Fototips: Fyra saker att ha koll på om du vill fota bättre bilder

Älskar du att fotografera och har en kamera som man kan göra massa inställningar på, men vet inte riktigt hur du använder den?  Kommer du hem efter du har fotat och ser att bilderna inte riktigt blev som du hade tänkt dig, men du vet inte varför?

När jag skaffade min första systemkamera visste jag väldigt lite om fotografering, än mindre om hur alla inställningar påverkade resultatet. Eller vad jag behövde ställa in för att få till resultatet som jag ville. Det finns tusentals tips, kurser och guider i foto på nätet. Googlar man lite hittar man hur mycket information som helst.

Men det var framförallt fyra saker som, när jag lärde mig dem, gjorde att jag helt plötsligt förstod vad jag skulle göra med alla rattar på kameran. När jag kom på sambandet mellan de här fyra sakerna (jag är också självlärd, så det tog ett tag) var det en aha-upplevelse som tog mitt fotande från ”NÄ! Det här blev ju inge bra!” till ”okej, i det här ljuset måste jag göra så här för att det ska bli bra”. Stor skillnad!

 

De fyra sakerna att ha koll på för bättre bilder är Brännvidd, Bländartal, Slutartid och Iso-tal.

Brännvidden har att göra med objektivet du använder, resten är inställningar på kameran. De här tre inställningarna kan man ändra på i princip alla systemkameror eller digitala kameror med manuellt läge. Hur du väljer att ställa in dom i förhållande till varandra påverkar din bild, jätte mycket, så låt oss gå igenom dom!

Jag och min kamera på resa i Österrike, bild av Jennifer Sandström.

Brännvidd – så påverkar kamerans objektiv din bild

De allra flesta enklare systemkamerorna och digitalkamerorna kommer med ett objektiv monterat, ett kit-objektiv. Det är ett objektiv som ger dig bra utgångsläge för en billig peng. På objektivet står det ofta en massa siffror som kan vara svåra att ha koll på. Det objektiv jag använder oftast är ett 24-70mm F/2.8.

Det objektivet har alltså en brännvidd mellan 24-70mm.

24mm är vidvinkel, alltså jag kan stå väldigt nära någon och ändå få med hela personen i bild. 70mm är lite lätt teleobjektiv, alltså lite in-zoomat.

Man brukar säga att 50mm (fast objektiv) ger ett normalperspektiv. Allt under det är vidvinkel, och allt över är ”in-zoomat”. Det tog länge innan jag förstod att brännvidden inte bara gör det ”mer eller minder inzoomat” utan också påverkar själva motivet.

Ett vidvinkelobjektiv (24-35mm)

Gör att allt i bilden ser ut att vara ganska långt ifrån varandra. Om du fotar ett landskap med massa höga berg i horisonten, med ett sådant objektiv, kan det lätt se lite platt ut i bild. Ni vet, man kommer hem och tänker ”Va! Det såg ju mer dramatiskt ut i verkligheten!”.

Dundret fotat från isen på Vassaraälven med ett 35mm objektiv. Berget ser ut att vara långt bort och tornar inte upp sig mot kameran. Det ser helt enkelt ganska platt och odramatiskt ut. 

Skogen vid Nuolajärvi fotad från mitten av sjön med ett 35mm objektiv. Skogen ser också ut att vara långt bort och träden är små. Effekten på solstrålarna får man när man har högt bländartal (stort skärpedjup). 

En brygga vid Nuolajärvi fotad med brännvidd 35 mm. Bilden tycker jag är fin, men den saknar lite djup. Saker är långt i från varandra och det blir lite platt. 

Ett telezoom objektiv (70-300mm)

Gör att allt i bilden ser ut att vara närmre varandra. Bergen framstår som att de är lite högre och kanske lite närmre varandra. Det är också lättare att separera objekt i förgrunden från objekt i bakgrunden. Alltså få skärpa på en person till exempel, medan bakgrunden ser ut att vara långt bort och oskarp.

Att ha koll på objektivets brännvidd är alltså viktigt för att förstå vilken sorts bild vi kan fota med just det objektivet. Kit-objektiven som sitter på enklare kameror är ofta ganska ”mellanmjölkiga”. Alltså, du får hyfsad brännvidd med hyffsat bländartal för en hyffsad peng. Du kan alltså ta hyffsat bra bilder. Vill du testa något annat kan du köpa ett lite bättre objektiv, det gör oftast stor skillnad. Det mesta sitter i objektivet, inte i kamerahuset.

En annan brygga fotad med ett objektiv med brännnvidd 160mm, bländartal F/6.3. Här får man ett djup i bilden och den lilla sluttningen på andra sidan sjön ser ut att vara ganska nära och ser rätt stor ut. 

Utsikten från Dundret mot väster, fotad med brännvidd 200mm. Här ser både träden och de små bergen i horisonten ganska stora ut. Landskapet blir mer dramatiskt och man får ett djup i bilden. 

Träden på strandkanten fotade med brännvidd 135mm och bländartal F/4.5. Berget bakom ser ut att vara ganska nära och är stort. Ni fattar temat! Träden är skarpa, bakgrunden lite suddig och objekten separeras snyggt från varandra. Jag älskar bilder som blir så här. Med djup och skärpa! 

 

Nu har vi pratat brännvidd, men för att vi verkligen ska få ut det mesta av bilden, måste vi också kolla på bländartalet!

 

En bild jag fotade på Jennifer i Österrike. Den här bilden är fotad med mitt 24-70mm objektiv och kort skärpedjup. 

Bländartalet – Hur mycket i bilden som blir skarpt

I foto pratar man mycket om bländare. Gud vad det tog lång tid innan jag fattade vad som var att blända upp och ner, eftersom det aldrig verkade stämma med siffrorna på kameran. Det du behöver veta är egentligen följande:

F/2.8 – Lite av det i bild kommer att vara i fokus. Kort skärpedjup.

F/22 – Mycket av det i bild kommer att vara i fokus. Långt skärpedjup.

Om man fotar en person framför ett berg med F2.8, kommer personen vara i fokus och berget suddigt. Om du istället fotar samma person på samma ställe med F22 kommer berget också att vara ganska skarpt.

När man kommer på hur bländartalet, eller F-siffran som jag brukar säga, påverkar bilden har man knäckt den första stora koden! Ta ett porträtt på F5 och det blir okej, ta ett porträtt på F2.8 och det blir skitsnyggt! Typ. Förutsatt att brännvidden, omgivningen, ljuset, iso-talet och slutartiden också är rätt förstås! Det leder oss direkt in på slutartiden!

Gasteinerdalen i Österrike fotad med F/4.5, litet skärpedjup. Här har jag lagt fokus på husen nere i dalen, då blir hela dalen i fokus trots kort skärpedjup, medan blommorna närmast mig är oskarpa. 

Den här bilden är fotad på samma ställe, med samma skärpedjup F/4.5. Här har jag lagt fokus på den lila blomman i mitten och allt framför och bakom blir oskarpt. 

Båda de två ovanstående bilderna är fina, men de ger helt olika känsla. Det finns alltså inget rätt eller fel, utan handlar om tycke och smak – och användningsområde.

Den här bilden är också fotad med kort skärpedjup f/2.8, lågt F-tal. Här ville jag bara fånga den vackra vattendroppen i fokus. Resten är oskarpt. Kanske lite väl oskarpt kan jag tycka nu i efterhand, men det är ju en smaksak.

Den här bilden är fotad i skarpt dagsljus med högt bländartal F/22 och lång slutartid 1/60. Jag ville få vattnet lite oskarpt och allt i fokus. Inget fantastiskt resultat men ett bra exempel på hur man kan använda de olika inställningarna i samband med varandra för att skapa olika resultat i olika förhållanden! 

Vandringsbild fotad på F2.8. Här är den första vandraren skarpast, resten lite suddiga och bergen bakom oskarpa. 

Vandringsbild fotad på F/7.1. Här är alla vandrare i fokus och bakgrunden ganska skarp! 

Slutartid – När ska man ha vad för slutartid egentligen?

Det är en kuggfråga, det finns inget rätt svar egentligen. För foto har egentligen inga regler, bara vissa tekniska begränsningar som kan vara bra att kunna. När det gäller slutartid är det ju högre tal desto snabbare slutartid som gäller.

Kort slutartid, ex 1200, innebär att du kommer ”frysa” det du fotar. Medan en lång slutartid, ex 50, kommer att ge rörelseoskärpa i bilden. Det finns inget rätt eller fel med vad man väljer, eftersom det beror på vad du är ute efter. Man kan fota ett vattenfall med snabb slutartid och frysa vattnet och alla vattendroppar i luften, eller så kan man fota på lång slutartid och få vattnet att se sådär mjukt och böljande ut. Båda är snyggt, men ger olika resultat.

Lång slutartid

Om du vill fota med långa slutartider (norrsken, stillastående motiv i dåligt ljus, vattenfall etc) så måste du ha stativ. Som regel är det svårt att hålla stilla kameran när du börjar gå under 100 i slutartid. Lång slutartid kan också ge häftiga effekter på bilar som rör sig på en väg eller träd som rör sig på himlen. Allt beror på vad man är ute efter.

När du sänker slutartiden kommer du till slut komma till ett, sedan börjar den räkna uppåt igen, fast med en symbol bredvid. Min kamera går som lägst ner till 30″. Det är alltså sekunder. Så 30″ är lika med 30 sekunder. Det är en lång slutartid! Fotar man till exempel natthimlen på trettiosekunder kommer stjärnorna hinna röra på sig.

Det här är en av effekterna som lång slutartid kan få. Här har en bil passerat på vägen medan jag fotade norrsken ovanför min egen parkerade bil. Strålkastarna och lyktorna tar upp alldeles för mycket fokus, medan norrskenet knappt syns. Det är dock inte inställningarna som är fel, utan kompositionen (vad jag valt att ta med i bild, var jag placerat kameran etc) som ställer till det.

Norrsken fotat på slutartid X F/2.8, ISO X.

Här har jag försökt fota norrsken på slutartid 15 utan stativ, det gick inte så bra. Allt har en rörelseoskärpa över sig.

 

Kort slutartid

Om det du ska fota rör på sig (exempelvis en hund eller ett barn) måste man ha kort slutartid (500 och uppåt) för att det inte ska bli oskarpt. Hundar rör sig ännu snabbare än människor så då måste man upp ännu mer (1000-2000). Det här går ju superbra så länge det är ljust där man fotar, men så fort det börjar bli lite skymt eller mörkt är det svårt. Att sänka slutartiden är ett sätt att justera ljuset i bilden, men det finns fler.

När slutartiden inte längre går att justera neråt, måste du justera bländartal (lägre F-tal, kortare skärpedjup = ljusare bild) och Iso-tal (högre iso-tal = ljusare bild).

När man fotar rörliga objekt eller något i starkt ljus, som snö i strålande sol, behöver man kort slutartid. Den här är fotad med slutartid 1/4000.

Här också, sol på snö och slutartid 1/4000.

 

Iso-tal : Vad är det och hur påverkar det min bild?

Iso-talet var länge ett mystiskt ord för mig som inte sa mig någonting alls. Det tog många år innan jag förstod vad jag gjorde när jag ändrade det här. Många enklare systemkameror och digitalkameror har som standard inställt ”iso-auto”. Alltså att kameran väljer iso-tal automatiskt beroende på hur du ställer in resten och hur mycket ljus du har i din bild. Men det här kan ställa till det, för om du fotar i dåligt ljus kan kameran automatiskt välja ett högt iso-tal och då blir dina bilder korniga. Inte alltid så kul!

Generellt vill man ha så lågt iso-tal som möjligt.

Jag fotar alltid på ISO 100 så långt det är möjligt. Gamla kameror, eller gammal film egentligen, tror jag hade som standard ISO 400. En del nya kameror kan gå så högt som till ISO 50000. Det man kan säga är att lågt iso-tal = väldigt lite brus/kornighet i bilden. Högt iso-tal = mycket brus/kornighet i bilden.

Så vad använder man iso-talet till?

Jo, om du exempelvis ska fota något som rör sig i en miljö med dåligt ljus, då kan du höja iso-talet istället för att sänka slutartiden. Det kommer göra att du kan fota skarpa bilder, utan blixt. Hur högt ISO-tal du kan ha utan att bilden blir FÖR kornig beror på din kamera. Min klarar av ungefär 2000 innan det blir alldeles för grynigt. En nyare kamera kanske klarar av fem gånger så högt.

Du får helt enkelt testa och se vad du tycker är okej. Det finns inget rätt eller fel här heller. Ibland är det vitkigare att kunna fånga ögonblicket, även om det blir lite kornigt.

Här är en bild jag fotade på Alice när hon var gravid. Fotad med 35mm objektiv med bländartal F/4.0, slutartid 1/125 och ISO 400. Sally hoppade upp på magen , tittar man noga ser man att Sally (hunden alltså) är lite oskarp. Här funkar det, men det visar på hur snabbt hundar rör sig. 

Den här bilden på Markus är fotad i begränsat ljus inomhus med ISO 640.

En sån här bild funkar också med högt ISO, här 1250.

 

Hur använder man det här i praktiken?

Det som gjorde stor skillnad för mig var när jag insåg sambandet mellan bländartal, slutartid och ISO-tal. Har jag lågt bländartal (lågt f-tal/kort skärpedjup) kan jag ha kortare slutartid och lägre ISO. Om jag vill fota på högt bländartal (mycket i fokus) i dåligt ljus kan jag ha längre slutartid och lite högre ISO. Då blir det lättare att skapa det resultat du VILL när du fotar, istället för att komma hem och vara besviken för att det inte blev bra.

Ställ in kameran på manuellt läge och testa dig fram med olika inställningar för att se vad som händer. När du fått koll på sambandet kommer du att bli en mycket bättre fotograf!

 

Hur väljer jag brännvidd på mitt objektiv?

Här finns det inte heller något rätt eller fel. Jag har just nu tre objektiv som jag använder. Ett fast 35mm F/1.4, mitt 24-70mm F/2.8 och ett telezoom objektiv 70-200mm F/2.8. Jag använder oftast mitt mittemellan objektiv. För att det låter mig komma nära och fota människor i trånga utrymmen, likväl som vyer och sånt som är lite längre bort. Telezoomen är egentligen mitt absoluta favoritobjektiv när det gäller bildresultat, men det är så stort att ta med så det blir ofta kvar hemma. Det är däremot det jag använder för ex porträtt eller bröllop.

Vad du ska välja beror på vad du ska fota. Och nästan viktigare än det, välj ett objektiv med lågt bländartal. Varför mitt telezoom objektiv är så bra är inte bara för att det är bra brännvidd, utan för att brännvidden (200mm) i kombination med det låga bländartalet (F2.8) gör att jag kan fånga porträtt där människan är helt skarp, medan bakgrunden är suddig men med dramatisk uppsyn (allt ser ut att vara nära, ihoptryckt).

Vad man gillar i fotoväg är såklart en smaksak, så vad jag tycker om är kanske inte vad du skulle gilla bäst. Men när du får koll på hur de här fyra olika delarna påverkar din bild och det du fotograferar kommer du att ta så mycket bättre bilder, oavsett vad du sen fotar och hur du väljer att göra!

Jag vill också poängtera att det här är hur jag gör, tänker och fotograferar. Jag är ingen expert och lär mig ständigt nya saker och utvecklar hur jag fotograferar. Det är ingen definitiv sanning, men kanske ett sätt att se på fotografering som ger dig ny kunskap i ditt fotande!

Lycka till! ☺️

Amanda heter jag och är certifierad Coach. Jag är också mamma till två barn, matte till två hundar, fru till en musiker och född och uppvuxen i norr. Jag skriver personlig utveckling, personliga funderingar, om äventyr i naturen och livet norr om polcirkeln.

På bloggen får du läsa om högt och lågt, djupt och ytligt, forskning och personliga upplevelser – allt i en härlig blandning.