Glädje, svett och träningsvärk – så var Träningsfesten

Det har snart gått två veckor sedan vi genomförde Träningsfesten 2018 här i Gällivare. Träningsfesten är ett av alla projekt som jag driver i mitt företag, och det här var andra året jag och mitt fantastiska team genomförde evenemanget. Förra veckan hade jag något av en event-hangover och var så trött att jag trodde att skulle somna stående.

Så många timmars jobb som gått åt till att få ihop det här. Så mycket tankekraft och energi. Så mycket planering, strukturering, mail och huvudbry – och till slut står man där och genomför. Alla är glada, stämningen uppsluppen, människor är fyllda av energi och dödströtta på samma gång och jag blir så glad. Det blev så lyckat, även i år!

Under helgen kördes totalt 19 olika träningspass, både inomhus och utomhus, och dessutom sju olika föreläsningar inom hälsa och träning.

Vi mjukstartade lördagen med en föreläsning av Petra Åhl om fjällöpning, hennes föreläsning var en kärleksförklaring till att springa i fjällen, såklart låg det mig lite extra varmt om hjärtat eftersom jag också älskar att springa i fjällen. Du kan läsa mitt senaste inlägg om att springa i Padjelanta här. Efter Petras föreläsning kickade vi igång på riktigt med uppvärmning – och fler träningspass.

Konceptet till Träningsfesten är inspirerat av alla de instruktörs- och Zumbakonvent vi har varit på genom åren. Efter förra årets Träningsfest sa Markus, som aldrig varit på träningskonvent förut men däremot varit på massor av konserter, att han nu förstod precis varför jag ville ha det så. Med scen, bra ljussättning och såklart – bra ljud.

Det är ju som att gå på konsert, bara det att man tränar istället för lyssnar. Och tränarna som står på scenen är ju som rockstjärnor. Sjukt härlig stämning!

Uppvärmning med Malin Winberg från Luleå.

Här är fem saker som jag tar med mig från Träningsfesten 2018

1. Polisfys – årets jobbigaste träningspass?

Ett av de pass som alla pratade om efteråt var Polisfys med polisen, tillika instagramkändisen Emil Kågström från Kiruna. Emil älskar burpees, det hade han varnat om redan innan. Men när han sa att alla skulle göra burpees i sex minuter (!) i sträck, tappade nästan alla hakan ändå. Resten av helgen pratade alla om just polisfysen, att det var så kul – och så tungt.

 

2. Utomhuspassen i härlig nysnö – en reseanledning?

I år hade vi satsat och lagt flera träningspass utomhus. Bland annat löpskolning, tabata i backhoppan och skidgång. Alla pass med grymma Lisbeth som till vardags jobbar som tränare på skidgymnasiet. Helgen till ära hade nysnön lagt sig som ett vackert täcke över Gällivare. Det stoppade ingen. På söndag sken solen också, så vackert. Fler utomhuspass i utmanande miljö till kommande år kanske kan locka fler att resa hit, vad tror du?

Tabata i backhoppan med Lisbeth Larsson, ett populärt och tungt pass ute i nysnön. Foto: Emma Björkman Stenström

3. Girlpower i före detta Gällivareborna Sofie Lantto och Anneli Kula Enevoldsen

Alla instruktörer på Träningsfesten är handplockade för att de har något extra. Vi har hela tiden försökt jobba med både lokala instruktörer och instruktörer utifrån. I år var jag extra glad över att vi kunde ta upp två före detta Gällivarebor som lever, andas och jobbar med träning. Två personer som alltid har inspirerat mig. Anneli och Sofie körde båda pass och föreläste. Så grymma, så proffsiga och så mycket kunskap i dessa powerkvinnor. Extra kul såklart att båda är från Gällivare från början.

Under Sofies föreläsning fick vi bland annat hoppa fallskärm. Sofie bloggar bland annat på Lanttolife.se, en blogg du absolut borde följa om du gillar träning och natur!

Anneli bor i Köpenhamn och jobbar med träning och hjärnan – och hur det hänger ihop. Hon har bland annat tränat militärer och idrottslag. Anneli hittar du här.

4. De fantastiska människorna som gjort Träningsfesten tillsammans med mig!

Om det inte vore för de grymma människorna jag fått jobba med hade det aldrig blivit något evenemang, varken förra året eller i år. Det här är ett gäng som peppar, kommer med grymma idéer och kvalar upp ärmarna och jobbar så svetten lackar när det behövs. Jag kan inte tacka dom nog, dessa grymma och kompetenta tjejer som gjort detta tillsammans med mig. På kvällar och helger utöver allt annat dom har att göra. Ni är bäst! Alla borde få ha ett team som mitt! ♡

Dom som har gjort Träningsfesten möjlig är dessa guldkorn – Maria, Charlotte och Emma. VÄRLDENS BÄSTA! 

Hela familjen var med och hjälpte till under helgen. Erik har både hjälpt till att packa och dela ut goodiebags och funnits på plats nästan hela helgen – utan ett enda klagomål. ♡ Mammas stora kille som så gärna ville dansa på scenen så att alla skulle se. 

Erik tar chansen att rocka loss på scenen mellan två pass. 

5. Alla instruktörer, samarbetspartners och deltagare – utan er vore det ingenting!

Det är med människor som magin händer. Utan teamet, alla instruktörer, samarbetspartners och såklart – alla deltagare, skulle det aldrig ha blivit så bra. Jag är så jäkla glad för alla som tror på idén, tror på mig, och engagerar sig för att det ska bli så bra som möjligt.

Gällivare Kommun och Nova Stage Production är två sponsorer som har varit med sedan start, det gör mig oerhört glad. Att ni hjälper mig göra det här möjligt.

Alla deltagare som var med förra året och kom tillbaka i år igen. Alla ni som kom för första gången och svettades, skrattade och förgyllde helgen med er närvaro. Och så alla instruktörerna som spridit så mycket energi, pepp och kunskap att det räcker för ett helt år.

Hela halva familjen äter lunch i personalrummet. Alla generationer hjälper till.

Det är häftigt att ta ett projekt från idé till verklighet. Att genomföra. Det är inte lätt alla gånger och det är definitivt mer jobb än man tror från start, men det är ändå värt det. För man lär sig så oerhört mycket på vägen och känslan av att faktiskt ha genomfört det till slut är så oerhört härlig.

TACK för den här gången!! ♡

Att teckna på Ipad har blivit min nya favoritsysselsättning

En dag i somras kom Markus hem med en present. Han är den sortens kille som inte är överförtjust när det gäller födelsedagar, men som gärna kommer hem med spontana presenter när han får feeling. Som när han hämtade ut min bil från verkstan och hade passat på att köpa två nya däck också – bara sådär. Men nu kom han alltså hem med en present en helt vanlig onsdag.

Vad är det här? Frågade jag och såg förvånad ut. Den helvita och väldigt diskreta kartongen skvallrade om att det kunde vara något med ett äpple till logo, men jag visste inte vad det skulle kunna vara. En present till dig och Erik, svarade han och log samtidigt som han sträckte fram kartongen.

Jag höll andan medan jag sakta lyfte bort locket på kartongen. En Ipad. Pro. Som jag pratat om i flera år. Fy fasen, vad han är fin min blivande make. 

The mountains are calling, and I must go. Min månadsskiss för Augusti. 

Sedan den dagen i somras har jag använt denna Ipad Pro – massor.

Både som avslappning och arbetsverktyg. Att teckna på den med en Apple Pencil är som att rita på papper, med den stora skillnaden att man kan göra mycket mer – med mindre verktyg. Paddan har nu varit med oss på semester och agerat underhållning för treåringen, likväl som dator för mig. Erik har kollat Paw Patrol och jag har ritat. Logotyper, teckningar, affischer och en massa annat.

Och så här långt verkligen ÄLSKAR jag den.

Att paddan har större skärm än min dator är kanske inte det mest praktiska när man ska ta den med sig, men det är fantastiskt när man ska rita eller kolla film.

Teckna på Ipad Pro och Apple pencil

Apple pencil är ett tillbehör till paddan, den är ganska dyr men efter att ha använt den ett tag måste jag säga att den är värd sin vikt i guld. Den är tryckkänslig, reagerar på minsta rörelse och är härligt tung i handen. Det finns dessutom massor av gratis appar att installera som är riktigt bra. Hittills har jag mest använt apparna Paper och Procreate. Paper är lite enklare med färre penslar och verktyg. Men ibland är enkelhet precis vad man behöver för att kreativiteten ska flöda. Eller åtminstone är det så för mig.

När jag vet vad jag vill göra redan innan jag sätter mig, då är Procreate perfekt. Där kan man välja mellan en miljard olika typer av penslar och göra olika lager. I Procreate har jag bland annat skissat logotyper och ritat skisser på tavlor.

Det finns såklart mycket mer saker man kan göra med paddan och pennan, jag har precis bara börjat lära mig. Men hittills alltså, så jäkla kul! Att ha en macbook och en padda är dessutom väldigt praktiskt, eftersom anteckningar och annat synkas direkt. Att hålla presentationer och visa upp skisser på en Ipad ser dessutom tusen gånger proffsigare ut än att göra dom på en dator, eller på papper.

Har du testat en Apple pencil någon gång och vad tyckte du isåfall? Har du kanske några bra tips till mig? 

Om du har frågor om paddan eller hur jag använder den, skriv en kommentar! 

Vad gör du om dagarna egentligen?

Den frågan får jag ganska ofta nu för tiden. Det verkar råda väldigt spridda uppfattningar om vad jag gör om dagarna egentligen, vilket är helt förståeligt. Jag gör så himla mycket olika saker. Därför tänkte jag att dela med mig av hur en jobb-vecka kan se ut. Den här veckan har redan varit ett ganska bra exempel på hur många olika saker jag gör under en arbetsvecka, och det är ännu bara tisdag.

Den här veckan började bra med invigning av MAX Burgers pop-up restaurang i Gällivare.

Den tillfälliga pop-up restaurangen är uppsatt på samma plats som den första Max stod när den startades här för 50 år sedan. Idag finns inte Max kvar i Gällivare längre, vilket såklart är synd. Det är många Gällivarebor som önskar att Max kom tillbaka, vi har pratat en del om det i podden bland annat. Just därför fick vi också en inbjudan till invigningen och självklart vill vi dra vårt strå till stacken, som de lokalpatrioter vi är. Bland annat intervjuade vi (väldigt kort pga tidsbrist för honom) Max VD, Richard – och så käkade vi gratis hamburgare såklart.

Veckan bara måste ju bli bra när man får starta den med Alice och gratis hamburgare från Max. Och bor du, eller är i närheten av Gällivare, och inte ännu varit dit så åk! Pop-up restaurangen är öppen till på torsdag och de BJUDER på hamburgare och läsk. Stort av Max att Gällivare får vara med och fira deras 50-års jubileum. Det uppskattar vi.

Så här ser resten av min att-göra-lista ut för den här veckan: 

  • Göra ett filmklipp med Alice till poddens sociala medier ✔
  • Närvara vid öppning av MAX Burgers tillfälliga restaurang i Gällivare
  • Filma med kund inför filmprojekt ✔
  • Skapa webb-innehåll till kund ✔
  • Uppdatera och fotografera för eget material ✔
  • Kundmöten ✔
  • Uppdatera och strukturera i mitt eget företaget ✔
  • Göra klart med biljettleverantör för Träningsfesten
  • Stämma av med instruktörer inför Träningsfesten
  • Åka till Luleå på fredag för möten och Zumba (kl 12 på Inpuls!)
  • Lunchpass Fysiocross på onsdag
  • Skriva och planera blogginlägg
  • Bokföring..
  • Skicka några sälj-mail!
  • Grovklippa film till kund

Det var veckans to-do. Ett par saker avklarade och rätt många kvar att göra. Det jag gör mest just nu i jobbväg är sociala medier. Jag hjälper företag att göra en strategi för deras sociala kanaler och till viss del är jag även med och skapar innehåll. Själva strategi-delen är min favorit. Att få hitta deras Varför, vad företagets värde till kunderna är, sätta mål och identifiera målgrupp – det blir alltid som en liten energiboost för företaget, vilket jag älskar att få bidra med.

Från i måndags när jag filmade tillsammans med en kund. Roligt uppdrag! Jag vill absolut göra mer film, det finns så mycket man kan berätta genom film. 

Förutom det gör jag även fotouppdrag, film, hemsidor, skapar innehåll till mina egna kanaler (till exempel det du läser nu) och roddar med allt inför Träningsfesten och andra kommande projekt.

Vissa dagar passerar utan att jag egentligen har en aning om vad jag har gjort. Andra dagar är så intensiva och effektiva att jag kan kryssa av hälften av allt på min att-göra-lista direkt. Det är kanske så när man är ensam företagare – det varierar. Man ska vara ett helt företag på en gång. Väldigt ofta känner jag mig som han i radioreklamen – ”Tryck ett för Amanda på marknad, två för Amanda på ekonomi, tre för Amanda på sälj, tryck fyra för att prata med Amanda på underhåll.”

Viktigaste tröjan, Inte sova bara Kaffe, från Gällivare-företaget Lemmelkaffe.

I veckan har jag också jobbat lite med omstrukturering i mitt eget företag.

Jag kommer under hösten att ändra en del, vilket känns helt rätt. Nu har jag varit egen i över ett år och har precis börjat hitta mina rutiner, komma underfund med vad jag verkligen vill och insett vad jag tjänar pengar på. Det sista är verkligen det svåraste. Att ta tillräckligt betalt för det man gör. Men jag börjar lära mig.

Till hösten kommer jag fokusera ännu mer på utbildningar och föreläsningar, möten med människor på olika sätt, foto och film och såklart – äventyr och träning.

Men tills dess, kom och dansa med mig på fredag om du är i närheten av Luleå! Och hör gärna av dig om du har roliga projekt, fotoidéer, äventyr eller annat du vill göra tillsammans med mig. 

Jag har också en vision om att snart kunna ta med ER ut i naturen på äventyr. Skulle ni gilla det? Vad skulle ni helst vilja följa med på isåfall? ♡

Topptur och longboard i Norge, jaha!

Det är sällan saker och ting går precis som man planerat. Men ibland går det inte alls som man planerat. I fel sällskap kan det betyda att det roliga är över och stämningen förstörd. I rätt sällskap kan det bli riktigt bra ändå. När jag och Tiina åkte till Norge förra veckan gick det inte riktigt som vi hade tänkt oss. Vi skulle till Lofoten två dagar för att reka inför ett jobb, men vi hann inte längre än till Abisko innan vi insåg att bilen var trasig. Den var inte så trasig att vi blev stående, men efter att ha konsulterat flera kunniga personer över telefon blev vi avrådda att köra för långt.

Efter en lunch på Abisko turiststation bestämde vi oss för att köra vidare de 7 milen till Narvik så vi åtminstone fick se havet när vi ändå tagit oss hit. Och tur var det, för vi fick två riktigt härliga dagar med både en topptur på fjället och longboard vid havet i solnedgången. Norge, jaha. Det blev inte som vi tänkt oss men Norge är fint ändå. Och jag fick njuta av en natt i stugan, som balsam för själen.

En kaffe i takbaren på Scandic Hotel i Narvik medan kvällssolen målade allt i ett vackert varmt ljus.

Solnedgång över Narvik. Här jobbade jag en sommar när jag var 18, lastade malmbåtar i LKAB. Hytten där jag satt var längst ut i malmhamnen med, förmodligen, Narviks vackraste utsikt!

Vi sov första natten på Scandic i Narvik, efter lite parkeringsproblem lyckades vi till slut checka in och gick upp till min favoritrestaurang when in Norway – Peppes Pizza. Vi drack vin, käkade pizza och pratade om allt möjligt mellan himmel och jord. Efter det gick vi tillbaka till hotellet och drack en kaffe i takbaren medan solen gick ner. Trots att vi inte kom oss till Lofoten som planerat, var det skönt att ha tid att verkligen sitta ned och prata. När vi ses hemma är det oftast en snabb kaffe mellan olika jobb eller ett snabbt stopp på väg någon annanstans. Nu hann vi verkligen umgås.

På ett av mina favorit stopp just innan Narvik. En strand med perfekta mack-stenar och fantastisk utsikt.

Så fort man kommer bort från vardagen och inte har några måsten som pockar på eller saker som väntar, händer det något med samtalen. Det går från ”hur går det på jobbet” och ”hur var resan” till ”Vad tror du det är som gör människor lyckliga på riktigt?”. Jag älskar såna samtal. Som går på djupet, rör om, förändrar och väcker känslor. Samtal som verkligen betyder nåt.

Jag och Tiina planerar ett roligt projekt i Lofoten till hösten. Vi hann planera och prata massor om det också. De djupare samtalen och sånt som verkligen betyder nåt är ett tema vi kommer ta med oss till det projektet. Blandat med glädje förstås, för inget är så härligt och förlösande som ett skratt som kommer från hjärtat. Och skratta, det gjorde vi mycket av på de här två dagarna. Så mycket att jag hade träningsvärk i magen när jag kom hem. Då vet man att det har varit kul på riktigt.

Trots att Tiina hade ont i ryggen och jag hade turskidor utan stighudar, kom vi oss ändå upp en bit på fjället. Det var Spanstind, en bit norr om Narvik, som vi tog oss an. Vädret var helt strålande och jag vill verkligen komma tillbaka hit med en splitboard och få njuta av åkningen ner efteråt. Nu blev det stig-helmer varning och ett par vurpor för mig på väg ner i den moddiga snön. Men det var det helt klart värt!

En kopp Lemmelkaffe kokt uppe på fjället gjorde dagen komplett!

Trots att vi inte tog oss upp på toppen var utsikten från fjället fantastiskt vacker. Fjälltoppar i alla väderstreck, den ena vackrare än den andra. Här känner jag mig hemma.

Det är något med Norge som gör att jag känner mig hemma.

Kanske är det för att jag spenderat så mycket tid här, alla somrar i stugan. Kanske är det mitt undermedvetna som känner av släktbanden här. Min farmor var från Signaldalen uppe vid Skibotn i Nord Norge. Oavsett vad det är, blir jag lugn här. Vid havet, fjällen, fjordarna och de otroliga vidderna. Här hör jag hemma.

När vi hade tagit oss ner från fjället körde vi förbi Narvik igen och ut mot vår stuga. Precis bortanför Efjordbron stannade vi och åkte longboard på den smala vägen som ligger alldeles nere vid vattnet. Tiina lärde mig att det bästa sättet att åka longboardpå är att göra det barfota. Vilken skillnad! Vi turades om att cruisa runt här medan solen gick ned och jag kände mig som en tonåring igen. En sån underbar känsla det är att känna sig som ett lekfullt barn. Ålder är ju trots allt bara en siffra på ett papper. Den barnsliga lekfullheten tar vi också med oss till vårt kommande projekt. ♡

Åka longboard barfota, verkligen något helt annat.

Det var skönt att komma ut till stugan, om så bara för en natt. Vi eldade bastun och badade innan vi gick och lade oss. En norsk favorit-öl och en burk med makrill blev kvällsmaten. På morgonen käkade vi frukost och drack kaffe, tog en promenad ner till havet för att spana efter en utter Tiina sett och sen åkte vi hem. Vi kom oss aldrig ut till Lofoten på den här korta resan, men vi hade det himla fint ändå. Ibland är det så. Ett fel blir ett rätt.

Morgonyoga på bryggan. Inte illa med den utsikten och ett stilla hav. Rogivande för både kropp och själ.

 

Det bästa av allt är ju att vi snart måste åka tillbaka till Norge för att göra det vi egentligen skulle hit för. Med tanke på omgivningarna, syftet och sällskapet känns det inte det minsta jobbigt att behöva åka tillbaka. 

Norge, på återseende! ♡

Lev podcast och livet i Gällivare på Aktuellt i SVT

Ni vet att jag skrivit tidigare om att SVT var här och spelade in ett inslag om podden och livet i Gällivare till Aktuellt på SVT. Igår sändes det äntligen! Jag som aldrig annars kollar på tv har noggrant följt Aktuellt i flera dagar för att inte missa det, eftersom det var osäkert exakt vilken dag det skulle sändas. Bara därför somnade jag såklart med Erik klockan åtta igår och missade alltihop. Tur för mig att det finns play-tjänster nu för tiden. Jag kollade klippet imorse medan jag drack mitt morgonkaffe!

Det är galet roligt att det vi gör uppmärksammas och att vi, på bästa sändningstid, får prata om allt som är bra med Gällivare och att bo på landsbygden. Jag älskar att bo här och tycker att det finns så mycket bra att berätta om – att det också uppmärksammas nationellt känns extra kul. Tack för det! 

Klicka här för att komma till klippet i SVT Aktuellt.

När de var här filmade de bland annat ett pass Strong by Zumba som jag körde. Jisses vad jag skrek.. Blir nästan lite rädd för mig själv när jag ser det sådär på tv, förlåt alla deltagare. Jag ska tagga ner lite i fortsättningen.. Vi promenerade också runt Gällivare och visade alla nya byggen (kom inte med), pratade om hur mycket jobb det finns här (kom inte med), synen som media ofta vill förmedla av landsbygden (kom ironiskt nog inte med..) och allt vi älskar med att bo här. Jag älskar iallafall att de fick med när jag säger att av alla ställen jag varit på var det här det bästa!

Det jag tycker var mest synd att de klippte bort var nog när vi pratade om att man kan leva livet på olika sätt. Man kan välja karriär, stress, att ha mycket av allt och leva livet i hundranittio. Eller så kan man välja att skala av, prioritera och leva livet lite lugnare. Vi har valt det senare och är jäkligt nöjda och lyckliga i det valet. Som många av de vi intervjuat i podden också pratar om. Men, som det är med tv, allt kommer inte med.

 

Vi var också i Markus och Jockes studio och spelade in en intervju. Markus fick prata lite om att skapa musik från Gällivare. Det mesta kom inte med, men ändå kul att det uppmärksammas. Deras konstellation, Polarbearz, släpper nytt material i juni. Det ser jag verkligen fram emot!

Både jag och Alice tyckte att vi kunde vänja oss vi det här med tv.

Vi har ju under våren gjort ett försök att börja med Youtube, men vi valde nog lite fel projekt att börja med. Vi försökte oss på en Mukbang – när man äter och pratar samtidigt. Man kan väl summera det med att vi var väldigt bra på att äta och mindre bra på att prata. Åtminstone så att det blev begripligt och intressant att titta på. Så den idén skrotade vi. Däremot har vi andra roliga projekt på gång som involverar video, så kanske kommer ni få se mer av oss i fortsättningen! Om du har några roliga idéer eller tips på vad du skulle vilja se – skriv gärna!

 

Har du sett klippet? Vad tyckte du? 😀♡

Att tackla intensiva veckor med en liten dans

Hej på er! Torsdag idag och jag har ingen aning om vart den här veckan har tagit vägen. Eller jo, det har jag. Jag har jobbat som en galning. När man är egen är det inte alltid helt lätt att planera ett jämnt arbetsflöde. Vissa veckor är ganska lugna och andra veckor blir som den här – super-mega-jobb-veckor. Jag har fem projekt som ska vara klara den här veckan, har kört utbildning i tre dagar och imorgon ska vi filma med SVT hela dagen. Det är såna här veckor som man vet att man lever. 

Trots att jag har jobbat både tidigt och sent hela veckan känner jag mig relativt lugn och inte alltför trött. Jag har både sett till att äta bra mat och dricka mycket vatten, vilket förmodligen hållit mig flytande. Det är så olika det där, hur man tacklar perioder när man har mycket att göra. Ibland blir jag överväldigad och känner att jag inte vet var jag ska börja. Bara tanken på allt som måste göras får mig att bli svag i knäna och få en klump i bröstet. Men jag har lärt mig något oerhört viktigt – att ha rätt mindset.

Det är ju ofta svårare sagt än gjort att ha rätt mindset. Speciellt om man har mycket ångest. Men, jag har blivit bättre på att tackla svåra saker och jobbiga perioder genom att tänka att varje uppdrag eller möte – är en match. Det är tufft som fasen just när man håller på, men man måste ladda hårt innan och ge järnet. Och när det är paus eller matchen tar slut så däckar man på bänken, släpper allt som varit, vilar en stund och fyller på med energi. Efter ett tag orkar man ta sig upp och gör sig redo för nästa match.

Jag har till och med tagit det så långt att jag ofta inför ett möte eller en utbildningsdag – helt enkelt värmer upp. Taggar igång. Ni vet det man gör som lag inne i omklädningsrummet innan det är dags att gå in på planen och ge järnet? Det gör jag för mig själv innan ett jobb. Hoppar lite, tar ett par danssteg, låtsas att jag står på en stor scen och sjunger högt – och så avslutar jag alltid med en snurr och näven upp i luften. Så töntigt. Men så bra!

In på mötet kommer jag sen, studsande – och med en energi som förhoppningsvis smittar av sig. ♡

 

Nu ska jag gå och sova och ladda inför morgondagens match med SVT. Vi ska få prata om allt som är bra med att bo här, visa vårt vackra samhälle och podda medan de filmar. Jag är så oerhört glad över att vi får göra det här och visa upp Gällivare med våra ögon. Att livet här får uppmärksamhet och att vi kanske faktiskt kan göra någon skillnad. Jag älskar den här platsen och människorna som bor här och jag är glad att vi får dela det med fler! Inslaget kommer att sändas på SVT någon gång under våren, exakt när vet jag inte. Så fort jag vet så lovar jag att meddela!

 

Godnatt! ♡

Bullet journal och mood tracker update – hur gick det egentligen?

I mars skrev jag ett inlägg om bullet journal och min mood tracker som jag började med då. Jag har också skrivit om att alla veckor inte är bra veckor och hur underbart härlig vår påsk var med massor av tid ute i naturen. Nu har mars hunnit passera och april är här med vårkänslor som börjar infinna sig i takt med att snön smälter. Men hur blev mars egentligen, rent mående-mässigt?

Av 31 dagar i mars var tjugoen dagar då jag hade mycket energi och kände mig glad – tydligare än så kan det inte bli! 

Som jag skrev tidigare så tar denna mood tracker bara ett par minuter att måla upp – och ett par sekunder att fylla i. Det är ungefär så lång tid det får ta om jag ska ta mig för att göra det. Som ni ser är det helt övervägande gula dagar i mars – det betyder dagar med mycket energi och glädje. Yay! När man väl har en dålig dag, på grund av pms eller bara annars, är det lätt att det känns som att alla dagar är så. Men med den här översikten är det lätt att se att det bara är hjärnan som spelar en ett spratt när det känns som att man haft hundra dåliga dagar på rad.

När jag tänker tillbaka på mars känner jag faktiskt precis så där – att det var så mycket glädje och energi och en massa roliga påhitt. Precis som man vill att livet ska vara!

Mood trackern för april fick bli en rund variant, men med samma upplägg och funktion.

Inför april har jag valt att göra om mood trackern lite, inte i funktion utan bara i design. Omväxling förnöjer. Det är just det jag tycker är så bra med bullet journal – att man får ändra och förbättra hela tiden. Som ni ser är inget här perfekt. Det är sneda linjer, stavfel och missar i ”designen”, men det gör inget. För mig får det hellre vara personligt och ”gjort” – än perfekt.

Det viktigaste för mig med min bullet journal – är att hålla den enkel.

Jag gör en monthly spread varje månad, med min mood tracker intill. För varje vecka gör jag en weekly spread. På varje veckosida har jag en to-do-list och en lista över blogginlägg jag vill skriva. När veckan är slut går jag igenom det som inte blivit gjort och stryker sånt som inte längre är aktuellt. Om något fortfarande behöver göras, flyttar jag över det till kommande vecka.

April månads monthly spread. Jag skrev dagarna lite fel och det blev mer fokus på snygghet än funktion här. Ibland lägger jag till en ”månadens to-do” bredvid kalendern men nu fick det bli så här istället. 

Så här ser oftast mina vecko-sidor ut. Översikt till vänster och to-do listan till höger. Ibland dekorerar jag sidorna med blommor eller annat klotter, men ibland får de bara vara tomma. Weekly spread går att göra på tusen olika sätt – man får helt enkelt hitta det som man själv gillar bäst. 

I början av min bullet journal har jag årsplaneringen där jag skriver in allt som händer längre fram. Inför varje ny månad fyller jag i viktiga saker för denna månad från årsplaneringen. Det kan låta som mycket jobb att flytta över saker från ett ställe till ett annat, men jag tycker att det ger mig en bra överblick. Jag håller mig också uppdaterad på vad som ska hända och kommer ihåg saker mycket lättare nu än förut. För mig är det nyttigt att gå igenom saker jag planerat och behöver göra ofta, så att det fastnar.

Jag är ju ett harmoniskt kaos som ni kanske redan vet vid det här laget, så minsta lilla struktur jag lyckas få till gör mitt liv hundra gånger lättre än innan. Utan att överdriva!

Har du prövat Bullet Journal? Vad tyckte du? ♡


 

Om du vill komma igång med bullet journal men behöver inspiration på hur du ska göra – kolla in Emilia Westerström, Dorotea Pettersson eller Bulletjournal.com. 

Sociala medier för företag – vad ska man tänka på?

Förra veckan höll jag en utbildning i att kommunicera i sociala medier för företag. Det blev en härlig dag som gav både mig och deltagarna mycket inspiration och tankar. Utbildningen jag kör fokuserar på att ge konkreta tips och verktyg för hur man som företag kan nå ut på sociala medier. Jag ser allt för många företag som fortfarande använder sociala medier som man en gång använde annonsutrymme i en tryckt tidning. Man använder det för att informera och göra reklam. Men sociala medier är just det – sociala.

För att lyckas på sociala medier som företag krävs det att man är social, genuin och kommunicerar med de användare som finns på plattformen.

Här finns det faktiskt inga genvägar – att engagera sig och förstå målgruppen är enda sättet att lyckas. De företag som på riktigt tillför något i ett community och ger människor något värdefullt – det är de som lyckas. Det kan verka krångligt med sociala medier och det tar oftast mycket mer tid än man först tror, men gör man det bra är möjligheterna oändliga. Extra roligt är det om man vidgar sin horisont lite och tänker nationellt eller globalt hellre än lokalt. Gör man det, då är sociala medier extra värt att investera tid i.

Jag har tidigare skrivit om hur den transparens som sociala medier medför håller på att förändra världen. Det är en trend som blir starkare och starkare. Om jag får spå lite i framtiden, så tror jag att de företag som blir riktigt duktiga på att kommunicera med människor och på riktigt vill tillföra människor något värdefullt – är de som blir långvariga och framgångsrika. Det är också därför jag älskar att jobba med det här!

Vad har ditt företag att tillföra andra? Gruppdiskussioner för att bena ut vad värdet är med just Ert företag. Att få input från andra är ett bra sätt att bli bättre!

 

Utan att gå in på detaljer för algoritmer och olika plattformar tänkte jag dela med mig av  några tips här för hur man som företag kan lyckas på sociala medier. 

 

7 tips för att lyckas på sociala medier för företag

1. Istället för att tänka utifrån vad Ni vill sälja eller informera om

Tänk istället vad kunderna vill veta. Vad kan vi ge för värde till kunderna? Vad av det här är intressant för våra kunder?

2. Sociala medier är just det – sociala.

Det här är en plattform där människor kommer för att interagera med vänner  – det är något man måste förhålla sig till som företag. Möt människor som människor och var en del av deras community.

3. Varva olika typer av innehåll – bilder, video och länkar.

Olika innehåll går olika bra, dels för att algoritmen främjar en viss typ av innehåll, men också för att vi människor tar till oss information på olika sätt. Därför är det bra att varva typen av innehåll.

Deltagarnas svar på frågan om vad som var mest intressant på utbildningen. Strategi och How-to stod högst i kurs.

4. Anpassa innehållet för olika kanaler!

Det här kan inte påpekas nog mycket, att dela samma bild och text i alla kanaler uppfattas till slut som spam för mottagaren. Dessutom prioriteras innehåll som inte är anpassat till kanalen ner av algoritmen. Lägg ett par minuter extra och anpassa innehållet efter kanalen – i långa loppet lönar det sig!

5. Se till att det är relevant innehåll!

Se till att innehållet ni delar är relevant utifrån er verksamhet, men också att det är relevant för de ni vill nå. Bilder från din semester eller bilder från fikarummet/personalfesten är ofta orelevant för kunderna – och kanske även för verksamheten.

6. Vad gillar du själv på sociala medier?

Vilka företag följer du? Scrolla igenom två eller tre av de företag som du själv gillar och fundera över varför du gillar just dessa. Vad gör dom och kan du göra likadant fast utifrån ditt område och brancsh?

7. Uthållighet! Alla inlägg kommer inte att gå bra, oavsett hur bra inläggen är. Det är kontinuitet och kvalitet över tid som är viktigt. Ge inte upp, jobba på med er strategi. Men glöm inte heller att utvärdera och våga förändra om något inte ger det resultat ni vill över tid.

Och det viktigaste av allt – våga vara personliga!

Inte privata, men personliga. Det är så mycket roligare att följa riktiga människor än en välpolerad och korrekt företags-image! Vilka är ni? Berätta! ♡

 

Vill du eller ert företag  också gå utbildning i sociala medier? Läs mer om utbildningarna i att kommunicera i sociala medier för företag här

Mycket roligt på gång nu

Hej på er! Som vanligt springer dagarna i väg och just nu känns det som att jag knappt hinner med. Det är så mycket som har hänt de senaste dagarna att jag inte riktigt har hunnit med att sitta ner och reflektera. Jag brukar ju beskriva mitt liv som slow living in the fast lane. Det händer alltid mycket i livet, men jag försöker att stanna upp och reflektera och verkligen ta medvetna beslut. Men de senaste dagarna har jag knappt hunnit tänka klart en endaste tanke känns det som. Kul såklart, men också ganska påfrestande.

I fredags blev jag intervjuad av Sveriges radio P4. De sände hela förmiddagsprogrammet från Gällivare och pratade bland annat med kommunalråden, människor på stan – och så mig och Markus. Mig intervjuade de om podden och vad det bästa med att bo i Gällivare är. Markus intervjuade de om deras musik och hur det är att producera musik och bo här. Sjukt härliga programledare och två riktigt sköna och avslappnade intervjuer blev resultatet. Så kul att Gällivare får ta lite plats och att både podden och Polarbearz får uppmärksamhet. Det roligaste var nog ändå att hon kallade mig Gällivares svar på Bianca Ingrosso, den har jag aldrig hört förut! 😅

Om du vill lyssna på intervjuerna hittar du de här:

Jag om Lev Podcast och att bo i Gällivare >

Markus om Polarbearz och att skapa musik i Gällivare >

Det var lite roligt att vi båda skulle på intervjuer samma dag, värsta rushen här hemma. Ena stunden var jag på radiointervju och i nästa hämtade jag Erik från dagis. Tio minuter senare låg jag på golvet och körde bilar med ett hav av lego runt mig. Reality Check. Den bästa sorten. ♡

 

Igår vabbade jag med Erik så starten på veckan blev lite seg. Jag kan knappt komma ihåg sist vi alla var friska och pigga här hemma. Vi spenderade dagen med att mysa, kolla tv och bara vara. Erik sa mitt under dagen: ”Mamma, kan inte vi gå upp och lägga oss i sängen och mysa medan vi funderar på vad vi ska göra sen?” Vem kan motstå det? Så vi gick upp, lade oss i hans säng och pratade länge om allt möjligt. Såna stunder är helt ovärderliga. Tiden går så fort och jag kan inte fatta att han snart fyller tre år. Imorse påminde han mig att ta med matbacken från kylen, så jag skulle ha mat att äta till lunch. ”för mamma, man måste äta mat om man ska bli stor. Och pappa har ju lagat mat åt oss!” Min älskade, kloka pojke.

Imorse var jag och Alice värd för Frukost SNACK!

Snack hålls en gång i månaden av Gällivare Kommun och näringslivsorganisationerna. Oftast besöker man då olika företag som berättar mer om sin verksamhet. Det är företagare, politiker och allmänhet som kommer på träffarna. Idag var det alltså vi som pratade – om podden såklart. Så kul att få berätta om varför vi startade, vad vi tycker är bra med att bo i Gällivare och lite vad vi lärt oss längs vägen. Responsen var toppen! Det var många som tyckte att det var intressant och sa att de fick så mycket energi av att lyssna. Det älskar jag – att kunna sprida energi och pepp till människor. Man får själv en sån energikick av det!

Efter snacket spelade vi in veckans avsnitt av podden. Sen åkte jag hem och vabbade efter lunch. Livet. Upp och ner, ljust och mörkt, jobb och vab. Inte för att vab nödvändigtvis är mörker, det är snarare väldigt ljust. Jag uppskattar stunderna hemma med Erik. Men det är inte alltid helt lätt att få ihop planeringen när man måste vabba. En av nackdelarna med att ha eget och inte ha någon som täcker upp för en när man är borta. Men men. Ingen fara på taket. Det är värdsliga ting egentligen, det där med jobb som får skjutas upp en dag eller två. 

Imorgon håller jag en utbildning i att kommunicera i sociala medier. Tolv stycken glada företagare är anmälda och det ska bli skitkul att få prata om strategi och innehåll och hur man kan göra för att bli bättre på att nå ut och skapa relationer med människor.

Oavsett vad som händer i livet är det allra viktigaste, varje dag, att få leva och må bra. När den här veckan är över ska jag planera in ordentlig vila. Det behövs.

Hoppas att ni alla har en bra vecka! 

 

Innovativ, energisk och ett hopplöst strukturellt kaos

I förra veckans avsnitt av vår podd, Lev Podcast, pratade vi om olika personlighetstyper. Inför avsnittet gjorde vi båda ett personlighetstest online för att se vilken typ av person vi var. Jag har gjort många personlighetstester genom åren på olika utbildningar, men det här testet var nog faktiskt ändå ett av de bättre. Det var enkla frågor som tog ungefär 5 minuter att svara på, men resultatet var så slående. Trots det kan jag inte riktigt bestämma mig vad jag tycker om det här med personlighetstester.

För det allra mesta gillar jag dem. Det är liksom skönt att få svart på vitt att det finns fler som är som jag. Känslosamma, djupa, kreativa och en aning kaosartade emellanåt. Jag kan också tycka att det är skönt när någon beskriver en ur ett mer objektivt perspektiv. Jag som lätt fastnar i negativa tankar om mig själv får en bättre förståelse för varför jag är som jag är och hur mina drivkrafter fungerar.

Samtidigt kan jag inte låta bli att känna mig lite uppgiven av att vi människor ska vara så enformiga att alla 10 miljarder går att dela in i ynka sexton kategorier. Jag har ju fått lära mig att jag är unik. Formad utifrån dna, uppfostran och miljö. En kombination så speciell att jag inte borde vara lik någon annan.

Unik? Eller kanske väldigt lik många andra?

Jag hinner läsa ungefär tre rader på resultatsidan för personlighetstestet innan jag konstaterar att det är jag, på pricken.

Det är som om någon studerat mig i detalj och skrivit texten utifrån det. Mening efter mening beskriver hur jag är, vad som är viktigt för mig och hur jag interagerar med andra. DET. ÄR. SÅ. LIKT. Hur jag reagerar på olika situationer, vad jag gillar att prata om, vad jag uppskattar hos människor, vad som gör mig ledsen och vad som sätter igång min glöd. Allt det jag läser stämmer.

I grund och botten tycker jag att det är oerhört nyttigt att göra sån här typ av tester, eftersom det gör att man får fundera lite på hur man är och varför. Vi människor är ju rätt komplicerade med massor av lager inom oss och det är skönt att då och då pausa och gå igenom de olika lagren. Att förstå hur olika vi är ger också en djupare förståelse för andra människor. Vi har olika drivkrafter, styrkor, svagheter och tankesätt.

Jag bryr mig inte om hur du förtjänar ditt levebröd. Jag vill veta vad du brinner för – och om du vågar drömma om att få möta ditt hjärtas längtan. Jag bryr mig inte om hur gammal du är. Jag vill veta om du är beredd att riskera att framstå som en dumbom – för kärleks skull, för dina drömmars skull, för det äventyr det innebär att leva.

– Oriah Mountain Dreamer

 

Genom att få lite koll på vem man själv är och samtidigt förstå andra kan vi bli mer tillåtande och accepterande. Jag tror att ett av de vanligaste felen vi människor gör är att vi tror att andra fungerar precis som vi. Att andra människor har samma drömmar, drivkrafter och rädslor som vi har. Det är lätt att glömma bort att vi alla är olika.

Och även om mycket av det som står i det här personlighetstestet passar in på mig, betyder det inte heller att det är allt jag är. Det finns så många fler dimensioner av oss alla som inte går att sätta på ett papper. Men det här kan vara ett första steg till att lära känna sig själv lite bättre. Och det gillar jag!

Lyssna på avsnittet om personlighetstyper här eller där du hittar dina poddar

Testet vi gjorde finns på 16personalities.com. Det består av 100 påståenden där man kryssar i på en skala 1-5 från stämmer helt till stämmer inte alls. Det tar som sagt ungefär fem minuter att göra testet. Svaren delas sedan in i fyra huvudkategorier på typer av människor – Analytiker, diplomater, väktare och utforskare. I varje kategori finns sedan fyra olika personlighetstyper. Jag blev förkämpe under kategorin diplomater. Alice blev Konsul under kategorin väktare. 

En gul och en blå, eller en förkämpe och en konsul. En strukturerad och en ett kreativt kaos – men ändå en perfekt mix. 

I korthet kan man säga att jag är, som rubriken lyder – innovativ, energisk och ett hopplöst strukturellt kaos. Och klumpig tyckte Alice att jag skulle lägga till. Det stämmer på pricken. Alice är strukturerad, harmonisk och bra på att få människor runt om sig att trivas. Och oerhört glad vill jag tillägga.

Det var så roligt när vi gjorde testen och läste upp resultaten åt varandra, vi skrattade så vi grät. När vi startade podden gjorde vi ett google dokument där vi samlade alla tankar och idéer. När vi kommer till varje inspelning så har Alice alltid med sig datorn och har skrivit ner strukturen för just det här avsnittet i vårt dokument. Jag har såklart inte alls varit in i dokumentet, utan har allt i skallen. På pricken efter våra personligheter.

Det roliga är att vi kompletterar varandra så bra! När du gjort testet, kan du inte skriva här vad du var för personlighetstyp? Och om du lyssnat på avsnittet, vad tyckte du? ♡ 😃

Hur influencers och transparens förändrar världen

Jag har vid flera tillfällen tidigare skrivit om varför jag driver företag och vad min större vision är i livet och med mitt företagande. Kortfattat kan man säga att jag vill bidra till den goda sidan i en värld som jag tycker drivs för mycket av girighet, makt och själviskhet. Jag vill göra vad jag kan för att skapa något bra som ger tillbaka till människor, samhället och världen i stort. Det låter kanske pretentiöst, men jag tror stenhårt på att ingen kan göra allt, men alla kan göra något.

Jag har tidigare skrivit om hur sociala medier ofta påverkar mig negativt. Men idag vill jag framhäva hur viktigt det är att sociala medier finns – och hur det faktiskt förändrar världen till det bättre. I mitt företag jobbar jag i huvudsak med digital kommunikation och sociala medier. Jag utbildar, föreläser och hjälper företag att bli bättre på att nå ut och skapa en relation med sina kunder. För att kunna göra ett bra jobb måste jag ständigt hålla mig uppdaterad om vad som händer i världen. Jag läser forskningsrapporter, studier, prenumererar på ett tiotal olika nyhetsbrev, läser artiklar och branschtidningar för olika områden.

I huvudsak håller jag mig uppdaterad inom två olika ämnen: digital marknadsföring och kommunikation och samhällsförändringar. Det kan låta som två vitt skilda områden, men de hänger ihop mer än man kanske kan tro.

För inte allt för länge sedan, det räcker kanske att gå tillbaka 20-30 år i tiden, drevs de flesta bolag världen över av människor med mycket pengar. De flesta vet att med pengar kommer makt. På den tiden, innan internet och den digitala revolutionen, hade omvärlden väldigt liten insyn i stora företag. Än mindre hade vi som kunder och vanliga människor. Företagen kommunicerade vad de ville och det fanns få, eller inga, sätt att kontrollera vad som låg bakom. Om man ens skulle ha tänkt tanken. Makten satt helt och hållet hos de stora företagsledarna och ägarna av bolagen. Makten fanns hos människor med pengar.

Bakom vackra varumärken, starka reklamkampanjer och en utstuderad image har det länge kunnat gömma sig fula fiskar, dolda agendor och fult spel. Människor som inte haft annat intresse än att göra sig själv rikare har tjänat pengar genom att måla upp bilder av något helt annat än verkligheten. Jag är kanske en gnutta cynisk, men det har varit lätt för stora företag och företagsledare att sko sig genom att utnyttja människor och gömma sig bakom starka varumärken.

Bakom vackra varumärken, starka reklamkampanjer och en utstuderad image har det länge kunnat gömma sig fula fiskar, dolda agendor och fult spel.

Med internet och sociala medier kom en transparens som gjorde att vi började ifrågasätta mer. Genom sökmotorer kom möjligheten att hitta information som aldrig förut varit tillgänglig för den breda massan. Idag ser vi nyhetsrapporteringar från hela världen och kan hitta information om företag och människor på andra sidan jorden. Vi inte bara söker information, utan vi förväntar oss att hitta det vi söker.

När Sociala medier kom ökade möjligheten att kommunicera mer med andra. Idag nöjer vi oss inte bara med att söka information om företag vi vill köpa från, vi vill veta vad andra tycker. Vi frågor andra människor om deras upplevelse av företagen. Vad de köpte, om de gillade produkterna och om hur företagen hanterat tidigare kunder.

Idag förväntar vi oss transparens.

Vi vill veta vilka som ligger bakom företagen vi gillar, vad de har för värderingar och var deras produkter kommer ifrån och hur de tillverkas. Det är inte längre lika lätt för stora bolag och människor med makt att gömma sig bakom ett skyddsnät av image och kampanjer. För det finns ingenstans att gömma sig längre. Idag kan människor och kunder ställa krav på företag på ett annat sätt. Vi kan hitta information och vi kan kommunicera med varandra.

Det har varit mycket diskussioner om influencers på sistone. Diskussionerna har handlat om sättet som influencers jobbar på, om bristfällig reklammärkning och om det överhuvudtaget borde räknas som ett jobb. En del har gått så långt som att till och med hävda att influencers bara är ett gäng självupptagna människor som vill tjäna pengar på smygreklam. Det kan väl stämma för en liten skara av dagens influencers, men jag tycker att diskussionen helt och hållet saknar djup.

Influencers är precis som de låter, människor som influerar andra människor. Vi har alltid haft influencers i vårt samhälle, även om det är först nu som termen influencers har kommit till. Långt tillbaka var de som influerade andra kanske kungligheter, personer med hög status i samhället, filosofer, musiker eller konstnärer. Ofta har dessa personer haft en högt uppsatt position eller mycket pengar.

Det som håller på att hända nu är att makten förflyttas. 

Det blir svårare och svårare för bolag med dåliga intentioner att gömma sig bakom en glammig fasad. Rent ut sagt, det blir svårare för fula fiskar att sko sig själv och skita i andra. Transparensen efterfrågas inte längre, den krävs.

Idag ser vi 20-åriga Youtubers som omsätter flera miljoner kronor i sina bolag. Men de har också något som är mycket viktigare än pengar. De har följare. Och följare är inte bara siffror på ett papper, det är riktiga människor. Människor som du och jag. Som följer någon för att de tycker att det som personen har att säga är intressant, roligt eller engagerande. Följarna stöttar, lyssnar och influeras – men de är också människor som ställer krav och ifrågasätter. Ur många aspekter är transparensen mellan bolaget och slutkonsumenten långt mycket större nu, än vad den någonsin har varit.

Om man tittar på det stora hela använder också väldigt många influencers sin makt till att göra bra saker och lyfta ämnen som påverkar oss på djupet. Ämnen som är betydligt viktigare än vad vi har på oss och hur vi ser ut. Vi ser influencers som lyfter frågor som miljö, djurplågeri, mentalhälsa och sjukdomar. Som startar insamlingar, uppmanar till reflektion och eftertänksamhet. Influencers som inte bara blir granskade, men som också försöker göra ett bra avtryck hos människor och omvärlden. Samma sak gäller för influencers som för oss alla andra – ingen kan göra allt men alla kan göra något. Och väldigt många använder sin makt till att göra något bra.

Kanske är det så att många är rädd för utvecklingen som sker. Kanske är de inte redo för ett samhälle där vem som helst kan bli vad som helst. Där allt som egentligen krävs för att nå ut är en dator och en mobiltelefon. Det vi ser är att vi går mot ett samhälle där strukturer, orättvisor och intentioner ifrågasätts i grunden. Där pengar inte automatiskt är lika med makt. I framtiden kommer vi förmodligen kräva ännu mer transparens – både av företag, myndigheter och människor i ledande positioner. Kanske är det bara de ledare och företag som har rent mjöl i påsen och är ärliga med sina intentioner, som blir kvar.

Förmodligen kommer makten till stor del hamna hos de influencers som idag är så omdiskuterade. Tjugoåringarna med drivkraft och engagemang, som når ut till människor över hela världen. För mellan människor knyts band och relationer som i slutänden väger tyngre än både makt och pengar. För följare är inte bara siffror på ett papper, det är riktiga människor.

Men jag förstår att det blir obekvämt för många. För när vi börjar lyfta på stenarna i dagens maktstruktur, vad kommer vi att hitta där under?

Lunchmöte i skidbacken på Dundret

Förra veckan hade vi ett inbokat jobbmöte, jag och Emma. Planen var att träffas på hotellet och käka lunch och brainstorma idéer på kommande jobb. Men när solen sken och himlen var bländande blå ändrade vi snabbt planerna. Istället för att ses inomhus framför datorn, drog vi på oss snowboardskor och tog med mötet ut i backen på Dundret istället.

Det är en ynnest att få bo på en plats där skidbacken ligger inom käka-lunch-avstånd från stan. En möjlighet som är för bra för att inte nyttja. Vi brainstormade idéer i stolsliften på väg upp och tömde hjärnan på alla tankar på väg ner. Det här med att de bästa idéerna sällan kommer vid skrivbordet är något de flesta känner igen, men har ni nån gång prövat att ha möten utomhus? Om inte, testa. 

Efter ett par åk tog vi en fika i Fjällstugan på toppen. Totalt var vi på Dundret kanske två timmar. På den tiden hann vi med fem åk, några pudersvängar, en massa brainstorming och idéer plus att vi hann med att filma och fota en del. När jag kom hem och promenerade de tre minuterna från min ytterdörr till dagis, var jag glad, avslappnad och fylld av energi. Precis så som man vill känna efter en arbetsdag och just innan dagishämtning. När jag hämtade Erik den dagen var jag en jävligt bra mamma.

Det är inte alla som har kollegor som direkt säger JA när man frågar om mötet kan hållas på en snowboard istället för bakom en datorskärm. Jag har helt klart den bästa kollegan. 

Jag har skrivit om det tidigare, kraften i livsdesign. Att kunna styra över och planera sitt liv så att det passar just mig som handen i handsken. Det är mycket hårt slit som kommer med att ha eget – jaga jobb, göra jobb, planera, strukturera, komma igen efter vab, utveckla, förnya och analysera. Men med hårt slit kommer också belöningar.

Utsikten från Fjällstugan är magisk. 

Pudersvängar! Vem vill inte ha det till lunch? 

Det här är nog den bästa belöningen för mig – att kunna designa mitt eget liv och ha möten i en skidbacke. 

Vad skulle vara din bästa belöning?