Att bli vän med sina rädslor

En knut i magen. En klump i bröstet. Nervositeten börjar som ett rus i magen och sprider sig som en löpeld genom kroppen, ända ut i fingerspetsarna. Jag sträcker ut händerna framför mig, de darrar. Hela min kropp och min varelse skriker NEJ. Bruset i mitt huvud blir högre och högre. Hela jag skakar. Jag är så nära att ge upp. Släppa taget. Vända om. Men någonstans där långt inne i mitt bröst brinner något annat. En liten röst dyker upp, långt ner från djupet av mitt hjärta. En liten röst som växer sig starkare och starkare, tystar ned bruset och får mina darrande händer att stillna. Den rösten säger Ja. Du klarar det. Och jag tar steget. 

Det har snart gått ett år sedan jag gick över till att jobba heltid i mitt eget företag.

Första juni förra året var min första dag som min egen chef. Som företagare. Jag var så oerhört glad att jag äntligen vågat, att jag äntligen hade tagit steget. Drömmen om att driva ett eget företag har funnits nästan så länge jag kan minnas. Att äntligen ha tagit beslutet var en lättnad, även om det som låg framför mig skrämde mig mer än jag någonsin kunnat ana.

Igår kväll var jag på gymnasieskolan i Malmberget och lyssnade på när elever på ekonomiprogrammet i årskurs 1 och 2 presenterade sina fadderrapporter om olika företag. En av grupperna hade skrivit om mitt företag och hur jag ser på ledarskap. Det var oerhört spännande och samtidigt väldigt konstig känsla att sitta i min gamla skola och lyssna på när elever pratade om mitt företag. Mitt företag. Som jag drömt om sedan jag själv satt där för nio år sedan och långt före det.

 

Att höra deras presentation om hur jag ser på ledarskap var som en påminnelse till mig själv.

Om hur långt jag kommit och allt jag gått igenom på vägen. Alla rädslor, all ångest. Osäkerheten, utmaningarna och framgångarna. Alla de ungdomar som presenterade under kvällen var också så grymt duktiga att jag är helt blown away. Det ska bli spännande att se dem ta sig an världen och livet när de går ut skolan. Kanske kan det jag gör inspirera någon av dem att våga. Att ta det där steget själva. Jag hoppas det.

Idag skrev min vän Jennifer Sandström om att alla dagar inte är bra dagar. Att även om det ofta ser fint ut utifrån och kan verka som att allt går spikrakt framåt, så känns det inte alltid så på insidan. Och jag kan inte göra annat än att hålla med. Det säger också en hel del om hur lite betydelse yttre bekräftelse och våra prestationer har för att vi ska må bra. Se bara på Tim Bergling. Därför är det så viktigt att leva livet på sina egna villkor. Att våga ta de där stegen som skrämmer skiten ur oss, men för sin egen skull. Inte för någon annans.

Den här veckan i podden har vi intervjuat just Jennifer.

Hon berättar om varför hon flyttade från Gällivare, hennes längtan efter att se världen, hur det är att driva eget företag och våga följa sina drömmar. Hon pratar också om det som verkligen betyder något när allt kommer till sin spets, nämligen relationer.

Om ni vill lyssna på något intressant, inspirerande och ärligt så tycker jag att ni ska lyssna på det här avsnittet. Perfekt medan man sippar på morgonkaffet en helgmorgon.

Att våga följa sina drömmar – en intervju med Jennifer Sandström

Jag gör fortfarande, varje vecka, något som skrämmer skiten ur mig. Sånt som får hela min kropp att darra och min instinkt att säga åt mig att backa. Ge upp. Men den där rösten som från början var liten och svag har vuxit sig starkare. Gör det. Bara gör det. För vad är det värsta som kan hända?

Var din egen bästa kompis, det är mitt mantra just nu. 

Vad skulle du sagt till dig själv om du var din bästa kompis istället? Förmodligen något peppande, positivt. Du klarar det! Bakom varje framgångsrik eller lycklig person finns det massor av stunder där rädslan hade kunnat sätta stopp. Men viljan vann. Vi måste bli vän med våra rädslor. Eller åtminstone acceptera att de finns där och göra saker ändå.

 

”Ibland måste man göra saker man inte vågar, annars är man ingen människa utan bara en liten lort.” – Astrid Lindgren

4 svar till “Att bli vän med sina rädslor“

  1. Vad härligt! Grattis på ett årsdagen! Jag tänker ofta på hur det skulle vara om jag hade eget företag, hur det skulle gå till, vad jag skulle leva av och så vidare. Men jäklar vad jag inte vågar hoppa alltså! Modiga och awesome du! Så fin inspiration! <3

    1. Tack! Åh ja, det är roligt men det är också oerhört utmanande. Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte saknar att vara anställd ibland. Det kommer ju med många fördelar också <3 🙂 STOR kram till dig!!

  2. Åh ja, det Astrid Lindgren-citatet!! 🙂 <3

    1. Visst är det bra? Kloka Astrid! 🙂 <3

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.