Efter att jag lagt Erik idag låg jag i soffan och scrollade genom Facebook en stund.. Ni vet när man är för trött för att göra det man egentligen borde och bara kapitulerar för tröttheten och ligger helt still och låter flödet på Facebook styra vad man ska se och inte.. Där låg jag i soffan, efter en vecka full med massa spännande möten, utbildningsdagar, peppande samtal och roliga projekt på gång, och tänkte att jag skulle skriva ett inlägg om det. Om allt roligt som hänt den här veckan.. Istället scrollar jag förbi massor med bilder och artiklar från alla möjliga kända och okända människor. Mitt i mitt flöde är det en video från Channel 4 News.
På bilden är det ett barn som är alldeles blodigt. Jag stannar till, låter videon rulla. Filmen är från Aleppo, mitt från krigets kärna. Den är filmad förra året och handlar om barnen som aldrig sett annat än krig. De barn som är födda under de 6 år som kriget pågått. Barn som leker i gropar efter bomber, som ligger blodiga på sjukhus, barn som dör. Mitt där och då, när jag ligger i soffan och är trött efter min roliga vecka, så bara väller tårarna fram och jag hulkgråter medan filmen rullar vidare.
Jag har haft privilegiet och möjligheten att ha en rolig vecka. Mitt barn är friskt, mätt och lyckligt. Jag är lycklig. Samtidigt finns det så många barn som aldrig upplevt en värld utan blod, krig, bomber och död. Det är så fruktansvärt sorgligt att mitt hjärta går i tusen bitar. Ibland har vi lätt att halka in i en negativ spiral och klagar på vår tillvaro. Bilen som är trasig, kläderna som inte är perfekta, pengarna som inte riktigt räcker till allt det vi vill köpa.. Bagateller.. Triviala saker som fortfarande är en ren lyx att få kalla problem. Jag skänker regelbundet pengar till olika hjälporganisationer och kommer att fortsätta göra det. Men där och då i soffan bestämde jag mig för att göra något mer.
Jag har eget företag. I dagsläget är det så pass litet att jag inte ens kan leva på det själv, men ambitionerna och målsättningarna för mitt företagande är mycket större än så. Jag har bestämt mig för att jag som har ynnesten att kunna driva företag och förverkliga mina drömmar, jag som inte behöver oroa mig för om mina barn, min familj och mina vänner lever i slutet av dagen, jag vill bidra till att göra världen lite bättre. Även om det inte kommer Förändra världen vill jag bidra till det som gör gott.
Därför kommer jag att i fortsättningen alltid att skänka minst 5% av företagets vinst till välgörande ändamål.
Just nu kanske det bara handlar om kronor, men vem vet, en dag kanske det är tusenlappar eller hundra tusenlappar.. Pengar gör oss inte lyckligare. Men pengar som används på rätt sätt kan göra världen till en bättre plats, och det är mitt mål.
Har du andra tips eller idéer på hur vi kan hjälpas åt att göra världen lite bättre? Inget är för lite och varje insats räknas.
