Vad krävs för att unga ska vilja bo på landsbygden?

Förra veckan intervjuades jag av Sveriges Radio P3. Intervjun handlade om hur det är att bo på landsbygden. Det var till ett program som heter ‘Fakta eller feeling’ och kommer att sändas någon gång till hösten. Programmet riktar sig till förstagångsväljare och varje program kretsar kring olika frågor som lyssnarna (unga förstagångsväljare) ställt. Svaren kommer från personer som brinner och engagerar sig för just det ämnet. Återigen fick jag (och Alice, som inte kunde vara med eftersom hon nyss fått barn) äran att representera unga människor som väljer att stanna kvar på landsbygden.

Vi är tydligen ett väldigt ovanligt och häpnadsväckande fenomen.

Jag älskar att bo i Gällivare.

När någon frågar vad som är bra med att bo här säger jag nästan alltid närheten till naturen. Enkelheten. Att kunna göra alla ärenden på under en timme och ha fem minuter till lycka, som Alice så fint myntade. Det är det jag älskar mest med Gällivare. Det geografiska läget med närhet till fjäll och tysta skogar. Sen har vi mycket här som inte finns på många andra landsbygdsorter. Vi har gott om jobb, höga genomsnittslöner och ett sjukhus. Vi har flera mataffärer som har öppet nästan till midnatt. Här finns butiker, verkstäder, föreningsliv och företag. Det finns skolor, infrastruktur och möjlighet att hämta ut sina post-paket under veckans alla dagar (Om posten lyckas leverera paketen hela vägen hit, vill säga.)

Jag och Alice – ovanliga varelser. Unga kvinnor som väljer att stanna på en liten landsbygdsort och vill bidra till en positiv utveckling. 

Vi har så mycket här som inte finns på andra landsbygdsorter, men vi glömmer ofta det.

Trots att vi har mycket bekvämligheter som andra saknar, är det inte alltid enkelt att bo här. Vi har pratat om det i podden, att det är lätt hänt att människor inte får växa på små orter. När jag gick ut gymnasiet ville jag bara bort från Gällivare. Jag och alla andra. Jag reste, månader i sträck flera år på rad, till Asien, Kanada och Europa. Men ju längre bort jag kom desto mer längtade jag hem. Ju mer jag försökte hitta ett annat ställe att slå rot på, desto mer insåg jag att det är här, i midnattssolens land, som jag vill bo.

Men oron i mig gnagde, för jag visste vad jag skulle möta när jag kom tillbaka. Omvärldens ständiga skepsis över att man väljer att bo på en liten landsbygdsort i norra Norrlands inland var en sak, men det fanns något mer.

Man måste vara beredd att argumentera och slåss lite om man vill verka här.

Det är inte alltid helt lätt att förändra eller skapa något på små orter. Man måste vara tuff, speciellt som ung tjej. Jag vet inte hur många gånger jag fått höra att jag har ”skinn på näsan”, sagt i ett sammanhang och med ett tonfall som vill övertyga mig om att det är något bra. Det har varit i fikarummet i gruvan, på möten med näringslivet eller mellan kollegor. Men i ärlighetens namn är det inte speciellt roligt att måsta ha skinn på näsan för att kunna bo där man allra helst vill. En plats där man anses ‘för ung’ tills man närmar sig pensionsålder och inte har något att komma med om man inte har minst 30 års erfarenhet i bagaget.

När jag kom tillbaka hit var det för att jag kände att jag verkligen ville bo här. Ibland blir jag lite tjurig. Om jag trivs här, då ska banne mig inte ett gäng gamla gubbar (ja, oftast är det dom) som tycker att de kan allt och vet hur allt ska vara, få mig att tappa orken. Men det borde inte behöva vara så. Ibland har jag lust att dra någon annanstans där unga människor med ambitioner välkomnas med öppna armar.

Men för min egen skull, och alla unga som kommer efter mig, stannar jag kvar. Det här är vår plats på jorden också.

Intervjun med P3 var bra, frågorna öppna och bakgrunden neutral.

Vad är viktigt för landsbygdskommuner att satsa på om man vill att ungdomar ska stanna kvar? Jag sa helt enkelt det jag tycker, att de måste se till att det finns förutsättningar. Förutsättningar för unga att utvecklas, växa och leva det liv de vill. Det kan inte sitta ett gäng gamla stofiler och tro att de vet vad ungdomar vill ha och hävda att man ‘lyssnar på unga’. De måste se till att lyssna på ungdomarna på riktigt – och vara öppna för att förverkliga deras idéer.

Lyssna på dem, ta tillvara på deras kompetens, låta de utvecklas och testa sina idéer – här. Små orter är ännu mer beroende av att kommunen och klimatet i samhället är öppet och tillåtande. För att unga ska välja att stanna kvar på mindre orter måste det finnas utrymme för de att växa – och de måste bli tagna på allvar.

Frågan som skickats in till programmet och som jag skulle svara på löd: Ingen satsar på unga där jag bor så alla bara flyttar. Vad ska man göra för att påverka kommunen att satsa på unga?

Till Dig som skickade in frågan säger jag – påverka där du kan påverka.

Lyssnar inte systemet, så gå förbi systemet. Gör din röst hörd. Det är lönlöst att banka huvudet mot en vägg allt för länge, men det finns som tur är annat man kan göra. Du kan påverka via ungdomsrådet, boka möten med människor på kommunen eller så kan du börja skriva. Skriv på Facebook, starta en blogg eller varför inte en podd? Det kanske låter otroligt, men förra veckan ringde P3 oss och frågade vad landsbygdskommuner kan göra för att ungdomar ska stanna kvar på landsbygden. De frågade oss, två unga tjejer på landsbygden. Inget av det hade hänt om inte jag och Alice hade gått förbi systemet och gjort vad vi gör bra – utan att fråga någon om lov först.

Problemet när man ska försöka pitcha sina idéer till någon som inte förstår och inte är beredd att chansa, är att många idéer blir kvar i byrålådan. Det har vi inte råd med på små orter och dina idéer är förmodligen för bra för att ligga kvar där. Så tro på dig själv och nyttja det Du kan bäst (bättre än de som säger nej eller inte lyssnar) för att göra det du vill. Så småningom kommer kanske kommunen vilja lyssna på dig. Eller så har du skapat något som är ännu större än så – vem vet? Kom ihåg att du är viktig och värdefull. Om du vill bo där, låt ingen annan få dig att flytta.

Jag älskar att bo på en liten ort i landsbygd och försöker alltid att tänka positivt och agera därefter. Men det finns mycket vi behöver göra ännu bättre. Speciellt när det gäller att få unga människor att trivas och vilja stanna. Genom podden hoppas vi kunna bidra till en positiv utveckling och ett bredare perspektiv på landsbygd.

Vad tycker du? Vad är viktigt för landsbygdskommuner att satsa på för att få unga att stanna? ♡

4 svar till “Vad krävs för att unga ska vilja bo på landsbygden?“

  1. Tänk vad klok du är min dotter. Jag är så stolt över dig

    1. Tack mamma! ❤️😘

  2. Ja verkligen bra skrivet! Jag känner igen mig i dina känslor och tankar. Hela vägen. Idag tycker jag att det är märkligt att inte fler väljer att bo som vi gör. Vem vill inte ha fem minuter till lycka? 😀 Det finns mycket fler möjligheter nu ändå, vad gäller sysselsättning i alla fall. Vi som redan bor så här måste kanske synas och höras mer? Ställa mer krav. Visa mer av alla fördelar. Det tål att funderas på minsann,

    1. Ja, jag tänker som dig! vi måste synas och höras mer tror jag. För de som syns och hörs kan man ju inte ignorera och låtsas som att de inte finns. Och så kanske fler får upp ögonen för att man kan bo och ha det som vi – vilket ju vore härligt. Om inte annat för de som det kan beröra! 😉 Fem minuter till lycka tänker jag mig att många vill ha! Kan man kombinera det med digitala jobb och möjligheter att resa = succé! ❤️😄

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.