Vad gör du om dagarna egentligen?

Den frågan får jag ganska ofta nu för tiden. Det verkar råda väldigt spridda uppfattningar om vad jag gör om dagarna egentligen, vilket är helt förståeligt. Jag gör så himla mycket olika saker. Därför tänkte jag att dela med mig av hur en jobb-vecka kan se ut. Den här veckan har redan varit ett ganska bra exempel på hur många olika saker jag gör under en arbetsvecka, och det är ännu bara tisdag.

Den här veckan började bra med invigning av MAX Burgers pop-up restaurang i Gällivare.

Den tillfälliga pop-up restaurangen är uppsatt på samma plats som den första Max stod när den startades här för 50 år sedan. Idag finns inte Max kvar i Gällivare längre, vilket såklart är synd. Det är många Gällivarebor som önskar att Max kom tillbaka, vi har pratat en del om det i podden bland annat. Just därför fick vi också en inbjudan till invigningen och självklart vill vi dra vårt strå till stacken, som de lokalpatrioter vi är. Bland annat intervjuade vi (väldigt kort pga tidsbrist för honom) Max VD, Richard – och så käkade vi gratis hamburgare såklart.

Veckan bara måste ju bli bra när man får starta den med Alice och gratis hamburgare från Max. Och bor du, eller är i närheten av Gällivare, och inte ännu varit dit så åk! Pop-up restaurangen är öppen till på torsdag och de BJUDER på hamburgare och läsk. Stort av Max att Gällivare får vara med och fira deras 50-års jubileum. Det uppskattar vi.

Så här ser resten av min att-göra-lista ut för den här veckan: 

  • Göra ett filmklipp med Alice till poddens sociala medier ✔
  • Närvara vid öppning av MAX Burgers tillfälliga restaurang i Gällivare
  • Filma med kund inför filmprojekt ✔
  • Skapa webb-innehåll till kund ✔
  • Uppdatera och fotografera för eget material ✔
  • Kundmöten ✔
  • Uppdatera och strukturera i mitt eget företaget ✔
  • Göra klart med biljettleverantör för Träningsfesten
  • Stämma av med instruktörer inför Träningsfesten
  • Åka till Luleå på fredag för möten och Zumba (kl 12 på Inpuls!)
  • Lunchpass Fysiocross på onsdag
  • Skriva och planera blogginlägg
  • Bokföring..
  • Skicka några sälj-mail!
  • Grovklippa film till kund

Det var veckans to-do. Ett par saker avklarade och rätt många kvar att göra. Det jag gör mest just nu i jobbväg är sociala medier. Jag hjälper företag att göra en strategi för deras sociala kanaler och till viss del är jag även med och skapar innehåll. Själva strategi-delen är min favorit. Att få hitta deras Varför, vad företagets värde till kunderna är, sätta mål och identifiera målgrupp – det blir alltid som en liten energiboost för företaget, vilket jag älskar att få bidra med.

Från i måndags när jag filmade tillsammans med en kund. Roligt uppdrag! Jag vill absolut göra mer film, det finns så mycket man kan berätta genom film. 

Förutom det gör jag även fotouppdrag, film, hemsidor, skapar innehåll till mina egna kanaler (till exempel det du läser nu) och roddar med allt inför Träningsfesten och andra kommande projekt.

Vissa dagar passerar utan att jag egentligen har en aning om vad jag har gjort. Andra dagar är så intensiva och effektiva att jag kan kryssa av hälften av allt på min att-göra-lista direkt. Det är kanske så när man är ensam företagare – det varierar. Man ska vara ett helt företag på en gång. Väldigt ofta känner jag mig som han i radioreklamen – ”Tryck ett för Amanda på marknad, två för Amanda på ekonomi, tre för Amanda på sälj, tryck fyra för att prata med Amanda på underhåll.”

Viktigaste tröjan, Inte sova bara Kaffe, från Gällivare-företaget Lemmelkaffe.

I veckan har jag också jobbat lite med omstrukturering i mitt eget företag.

Jag kommer under hösten att ändra en del, vilket känns helt rätt. Nu har jag varit egen i över ett år och har precis börjat hitta mina rutiner, komma underfund med vad jag verkligen vill och insett vad jag tjänar pengar på. Det sista är verkligen det svåraste. Att ta tillräckligt betalt för det man gör. Men jag börjar lära mig.

Till hösten kommer jag fokusera ännu mer på utbildningar och föreläsningar, möten med människor på olika sätt, foto och film och såklart – äventyr och träning.

Men tills dess, kom och dansa med mig på fredag om du är i närheten av Luleå! Och hör gärna av dig om du har roliga projekt, fotoidéer, äventyr eller annat du vill göra tillsammans med mig. 

Jag har också en vision om att snart kunna ta med ER ut i naturen på äventyr. Skulle ni gilla det? Vad skulle ni helst vilja följa med på isåfall? ♡

Att bli vän med sina rädslor

En knut i magen. En klump i bröstet. Nervositeten börjar som ett rus i magen och sprider sig som en löpeld genom kroppen, ända ut i fingerspetsarna. Jag sträcker ut händerna framför mig, de darrar. Hela min kropp och min varelse skriker NEJ. Bruset i mitt huvud blir högre och högre. Hela jag skakar. Jag är så nära att ge upp. Släppa taget. Vända om. Men någonstans där långt inne i mitt bröst brinner något annat. En liten röst dyker upp, långt ner från djupet av mitt hjärta. En liten röst som växer sig starkare och starkare, tystar ned bruset och får mina darrande händer att stillna. Den rösten säger Ja. Du klarar det. Och jag tar steget. 

Det har snart gått ett år sedan jag gick över till att jobba heltid i mitt eget företag.

Första juni förra året var min första dag som min egen chef. Som företagare. Jag var så oerhört glad att jag äntligen vågat, att jag äntligen hade tagit steget. Drömmen om att driva ett eget företag har funnits nästan så länge jag kan minnas. Att äntligen ha tagit beslutet var en lättnad, även om det som låg framför mig skrämde mig mer än jag någonsin kunnat ana.

Igår kväll var jag på gymnasieskolan i Malmberget och lyssnade på när elever på ekonomiprogrammet i årskurs 1 och 2 presenterade sina fadderrapporter om olika företag. En av grupperna hade skrivit om mitt företag och hur jag ser på ledarskap. Det var oerhört spännande och samtidigt väldigt konstig känsla att sitta i min gamla skola och lyssna på när elever pratade om mitt företag. Mitt företag. Som jag drömt om sedan jag själv satt där för nio år sedan och långt före det.

 

Att höra deras presentation om hur jag ser på ledarskap var som en påminnelse till mig själv.

Om hur långt jag kommit och allt jag gått igenom på vägen. Alla rädslor, all ångest. Osäkerheten, utmaningarna och framgångarna. Alla de ungdomar som presenterade under kvällen var också så grymt duktiga att jag är helt blown away. Det ska bli spännande att se dem ta sig an världen och livet när de går ut skolan. Kanske kan det jag gör inspirera någon av dem att våga. Att ta det där steget själva. Jag hoppas det.

Idag skrev min vän Jennifer Sandström om att alla dagar inte är bra dagar. Att även om det ofta ser fint ut utifrån och kan verka som att allt går spikrakt framåt, så känns det inte alltid så på insidan. Och jag kan inte göra annat än att hålla med. Det säger också en hel del om hur lite betydelse yttre bekräftelse och våra prestationer har för att vi ska må bra. Se bara på Tim Bergling. Därför är det så viktigt att leva livet på sina egna villkor. Att våga ta de där stegen som skrämmer skiten ur oss, men för sin egen skull. Inte för någon annans.

Den här veckan i podden har vi intervjuat just Jennifer.

Hon berättar om varför hon flyttade från Gällivare, hennes längtan efter att se världen, hur det är att driva eget företag och våga följa sina drömmar. Hon pratar också om det som verkligen betyder något när allt kommer till sin spets, nämligen relationer.

Om ni vill lyssna på något intressant, inspirerande och ärligt så tycker jag att ni ska lyssna på det här avsnittet. Perfekt medan man sippar på morgonkaffet en helgmorgon.

Att våga följa sina drömmar – en intervju med Jennifer Sandström

Jag gör fortfarande, varje vecka, något som skrämmer skiten ur mig. Sånt som får hela min kropp att darra och min instinkt att säga åt mig att backa. Ge upp. Men den där rösten som från början var liten och svag har vuxit sig starkare. Gör det. Bara gör det. För vad är det värsta som kan hända?

Var din egen bästa kompis, det är mitt mantra just nu. 

Vad skulle du sagt till dig själv om du var din bästa kompis istället? Förmodligen något peppande, positivt. Du klarar det! Bakom varje framgångsrik eller lycklig person finns det massor av stunder där rädslan hade kunnat sätta stopp. Men viljan vann. Vi måste bli vän med våra rädslor. Eller åtminstone acceptera att de finns där och göra saker ändå.

 

”Ibland måste man göra saker man inte vågar, annars är man ingen människa utan bara en liten lort.” – Astrid Lindgren

Bullet journal och mood tracker update – hur gick det egentligen?

I mars skrev jag ett inlägg om bullet journal och min mood tracker som jag började med då. Jag har också skrivit om att alla veckor inte är bra veckor och hur underbart härlig vår påsk var med massor av tid ute i naturen. Nu har mars hunnit passera och april är här med vårkänslor som börjar infinna sig i takt med att snön smälter. Men hur blev mars egentligen, rent mående-mässigt?

Av 31 dagar i mars var tjugoen dagar då jag hade mycket energi och kände mig glad – tydligare än så kan det inte bli! 

Som jag skrev tidigare så tar denna mood tracker bara ett par minuter att måla upp – och ett par sekunder att fylla i. Det är ungefär så lång tid det får ta om jag ska ta mig för att göra det. Som ni ser är det helt övervägande gula dagar i mars – det betyder dagar med mycket energi och glädje. Yay! När man väl har en dålig dag, på grund av pms eller bara annars, är det lätt att det känns som att alla dagar är så. Men med den här översikten är det lätt att se att det bara är hjärnan som spelar en ett spratt när det känns som att man haft hundra dåliga dagar på rad.

När jag tänker tillbaka på mars känner jag faktiskt precis så där – att det var så mycket glädje och energi och en massa roliga påhitt. Precis som man vill att livet ska vara!

Mood trackern för april fick bli en rund variant, men med samma upplägg och funktion.

Inför april har jag valt att göra om mood trackern lite, inte i funktion utan bara i design. Omväxling förnöjer. Det är just det jag tycker är så bra med bullet journal – att man får ändra och förbättra hela tiden. Som ni ser är inget här perfekt. Det är sneda linjer, stavfel och missar i ”designen”, men det gör inget. För mig får det hellre vara personligt och ”gjort” – än perfekt.

Det viktigaste för mig med min bullet journal – är att hålla den enkel.

Jag gör en monthly spread varje månad, med min mood tracker intill. För varje vecka gör jag en weekly spread. På varje veckosida har jag en to-do-list och en lista över blogginlägg jag vill skriva. När veckan är slut går jag igenom det som inte blivit gjort och stryker sånt som inte längre är aktuellt. Om något fortfarande behöver göras, flyttar jag över det till kommande vecka.

April månads monthly spread. Jag skrev dagarna lite fel och det blev mer fokus på snygghet än funktion här. Ibland lägger jag till en ”månadens to-do” bredvid kalendern men nu fick det bli så här istället. 

Så här ser oftast mina vecko-sidor ut. Översikt till vänster och to-do listan till höger. Ibland dekorerar jag sidorna med blommor eller annat klotter, men ibland får de bara vara tomma. Weekly spread går att göra på tusen olika sätt – man får helt enkelt hitta det som man själv gillar bäst. 

I början av min bullet journal har jag årsplaneringen där jag skriver in allt som händer längre fram. Inför varje ny månad fyller jag i viktiga saker för denna månad från årsplaneringen. Det kan låta som mycket jobb att flytta över saker från ett ställe till ett annat, men jag tycker att det ger mig en bra överblick. Jag håller mig också uppdaterad på vad som ska hända och kommer ihåg saker mycket lättare nu än förut. För mig är det nyttigt att gå igenom saker jag planerat och behöver göra ofta, så att det fastnar.

Jag är ju ett harmoniskt kaos som ni kanske redan vet vid det här laget, så minsta lilla struktur jag lyckas få till gör mitt liv hundra gånger lättre än innan. Utan att överdriva!

Har du prövat Bullet Journal? Vad tyckte du? ♡


 

Om du vill komma igång med bullet journal men behöver inspiration på hur du ska göra – kolla in Emilia Westerström, Dorotea Pettersson eller Bulletjournal.com. 

Hur influencers och transparens förändrar världen

Jag har vid flera tillfällen tidigare skrivit om varför jag driver företag och vad min större vision är i livet och med mitt företagande. Kortfattat kan man säga att jag vill bidra till den goda sidan i en värld som jag tycker drivs för mycket av girighet, makt och själviskhet. Jag vill göra vad jag kan för att skapa något bra som ger tillbaka till människor, samhället och världen i stort. Det låter kanske pretentiöst, men jag tror stenhårt på att ingen kan göra allt, men alla kan göra något.

Jag har tidigare skrivit om hur sociala medier ofta påverkar mig negativt. Men idag vill jag framhäva hur viktigt det är att sociala medier finns – och hur det faktiskt förändrar världen till det bättre. I mitt företag jobbar jag i huvudsak med digital kommunikation och sociala medier. Jag utbildar, föreläser och hjälper företag att bli bättre på att nå ut och skapa en relation med sina kunder. För att kunna göra ett bra jobb måste jag ständigt hålla mig uppdaterad om vad som händer i världen. Jag läser forskningsrapporter, studier, prenumererar på ett tiotal olika nyhetsbrev, läser artiklar och branschtidningar för olika områden.

I huvudsak håller jag mig uppdaterad inom två olika ämnen: digital marknadsföring och kommunikation och samhällsförändringar. Det kan låta som två vitt skilda områden, men de hänger ihop mer än man kanske kan tro.

För inte allt för länge sedan, det räcker kanske att gå tillbaka 20-30 år i tiden, drevs de flesta bolag världen över av människor med mycket pengar. De flesta vet att med pengar kommer makt. På den tiden, innan internet och den digitala revolutionen, hade omvärlden väldigt liten insyn i stora företag. Än mindre hade vi som kunder och vanliga människor. Företagen kommunicerade vad de ville och det fanns få, eller inga, sätt att kontrollera vad som låg bakom. Om man ens skulle ha tänkt tanken. Makten satt helt och hållet hos de stora företagsledarna och ägarna av bolagen. Makten fanns hos människor med pengar.

Bakom vackra varumärken, starka reklamkampanjer och en utstuderad image har det länge kunnat gömma sig fula fiskar, dolda agendor och fult spel. Människor som inte haft annat intresse än att göra sig själv rikare har tjänat pengar genom att måla upp bilder av något helt annat än verkligheten. Jag är kanske en gnutta cynisk, men det har varit lätt för stora företag och företagsledare att sko sig genom att utnyttja människor och gömma sig bakom starka varumärken.

Bakom vackra varumärken, starka reklamkampanjer och en utstuderad image har det länge kunnat gömma sig fula fiskar, dolda agendor och fult spel.

Med internet och sociala medier kom en transparens som gjorde att vi började ifrågasätta mer. Genom sökmotorer kom möjligheten att hitta information som aldrig förut varit tillgänglig för den breda massan. Idag ser vi nyhetsrapporteringar från hela världen och kan hitta information om företag och människor på andra sidan jorden. Vi inte bara söker information, utan vi förväntar oss att hitta det vi söker.

När Sociala medier kom ökade möjligheten att kommunicera mer med andra. Idag nöjer vi oss inte bara med att söka information om företag vi vill köpa från, vi vill veta vad andra tycker. Vi frågor andra människor om deras upplevelse av företagen. Vad de köpte, om de gillade produkterna och om hur företagen hanterat tidigare kunder.

Idag förväntar vi oss transparens.

Vi vill veta vilka som ligger bakom företagen vi gillar, vad de har för värderingar och var deras produkter kommer ifrån och hur de tillverkas. Det är inte längre lika lätt för stora bolag och människor med makt att gömma sig bakom ett skyddsnät av image och kampanjer. För det finns ingenstans att gömma sig längre. Idag kan människor och kunder ställa krav på företag på ett annat sätt. Vi kan hitta information och vi kan kommunicera med varandra.

Det har varit mycket diskussioner om influencers på sistone. Diskussionerna har handlat om sättet som influencers jobbar på, om bristfällig reklammärkning och om det överhuvudtaget borde räknas som ett jobb. En del har gått så långt som att till och med hävda att influencers bara är ett gäng självupptagna människor som vill tjäna pengar på smygreklam. Det kan väl stämma för en liten skara av dagens influencers, men jag tycker att diskussionen helt och hållet saknar djup.

Influencers är precis som de låter, människor som influerar andra människor. Vi har alltid haft influencers i vårt samhälle, även om det är först nu som termen influencers har kommit till. Långt tillbaka var de som influerade andra kanske kungligheter, personer med hög status i samhället, filosofer, musiker eller konstnärer. Ofta har dessa personer haft en högt uppsatt position eller mycket pengar.

Det som håller på att hända nu är att makten förflyttas. 

Det blir svårare och svårare för bolag med dåliga intentioner att gömma sig bakom en glammig fasad. Rent ut sagt, det blir svårare för fula fiskar att sko sig själv och skita i andra. Transparensen efterfrågas inte längre, den krävs.

Idag ser vi 20-åriga Youtubers som omsätter flera miljoner kronor i sina bolag. Men de har också något som är mycket viktigare än pengar. De har följare. Och följare är inte bara siffror på ett papper, det är riktiga människor. Människor som du och jag. Som följer någon för att de tycker att det som personen har att säga är intressant, roligt eller engagerande. Följarna stöttar, lyssnar och influeras – men de är också människor som ställer krav och ifrågasätter. Ur många aspekter är transparensen mellan bolaget och slutkonsumenten långt mycket större nu, än vad den någonsin har varit.

Om man tittar på det stora hela använder också väldigt många influencers sin makt till att göra bra saker och lyfta ämnen som påverkar oss på djupet. Ämnen som är betydligt viktigare än vad vi har på oss och hur vi ser ut. Vi ser influencers som lyfter frågor som miljö, djurplågeri, mentalhälsa och sjukdomar. Som startar insamlingar, uppmanar till reflektion och eftertänksamhet. Influencers som inte bara blir granskade, men som också försöker göra ett bra avtryck hos människor och omvärlden. Samma sak gäller för influencers som för oss alla andra – ingen kan göra allt men alla kan göra något. Och väldigt många använder sin makt till att göra något bra.

Kanske är det så att många är rädd för utvecklingen som sker. Kanske är de inte redo för ett samhälle där vem som helst kan bli vad som helst. Där allt som egentligen krävs för att nå ut är en dator och en mobiltelefon. Det vi ser är att vi går mot ett samhälle där strukturer, orättvisor och intentioner ifrågasätts i grunden. Där pengar inte automatiskt är lika med makt. I framtiden kommer vi förmodligen kräva ännu mer transparens – både av företag, myndigheter och människor i ledande positioner. Kanske är det bara de ledare och företag som har rent mjöl i påsen och är ärliga med sina intentioner, som blir kvar.

Förmodligen kommer makten till stor del hamna hos de influencers som idag är så omdiskuterade. Tjugoåringarna med drivkraft och engagemang, som når ut till människor över hela världen. För mellan människor knyts band och relationer som i slutänden väger tyngre än både makt och pengar. För följare är inte bara siffror på ett papper, det är riktiga människor.

Men jag förstår att det blir obekvämt för många. För när vi börjar lyfta på stenarna i dagens maktstruktur, vad kommer vi att hitta där under?

Lunchmöte i skidbacken på Dundret

Förra veckan hade vi ett inbokat jobbmöte, jag och Emma. Planen var att träffas på hotellet och käka lunch och brainstorma idéer på kommande jobb. Men när solen sken och himlen var bländande blå ändrade vi snabbt planerna. Istället för att ses inomhus framför datorn, drog vi på oss snowboardskor och tog med mötet ut i backen på Dundret istället.

Det är en ynnest att få bo på en plats där skidbacken ligger inom käka-lunch-avstånd från stan. En möjlighet som är för bra för att inte nyttja. Vi brainstormade idéer i stolsliften på väg upp och tömde hjärnan på alla tankar på väg ner. Det här med att de bästa idéerna sällan kommer vid skrivbordet är något de flesta känner igen, men har ni nån gång prövat att ha möten utomhus? Om inte, testa. 

Efter ett par åk tog vi en fika i Fjällstugan på toppen. Totalt var vi på Dundret kanske två timmar. På den tiden hann vi med fem åk, några pudersvängar, en massa brainstorming och idéer plus att vi hann med att filma och fota en del. När jag kom hem och promenerade de tre minuterna från min ytterdörr till dagis, var jag glad, avslappnad och fylld av energi. Precis så som man vill känna efter en arbetsdag och just innan dagishämtning. När jag hämtade Erik den dagen var jag en jävligt bra mamma.

Det är inte alla som har kollegor som direkt säger JA när man frågar om mötet kan hållas på en snowboard istället för bakom en datorskärm. Jag har helt klart den bästa kollegan. 

Jag har skrivit om det tidigare, kraften i livsdesign. Att kunna styra över och planera sitt liv så att det passar just mig som handen i handsken. Det är mycket hårt slit som kommer med att ha eget – jaga jobb, göra jobb, planera, strukturera, komma igen efter vab, utveckla, förnya och analysera. Men med hårt slit kommer också belöningar.

Utsikten från Fjällstugan är magisk. 

Pudersvängar! Vem vill inte ha det till lunch? 

Det här är nog den bästa belöningen för mig – att kunna designa mitt eget liv och ha möten i en skidbacke. 

Vad skulle vara din bästa belöning? 

 

Att våga ta första steget mot mål

De två första dagarna på 2017 har hunnit passera och jag har försökt reflektera över året som gått. Det här året har gått så oerhört fort. Det har varit ett år av insikter för mig. Ett år då jag har tvingat mig själv att våga. Att våga drömma stort. Att våga göra verklighet av drömmarna. Att våga pröva. Att våga misslyckas. Det här året har jag sagt upp mig. Startat eget. Börjat skriva igen. Delat med mig. Fotograferat mer. Blottat mina tankar, mina känslor och insett vad jag egentligen Vill med livet.

Det känns som det här året har gått fort. Samtidigt har det varit långt. Det har varit ett krokigt år och mitt humör har växlat mellan ett riktigt jävlar anamma och en lamslående rädsla. I slutändan så har jävlar anammat fått vinna, det är jag oerhört glad för. Utan att vara rädd ibland, utan att våga med risk för att misslyckas, så tar vi oss aldrig framåt. Om vi aldrig vågar, om vi aldrig tar risker, då förblir våra högsta drömmar ouppnåeliga önskningar.

För mig har det blivit så tydligt under året som gått, att om jag ger mig ut i det okända och vågar erkänna för mig själv och andra vad jag faktiskt vill, även om det finns de som kommer att skratta åt mina drömmar, så har jag redan där tagit första steget mot mina mål. Bara genom att våga erkänna för mig själv vad jag vill. Och det är det som är så fantastiskt. Att det egentligen inte krävs mer än det för att det första steget ska tas.

Den insikten har varit den absolut mest tonsättande för det år som passerat. Nu har jag tagit de första, största och svåraste stegen mot mina mål. Till år 2016 säger jag – TACK! Tack för att du kom och gjorde mig till en lite modigare och större människa. Det är jag dig för evigt tacksam för och för det går du till historieböckerna! Åtminstone mina egna.

Med årets insikter har nya vanor tillkommit. Bland annat har jag för första gången i mitt liv satt upp mål för året som kommer. Målen är både små och stora och rör allt från träning till resor och jobb. Vissa mål känns som önskedrömmar just nu, men fanimig om det inte kanske går ändå. Jag tror det. Jag tänker åtminstone ta steget och våga misslyckas. För vem vet, kanske sitter jag där om ett år och är nöjd så in i helskotta för att det gick vägen. Jag måste ta chansen och få uppleva det!

Det finns så klart en risk för att jag sitter här om ett år och slickar mina sår och återhämtar mig efter sviterna från de förlorade slagen, men det kan jag leva med. Jag tänker mig att återhämta sig från ett nederlag aldrig kan vara värre än känslan av att man aldrig vågade.. Eller vad tror ni?

Vad vill DU kunna vara nöjd över när 2017 är över?

Skriv ner det. Och skäms inte! Skriv ner det med stolthet, även om någon annan tycker att det är mycket begärt av livet. Våga. Så kan vi väl hålla ihop här och se hur det har gått för oss nästa år? 🙂 Är du med?

 

Tre fantastiska saker med mitt 2016

BLOGGEN! Ni läser det här. Det är en av de saker jag är mest stolt över med 2016. Att jag vågade börja blogga. Att jag tog upp skrivandet. Tack för att ni läser – det gör mig så glad! ❤

– EXPLORE A LITTLE MORE – mitt nya instagramkonto som jag skapade en kväll i oktober för att dela med mig av mitt hobbyintresse för foto. För att dela med mig av mina tankar och idéer, funderingar och värderingar till människor över hela världen. Som bloggen fast i bildformat kan man säga. och på engelska. Häng gärna med HÄR också! ↟↟📷

– MITT FÖRETAG. Som egentligen inte finns ännu men som ändå finns. Ett stort steg för mig och en läroprocess som tar tid när man vill kunna allt innan man börjar. Men det tar sig! Möjligheterna är oändliga. 📠📲