Igår fick jag en impuls, vad härligt det vore att ta en kvällstur på längdskidor! I min värld är det ibland lite kortare än vad som kanske är praktiskt mellan tanke och handling. Dessutom har jag en sambo som är nästintill lika impulsiv som jag. Det här har lett till ett flertal snabba beslut och impulsiva aktiviteter från vår sida. Men jag tänker mig att livet blir lite roligare då!
Mina föräldrar bor ungefär 1 minuts promenadväg från oss, helt underbart att ha dom så nära. Mamma hade inget emot att vara barnvakt så hon kom över med stickningen i högsta hugg och slog sig ner i soffan medan vi packade in skidor och hundar i bilen och åkte mot Dundret. Det blev ett par härliga kilometer på skidorna i pannlampans sken innan vi tog av oss skidorna och gick upp sista biten på fjället, i djupsnön. Att ta sig ut på en sån tur en onsdagkväll när man är trött och slut är inte det absolut lättaste, det kräver en del beslutsamhet att klä på sig och sig ut när soffan är varm och mysig. Men när man står där på fjället, med vinden i ryggen och utsikten framför sig, med flåsande hundar och friskluft i näsan. När pannlampans ljus släckts och månen lyser upp skogen, då är det värt allt. Då ångrar man det inte en sekund. Inte ens när man är tillbaka hemma, klockan är halvt mitt i natten och man fryser som en blöt hund, inte ens då ångrar man det.
Mer vardagsäventur till folket, det tror jag alla hade mått gott av. Friskluft och natur. 🌲🌃🌕👌
