En paus på fjället

Ibland behöver man en paus. Idag tog jag en promenad på toppen av Dundret på lunchen i samband med en fotografering. Sen satte jag mig här med ryggen lutad mot en sten. Drack en kopp kaffe. Passade på att ha ett telefonmöte medan jag hade blicken fäst i horisonten och vinden smekte mitt hår.

Jag lade mig ner en stund och kände den solvarma stenen mot min rygg. Strök fingrarna över riset och spenderade ett par minuter med att klä av en liten torkad pinne sin bark. Kliade hundarna bakom örat och svarade på ett mail. Drack en till kopp kaffe. Sen promenerade jag tillbaka till bilen och fortsatte med min dag.

Små pauser som den här ute på fjället är som flera timmars meditation. Att se horisonten för en stund. Känna jorden under fingrarna och vinden i håret. Det gör mig närvarande, fokuserad och stark. Och jag behöver den som mest när jag inte har tid. När hjärnan har fullt upp med att hålla reda på saker. Komma ihåg möten. Svara på mail. Göra listor och beta av arbetsuppgifter.

Att leva livet lite mer hållbart och glädjefyllt är ingen lätt grej. Man måste hela tiden ta medvetna beslut och vara uppmärksam. Det är så lätt att halka in i jobba-äta-sova fällan. Att prestera. Alltid prestera mer.

Men livet är så mycket mer än jobb. Än prestation. Ibland måste man bara få vara. Hämta andan en stund. Lugna ner tankarna. Tona ner bruset så man hittar tillbaka till sig själv och hör vad man faktiskt tänker.

Idag gjorde jag det här. När gjorde du det senast? 

En snöig första maj hos Åke på toppen – 824 m.ö.h

Den senaste veckan har sommaren flirtat med oss. Solen har värmt våra bleka ansikten och snön har smält i en rasande fart. Från ett par decimeter snö innan påsk till torra gräsmattor lagom till valborg. Men idag, på första maj, vaknade vi upp till en vitklädd värld igen. Även om snön den här gången hade smält lagom till lunch var det ändå en påminnelse om att våren tar sin tid.

Hade det inte varit för att Erik var så peppad på att gå på fjället hade jag gärna krupit ner under filten i soffan och kollat en film. Men vill barnet ut i snöstormen så får man helt enkelt klä på sig och gå.

Dagens mål var säsongsavslutning och jublieums-firande i Friluftsfrämjandets Åke-på-toppen stuga, 824 möh. 

Promenaden upp till Åke på toppen går längs med en grusad stig som länsstyrelsen gjort i ordning för ett par år sedan. Stigen är perfekt för att gå med barnvagn eller rullstol. 

Erik är verkligen inte bangen på att vara ute, oavsett väder.

Men att gå 1,5 kilometer när man är fyra år är ganska långt. Speciellt om det är snöstorm och uppförsbacke. Därför brukar vi prata mycket och försöka hitta på roliga lekar längs vägen. Det absolut bästa är att samla energi-prickar – de färgade stenarna längs med leden. De röda ger lite energi och de gröna ger massor av energi. Man kan välja att spara energi för att använda senare, eller använda den på en gång och springa en bit.

Erik samlar energi-prickar på väg till Åke på toppen stugan.

Idag slutade det med att Erik sprang större delen av vägen. Obekymrad över snö, hagel och stormvindar. Han var förmodligen gladast på fjället och pratade med alla han mötte. Väl i stugan drack han varm saft i sin alldeles egna termos han fått i födelsedagspresent av Lollo och Danne.

Åke på toppen ligger, som namnet avslöjar, på en av Dundrets toppar.

Här har Friluftsfrämjandet öppet varje röd dag under vinterhalvåret. Vintertid åker man skidor hit från botten av fjället och sommartid kan man parkera uppe på toppen och gå de sista 1,5 kilometrarna. Eftersom snön smält så fort i år var vägen redan körbar och förutom nysnön som lagt sig under natten var nästan all snö borta.

Första maj är det alltid säsongsavslutning för Åke på toppen och utdelning av den berömda toppluvan. Toppluvan får den eller dom som varit upp till stugan flest gånger av alla de röda dagar under säsongen då stugan håller öppet. En ärofylld utmärkelse med andra ord. Idag var det dessutom 60-års jubileum för toppluvan. Den första luvan delades ut år 1959.

Vi kom fram till stugan precis innan stängning så det hade börjat minska med folk, trots det var stugan närmast full. Drygt 130 personer besökte stugan idag, mycket folk för att vara en snöig och kall onsdag i maj. Det bjöds på helstekt ren och laxsmörgåsar. Oerhört gott efter den kalla promenaden upp.

Efter en härlig fikapaus klädde vi på oss och gick ut igen.

Erik lekte brandman i stormen utanför stugan en stund medan vi väntade på fammo. Under promenaden ner såg han till att alla samlade energi-prickar. Entusiasmen han känner för att vara ute är så oerhörd. Långt mer än jag någonsin hade kunnat hoppas på. Själv var jag väldigt sugen att stanna hemma idag, men vad gör man inte för sina barn. 😏

Det blev en snöig första maj på Åke på toppen!

Hoppas att din första maj var fantastisk! ♡

Upptäck Dundret: Picknick vid Dalstugan

Som ni vet är Dundret mitt hemmafjäll. Mitt älskade hemmafjäll. Jag har tidigare tipsat om den bästa blåbärsrundan på Dundret och den fina turen till Västtoppen. Det här är tipset är om lite kortare tur som är perfekt efter jobbet eller för dig som har små barn som vill gå själva. Dalstugan ligger halvvägs upp på Dundret, vackert belägen vid skogskanten precis på väg upp på kalfjället. På vintern är det många som åker skidor till Dalstugan och fikar när Friluftsfrämjandet håller öppet. En lagom lång tur, om än med en ganska lång uppförsbacke. Du kan läsa om vår skidtur här. 

Den här turen gjorde jag och Erik för ett par veckor sedan, direkt efter förskolan.

Jag åkte förbi mataffären på väg hem och köpte varsin drickyoghurt, festis och frukt. Sen hämtade jag Erik och hundarna och så åkte vi upp på Dundret. Det tar alltså ungefär fem minuter från vårt hus och förskolan (som ligger, bokstavligt talat, ett stenkast från vårt hus) upp till Dundret. Tänk, fem minuter hemifrån upp på fjället. Det är få förunnat att bo så som vi gör.

Det är ungefär 200 meter från vägen ner, eller upp, till själva stugan. Även om stugan inte är öppen sommartid är det jätte fint att vara här. Det finns bord att sitta vid, en grillplats att grilla vid och en liten bäck som är oerhört spännande att leka vid. Det är också lite mer väderskyddat här än uppe på toppen, vilket är bra om höstvindarna viner.

Erik ’vandrade’ hela vägen till stugan själv, som han uttryckte det.

Ofta efter en dag på förskolan är han lite trött och vill gärna att jag ska bära honom hem. Men här, på fjället eller i skogen, springer han gärna själv. Både fort, långt och länge.

Det är lätt att glömma att en så enkel, och tillsynes så liten utflykt, kan vara stor för ett barn. Vi fikade nere vid stugan, kollade in bäcken lite och gick runt stugan. Vi lekte med hundarna en stund i skogen och jag passade såklart på att fota. Sen ’vandrade’ vi tillbaka till bilen igen. Totalt var vi kanske här i 90 minuter, inklusive den långa vandringen på 200 meter. Erik pratade om det här hela veckan. När vi vandrade och hade picknick på fjället mitt i veckan.

Ta dig till Dalstugan

För att ta sig till Dalstugan kör man längs E45 mot Porjus och svänger av till vänster in på vägen upp mot Dundrets topp. Den så kallade ”femman”. Vintertid parkerar man direkt vid avfarten, men sommartid kan man köra hela vägen upp. När man ska till Dalstugan kan man välja att parkera på två olika ställen, antingen nedanför stugan eller ovanför. Första parkeringen är på väg upp för den första branta backen, tittar man på vänster sida om vägen ser man en skylt mot Dalstugan.

Den andra parkeringen och den jag brukar använda ligger ovanför stugan, ganska precis där skogen tar slut och kalfjället tar vid. Parkeringen är på vänster sida om vägen, så enklast är att köra upp och vända på den första stora parkeringen på höger sida. När du vänt om parkerar du på sidan om vägen, precis där du ser skylten till Dalstugan. Tänk på att vägen är smal, så parkera ordentligt!

Hundpussar. Bästa sortens pussar, näst efter barnpussar. 

Erik berättar om vad som händer längs vägen vi går. Det är alltid stora äventyr på gång. Spännande äventyr med skurkar, hjältar och hinder vi måste ta oss över.

 

Att käka mellanmål uppe på ett fjäll en helt vanlig tisdag hör verkligen till en av våra absoluta favoriter.

Tack Gällivare för att du är den bästa plats man kan tänka sig! ♡

Upptäck Dundret: Blåbärsrundan

När sommar byts mot höst är det dags att ge sig ut i skogen och plocka bär. Men det är inte alltid så lätt att hinna med när jobb och skolor drar igång igen. Därför är det bra att ha fina ställen att plocka bär på som ligger nära till hands. Det är många som håller hårt i sina hemliga bärställen, men eftersom jag tycker att det är viktigt att dela med sig tänkte jag avslöja ett av mina favoritställen att plocka blåbär på. Dundret.

Den här blåbärsrundan passar perfekt för dig med små barn

Eller för dig som av någon anledning inte kan gå så långt. Det är inte långt från parkeringen till bäcken och mest blåbär hittar du här, på väg tillbaka.  Här finns det nästan alltid bra med bär och i år är inget undantag. Eftersom avstånden är korta och det finns mycket att se på vägen passar det perfekt för små barn som lätt blir rastlösa. 

Det finns blåbär nästan överallt på Dundret så man behöver oftast inte leta speciellt länge för att hitta.

Men den här rundan bjuder nog ändå på lite mer bär än alla andra. Det som jag kallar för blåbärsrundan startar vid Himlatorget. För dig som inte är inbiten Dundret-vandrare är Himlatorget den glänta som ligger just nedanför parkeringen på Björnfällan, mot fjället och backhoppan. På Himlatorget möts skidspåren från Hellnerstadion med gamla skidbackar och massor av vandringsleder.

Just vid torget finns några informationsskyltar och så den brana uppförsbacken mot utsiktsklippan och backhoppan. Du ska inte gå uppför backen. Istället ska du ta in på den första stigen till vänster. Och när jag säger stigen menar jag alltså den smalare stigen som går in i skogen, inte den belysta gångstigen. 

 

Redan här finns det förmodligen blåbär. Om inte någon redan hunnit före dig. Men om du går en bit till längs stigen blir det bara mer. Det tar bara nån minut att gå hela vägen fram till Dundretbäcken. Ett perfekt utflyktsmål om man har små barn. Bäcken är jätte fin och passar bra att stanna och leka vid. Här är det också ofta lä så det är ett bra alternativ om det blåser mycket på resten av fjället. 

Från Soldals-skylten och neråt finns det oftast massor med blåbär och ibland även lite hjortron. Jag plockade två liter blåbär på en halvtimme här ett år. Inte alls pjåkigt med tanke på hur nära och lättillgängligt det är. Du kan följa stigen hela vägen ner till elljusspåret igen, också det tar bara någon minut att gå. Om du inte plockar blåbär hela vägen förstås. 

Som ni ser är bilderna i det här inlägget fotade tidigare i sommar när det fortfarande var varmt ute. Men jag brukar plocka blåbär här ända in i september, så har du tur finns det ännu kvar till dig. Vi plockade faktiskt inget när vi gick här, förutom de som vi åt upp direkt såklart. Mums! 

 

Du kan också läsa om Västtoppen på Dundret här. 

amanda matti - dundret gällivare

När naturen vaknar på nytt – promenad på Dundret

Vintern gav fort vika här uppe i norr. Att gå från meterdjup snö till barmark och gröna träd tog inte länge och det kom tidigare än någonsin. Vissa år har vi inte ens fått gröna löv på träden till skolavslutningarna i mitten på juni. Nu stoltserar nästan alla träd och buskar med små, gröna skott eller stora praktfulla löv. Det är lite speciellt när sommaren kommer och naturen födds på nytt. Det är en sån energi ute i skog och mark just då. Fåglarna som kvittrar, växter som slår ut och allt smuts som sakta tvättas bort.

Markus har varit i Luleå hela veckan och kommer inte hem förrän imorgon kväll. Vi har pratat i telefon massor under veckan och vi är båda två helt blown away av responsen på förra inlägget om att vi ska gifta oss. TACK så oerhört mycket för alla lyckönskningar, kommentarer och tips på ställen och råd inför planeringen. Ni är underbara! ♡ Ni får gärna också kommentera om vad ni skulle vilja läsa om kring just bröllopet. Planeringen? Platsen? Klänningen (om det blir nån)? Hit me!

Det ska bli så roligt att få planera bröllopet och samla familj och vänner för att fira kärleken. Ju mer jag tänker på det, desto mer inställd blir jag på att det ska vara enkelt och naturnära. För det viktigaste för mig är egentligen att få umgås med alla vi har i vår närhet som gör vårt liv så härligt att leva. 

 

De veckor när Markus är bortrest är alltid lite meckiga. Att lämna och hämta på dagis och lyckas gå ut med hundar mellan matlagning och allt annat är inte alltid helt enkelt. Men oftast går det hur bra som helst, med lite fantasi och planering. Jag har tur som har både mina föräldrar och Markus föräldrar inom promenadavstånd. Mamma har kommit förbi två kvällar den här veckan, efter att Erik somnat, och bara varit hos oss så jag kunnat gå med hundarna.

I onsdags lånade jag mammas bil och åkte upp och gick en promenad på toppen av Dundret. Mitt favoritställe. Jag kom upp precis när solen var på väg att försvinna bakom horisonten. Så otroligt vackert det är. Sommarljuset och fjällen i fjärran. Här är jag hemma. 

Hatten har jag fått av Mamma. Jag som aldrig använder hatt annars blev kär i den här vid första ögonkastet. Det vore fantastiskt vackert att få fota ett par eller en gravidmage här i kvällsljuset. Någon som är sugen? 

Hundarna älskar att kunna springa i skogen och på fjället igen. Båda rullade sig flertalet gånger i riset och sprang som galningar fram och tillbaka medan vi gick. 

Jag ser fram emot sommaren och alla äventyr som väntar. Jag ska försöka göra det mesta möjliga av den här sommaren, rent själsligt. Vandra, vara ute, vara ännu mer flexibel med den tid jag jobbar och inte jobbar och försöka att bara ge mig själv så mycket Tid som möjligt. Dricka så många av mina koppar kaffe som möjligt med utsikt över skog, fjäll eller hav och bara njuta. Låta tankarna vandra och hjärtat hitta hem.

Så många vackra lager bland fjällen längst bort i horisonten. Det är en magisk värld vi lever i, eller hur?

Tycker att det här vore en utmärkt plats att fota bilreklam på. Tycker inte ni? De magiska färgerna som speglas i bilen och känslan av äventyr och oändlighet. Sommar.

 

Snart är det helg igen och jag ser fram emot att äta mat och dricka kaffe ute i naturen. 

Kanske det absolut bästa som finns faktiskt. ♡

Slider

Åka snowboard med barn – en heldag i backen

I söndags var vi ute och åkte snowboard hela familjen. Erik fick ju en snowboard i julklapp och har hunnit åka ganska mycket sedan dess. Att åka snowboard med barn är inte alltid helt lätt, men det är roligt. Utvecklingskurvan går spikrakt upp och glädjen hos både honom och oss när det går bra är helt oslagbar! Det är såklart fortfarande mest rakt ner för backen som gäller, men han har fått bra balans och har lärt sig att bromsa. Även om han själv helst låter bli och får mitt hjärta att slå trippelslag när han skrattande åker fortare och fortare och jag till slut måste fånga honom i farten.

Med en treåring får man räkna med att stunderna man åker inte blir så långa. Oftast hinner vi med två eller tre åk innan det är dags för fika. Kanske blir det tre åk till efter fikat innan det är dags att packa ihop och åka hem. Eller göra något helt annat. Men det gör inget när man har skidbacken fem minuter hemifrån. Ibland har vi varit uppe en timme, ibland en halv dag. Allt beror, som för det mesta med barn, på humöret och dagsformen. Den här gången hade vi sällskap av min brors familj. Deras pojke, Philip, är lika gammal som Erik och de hade väldigt roligt när de åkte tillsammans.

Foto Meiri Magalhaes Matti

Foto: Meiri Magalhaes Matti. Erik och Philip på Snowboard. Den härliga bilden har min brors fru Meiri tagit.

Erik åker med vanliga vinter skor, ett par Gulliver kängor. Snowboarden är en Burton Riglet – perfekt när man ska lära de åka eftersom den har ett snöre fram som man kan dra i. Bra sätt att träna balans på platt backe och bra när man ska dra upp för backen om man inte har tillgång till lift, eller om man av någon anledning inte vill åka lift. Bindningarna är Burtons junior modell, sitter riktigt bra med ett par vanliga skor.

Det enda vi saknar nu är en sele så att vi kan åka lite längre sträckor med honom. Vi får absolut inte hålla i honom när han åker, då blir det total-strejk. Kanske kan en sele fungera. Jag drömmer om att nästa år kunna ta med honom i de längre backarna på stor-Dundret. Håller tummarna att han fortsätter tycka att det är roligt! Det viktigaste för honom att kunna innan vi kan åka lite mer är att bromsa, och det kan han.

En bild från i januari och första gången vi åkte snowboard med Erik.

Ett tips om dig som ska åka snowboard med barn!

Det enklaste sättet att lära barn att bromsa är att visa att de ska sätta ner händerna i backen. Då blir det automatiskt samma rörelse som när man svänger och bromsar på riktigt, plus att de måste böja benen och då kommer nära backen. På så sätt får de bättre balans och mer kontroll över brädan. Plus att det går fort för dom att härma och lära sig! Själv har jag åkt snowboard så länge att jag inte minns hur jag lärde mig. Kanske har jag börjat bli gammal?

När vi kom hem från backen gjorde vi såklart våfflor. När jag var liten och vi hade varit på Dundret åkte vi alltid hem till min farmor och åt våfflor. Det har liksom blivit en liten tradition. Påsken har också börjat flytta in här hemma med lite påskris och några påskliljor. Den näbblösa kycklingen har jag och Erik gjort förra helgen. Påskpynt deluxe! Nu är vi redo för en lång och härlig påskhelg och hoppas på fint väder så vi kan åka ännu mer Snowboard!