I fredags fyllde jag trettio år, det känns som en stor milstolpe i livet. Kanske är det nu man blir vuxen på riktigt? Eller inte. Hur som helst hade jag en superfin födelsedag. Jag fick presenter i sängen av Markus och Erik på morgonen och sen hann jag och Markus äta frukost ihop, vilket aldrig händer på veckorna annars. Jag hade bestämt mig redan innan för att inte jobba den här dagen, utan istället göra någonting ute. Som tur var kom min trettioårs present till mig själv i torsdags, en ny splitboard. Jag hade en i Kanada men sålde den för flera år sedan. Att köpa en ny är kanske det bästa jag har gjort!
Jag tog en kort tur upp till backhoppan bara för att testa brädan och känna på grejerna.
Den är flera kilo lättare än min gamla splitboard och sjukt lätt att montera och demontera. Det tog ungefär en timme hemifrån, upp till ovanför backhoppan och sedan ner igen. Inte någon lång tur men så oerhört härligt! Att få gå lugnt uppåt och sen få spänna på sig brädan och åka pudersnö ner. Hade helt glömt hur härligt det är och kunde aldrig ana att jag saknat det så mycket. Fin trettioårs present helt enkelt!
När jag kom hem från min korta tur kom mamma och pappa förbi och började duka upp mat och fika i mängder. Jag gjorde på riktigt nästan ingenting. Jag gick runt hemma och drack kaffe, plockade lite och bara njöt. Mamma hade lagat så mycket god mat. Dessutom hade hon bakat två tårtor och tagit med en massa småkakor. Jag kände mig bortskämd, omhändertagen och väldigt lyckligt lottad.
Vid fyra började vänner och släkt komma förbi. Det åts, fikades och pratades.
Jag fick massor av tulpaner och huset fylldes av härligt sorl. Jag hade inte ordnat någon fest eller planerat något för kvällen men hoppades lite på att mina kompisar kanske ville stanna länge och dricka ett glas vin eller bara prata. Men tji fick jag. Klockan sju började den ena efter den andra tacka för sig. Till och med Erik klädde på sig, kom och sa hejdå och åkte hem till Farmor och Farfar. Klockan åtta satt jag själv i soffan, all mat var undan dukad och huset tyst och tomt. Jag förstod ingenting.
Jag satt där en liten stund och tänkte ”jaha, vad synd att alla hade så bråttom just idag.” Och precis då kom Markus in och bad mig klä på mig ytterkläder. Vadå? Var ska vi?
Det visade sig att Markus hade planerat en överraskningsfest. Vi körde en liten stund och stannade vid en stuga mitt ute i skogen. Där inne var dom, alla vännerna. Det blev beer-pong turnering och sen Markus berömda nattklubb. Rökmaskin, discoljus och bra musik gör susen för vilket utrymme som helst. Vi dansade som om det inte fanns någon morgondag. Bara vi. Det är så jäkla skönt att dansa i lugn och ro, förlora sig i musiken och bara vara. Det blev till slut en kväll värdig en trettioårsdag!
För ett år sen var jag lite stressad över att snart fylla trettio.
Det var så mycket jag skulle hinna med innan jag blev trettio, eller åtminstone tänkte jag det när jag var arton. Men sen spenderade jag massa tankeverksamhet på att fundera på varför jag kände så.
Jag insåg att det mesta jag har i mitt liv nu, hade jag aldrig kunnat drömma om när jag var arton. Lugnet inombords, möjligheterna och drömmarna. Min familj och vårt liv. Alla vänner. Företaget. Då kom lugnet. Livet är ju hundratusen gånger bättre än jag hade kunnat drömma om när jag var arton. Så varför stressa eller känna sig misslyckad för att man inte hann det jag trodde?
Man ska inte vara ledsen över att man blir äldre, för vissa får aldrig chansen. Att åldras är en gåva. Det skrev jag på min födelsedag för ett år sen och det är så sant. Jag är tacksam och glad över att få vakna upp ännu en dag. Tacksam över familj och vänner och tacksam över alla er som hänger med mig här.
