Förra veckan hade vi ett inbokat jobbmöte, jag och Emma. Planen var att träffas på hotellet och käka lunch och brainstorma idéer på kommande jobb. Men när solen sken och himlen var bländande blå ändrade vi snabbt planerna. Istället för att ses inomhus framför datorn, drog vi på oss snowboardskor och tog med mötet ut i backen på Dundret istället.
Det är en ynnest att få bo på en plats där skidbacken ligger inom käka-lunch-avstånd från stan. En möjlighet som är för bra för att inte nyttja. Vi brainstormade idéer i stolsliften på väg upp och tömde hjärnan på alla tankar på väg ner. Det här med att de bästa idéerna sällan kommer vid skrivbordet är något de flesta känner igen, men har ni nån gång prövat att ha möten utomhus? Om inte, testa.
Efter ett par åk tog vi en fika i Fjällstugan på toppen. Totalt var vi på Dundret kanske två timmar. På den tiden hann vi med fem åk, några pudersvängar, en massa brainstorming och idéer plus att vi hann med att filma och fota en del. När jag kom hem och promenerade de tre minuterna från min ytterdörr till dagis, var jag glad, avslappnad och fylld av energi. Precis så som man vill känna efter en arbetsdag och just innan dagishämtning. När jag hämtade Erik den dagen var jag en jävligt bra mamma.
Det är inte alla som har kollegor som direkt säger JA när man frågar om mötet kan hållas på en snowboard istället för bakom en datorskärm. Jag har helt klart den bästa kollegan.
Jag har skrivit om det tidigare, kraften i livsdesign. Att kunna styra över och planera sitt liv så att det passar just mig som handen i handsken. Det är mycket hårt slit som kommer med att ha eget – jaga jobb, göra jobb, planera, strukturera, komma igen efter vab, utveckla, förnya och analysera. Men med hårt slit kommer också belöningar.
Utsikten från Fjällstugan är magisk.
Pudersvängar! Vem vill inte ha det till lunch?
Det här är nog den bästa belöningen för mig – att kunna designa mitt eget liv och ha möten i en skidbacke.
Vad skulle vara din bästa belöning? ♡
