Januari är snart över och med det är den första månaden på 2019 gjord. Jag älskar januari, mest för att det är den månad då ljuset återvänder. Dagarna blir sakta längre och längre och världen badar i vackra färger. Det är också en månad då många vill komma igång. Börja om. Starta nya rutiner och sätta en bra grund. Så även jag.
Men varje år gör jag samma sak, jag tänker att det här året ska bli outstanding. Att det här året kommer att bli annorlunda. Nu, nu ska jag göra allting rätt. Ta tag i det där som jag inte tagit tag i tidigare, börja träna, äta bättre, följa mina drömmar och göra mer som hjärtat vill. Jag ser det kommande året framför mig som genom något slags guldfilter. Hur enkelt allt kommer att vara, hur bra jag kommer att må.
När jag tänker på allt jag ska göra under året, ser jag framför mig att jag gör det med en enorm självsäkerhet och lätthet. Det är så enkelt. I tanken. Men något med alla dessa mål, tankar och idéer skaver.
Det är som att.. som att det inte riktigt är jag.
Sanningen är den att oavsett hur jäkla bra mål jag sätter upp är det fortfarande bara den vanliga jag som står där när det är dags att genomföra.
Med darrande händer, bultande hjärta och svetten droppandes längs ryggraden. Ingenting är enkelt. Och det är ju inte målen i sig som är fel, det är bara det att jag ofta underskattar modet, tiden och styrkan som krävs för att genomföra. Istället för att sätta mål utifrån den jag är, sätter jag mål efter vem jag vill vara. Men jag sätter inga mål för vägen dit. För själva genomförandet.
Färre mål och mer fokus
Jag och Jennifer pratade om att sätta mål när hon var hit tidigare i januari och jag blev så inspirerad av den metod hon valt att jag bestämde mig för att pröva samma. Ursprungligen är det här en metod från Warren Buffet och den går ut på att man sätter upp 25 mål, väljer ut de fem viktigaste och sätter alla de tjugo övriga på en ”saker jag inte ska göra” lista.
Målet med att sätta mål så här, är helt enkelt att fokusera på de fem viktigaste sakerna istället för att spreta runt på alldeles för mycket. För mig som gillar att göra många saker åt gången är det här perfekt. Jag behöver ständigt träna mig på att fokusera. Begränsa. Att ha en lista över saker jag inte alls ska göra, hoppas jag hjälper mig att komma tillbaka till det som verkligen är viktigt.
Som komplement till mina fem mål har jag också gjort en handlingsplan.
För att målen faktiskt ska bli genomförda. Det är ett sätt för mig att träna mig själv mentalt, under hela året, och förebygga de fallgropar jag vet att jag alltid hamnar i. Som att tänka att jag inte kan, inte räcker till. Vad jag gör om jag står där när det är dags och tvivlar på mig själv, känner obehaget och ångesten komma krypande. Handlingsplanen är inte mål i sig, utan olika sätt jag tar mig fram till, och genom, mina mål.
Det låter kanske stort och komplicerat, men det är det inte. I själva verket är min handlingsplan sju meningar nedkladdade på en bit papper. Det är som ledord att luta sig mot när vägen framför en känns läskig och svår. En påminnelse om att inte ge upp.
Mitt ledord för förra året var MOD. Att våga. Och jäklar vad jag vågade. Och även om inte allt blev som jag hade tänkt, var det ändå ett år som lärde mig oerhört mycket och för det är jag tacksam. I år är mitt ledord FOKUS.
Brukar du sätta mål för året?
