Fakta eller feeling på P3 – Hur kan man påverka politiker att satsa på landsbygden? 

Förra sommaren fick jag ett samtal från Sveriges Radio P3. De undrade om jag och Alice ville vara med i deras programserie Fakta eller Feeling. Fakta eller Feeling är uppbyggd på att unga människor hör av sig med frågor och sedan bjuder de in en gäst som får prata om ämnet utifrån sina erfarenheter. När samtalet väl skulle spelas in kunde Alice inte vara med, så det blev bara jag.

I just det här avsnittet var det en ung kille som hette Oskar från Piteå som undrade hur man kan göra för att få politikerna att satsa på unga. Jag fick prata om att vara ung på landsbygden utifrån mina egna erfarenheter. Vi pratade om att vilja flytta härifrån. Om medias bild av landsbygden och vad som krävs för att man ska vilja bo kvar.

Jag fick också berätta vad jag tycker att politiker kan göra för att få fler unga att stanna och vad man som ung kan göra om man vill bo kvar.

Du kan lyssna på hela avsnittet av Fakta eller Feeling – Hur kan man påverka politiker att satsa på landsbygden? här.

Jag spelade in det här avsnittet förra sommaren och planen var att det skulle sändas under hösten 2018. P3 valde att sända programmet för par veckor sedan istället. Frågan är lika aktuell idag som för ett år sedan och mitt svar skulle bli exakt samma idag som då.

Jag skrev ett inlägg om att få unga att stanna på landsbygden efter att samtalet hade spelats in. Du hittar det här

 

Vad tycker du? Har du andra idéer eller insikter om hur man får unga att vilja bo kvar på landsbygden?

Vad krävs för att unga ska vilja bo på landsbygden?

Förra veckan intervjuades jag av Sveriges Radio P3. Intervjun handlade om hur det är att bo på landsbygden. Det var till ett program som heter ’Fakta eller feeling’ och kommer att sändas någon gång till hösten. Programmet riktar sig till förstagångsväljare och varje program kretsar kring olika frågor som lyssnarna (unga förstagångsväljare) ställt. Svaren kommer från personer som brinner och engagerar sig för just det ämnet. Återigen fick jag (och Alice, som inte kunde vara med eftersom hon nyss fått barn) äran att representera unga människor som väljer att stanna kvar på landsbygden.

Vi är tydligen ett väldigt ovanligt och häpnadsväckande fenomen.

Jag älskar att bo i Gällivare.

När någon frågar vad som är bra med att bo här säger jag nästan alltid närheten till naturen. Enkelheten. Att kunna göra alla ärenden på under en timme och ha fem minuter till lycka, som Alice så fint myntade. Det är det jag älskar mest med Gällivare. Det geografiska läget med närhet till fjäll och tysta skogar. Sen har vi mycket här som inte finns på många andra landsbygdsorter. Vi har gott om jobb, höga genomsnittslöner och ett sjukhus. Vi har flera mataffärer som har öppet nästan till midnatt. Här finns butiker, verkstäder, föreningsliv och företag. Det finns skolor, infrastruktur och möjlighet att hämta ut sina post-paket under veckans alla dagar (Om posten lyckas leverera paketen hela vägen hit, vill säga.)

Jag och Alice – ovanliga varelser. Unga kvinnor som väljer att stanna på en liten landsbygdsort och vill bidra till en positiv utveckling. 

Vi har så mycket här som inte finns på andra landsbygdsorter, men vi glömmer ofta det.

Trots att vi har mycket bekvämligheter som andra saknar, är det inte alltid enkelt att bo här. Vi har pratat om det i podden, att det är lätt hänt att människor inte får växa på små orter. När jag gick ut gymnasiet ville jag bara bort från Gällivare. Jag och alla andra. Jag reste, månader i sträck flera år på rad, till Asien, Kanada och Europa. Men ju längre bort jag kom desto mer längtade jag hem. Ju mer jag försökte hitta ett annat ställe att slå rot på, desto mer insåg jag att det är här, i midnattssolens land, som jag vill bo.

Men oron i mig gnagde, för jag visste vad jag skulle möta när jag kom tillbaka. Omvärldens ständiga skepsis över att man väljer att bo på en liten landsbygdsort i norra Norrlands inland var en sak, men det fanns något mer.

Man måste vara beredd att argumentera och slåss lite om man vill verka här.

Det är inte alltid helt lätt att förändra eller skapa något på små orter. Man måste vara tuff, speciellt som ung tjej. Jag vet inte hur många gånger jag fått höra att jag har ”skinn på näsan”, sagt i ett sammanhang och med ett tonfall som vill övertyga mig om att det är något bra. Det har varit i fikarummet i gruvan, på möten med näringslivet eller mellan kollegor. Men i ärlighetens namn är det inte speciellt roligt att måsta ha skinn på näsan för att kunna bo där man allra helst vill. En plats där man anses ’för ung’ tills man närmar sig pensionsålder och inte har något att komma med om man inte har minst 30 års erfarenhet i bagaget.

När jag kom tillbaka hit var det för att jag kände att jag verkligen ville bo här. Ibland blir jag lite tjurig. Om jag trivs här, då ska banne mig inte ett gäng gamla gubbar (ja, oftast är det dom) som tycker att de kan allt och vet hur allt ska vara, få mig att tappa orken. Men det borde inte behöva vara så. Ibland har jag lust att dra någon annanstans där unga människor med ambitioner välkomnas med öppna armar.

Men för min egen skull, och alla unga som kommer efter mig, stannar jag kvar. Det här är vår plats på jorden också.

Intervjun med P3 var bra, frågorna öppna och bakgrunden neutral.

Vad är viktigt för landsbygdskommuner att satsa på om man vill att ungdomar ska stanna kvar? Jag sa helt enkelt det jag tycker, att de måste se till att det finns förutsättningar. Förutsättningar för unga att utvecklas, växa och leva det liv de vill. Det kan inte sitta ett gäng gamla stofiler och tro att de vet vad ungdomar vill ha och hävda att man ’lyssnar på unga’. De måste se till att lyssna på ungdomarna på riktigt – och vara öppna för att förverkliga deras idéer.

Lyssna på dem, ta tillvara på deras kompetens, låta de utvecklas och testa sina idéer – här. Små orter är ännu mer beroende av att kommunen och klimatet i samhället är öppet och tillåtande. För att unga ska välja att stanna kvar på mindre orter måste det finnas utrymme för de att växa – och de måste bli tagna på allvar.

Frågan som skickats in till programmet och som jag skulle svara på löd: Ingen satsar på unga där jag bor så alla bara flyttar. Vad ska man göra för att påverka kommunen att satsa på unga?

Till Dig som skickade in frågan säger jag – påverka där du kan påverka.

Lyssnar inte systemet, så gå förbi systemet. Gör din röst hörd. Det är lönlöst att banka huvudet mot en vägg allt för länge, men det finns som tur är annat man kan göra. Du kan påverka via ungdomsrådet, boka möten med människor på kommunen eller så kan du börja skriva. Skriv på Facebook, starta en blogg eller varför inte en podd? Det kanske låter otroligt, men förra veckan ringde P3 oss och frågade vad landsbygdskommuner kan göra för att ungdomar ska stanna kvar på landsbygden. De frågade oss, två unga tjejer på landsbygden. Inget av det hade hänt om inte jag och Alice hade gått förbi systemet och gjort vad vi gör bra – utan att fråga någon om lov först.

Problemet när man ska försöka pitcha sina idéer till någon som inte förstår och inte är beredd att chansa, är att många idéer blir kvar i byrålådan. Det har vi inte råd med på små orter och dina idéer är förmodligen för bra för att ligga kvar där. Så tro på dig själv och nyttja det Du kan bäst (bättre än de som säger nej eller inte lyssnar) för att göra det du vill. Så småningom kommer kanske kommunen vilja lyssna på dig. Eller så har du skapat något som är ännu större än så – vem vet? Kom ihåg att du är viktig och värdefull. Om du vill bo där, låt ingen annan få dig att flytta.

Jag älskar att bo på en liten ort i landsbygd och försöker alltid att tänka positivt och agera därefter. Men det finns mycket vi behöver göra ännu bättre. Speciellt när det gäller att få unga människor att trivas och vilja stanna. Genom podden hoppas vi kunna bidra till en positiv utveckling och ett bredare perspektiv på landsbygd.

Vad tycker du? Vad är viktigt för landsbygdskommuner att satsa på för att få unga att stanna? ♡

Lev podcast och livet i Gällivare på Aktuellt i SVT

Ni vet att jag skrivit tidigare om att SVT var här och spelade in ett inslag om podden och livet i Gällivare till Aktuellt på SVT. Igår sändes det äntligen! Jag som aldrig annars kollar på tv har noggrant följt Aktuellt i flera dagar för att inte missa det, eftersom det var osäkert exakt vilken dag det skulle sändas. Bara därför somnade jag såklart med Erik klockan åtta igår och missade alltihop. Tur för mig att det finns play-tjänster nu för tiden. Jag kollade klippet imorse medan jag drack mitt morgonkaffe!

Det är galet roligt att det vi gör uppmärksammas och att vi, på bästa sändningstid, får prata om allt som är bra med Gällivare och att bo på landsbygden. Jag älskar att bo här och tycker att det finns så mycket bra att berätta om – att det också uppmärksammas nationellt känns extra kul. Tack för det! 

Klicka här för att komma till klippet i SVT Aktuellt.

När de var här filmade de bland annat ett pass Strong by Zumba som jag körde. Jisses vad jag skrek.. Blir nästan lite rädd för mig själv när jag ser det sådär på tv, förlåt alla deltagare. Jag ska tagga ner lite i fortsättningen.. Vi promenerade också runt Gällivare och visade alla nya byggen (kom inte med), pratade om hur mycket jobb det finns här (kom inte med), synen som media ofta vill förmedla av landsbygden (kom ironiskt nog inte med..) och allt vi älskar med att bo här. Jag älskar iallafall att de fick med när jag säger att av alla ställen jag varit på var det här det bästa!

Det jag tycker var mest synd att de klippte bort var nog när vi pratade om att man kan leva livet på olika sätt. Man kan välja karriär, stress, att ha mycket av allt och leva livet i hundranittio. Eller så kan man välja att skala av, prioritera och leva livet lite lugnare. Vi har valt det senare och är jäkligt nöjda och lyckliga i det valet. Som många av de vi intervjuat i podden också pratar om. Men, som det är med tv, allt kommer inte med.

 

Vi var också i Markus och Jockes studio och spelade in en intervju. Markus fick prata lite om att skapa musik från Gällivare. Det mesta kom inte med, men ändå kul att det uppmärksammas. Deras konstellation, Polarbearz, släpper nytt material i juni. Det ser jag verkligen fram emot!

Både jag och Alice tyckte att vi kunde vänja oss vi det här med tv.

Vi har ju under våren gjort ett försök att börja med Youtube, men vi valde nog lite fel projekt att börja med. Vi försökte oss på en Mukbang – när man äter och pratar samtidigt. Man kan väl summera det med att vi var väldigt bra på att äta och mindre bra på att prata. Åtminstone så att det blev begripligt och intressant att titta på. Så den idén skrotade vi. Däremot har vi andra roliga projekt på gång som involverar video, så kanske kommer ni få se mer av oss i fortsättningen! Om du har några roliga idéer eller tips på vad du skulle vilja se – skriv gärna!

 

Har du sett klippet? Vad tyckte du? 😀♡