Bröllop, Vardag4 kommentarer

Identitetskris!! Det här med att byta namn och så

Som ni vet gifte vi ju oss för snart två månader sedan. Förra veckan fick jag post från bolagsverket, först blev jag lite orolig. Bolagsverket? Jag har inte registrerat något ärende där, vad är det nu? Jag öppnar kuvertet och läser – ”Vi har registrerat en ny styrelseledamot i ditt bolag, Amanda Mattsby”. Ja just ja.

Ända sedan vi började prata om att gifta oss har det känts självklart att vi ska ta Markus efternamn. Men sen när bröllopet väl hade varit och det var dags för mig att söka namnbyte tvekade jag innan jag skickade in ansökan. Ska jag verkligen byta namn? 

Det är lustigt ändå, att ett namn gör så mycket. Att det är så kopplat till ens identitet, vem man är som person.

När jag har sett Amanda Mattsby skrivet så här i början är min första reaktion, vem fan är det? Innan jag kommer på att det är jag. Hade våra efternamn varit mer olika hade jag nog behållt mitt och lagt till, men Matti Mattsby låter för mycket som en seriefigur. Dessutom är Mattsby mer ovanligt och Amanda Mattsby finns det faktiskt ingen som heter. Amanda Matti däremot finns det flera, bland annat en amerikansk författare som dyker upp direkt om man googlar på namnet.. Vilket jag givetvis inte gör så ofta. Givetvis. Men ändå.

Markus har länge ifrågasatt (på skämt alltså) om jag vill gifta mig med honom för att jag älskar honom, eller om det bara är för att få byta efternamn. Givetvis är det för att jag älskar honom, ett google-vänligt namn är bara en bonus..

Bröllopsbilderna är fotade av bästa Rania – Nortboundjourneys.com

Hur som helst, snart kanske jag vänjer mig vid att heta Amanda Mattsby. Från och med nu kommer jag i alla fall att byta namn även här, det är lika att göra det på en gång tänker jag. Riva av plåstret snabbt så man vänjer sig, visst funkar det väl så? Jag hoppas ni inte blir lika förvirrade som mig, jag är ju samma person, bara i nytt namn. Så nu kör vi!

Med vänliga hälsningar från Fru Mattsby. ♡

Bröllop, Vardag9 kommentarer

Dagen då vi sa Ja!

Det har gått två veckor sedan vårt bröllop. Två veckor sedan vi sa JA till ett liv tillsammans på en av de vackraste platser man kan tänka sig. Jag är fortfarande i något slags chocktillstånd. Det blev en så sjukt bra dag (och helg) att jag knappt vågar tro att det faktiskt har hänt. Bara det att en annars regnig och stormig vecka på lördagen blev en helt perfekt solig och alldeles vindstilla höstdag. HÄNDER DET VERKLIGEN? Jag har svårt att tro det.

Det är tur att vi inte kan planera och styra allt. För inte ens i min vildaste fantasi hade jag kunnat drömma om att det skulle bli så här bra. Vår bröllopsdag var helt freaking jäkla magisk.

Alla bilder har fantastiska Rania Rönntoft på Northbound Journeys fotat.

Bröllopshelgen började med storm och slutade med solsken.

På fredag kväll skulle vi bjuda på enklare middag och vi hade planerat att vara utomhus på ängen och grilla hamburgare och spela kubb. Men vädret var verkligen inte bra. Regnet piskade in i sidled och vinden gjorde fjorden alldeles vild. Vi flyttade in fredagens middag istället. Medan regnet öste ner ute myste vi inomhus och åt hamburgare, pratade och spelade beer-pong.

När jag gick ner från middagen på kvällen för att lägga Erik i vår stuga stod jag en stund och tittade ut över havet. Det gick stora vågor och regnet vägrade upphöra. Även om storm inte var vad jag hoppades på till vårt bröllop tänkte jag att det här ju också är väder. Det blir bra oavsett. Alla är här och vi kommer ha kul, regn eller sol spelar ingen roll. Men innerst inne hoppades jag såklart på sol..

När vi vaknade upp på lördagen sken solen och fjorden låg alldeles spegelblank utanför vår stuga. Jag gick ut på altanen och kände att solen till och med värmde. 

Vi kunde ha vigseln på ängen alldeles nere vid vattnet. Med fjällen och havet som backdrop och alla våra kära som vittnen sa vi Ja till ett liv tillsammans. Jag var så rörd hela dagen och grät redan när jag tog på mig klänningen. När vi gick ut över ängen och såg alla våra kära stå där kom tårarna igen. Jag kunde inte alls förbereda mig på den känslostorm som dagen skulle bli. Kanske kan man aldrig det? Det är något speciellt med bröllop.

Vi hade planerat att viga oss med en norsk borgerlig vigselförrättare, men den norska hindersprövningen skulle kanske inte hinna bli klar i tid. Därför hade vi redan sagt Ja till varandra på papper hemma i Sverige innan vi åkte. Som ’vigselförrättare’ på vår bröllopsdag fick vi istället vår vän Sarah. Älskade Sarah.

Det var så fint, alltihop. Att det blev just här, på en sån här dag. Att det blev just Sarah som höll i ceremonin.

Jag gråter igen när jag skriver det här och går igenom minnena från dagen och tänker på allt fint hon sa till oss under vigseln. Det blev så personligt och känslofyllt. Jag grät såklart mest hela tiden. Det var ju precis så här det skulle bli. 

Jag ville gärna att vi skulle läsa egna löften till varandra. Jag har aldrig tänkt mig att jag skulle gifta mig, men sen träffade jag Markus och så kändes allt så rätt. Så för mig, som aldrig trodde att jag skulle stå här, kändes det viktigt att få säga varför vi var här. Varför vi vill lova varandra inför alla våra vänner att vi ska hålla ihop.

Och det var så jäkla fint. Att få höra och säga varför vi har valt oss. Att på riktigt få gå in i känslorna för varandra och formulera i ord varför vi vill vara med varandra. Ja, jag är blödig. Jag grät mig såklart genom det också.

Erik fick också en ring. Det hade vi pratat om länge, att han ville vara med och byt ringar. Han fick en humörsring som vi köpt på leksaksaffären. Inget dyrt, men lika värdefullt ändå för en fyraåring. Jag är så glad att han var med på vigseln. Vilka fina minnen!

Charlotte och Emma spelade och sjöng Markus och Jockes låt Together Now direkt efter ringarna. Det var så jäkla fint. Än en gång kändes det så jäkla rätt, som att allting knöts ihop. Det var så här det var meningen att vara. Tårarna rullade längs mina kinder när Emma sjöng Nothing can stop us now, because we are together now.

 

Efter vigseln blev det mingel på ängen vid stugorna.

Bubbel, mammas hembakta fika och lite snittar. Anna hade fixat en så jäkla rolig bordsplacerings-lek. Vi hade bestämt att vi skulle lotta alla platser. För att få sin plats fick man fiska upp ett nummer från fiskespelet och placera ut sitt namn vid sitt nummer. Så jäkla roligt! Helt plötsligt blev bordsplaceringen en aktivitet och inte bara information. Älskade det!

Alla bilder har fantastiska Rania Rönntoft på Northbound Journeys fotat. Som hon har fångat känslan.. Magiskt!

 

Vår bröllopsdag blev så jävla fin. Alla människor som kom. Alla som hjälpte till och bidrog med snickeri, dekorationer, idéer, sång, mat, dans, hjälp och så mycket annat. Stämningen var så kärleksfull, elektrisk och alldeles underbar. Jag hade aldrig någonsin kunnat önska mig en mer perfekt vigselceremoni och bröllopsdag.

Och då har jag inte ens kommit till middagen, festen och nattklubben i fiskebodan. Vi har inte hunnit prata om alla fina tal, flashmoben, sångerna och discot med flytvästar på. Det får helt enkelt bli ett annat inlägg.

 

TACK till alla som delade den här dagen med oss. Vi älskar er! ♡

BröllopLämna en kommentar

En och en halv vecka kvar till bröllopet

Det är egentligen helt galet. Det är bara en och en halv vecka kvar till vårt bröllop och jag känner mig förvånansvärt lugn. Jag sitter i vardagsrummet med ett glas vatten i handen och funderar på om jag borde göra något speciellt inför vår stora dag. Men jag kommer inte på något.

Lokalen är bokad. Boendet likaså. Gästerna har osat, maten är spikad och de få dekorationerna vi ska ha ligger i kartonger i köket. Jag har skrivit klart mitt löfte och brudklänningen hänger i garderoben. Markus och Erik har kläder att ha på sig. Ett körschema är gjort och vi har delegerat de mest akuta uppgifterna till vänner.

Mot den här storslagna vyn tänkte vi säga JA om vädret tillåter. Bara utsikten får ju en att gråta.

Jag har såklart några saker kvar att göra, men inget som är akut. Allting är under kontroll. Det känns faktiskt skönt att det snart är dags. Att vi ska få säga Ja till varandra och till kärleken inför alla våra nära och kära. Få ordna fest och ha kul ihop, på en plats vi älskar.

När vi började planera bröllopet såg jag mest fram emot festen efteråt.

Att få spendera tid och fira tillsammans med all familj och vänner. Men nu när det närmar sig ser jag faktiskt mest fram emot vigseln. Att få stå där och titta Markus i ögonen och säga ja till oss.

Jag har lyckats övertala Markus att vi ska läsa egna löften till varandra, något som jag, som älskar att skriva, såklart ser fram emot som bara den. Det kommer bli känslosamt, ärligt och rakt från hjärtat. Markus däremot? Tja, han kanske inte är riktigt lika exalterad. Men han gör det ändå, såklart. Är inte det kärlek så säg?

Blivande Herr & Fru Mattsby på Sarah och Davids bröllop i början på augusti. 

Överlag känns det alltså lugnt. Vad kan gå fel liksom?

Vi har visserligen inte fått klart alla papper med norska staten som krävs för att vi ska få viga oss i Norge. Men såna detaljer kan väl knappast påverka det stora hela.. Eller? Jag väljer att ha tillit till systemet och universum och tänker att det löser sig innan det är dags. Det är ju ändå en och en halv vecka kvar! Det är nog lugnt, eller hur?

Bröllop3 kommentarer

Nu har vi hittat rätta bröllopsplatsen!

Hörni hörni hörni. Det här med att planera bröllop är ju inte alldeles enkelt har jag märkt. Inte för att jag trodde att det skulle vara det, men det har ändå redan varit mer att tänka på än jag trodde. Under hösten har vi försökt spika en plats att vara på men har av olika anledningar inte hittat något som känts helt hundra. Förrän nu. Nu har vi äntligen hittat rätt ställe.

Norge. Vi tänkte på det från början men trodde inte att vi skulle lyckas få ihop det, men nu har vi fått möjlighet att boka den här fina platsen och det känns så rätt. Jag var i och för sig inställd på ett sommarbröllop, men nu blir det höst och det känns minst lika bra. Nästan bättre nu när det väl är bestämt. Mer tid till att planera och så kan vi fokusera sommaren på att bygga stuga.

Stället som vi bokat heter AA-Gård och är en familjegård i Lavangen. Ett populärt ställe för bland annat många Gällivare-bor som vill fiska. Han som äger stället har ett par stugor man kan hyra närmast vattnet, båtar man kan hyra och så har han nyss byggt en fin restaurang intill en gammal lada.

Markus har varit hit med sin familj sedan han var liten. Erik har varit hit flera gånger sedan han låg i magen och han är eld och lågor över att vi ska gifta oss här. Han pratar hela tiden om ”när vi gifter oss” och har en massa idéer och förslag på vad vi ska göra på bröllopet.

Charlotte och Robin fick varsin stor sej när vi var här i höstas. Markus fick en stor hälleflundra på 35 kilo för ett par år sedan. Eventuellt blir det svåraste med hela bröllopsplaneringen att få alla att sluta fiska..

Jag har spenderat en stor del av mitt liv i Norge, inte just här, men inte så många mil härifrån. Mamma och pappa köpte stugtomt i Skarstad, sju mil söder om Narvik, samma år som jag föddes. Vi har varit där varje sommar sedan dess så jag är uppvuxen med havet och fjällen. Jag har jobbat en sommar på LKAB i Narvik och så var min farmor Mathilde norsk. Hon kom från Signaldalen ännu längre norrut.

Det känns nästan overkligt att vi nu ska få gifta oss här, i Norge. 

Erik är som sagt väldigt delaktig i planeringen.

Han kommer med massor av idéer om vad jag ska ha på mig (grön eller röd klänning tycker han), vad vi ska äta, vilka lekar vi ska göra och mycket annat.

Han tyckte bland annat att Markus kunde fiska upp en jätte stor fisk som vi kunde laga och bjuda på. Ingen dum idé! Ugnsstekt hälleflundra kanske? 

Jag laddade ner en gratis bröllops-checklista från grymma Jaqueline på Outbound Weddings. Högst upp på listan står lokal och datum. Så nu checkar jag av det största och första på To-do listan och slappnar av ett tag. På Jaquelines sida finns massor av smarta bröllops tips, superfina bilder och en massa mallar man kan använda sig av till bröllopet. Perfekt när man behöver lite hjälp på traven med strukturen!

Jag längtar redan efter att få samla alla nära och kära här och få umgås och fira. Vi går nästan aldrig ut, är rätt dåliga på att fira saker och har i princip aldrig fest. Men nu ska vi banne mig fira!

Själva bröllopet blir ganska enkelt, men så är ju naturen, utsikten och platsen helt magisk. ♡

 

Bröllop, Vardag2 kommentarer

Jag och Markus har startat en podd!

Hej på er allihop! Som ni redan vet har jag och Markus bestämt oss för att gifta oss nästa år. Vi har spenderat en del av sommaren till att leta efter rätt plats för bröllopet. Mer än så har vi inte gjort när det kommer till bröllopsplaner, vilket i och för sig är helt lugnt eftersom det är ett år kvar. Men. Istället för att börja fundera på saker som kan vara bra att fundera på så här inför stundande bröllop, lade vi all vår lediga tid på att starta – en podd!

Jag och Markus pratar väldigt mycket och ofta med varandra.

Om allt. Han vet precis allt som försiggår i min krångliga hjärna och vice versa. Vi kan ha långa samtal om allt från meningen med livet och universum till långa utlägg om varför Coop är bättre än Ica eller varför det är smartare att tanka ofta än mycket (Markus är ofta, jag är mycket). Vi är dessutom teaterapor båda två, vilket gör att en stor del av de konversationer som sker oss emellan, när ingen annan ser, sker med helt andra dialekter och karaktärer än våra egna.

Nästan varje gång när vi haft en lång, urspårad konversation om något helt oviktigt – eller extremt viktigt, har vi sagt: Tänk om någon såg oss nu, fan vad dom skulle skratta.. Eller tycka att vi var helt sjuka i huvudet. 

Idén till podden föddes när vi bestämde oss för att det är nu det blir av.

Bröllopet alltså. Mer eller mindre varje dag kom vi med nya insikter till varandra. Du vet att det här innebär att du kommer att leva resten av ditt liv med någon som aldrig går ut med soporna i tid? Som för att försäkra oss om att den andra är medveten om vad den ger sig in i. På livstid.

Kanske är det det där med livstid som gör att det börjar snurra en massa tankar i huvudet. Tänk om vi gifter oss och sen, om 10 år, visar det sig att du egentligen inte alls är arbetsledare utan hemlig agent. Hur mycket vet man om en människa efter fem år egentligen?

Under den tiden som jag och Alice har poddat har vi insett hur oerhört bra man lär känna varandra genom att podda ihop. Hur ofta sitter man annars och pratar med en annan människa en timme i veckan (+ all tid som går åt till research) om ett specifikt ämne? Aldrig. Och just det tyckte jag kändes spännande. Det är klart att vi ska podda – så att vi får lära känna varandra ännu bättre.

Det vore roligt att få ta del av vad andra gör när de är bakom stängda dörrar. Vad pratar dom om? Vad tänker de på? Var oroar de sig för och vad skrattar de åt? Hur väl känner de varandra och vad tycker dom om olika saker egentligen? Ungefär där föddes podden. Men, vi gör det.

Vi startar en podd där vi pratar om just det. Det blev kort och gott Markus & Amanda podcast.

Fiskekungen och stadsråttan av oss två.

Första avsnittet av podden släpptes officiellt i söndags.

Några av de som hittills har lyssnat har hört av sig och sagt att de skrattat högt. Jag vill såklart inte bygga upp några förväntningar i onödan, men det känns ändå väldigt roligt att vi lyckats få någon att skratta. Det är ju hela meningen. Vi är väl egentligen inte speciellt roliga eller har något speciellt intressant att berätta. Men det är just det som är så kul.

Att få en inblick i ett helt vanligt liv, mitt mellan jobb och dagislämningar. Få höra mer om vad som händer mellan två människor, i ett radhus i en småstad i norra Norrlands inland, långt efter att mjukisbyxorna åkt på och sminket tvättats bort.

Jag är äventyrslysten och ett planeringsfreak. I alla fall om man ska tro Markus. 

Jag tror det är lätt att det här med att gifta sig blir något man gör för att det förväntas av en. Att det blir en rolig grej. En fin fest. Att man gör det utan att reflektera över vad det egentligen innebär. Men vi ville veta att vi verkligen insåg vad det innebär.

Att vi bestämt oss för att gifta oss med varandra betyder att vi väljer oss. Varenda dag – i resten av våra liv. 

Det vill vi dela med er. I första avsnittet pratar vi om allt från bröllopsplaner till strategier för livet. Markus berättar bland annat om vad det innebär att krokodilrulla sig genom livet. Ett hemligt knep han tydligen har.

Om du vill lyssna finns podden på de allra flesta ställen där du hittar dina poddar (iTunes, Podcaster, Spotify mfl) – sök bara på Markus & Amanda! Antingen kommer du skratta som fan, eller så kommer du tycka att vi är helt sjuk i huvudet. Oavsett vilket, välkommen till oss! ♡

Bröllop10 kommentarer

Hur planerar man ett bröllop egentligen?

Sedan jag skrev att vi ska gifta oss har det regnat in bröllopstips. Det gör mig så himla glad att ni är många som engagerar er och vill ge oss tips. Jag har fått tips om platser för vigseln, upplägg på själva bröllopsfesten, mat, servering, bordsdukningar, underhållning, lekar, klänningar och inbjudningar. Men hur planerar man ett bröllop egentligen? Var börjar man?

Potentiell plats för bröllop? Det här är på vägen ut mot vår stuga i Norge. Men var ska vigseln och festen vara, och hur ser man till att alla har boende isåfall? 

Eftersom vi inte har en aning om hur man egentligen planerar ett bröllop så har vi improviserat lite.

När vi först började prata om att gifta oss hade vi ju väldigt skilda idéer om platsen. Markus tyckte Las Vegas och jag föreslog fjällen. För att komma fram till något gemensamt började vi med att skriva ner vad som är viktigast för oss båda med själva bröllopet. Alltså, förutom att vi älskar varandra och vill spendera resten av livet med varandra – vad är det viktigaste med själva bröllopet?

Vi kom fram till att vi vill att det ska vara roligt, att vi ska hinna umgås med alla gäster, att bröllopet verkligen känns som vi och att det inte kostar en hel förmögenhet. Vi tycker också det är viktigt att ingen av gästerna behöver jobba på hela bröllopet, vilket förutsätter sjukt bra planering innan, eller hjälp utifrån..

Bilder från min kusins bröllop på Ice Hotel i Jukkasjärvi i april. Så oerhört vackert!

 

Hittills har vi hunnit så här långt med bröllopsplaneringen:

  • Skrivit ner vad som är viktigast för oss båda med själva bröllopet.
  • Satt en budget som känns rimlig
  • Kommit överens om en massa ställen där vi inte vill gifta oss..
  • Gjort en preliminär gästlista (Bra att göra det här tidigt har jag insett, det blir lätt många fler än man först tror!)
  • Skrivit ner våra kriterier för platsen för bröllopet. (lättillgängligt, mysigt, lugnt, rymligt och inte kosta en förmögenhet)
  • Planerat in lite olika platser att besöka under den här sommaren för att se om det kan vara något för oss.

Här näst tänker jag mig att vi ska försöka spika plats och datum. Jag är ju lite av en tidsoptimist och är lite orolig att jag glömmer bort det här och sen står vi där utan någonstans att vara för att allt är fullbokat. Det vore ju lite av ett misslyckande..

Jag har turen att ha vänner som gifter sig både i sommar och nästa sommar, vilket ger mig möjlighet att öva lite på det här med att fixa bröllop. Jag och Sarah har även fått äran att vara toast madame på Anna och Jockes bröllop i sommar. Det innebär att jag hinner se hur planeringen inför ett bröllop går till i detalj innan det är dags för oss. Praktiskt! Jag ska även fota deras bröllopsbilder, vilket känns pirrigt men sjukt kul.

 

Hur började ni planera ert bröllop? ♡

Bröllop18 kommentarer

Hur han och jag blev vi – nu gifter vi oss!

I drygt fyra år har det varit vi. Fyra år låter kanske inte så länge, men så har tid inte heller någon som helst betydelse. Man kan säga att mitt liv var upp och ner, hit och dit och rätt rörigt, rent känslomässigt, innan jag träffade honom. Vi jobbade tillsammans rätt länge innan det blev vi. Sågs varje dag på jobbet, drack kaffe ihop och pratade om allt mellan himmel och jord. Roliga saker som hänt, drömmar vi hade, jobb som var tungt, dejter som gått fel och en massa annat. Trots att vi båda, uppenbarligen, tyckte om varandra, var det ingen av oss som stötte på den andra. Vi bara trivdes i varandras sällskap.

Han var ett år yngre än jag, en cool rocker som spelade i band och satsade stenhårt på musiken. På jobbet var han killen som fixade allt med ett leende på läpparna. Han var händig, stark, kunde fixa i princip allt och var en sån person som alla ville vara nära. Jag tyckte att han var så. jäkla. snygg. Men för cool, såklart. Jag kände mig som en gammal tant i hans närhet. Så jag tänkte aldrig ens tanken att det skulle kunna bli något mellan oss. Jag bara njöt av att få jobba i hans närhet och lyssna på allt han hade att säga.

På alla hjärtans dag jobbade vi båda lite sent.

När han var på väg hem stod jag i receptionen på hotellet där vi jobbade. Vi hade tidigare under dagen pratat om Alla Hjärtans Dag och det faktum att ingen av oss skulle fira. Vi pratade som hastigast innan han gick, önskade varandra en trevlig kväll och skämtade något om att det var årets värsta dag att vara singel.

Min coola rocker på, vad jag tror iallafall, Sweden Rock Festival. 

Jag stod länge och tittade på dörren när den slog igen bakom honom. Fan. Jag borde ha frågat om vi skulle göra något. Jag tvekade ett tag men till slut skickade jag ett sms. ”Ska vi hitta på något?”. Nervositeten som uppstår när man outat sig själv och inte är helt säker på vilket svar man ska få. Tänk om han inte vill ses och stämningen på jobbet är för evigt rubbad? Jag hann inte vara nervös många minuter innan svaret kom.

”Ja, lätt! Vi åker och grillar.” 

Sen den dagen har det varit vi.

Vi har hunnit äga två hus, köpt hund, fått barn, rest och införskaffat en stugtomt. Vi har båda bytt jobb och vågat satsa fullt ut på våra drömmar. Det är nog kanske det jag älskar mest med oss. Att vi växer på egen hand, men också ihop. Det finns ingen jag trivs lika bra med som Markus. Han är den som alltid ställer upp. Som säger ja, inte bara till mig men till oss. Han peppar mig, pushar mig och får mig att växa som människa. Inget är omöjligt med honom. Att resa, jobba, vara ledig, åka på äventyr eller helt och hållet byta inriktning i livet – allt är möjligt.

Han är en stadsråtta och jag en skogsmulle. Han rationell och rakt på sak, jag känslosam och försiktig. Vi båda är oerhört impulsiva, men också väldigt eftertänksamma. Han drömmer om en sommarstuga med extra allt, jag om ett torp med vedeldad kamin. Trots att vi är så olika på många sätt finns det ingen som skulle kunna vara mer rätt än just han. Det känns så oerhört självklart.

Med den här mannen vill jag spendera resten av mitt liv. 

Sommaren 2019 gifter vi oss!

Vi har varit förlovade i flera år, men nu har vi bestämt att det äntligen är dags för bröllop. Ni som har läst mitt inlägg om sommarstugan i Kalix vet att vi har en tendens att ha olika visioner om saker och ting. Bröllopet är inget undantag. När vi väl bestämde oss för att det blir av nästa år såg jag framför mig ett bröllop i fjällen. Litet och intimt med utsikt över storslagen natur. Markus? Han föreslog Las Vegas.

Även om har olika visioner om platsen, tänker vi oss båda att det blir ganska enkelt med mycket gemenskap. I sommar ska vi titta på lite olika platser och försöka komma överens om var det ska bli. Om du har tips eller idéer på fina ställen för mysiga bröllop, hör gärna av dig, vi kan behöva lite hjälp på traven. Om du har andra tips om sånt man inte får glömma, do’s and dont’s inför bröllopet eller något annat vi bör veta när vi ger oss in på det här tar vi tacksamt emot det!

Givetvis kommer ni att få följa resan mot bröllopet här. Blir det Las Vegas, fjällen, något mitt emellan eller något helt annat? Vi får se.

Mot oändligheten – och vidare! ♡