu det blir av.

Bröllopet alltså. Mer eller mindre varje dag kom vi med nya insikter till varandra. Du vet att det här innebär att du kommer att leva resten av ditt liv med någon som aldrig går ut med soporna i tid? Som för att försäkra oss om att den andra är medveten om vad den ger sig in i. På livstid.

Kanske är det det där med livstid som gör att det börjar snurra en massa tankar i huvudet. Tänk om vi gifter oss och sen, om 10 år, visar det sig att du egentligen inte alls är arbetsledare utan hemlig agent. Hur mycket vet man om en människa efter fem år egentligen?

Under den tiden som jag och Alice har poddat har vi insett hur oerhört bra man lär känna varandra genom att podda ihop. Hur ofta sitter man annars och pratar med en annan människa en timme i veckan (+ all tid som går åt till research) om ett specifikt ämne? Aldrig. Och just det tyckte jag kändes spännande. Det är klart att vi ska podda – så att vi får lära känna varandra ännu bättre.

Det vore roligt att få ta del av vad andra gör när de är bakom stängda dörrar. Vad pratar dom om? Vad tänker de på? Var oroar de sig för och vad skrattar de åt? Hur väl känner de varandra och vad tycker dom om olika saker egentligen? Ungefär där föddes podden. Men, vi gör det.

Vi startar en podd där vi pratar om just det. Det blev kort och gott Markus & Amanda podcast.

Fiskekungen och stadsråttan av oss två.

Första avsnittet av podden släpptes officiellt i söndags.

Några av de som hittills har lyssnat har hört av sig och sagt att de skrattat högt. Jag vill såklart inte bygga upp några förväntningar i onödan, men det känns ändå väldigt roligt att vi lyckats få någon att skratta. Det är ju hela meningen. Vi är väl egentligen inte speciellt roliga eller har något speciellt intressant att berätta. Men det är just det som är så kul.

Att få en inblick i ett helt vanligt liv, mitt mellan jobb och dagislämningar. Få höra mer om vad som händer mellan två människor, i ett radhus i en småstad i norra Norrlands inland, långt efter att mjukisbyxorna åkt på och sminket tvättats bort.

Jag är äventyrslysten och ett planeringsfreak. I alla fall om man ska tro Markus. 

Jag tror det är lätt att det här med att gifta sig blir något man gör för att det förväntas av en. Att det blir en rolig grej. En fin fest. Att man gör det utan att reflektera över vad det egentligen innebär. Men vi ville veta att vi verkligen insåg vad det innebär.

Att vi bestämt oss för att gifta oss med varandra betyder att vi väljer oss. Varenda dag – i resten av våra liv. 

Det vill vi dela med er. I första avsnittet pratar vi om allt från bröllopsplaner till strategier för livet. Markus berättar bland annat om vad det innebär att krokodilrulla sig genom livet. Ett hemligt knep han tydligen har.

Om du vill lyssna finns podden på de allra flesta ställen där du hittar dina poddar (iTunes, Podcaster, Spotify mfl) – sök bara på Markus & Amanda! Antingen kommer du skratta som fan, eller så kommer du tycka att vi är helt sjuk i huvudet. Oavsett vilket, välkommen till oss! ♡

Att teckna på Ipad har blivit min nya favoritsysselsättning

En dag i somras kom Markus hem med en present. Han är den sortens kille som inte är överförtjust när det gäller födelsedagar, men som gärna kommer hem med spontana presenter när han får feeling. Som när han hämtade ut min bil från verkstan och hade passat på att köpa två nya däck också – bara sådär. Men nu kom han alltså hem med en present en helt vanlig onsdag.

Vad är det här? Frågade jag och såg förvånad ut. Den helvita och väldigt diskreta kartongen skvallrade om att det kunde vara något med ett äpple till logo, men jag visste inte vad det skulle kunna vara. En present till dig och Erik, svarade han och log samtidigt som han sträckte fram kartongen.

Jag höll andan medan jag sakta lyfte bort locket på kartongen. En Ipad. Pro. Som jag pratat om i flera år. Fy fasen, vad han är fin min blivande make. 

The mountains are calling, and I must go. Min månadsskiss för Augusti. 

Sedan den dagen i somras har jag använt denna Ipad Pro – massor.

Både som avslappning och arbetsverktyg. Att teckna på den med en Apple Pencil är som att rita på papper, med den stora skillnaden att man kan göra mycket mer – med mindre verktyg. Paddan har nu varit med oss på semester och agerat underhållning för treåringen, likväl som dator för mig. Erik har kollat Paw Patrol och jag har ritat. Logotyper, teckningar, affischer och en massa annat.

Och så här långt verkligen ÄLSKAR jag den.

Att paddan har större skärm än min dator är kanske inte det mest praktiska när man ska ta den med sig, men det är fantastiskt när man ska rita eller kolla film.

Teckna på Ipad Pro och Apple pencil

Apple pencil är ett tillbehör till paddan, den är ganska dyr men efter att ha använt den ett tag måste jag säga att den är värd sin vikt i guld. Den är tryckkänslig, reagerar på minsta rörelse och är härligt tung i handen. Det finns dessutom massor av gratis appar att installera som är riktigt bra. Hittills har jag mest använt apparna Paper och Procreate. Paper är lite enklare med färre penslar och verktyg. Men ibland är enkelhet precis vad man behöver för att kreativiteten ska flöda. Eller åtminstone är det så för mig.

När jag vet vad jag vill göra redan innan jag sätter mig, då är Procreate perfekt. Där kan man välja mellan en miljard olika typer av penslar och göra olika lager. I Procreate har jag bland annat skissat logotyper och ritat skisser på tavlor.

Det finns såklart mycket mer saker man kan göra med paddan och pennan, jag har precis bara börjat lära mig. Men hittills alltså, så jäkla kul! Att ha en macbook och en padda är dessutom väldigt praktiskt, eftersom anteckningar och annat synkas direkt. Att hålla presentationer och visa upp skisser på en Ipad ser dessutom tusen gånger proffsigare ut än att göra dom på en dator, eller på papper.

Har du testat en Apple pencil någon gång och vad tyckte du isåfall? Har du kanske några bra tips till mig? 

Om du har frågor om paddan eller hur jag använder den, skriv en kommentar! 

Ett vykort från Nord Norge

Hej! Hur har ni det i sommarvärmen? Smälter ni bort eller njuter ni? Vi njuter så det står härliga till. Inte bara för att vädret råkar vara bra, utan för att det verkligen är, och känns, som semester. I torsdags åkte vi till Norge och tog därmed semester på riktigt. Här fyller vi dagarna med de bästa och mest själafyllande saker man kan tänka sig. En perfekt blandning av äventyr och stillsamhet, aktivitet och vila.

Vi började semestern med att utforska Narvik. Markus och Erik tog tåget dit och jag körde bil, allt för att minska tiden i bilen för Erik. Vi åkte med gondolen upp på Narvikfjellet och tog en promenad där uppe med hundarna. Utsikten var magisk! Det var 20 grader varmt och nästan vindstilla på toppen. På kvällen tältade vi i Skjomen, ungefär tre mil söder om Narvik. Kvällen var fin och midnattssolen målade fjällen och fjorden vackert rödrosa.

Midsommar firas bäst med regnjacka, mössa och ulltröja på!

Hej på er! Det var ju lite oklart vad vi egentligen skulle göra på midsommar. Trots att vi inte hade några planer sådär dagarna innan blev det ändå en fin helg där jag lyckades checka av flera saker på min midsommarlista! Vilken ofantlig tur vi hade, förutom möjligen med vädret då. Det lämnade lite att önska. Men så är det alltid på midsommar här uppe i norr. Midsommar firas verkligen bäst med regnjacka, mössa och ulltröjan på. Man ska inte tro något annat!

Traditionellt blomsterplock för att göra blomkransar såklart. Det här var dag nummer två med midsommarfirande.

Dag ett av midsommarfirande, självaste midsommarafton, spenderade vi med att röja och fixa hemma. Hänga upp hyllor, byta ut lampor och annat roligt som man såklart gärna gör helst på midsommarafton. Sen käkade vi middag med Markus syster med familj. Givetvis grillat. Trots att regnet öste ner, vinden ven runt husknutarna och termometern visade ynka 9 grader hade vi ändå en jättefin midsommarafton. Ju äldre jag blir desto mer inser jag att vädret egentligen inte har så mycket med saken att göra, det blir oftast bra ändå. Dessvärre hade jag glömt minneskortet till kameran hemma och tog således inga bilder den dagen. Nåja, ibland är det skönt att bara vara också.

Fina midsommarbuketter. Det är inte alltid vi har så här mycket blommor ’redan’ i mitten på juni här uppe. Det märks att det var varmt i maj! 

Uppdukad midsommarbuffé i Anna och Jockes fina uterum. Notera väl handen som norpar chips från skålen, det är Erik.

Dag två firade vi tillsammans med min kompis Anna med familj i deras hus. Vi plockade lite blommor, gjorde kransar och åt sedan av denna fantastisk midsommarbuffé. Det regnade lite även på lördagen, men vid det här laget struntade vi i det. Tjocktröjan var ju redan på, lika bra att inte behöva byta om. Markus såg också till att även jag hamnade på bild, inte bara en utan flera.

 

Markus: ”Ställ dig där så får jag ta en bild.”

Jag: (spanar efter Erik som förmodligen försöker öppna dörren in till huset från uterummet med näven full av chips.)

Markus: ”Le lite”

Jag: ….

Man skulle kunna tro att vi sedan lekte ’Vem klär den bäst?’ och skickade runt blomkransarna till höger och vänster. Och nästan så var det. Förutom att vi inte lekte, kransarna testades av alla sen låg de och ruttnade i ett hörn. Allt i sann midsommaranda! Nedan, samma krans på nästan alla i sällskapet, förutom Erik och Abbe som aldrig stod still länge nog och Jocke som.. Ja, inte prövade den helt enkelt.

Bedårande Elis vann såklart, om det nu hade varit en tävling! 

Midsommarlistan som jag skrev förra veckan stod sig nästan.

Det som var väder relaterat blev inte riktigt som jag hade hoppats. Men det gick ju bra ändå.

  • Ett par jordgubbar att smaska på
  • Helst inte ösregn och storm.. (fredag..)
  • Gärna sol och minst tvåsiffriga plusgrader (ingen sol..)
  • Mat – i vilken form som helst!
  • Friskluft, gärna ackompanjerat av vackra vyer
  • Tid att umgås med familjen och gärna vänner

Efter middagen på lördag begav vi oss hemåt i regnet. Trots att vädret lämnade en del att önska hade vi verkligen en toppenhelg med både vänner och familj. På väg hem stannade vi och skulle ta några fina bilder, men så länge jag och Erik är framför kameran, istället för bakom, blir det ofta en del sånt här också! YOLO tänkte jag och slängde mina fina midsommarblomster högt upp i skyn.

 

Hur var din midsommarhelg? ♡

Så var det midsommar igen

Imorgon är det midsommarafton och som vanligt ser vädret inte ut att bli sådär jätte bra. Men vad gör väl det, det är ju åtminstone väder. Vi har inte gjort några direkta planer i år, så som det oftast brukar vara för oss. Vi kommer oftast på det alldeles för sent. Typ på tisdagen innan helgen.. Oftast har de flesta hunnit göra planer redan då, vilket är helt förståeligt. Jag tycker ofta att midsommar kommer lite för fort, som att sommaren inte riktigt har hunnit börja innan midsommar är här. Kanske är det därför vi aldrig hinner med att göra planer? Vi har fullt upp med att invänta semestern. 

Eftersom jag alltid glömmer att göra planer inför midsommar har jag nu hackat systemet. Istället för att planera årets midsommar, har jag varit förutseende och redan nu bokat in nästa års midsommarfirande. Ha! Skam den som ger sig. Nästa år ska vi minsann ha planer.

Förra året firade vi midsommar i Kalix Skärgård, i Alice och Viktors familjestuga. Det året måste ha varit undantaget som bekräftar regeln. Det var dock oerhört mysigt att vara ute på en ö i skärgården med vänner och bara njuta av den svenska, ganska så kalla, sommaren. I år blev det inget stughäng eftersom Alice och Victor precis har fått barn! (tjohooo!)

 

 

Jag har verkligen inte stora förväntningar eller krav på midsommar. Eftersom vi sällan gör planer finns det inte heller så mycket som kan gå fel. Men det finns ändå några saker som jag önskar mig inför helgen för att den ska kännas åtminstone lite som midsommar.

  • Ett par jordgubbar att smaska på
  • Helst inte ösregn och storm..
  • Gärna sol och minst tvåsiffriga plusgrader
  • Mat – i vilken form som helst!
  • Friskluft, gärna ackompanjerat av vackra vyer
  • Tid att umgås med familjen och gärna vänner

Det var lite kallt förra året på midsommar, Erik hade både mössa och vantar. 

Förra årets härliga midsommargäng! 

Glad midsommar! ♡

Vad gör du om dagarna egentligen?

Den frågan får jag ganska ofta nu för tiden. Det verkar råda väldigt spridda uppfattningar om vad jag gör om dagarna egentligen, vilket är helt förståeligt. Jag gör så himla mycket olika saker. Därför tänkte jag att dela med mig av hur en jobb-vecka kan se ut. Den här veckan har redan varit ett ganska bra exempel på hur många olika saker jag gör under en arbetsvecka, och det är ännu bara tisdag.

Den här veckan började bra med invigning av MAX Burgers pop-up restaurang i Gällivare.

Den tillfälliga pop-up restaurangen är uppsatt på samma plats som den första Max stod när den startades här för 50 år sedan. Idag finns inte Max kvar i Gällivare längre, vilket såklart är synd. Det är många Gällivarebor som önskar att Max kom tillbaka, vi har pratat en del om det i podden bland annat. Just därför fick vi också en inbjudan till invigningen och självklart vill vi dra vårt strå till stacken, som de lokalpatrioter vi är. Bland annat intervjuade vi (väldigt kort pga tidsbrist för honom) Max VD, Richard – och så käkade vi gratis hamburgare såklart.

Veckan bara måste ju bli bra när man får starta den med Alice och gratis hamburgare från Max. Och bor du, eller är i närheten av Gällivare, och inte ännu varit dit så åk! Pop-up restaurangen är öppen till på torsdag och de BJUDER på hamburgare och läsk. Stort av Max att Gällivare får vara med och fira deras 50-års jubileum. Det uppskattar vi.

Så här ser resten av min att-göra-lista ut för den här veckan: 

  • Göra ett filmklipp med Alice till poddens sociala medier ✔
  • Närvara vid öppning av MAX Burgers tillfälliga restaurang i Gällivare
  • Filma med kund inför filmprojekt ✔
  • Skapa webb-innehåll till kund ✔
  • Uppdatera och fotografera för eget material ✔
  • Kundmöten ✔
  • Uppdatera och strukturera i mitt eget företaget ✔
  • Göra klart med biljettleverantör för Träningsfesten
  • Stämma av med instruktörer inför Träningsfesten
  • Åka till Luleå på fredag för möten och Zumba (kl 12 på Inpuls!)
  • Lunchpass Fysiocross på onsdag
  • Skriva och planera blogginlägg
  • Bokföring..
  • Skicka några sälj-mail!
  • Grovklippa film till kund

Det var veckans to-do. Ett par saker avklarade och rätt många kvar att göra. Det jag gör mest just nu i jobbväg är sociala medier. Jag hjälper företag att göra en strategi för deras sociala kanaler och till viss del är jag även med och skapar innehåll. Själva strategi-delen är min favorit. Att få hitta deras Varför, vad företagets värde till kunderna är, sätta mål och identifiera målgrupp – det blir alltid som en liten energiboost för företaget, vilket jag älskar att få bidra med.

Från i måndags när jag filmade tillsammans med en kund. Roligt uppdrag! Jag vill absolut göra mer film, det finns så mycket man kan berätta genom film. 

Förutom det gör jag även fotouppdrag, film, hemsidor, skapar innehåll till mina egna kanaler (till exempel det du läser nu) och roddar med allt inför Träningsfesten och andra kommande projekt.

Vissa dagar passerar utan att jag egentligen har en aning om vad jag har gjort. Andra dagar är så intensiva och effektiva att jag kan kryssa av hälften av allt på min att-göra-lista direkt. Det är kanske så när man är ensam företagare – det varierar. Man ska vara ett helt företag på en gång. Väldigt ofta känner jag mig som han i radioreklamen – ”Tryck ett för Amanda på marknad, två för Amanda på ekonomi, tre för Amanda på sälj, tryck fyra för att prata med Amanda på underhåll.”

Viktigaste tröjan, Inte sova bara Kaffe, från Gällivare-företaget Lemmelkaffe.

I veckan har jag också jobbat lite med omstrukturering i mitt eget företag.

Jag kommer under hösten att ändra en del, vilket känns helt rätt. Nu har jag varit egen i över ett år och har precis börjat hitta mina rutiner, komma underfund med vad jag verkligen vill och insett vad jag tjänar pengar på. Det sista är verkligen det svåraste. Att ta tillräckligt betalt för det man gör. Men jag börjar lära mig.

Till hösten kommer jag fokusera ännu mer på utbildningar och föreläsningar, möten med människor på olika sätt, foto och film och såklart – äventyr och träning.

Men tills dess, kom och dansa med mig på fredag om du är i närheten av Luleå! Och hör gärna av dig om du har roliga projekt, fotoidéer, äventyr eller annat du vill göra tillsammans med mig. 

Jag har också en vision om att snart kunna ta med ER ut i naturen på äventyr. Skulle ni gilla det? Vad skulle ni helst vilja följa med på isåfall? ♡

En helg i sommarstuge-land

Den här måndagen känner jag mig inne i ett riktigt sommar-mode. Kanske är det för att vi spenderade helgen med att förbereda vår stugtomt i Kalix. Det är något speciellt med att komma bort till väglöst land, höll jag på att skriva, men riktigt så långt bort är det inte. Men det är stor skillnad på klimatet i Kalix mot för i Gällivare. När vi körde förbi ängar med betande kor och hagar med massor av hästar på väg ner i lördags kändes det nästan som att vi var utomlands. Sommar-feelingen infann sig genast och i den är jag ännu kvar.

I höstas tog vi ner träd på tomten och i år ska vi fixa marken så att vi kan ställa dit en stuga. Stugan kommer förmodligen inte upp förrän till nästa sommar, men redan nu känns det så himla härligt. Det är verkligen rogivande och roligt att få planera och bygga på sitt eget lilla paradis. Vår stugtomt såg inte så mycket ut för världen när vi köpte den. Det var tät skog och man behövde verkligen vara visionär för att se möjligheterna. Nu ser man verkligen potentialen och jag kan lätt se framför mig hur det kommer att se ut här när allt är klart.

Erik har verkligen hjälpt till hela helgen. Dragit ris, kastat pinnar och sett till att vi jobbat ordentligt. Så länge han får vara Batman och vi är ”Robin och Lila” så går det utmärkt att jobba på. När han är trött eller blir less gör vi något annat. Går på en promenad, fikar lite eller letar efter roliga saker i skogen. Erik har fått en egen Skateboard också, efter noggrann övertalning. Han är bra på att komma på argument den här killen. När jag sa att vi kan köpa en skateboard en annan gång tittar han bestämt på mig och säger ”Men mamma. Om jag ska kunna lära mig att ’skejpa’, då måste jag ha en egen skejpbård. Annars går det faktiskt inte.” Vem kan säga nej till det?

I sommar ska marken alltså fixas, i vinter får vi fundera och klura på vilken stuga vi ska ha och nästa sommar hoppas vi på att kunna bygga. Erik har redan bestämt var dörren ska vara, så allt är klart. Tills vidare njuter vi av att bara vara här. Min kusin, Lollo, har stuga alldeles bredvid vår tomt så i helgen fick vi dessutom låna bastun där vilket gjorde det ännu härligare. Längtar tills vi har vår egen lilla stuga och bastu att mysa i. Då tror jag kanske att jag aldrig kommer hem igen..

Sjön just nedanför ’stugan’ sådär mitt i natten. Massor med fåglar som flyger och fisk som vakar men ändå sådan stillhet.  

En vacker blomma i skogen, fotad långt efter midnatt.

 

Förutom att jag har fått tusentals myggbett i helgen, eller åtminstone 45 bara runt vristerna, så har det varit en riktigt härlig helg. Förhoppningsvis hinner myggen försvinna lite tills nästa vända hit. Tur att jag är den som blir myggbiten, Erik och Markus klarade sig nästan helt utan.. Jag är helt enkelt mygg-magneten i vår familj, men det kan jag leva med.

Något av de jag gillar mest, 2 minuter till stranden ♡

Mitt är inte bara mitt, det kan vara ditt också

Igår var det Sveriges nationaldag. Det finns så mycket som är bra med Sverige – men idag tänker jag speciellt på det som gör att vi kan vara ute i naturen så mycket vi vill – nämligen allemansrätten. Det (och mycket annat!) är något vi svenskar ofta tar för givet. Vi reflekterar inte ens över att det fungerar annorlunda på andra platser i världen. För många av oss svenskar är friluftsliv och att spendera tid ute i naturen, oavsett om det är i skogen runt hörnet, i skärgården eller högt uppe i fjällen, något helt naturligt. Vi plockar bär och svamp, vandrar i skogar och på fjäll, tältar i skärgården och fiskar (nästan) fritt.

Vi svenskar förknippar naturen, skogen och fjällen med avkoppling, återhämtning, vackra vyer och lagom mycket fysisk ansträngning. När helst vi känner för det kan vi packa en massäck och vandra ut i närmsta skogsdunge utan att tänka oss för nämnvärt. Det är få platser som är avspärrade, inhägnade eller direkt farliga. Vilda djur kan man stöta på såklart, men det är inte så många av de som är ett potentiellt hot mot vårt liv.

Varför skriver jag det här då? Jo, för att på många platser i världen är naturen, eller allt utanför städerna, inget man ser fram emot att besöka. Många människor i världen ser naturen som något farligt. Farliga djur, brist på vatten, farliga platser, privat mark och miljöföroreningar. På många ställen även minor eller annat krigsmaterial som gör att om man måste ge sig ut, gör man det med livet som insats. I många länder i världen kan man inte bara packa en massäck och ge sig ut med barnen på en skogspromenad för att få lite avkoppling. Det tycker jag är värt att tänka på när vi pratar om Sverige.

Det är så mycket som är bra med Sverige. Visst finns det saker som behöver bli bättre, det finns det alltid.

Till hösten är det val. Det känns som att det här valet betyder extra mycket. Det ligger något i luften som får håren att resa sig på mina armar. Det här valet kan ställa saker och ting på sin spets, men det kan också visa var skåpet ska stå. Vi har möjlighet att visa vilken sorts människor vi är – och vill vara.

När vi vaknar upp dagen efter valet hoppas jag att vi vaknar upp i ett land som står för jämlikhet, kärlek, människors lika värde, mångfald och en ljusare framtid för djur och natur. Jag hoppas att Sverige står stadigt i sina värderingar, när resten av världen skakar.

Rätten att plocka bär och äta massäck varhelst i skogen vi vill kan verka som en trivial sak.

Men det är värt att komma ihåg att vi har möjlighet att göra det för att vi bor i ett land där vi delar med oss, samsas, bjuder in och tar ansvar. Där mitt inte bara är mitt, utan kan vara ditt också om du ser till att ta hand om det väl. Det finns så många otroligt vackra platser i vårt avlånga land. Från de böljande fälten i Skåne till de karga fjällen här i norr. Jag hoppas att vi svenskar, i många generationer framöver, kommer att se naturen som något härligt och avkopplande.

Om du inte ännu har lyssnat på avsnitt fem av podden rekommenderar jag verkligen att du gör det.

I det avsnittet intervjuar vi Maria Sätterqvist om drömmen om ett enklare liv. Hon berättar också om sina möten med andra kulturer under tiden hon jobbade som lärare i Malmö. Det var hon som först öppnade mina ögon för det här. Det avsnittet inspirerar mig än idag och är ett av våra allra mest lyssnade avsnitt hittills! ♡