Det har med all säkerhet inte gått någon Gällivarebo förbi att det nu förtiden lyser på Dundret om kvällarna. Jag tror att det kan vara svårt att förstå hur mycket det betyder om man inte bor eller har bott här. Vi bor vid fjällets fot, lever med dess skiftningar genom säsongerna och förändringarna som sker genom åren.

Fjället formar inte bara samhället, det formar även oss som bor här. När det går dåligt kommer hopplösheten, misstron och sorgen. När det går bra på Dundret spirar istället hopp, framtidstro och stolthet. 

Dundret är en svår anläggning att driva på det sättet. Det är allas fjäll, oavsett vem som äger det. Det är inte bara en skidanläggning, det är en del av oss alla som bor här, det spelar ingen roll om man åker skidor eller inte. Därför känns det så oerhört kul nu, när Gällivares lungor äntligen andas igen.

Dundret drivs nu, återigen, av Gällivare Kommun. Man kan tänka mycket om prislappar och tillvägagångssätt, men jag är helt övertygad om att det här är den bästa lösningen. De som nu jobbar på Dundret är människor som jobbar med hjärtat och vill fjällets bästa. De vill vara här och se anläggningen blomstra.

När hjärtat är med hos de som driver, ställer sig Gällivareborna bakom. Får man med sig näringsliv och entreprenörer som kan driva verksamheter i anslutning till backarna är jag säker på att det kommer blomstra.

Varumärket har fått en liten makeover rent stilmässigt och det känns sjukt kul. Allt det som händer på Dundret nu ingjuter hopp och glädje i hela samhället. Jag ser Dundret från mitt kontor hela dagarna och inget gör mig gladare än att se snökanonerna gå för fullt eller se backarna som lyser när mörkret faller på. Det gör mig så oerhört jäkla glad. Gällivare är en fantastisk plats att bo på, speciellt när Gällivares lungor andas igen.

Finns det liv på Dundret – finns det hopp.

6 kommentarer på “Gällivares lungor andas igen

  1. Marianne Boman on 1 november, 2019 at 23:37 Svara

    Dundret=sinnesro

    1. Amanda Mattsby on 5 november, 2019 at 10:56 Svara

      Ja, verkligen!

  2. Lite mera rosa - Cornelia Tonéri on 3 november, 2019 at 11:23 Svara

    Vackert skrivet.
    Även en som aldrig bott där, aldrig ens varit där, men som levt i andra byar eller orter med liknande situationer kan förstår.

    1. Amanda Mattsby on 5 november, 2019 at 10:57 Svara

      tack! Ja, situationen i sig är ju inte unik. Så sorgligt när det går dåligt under lång tid, och skönt när det väl verkar vara på väg åt rätt håll.

  3. Sofie on 4 november, 2019 at 08:24 Svara

    Fint skrivet. Vackert beskrivet. Fast jag inte ser Dundret från mitt kontorsfönster förstår jag till 100%.
    Ps. En dag kommer det lukta kaffe när du kommer in genom dörren, för jag är där före dig 🙂

    1. Amanda Mattsby on 5 november, 2019 at 10:58 Svara

      Oj. Vad jag längtar till den dagen Sofie! ❤️🙏☺️

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte att publiceras. Markerade fält är obligatoriska.