Klä dig rätt för vinterlöpning

Vill du ut och springa under vintern men vet inte hur du ska klä dig rätt för vinterlöpning? Gällivare ligger tio mil norr om polcirkeln, här har vi haft snö sedan sista september i år och den smälter nog inte förrän i maj. Att springa när det är snö och kallt ute är inte direkt något man kan undvika när man bor här, åtminstone inte om man gillar att springa utomhus. Därför har det har blivit en hel del löprundor i kallgrader och djupsnö genom åren.

Varje gång jag lägger upp något om det på Instagram får jag frågor om vad jag har på mig när jag springer ute när det är kallt. Och även om jag är långt ifrån någon expert har jag hittat vad som funkar för mig.

Därför delar jag med mig av mina bästa tips på hur du klär dig för att slippa frysa under vinterns löprundor!

Att klä sig rätt på överkroppen

Närmast kroppen – Underställströja i ullmix

Ull närmast kroppen är alltid rätt! Jag har alltid på mig en underställs tröja i ullmix, ca 60% ull. De jag oftast använder kommer från Peak Performance och är flera år gamla men ser fortfarande ut som nya. De är tunna men varma och har hittills Aldrig luktat illa, oavsett hur många löprundor de varit med på.

Jag tycker underställ i syntet nästan alltid luktar illa, hur lite man än svettas, därför går det bort. Och underställ i 100% ull blir tunga och luktar lätt blöt hund. Så en mix funkar bäst, tycker jag.

Mellanlager – om det är kallare än ca -10°c

Om det är varmare än minus tio tycker jag att det räcker med första underställströjan och vindjacka. Men om det är kallare brukar jag ta på mig ett mellanlager. Är det precis under räcker det med en träningströja med borstad insida eller en tunnare långärmad. Börjar det närma sig minus femton brukar jag ha ett tjockare underställ (mer ull!) eller en tunn fleecetröja. Är det närmare -20 tar jag på mig ett tunt förstärkningsplagg i dun eller en tjockare ulltröja.

Tredje lager – En jacka som stoppar vinden

Längst ut har jag nästan alltid samma – min löparjacka från KariTraa. Den har jag sommar som vinter och varierar bara vad jag har under. Jag köpte den i en stor storlek för att kunna få in fler tröjor under om det är kallt. Den stoppar vinden fram på bröstkorgen och vädrar över armar och baksida. Jag tycker att jag håller mig varm, utan att bli för varm.

Dessutom har den huva, vilket jag älskar. Är det riktigt kallt drar jag huvan över mössan och hörlurarna och slipper på så sätt att vinden letar sig in i nacken. Det här är inte ett sponsrat inlägg, men av alla löparjackor jag haft är det här den jag gillat bäst. Den är dessutom snygg och har inte heller börjat lukta – någonsin. Det gillas!

Världens bästa löparjacka? Kanske. Den heter Tove och är från Karitraa. Och nej, det här är inte ett sponsrat inlägg, bara ren och skär prylkärlek.

Klä dig rätt på benen 

Vinterlöpartights med borstad insida

Det finns många varianter av vintertights. Jag har haft ett par från Blacc i flera år som funkat helt perfekt ner till -10 grader ungefär.  Kallare än så har det blivit för kallt om låren. Då har jag antingen tagit på ett par underställsbyxor i samma ullmix som tröjan, eller dragit på ett par vindbyxor.

Jag har nyss införskaffat ett par tights från Salomon med vindstopper på låren som är helt underbara. Har man ett par längdtights funkar det lika bra. Det blir helt enkelt inte lika kallt om benen när vinden inte tränger genom tyget. Väl värt att investera i om man tänker springa mer än ett par rundor varje vinter!

Jag har hittills sprungit med dem i ner till -17 grader och det funkade fint för mig. Kallare än så hade jag nog tagit på ett par dunshorts eller satt underställ under.

”Markus, kan du ta en bild på mig så man ser vad jag har på mig?” Just hemkommen efter ett par kilometer i nysnön. Man ser förvisso inte så bra vad jag har på mig, men jag ser åtminstone lite glad ut!  

På fötterna

Närmast foten – Ullsockar med högre skaft

Samma sak gäller här som på resten av kroppen – ull närmast huden. Det finns massor av strumpor i olika modeller, vilken du ska ha beror på dina fötter och vad du föredrar – men se till att det är ull. Jag använder ullsockar när jag springer både sommar och vinter, helt enkelt för att mina fötter mår bäst då.

Även om foten blir blöt värmer ullen. Dessutom får jag aldrig skavsår längre sen jag börjat med det. När man springer vintertid är det skönt att ha högre ullsockar som går upp en bit under tightsen. Jag har flera par från Ulvang och Seger.

Trailskor – Sommar som vinter

Jag springer i samma löparskor året om. Jag har bara ett par åt gången och använder dom jag har till allt. Det är ingen uttänkt strategi. Det har bara blivit så för att jag älskar dom jag har och har helt enkelt inte sett något behov av flera olika skor. Jag är inne på mitt tredje par trailskor från Salomon nu och jag älskar dom. Jag har sprungit med dom i fjällen sommartid såväl som på asfalt, leriga skogsstigar och i djupsnö. Alla de modeller jag prövat har haft bra grepp på halkiga vintervägar och funkat fint i djupsnön.

Ingen av de skor jag haft är vattentäta, och det är perfekt.

Springer man i snö (eller i fjällen sommartid för den delen) får man ändå in vatten i skorna när man springer i djup snö eller vadar över bäckar etc. Det är liksom oundvikligt. Men med ullsockar i skorna trampar man snabbt ut vattnet och foten håller sig varm trots att den är blöt. Sen får man ställa skor och sockar att torka när man kommer in igen. Eftersom skorna inte är vattentäta luftar dom ordentligt, därför känns fötterna ofta fräscha trots att man har haft blöta skor hela dagen.

Mina välanvända Speedcross 4 som fick kasseras strax efter vår fjälltur i Padjelanta eftersom det i princip var mer hål i dom än tyg. Supersköna skor som funkat lika bra sommar som vinter. På bilden har jag varit på utedasset och har en plastpåse i skon för att inte blöta ner mina torra strumpor som jag bytte till när vi kom fram till stugan. 

 

Obs! Det är viktigt att komma ihåg att här uppe har vi mycket snö, inte blankis. Så om man springer där det mest troligt är is är det kanske värt att kolla efter skor med dubbar.

Springa längs skoterspår i nysnö är tungt, men så underbart. Som att springa i en vintersaga.

 

Accessoarerna – Varma med andningsförmåga

Glöm inte en bra mössa som värmer utan att bli för tät. Jag använder en tunn mössa från Houdini. En buff eller halsduk att dra upp ordentligt är skönt. Jag bekymras inte alls av kall luft när jag springer och har därför aldrig prövat någon andningsmask. Kanske borde man ha det när det är riktigt kallt, jag vet inte. Man får helt enkelt pröva sig fram!

Bra vantar är också viktigt. Jag har ett par handskar från Hestra som egentligen är tänkta som innerhandskar, men de funkar utmärkt. Förut sprang jag med mina tjockare längdskidshandskar när det var riktigt kallt, men sen tappade jag bort dom och jag har helt enkelt inte kommit mig för att köpa några nya..

Sista tipset – krångla inte till det för mycket. Ut och njut av kylan och snön bara!

Jag är som sagt inget proffs på vinterlöpning, men efter alla mina rundor under vinterhalvåret är det här vad jag kommit fram till funkar för mig. Jag gillar att löpning är enkelt och att man behöver inte så mycket för att komma ut. Men såklart finns det massor av prylar att nörda ner sig i – om man vill.

Man kan ha hundra olika löparskor med olika egenskaper, massor av utrustning och prylar för olika turer, men det behöver inte vara så komplicerat. Testa dig fram till vad som funkar för dig och tänk inte att det måste vara ”rätt” grejer. Om det funkar för dig – så är det rätt grejer.

Det viktigaste är att man tar sig ut.

För när man väl är där ute i snön och tystnaden så är det helt underbart. Jag tycker att det är så underbart att jag bestämt mig för att springa Höga Kusten Winter Trail den 22 februari. Det blir tjugofem kilometer löpning i vinterlandskap, över Skulufjället. Den utmaningen är vad som motiverar mig att ta mig ut just nu. Är du också sugen att utmana dig? Hör av dig så kan vi peppa varandra!

 

Har du fler tips eller frågor? Skriv en kommentar så kan vi hjälpas åt att fylla på kunskapsbanken och peppa fler att hitta glädjen i vinterlöpning! 😊♡

Friskluft, solgropar och kärlek

Det har varit tyst här inne på bloggen den senaste veckan. Det fina vädret och en hel del jobb varvat med lediga dagar har gjort att jag prioriterat annat. Vädret under påskhelgen har verkligen varit något alldeles extra. Sol större delen av dagarna och nästan ingen vind, som gjort för att mysa i en solgrop utan stress och måsten. Och det är precis vad vi har gjort!

I fredags åt vi lång frukost här hemma och tog oss ut runt lunchtid för att laga lunch i solen. Vi parkerade bilen längs en skogsväg utanför Gällivare och promenerade kanske 100 meter in längs ett skoterspår. Där grävde vi en solgrop i snön och grillade korv, käkade kex och bara myste på. Erik åkte madrass och både hundar och människor njöt.

Om du vill höra mer om hur vi firar påsk, uteglädje och solgropar i snön kan du lyssna på det senaste avsnittet av podden där vi pratar om just det. 


 

På lördag packade vi in oss i bilen och åkte till Skaulo och Markus familjs stuga. Ungefär samma procedur följde här och vi spenderade dagen med att äta massvis med mat och köra skoter. Solen höll sig bakom ett tunt moln hela dagen så det blev aldrig någon riktig värme. Men trots det var det en fin dag som spenderas mestadels utomhus. Erik somnade i bilen på väg hem vid 18-tiden och vaknade bara till för att äta lite innan han somnade för kvällen. Och detsamma gjorde jag. Markus kom upp och försökte väcka mig eftersom vi planerat att se en film, men det var tydligen som att försöka väcka någon från döden. Friskluft, utelek och äventyr gör verkligen susen för sömnen – för jag sov som medvetslös tills Erik väckte mig halv sju.

Skaulo-stugan redo för påskfirare. Idyllisk! 

Lunchen kockades givetvis ute över öppen eld. Murikka denna gång och hamburgare med klyftpotatis fick det bli. Vi är inte direkt några gourmet-ätare, även om jag många gånger önskar att jag lagade mer sån här ute mat

Erik fick leta påskägg som påskharen gömt. Fjädrarna visade vägen var han hade grävt ner ägget. 

Det är något galet smittsamt med glädjen hos barn som ser magi runtom sig – som ett barn som letar påskägg som påskharen gömt. Just i den här stunden hoppades jag att han aldrig skulle växa upp. 

Erik och farmor tittar vad som fanns i ägget! 

Markus syster Charlotte och lilla Filippa inne i stugvärmen. ♡

Hela släkten ute på isen och i madrass-backen. Erik var här ute mest hela dagen. Han kom in korta stunder för att äta eller dricka och sen klädde han snabbt på sig och gick ut igen. 

Farmor Agneta på pulkan. 

Farfar Ove på madrass till Eriks förtjusning!

Markus stod såklart upp på madrassen och sen skulle Erik göra samma sak.. Barn gör inte som du säger, de gör som.. ja ni vet. 

Inte undra på att han var trött när vi åkte hem, han sprang säkert upp för pulkabacken 100 gånger under dagen. Vem vore inte trött då? 

På söndag packade vi om igen och gav oss iväg till Torasjärvi för att vara med på pimpeltävling i Sarah och Davids stuga. Vi gled in på tävlingen med bara 40 minuter kvar, men lyckades trots det få upp tre små fiskar och vann en massa priser. Tur att vi har ett fiskproffs i familjen – Markus alltså, inte jag. Erik var nöjd och glad över att ha Edwin att leka med på isen. Även söndagen blev lång och vi kom hem igen efter klockan fem.

Att få pimpla med pappa var kul, men Erik ville helst inte fiska själv. Han sa att han blev rädd för att fiskarna rörde på sig. Jag förstår honom – jag var själv likadan när jag var liten. 

Kompisen Edwin hade med sig massor av små bilar ut på isen och att leka med alla dom där på renskinnet var kul. Vilken lekplats! 

På måndagen gjorde vi nästan ingenting. Vi var alla ganska trötta och orkade inte mer än ta oss ut på en kort promenad och iväg på treårskalas på eftermiddagen. Ibland är det skönt att bara vara hemma en hel dag och inte göra något alls. Som balsam för själen även det.

Den här veckan varvas jobb med roliga aktiviteter. Jag har ett par jobb som ska levereras och förberedelser att göra inför nästa veckas jobb. Men eftersom det här också är veckan då min kusin gifter sig så kommer det bli en hel del aktiviteter inför det också. De gifter sig på Ice Hotel på lördag och hela veckan består av olika aktiviteter med de hitresta gästerna från New York. Idag har vi till exempel varit på Dundret hela dagen och på fredag åker vi upp till Jukkasjärvi.

Hoppas att du också har haft en fin påsk och att du har fått göra precis just det som du känt för! ♡

På skidor till Hunddalen Norge

För två veckor sedan vid den här tiden var jag och Markus mamma, Agneta, på väg till Hunddalen på den Norska sidan av fjällkedjan. Det här var andra gången jag var till Hunddalen, vi gjorde samma tur för ganska precis ett år sedan. Förra året tog vi oss dit i snöstorm och 30 cm ospårad nysnö, den här gången fick vi göra turen upp till stugan i strålande solsken. Det blåste rätt mycket när vi började gå, men när vi började närma oss blev det helt vindstilla.

Det var så vackert att komma upp i dalen, när solen precis var på väg ned bakom de vackra, branta fjällen och världen var helt stilla. Som att vara på väg mot paradiset.

Vid 17-tiden när vi var nästan framme vid stugorna. Så vackert och alldeles stilla.

Det var en stor grupp i stugan när vi kom fram. De hade kommit på snöskor från Nikkaluokta och skulle stanna en natt innan de gav sig av mot Katterat. Vi kom till en stuga som redan hade börjat bli varm och knep de sista två sängarna som var lediga. När det var dags att sova hade sovsäcken redan hunnit bli sådär härligt varm och jag sov gott, om än inte så länge. Klockan fem klev gruppen upp och började rumstrera om för att ge sig av, så det var bara att kliva upp.

Vi stannade totalt tre nätter. Efter att gruppen åkt kom det inga fler på hela helgen, så vi var själva där jag, Agneta och Sky. Riktigt lyxigt och mysigt att få vara själva i stugan. Att sitta framför brasan efter ett par timmar ute i snön och tina upp själen och låta tankarna bara vandra. Som en total reset för både kroppen och själen.

Utsikten från fönstren i stugan, fjäll åt alla håll. 

Tidigt på morgonen när solen färgar topparna alldeles orange. Så stilla. Så livgivande. Jag stod länge här och stirrade ut över fjällen, kände lugnet i själen och bara njöt. Det är svårt att förklara känslan i ord, men det är som att fjällen runt om utstrålar energi. Reconnecting to nature. 

På lördagen tog vi en promenad över den isiga snön. Vi gick mot solen och vände när vinden tilltog. Det blev en promenad på ungefär två timmar. Efter det eldade vi lite i stugan och låg i soffan och bara pratade. Det är skönt att bara vara, utan telefon och måsten. Samtalsämnena går från vardagens ytliga konversationer till djupa samtal om livet, världen och sånt som verkligen betyder något.

Det är som att man kommer lite närmare själen. 

Sky spanar ut över fjällen. Hon kan sitta så här i flera timmar..

Agneta försöker hitta täckning på satellit telefonen. Ingen lycka här.

Vi satt här länge och drack en extra kopp kaffe och pratade medan vinden tilltog ute. Livet.

På söndagen åt vi frukost länge, drack kaffe ännu längre och njöt framför brasan. Sen tog vi ännu en promenad, den här gången upp på fjället bakom stugorna. Vi gick till den första lilla avsatsen eller toppen och njöt av utsikten. Det var nästan helt vindstilla och varmt i solen. Det kändes verkligen som vårvintern gjorde entré. Efter en kort paus på toppen tog vi oss ner igen. Vi åt god mat, drack mer kaffe och eldade lite till.

Ovanligt hårt på fjället och väldigt lite snö jämfört med förra året. Vi gick med pjäxor överallt utan att sjunka igenom. Bitvis skare och bitvis ren is. Inte jätte roligt före.

Verkligen inte den högsta toppen, men väl så vackert. 

För att ta sig till Hunddalen tar man tåget mot Narvik och hoppar av i Katterat. Sen skidrar man direkt från perrongen, rakt upp på fjället. Sträckan från tågstationen upp till Hunddalen och stugorna är ca 12 kilometer. I ospårad nysnö och snöstorm tog det ungefär 6 timmar upp. I år, på hård snö och skoterspår, tog det just över 3 timmar. Katterat och Hunddalshytta är en vanlig första etapp för de som går på längre skidturer in mot Sverige och det kan vara mycket folk här senare på säsongen och på sommaren. Men i februari är det sparsamt med folk. Än så länge iallafall.

Vin och suovas smakar bäst på fjället, det är sen gammalt. 

Stugorna i Hunddalen sköts om av Narvik og Omegn Turistforening. Stugorna är fina och tas väl om hand. Man skriver in sig i stugboken när man kommer och betalar avgiften för vistelsen när man kommer hem igen. Enkelt och smidigt. Stora stugan har 10 sängplatser och den lilla stugan har 4. Samma regler gäller här som i svenska fjällen. Du har garanterad plats en natt (om det finns), kommer det nytt folk efter första natten får man flytta ner på madrass. Nya gäster har företräde till sängarna. Tur för oss att vi var själva hela helgen. 

Det är bra att tänka på att det inte finns någon markerad led hit upp. Är man van i fjällen hittar man ganska enkelt, är man ovan så bör man läsa på ordentligt innan man ger sig av. I år var det lätt att hitta då skoterspåren gick nästan hela vägen. Men förra året när vi gick hit fanns det inte ett spår, så då var det svårare att veta var det var säkert att gå. Går du tidigt på säsongen så tänk på att det blir mörkt fort!

Glöm inte att alltid vara försiktig om du ska ut i fjällen! 

Solnedgång bakom fjällen. Så vackert. 

Båda nätterna var det magiskt norrsken och månsken. Tyvärr hade jag inte med mig stativet och fick inga bra bilder på det vackra. Men ni ser potentialen! Magiskt att stå här ute med de mäktiga fjällen runt om och bara ta in allt.

 

En magisk helg på fjället med god mat, härligt sällskap, solsken, norrsken och månsken. Bättre kan det inte bli.

På återseende Hunddalen. ♡