This post is written in Swedish. From now on, all my blog posts will be in Swedish. You can read more about why I have chosen to switch back to my original language here. I hope you still want to tag along! If you want to read posts in English, you find more on my Instagram.
Här har jag suttit, eller snarare legat, ihopkrupen under filten med datorn framför mig i snart en timme. Målet har varit inställt på att skriva ett blogginlägg, men utan att mina fingrar lyckats forma ett enda ord på tangenterna. Jag känner mig trött i kroppen och slut i hjärnan. Den här veckan har varit lite upp och ner, för att vara helt ärlig.
Vi kom hem från fjällen i måndags eftermiddag efter en helt fantastisk helg med skidor och fint väder. Det var oerhört skönt att komma hem till familjen och Erik igen, men jag var så dödligt trött. Förmodligen var det för att vi gick på två toppturer på söndagen och sov oerhört dåligt sista natten, det tar på krafterna. Hur som helst var jag helt däckad när vi kom hem och somnade med Erik vid åtta.
Tisdag och onsdag spenderades med porträttfotografering, coachning och planering av mina kommande utbildningstillfällen i Sociala medier. På onsdagen hände också något riktigt roligt – klippet som P3 Nyheter spelade in om vår podd, Lev Podcast, när de var här för ett par veckor sedan, släpptes på deras sociala medier. Ett peppigt, och om jag får säga det själv, rätt roligt klipp där vi pratar om varför vi väljer att bo i Gällivare. Klippet har nu över 40 000 visningar på deras instagram och har dragit in ett hundratal nya lyssnar till podden. Verkligen kul att podden får uppmärksamhet, speciellt i samband med frågan om att leva och bo på landsbygden. Så oerhört viktigt – och roligt!
Från P3 Nyheters videoklipp om Lev Podcast och att bo i Gällivare.
Igår däckade jag totalt i migrän och illamående. Jag sov hela gårdagen och fick knappt i mig någon mat. Möten fick ställas in och flyttas, jobb jag behöver göra ligger ogjort och när jag vaknade imorse var huvudvärken fortfarande kvar. Det är tufft ibland som ensamföretagare, när livet kommer emellan och planerad tid glider en genom fingrarna. Det finns ingen som täcker upp för en om man är sjuk och det finns ofta inte mycket tid att ta ikapp på. För varje gång man är sjuk eller måste vabba – blir tiden man har att göra allt jobb på – mycket mindre.
Jag jobbar ständigt med att bli bättre på att acceptera läget. Är jag sjuk så är jag sjuk. Om jobb ligger ogjort, så får det vara så. När kroppen och hjärnan redan är stressade, blir inget bättre av att jag pressar mig själv genom att tänka att jag Borde. Men det är inte alltid helt lätt. Ibland undrar jag hur det hade varit om man hade lärt sig från dag ett, att säga nej och acceptera läget. Hur det hade varit om man aldrig någonsin hamnat i ett läge där hjärnan nästan kokat på grund av för mycket stress och press. Skulle vi ha mer energi över då, rent generellt?
Tänker mig att vi ska spendera helgen så här, mumsandes på kanelbullar ute i snön.
Idag jobbar jag från under filten i soffan. Helgen planerar jag att spendera med familjen i lugn och ro. Jag hoppas att huvudvärken släpper så vi kan ge oss ut på något litet äventyr i skogen. Att grilla en korv över en öppen eld, 10 minuter hemifrån, är ibland allt som behövs för att återställa balansen. Även om livet överlag är underbart, betyder det inte att alla dagar är fantastiska. Vissa dagar behöver man bara ligga under en filt och sova, så att själen hinner ikapp.
