På skidor till Hunddalen Norge

För två veckor sedan vid den här tiden var jag och Markus mamma, Agneta, på väg till Hunddalen på den Norska sidan av fjällkedjan. Det här var andra gången jag var till Hunddalen, vi gjorde samma tur för ganska precis ett år sedan. Förra året tog vi oss dit i snöstorm och 30 cm ospårad nysnö, den här gången fick vi göra turen upp till stugan i strålande solsken. Det blåste rätt mycket när vi började gå, men när vi började närma oss blev det helt vindstilla.

Det var så vackert att komma upp i dalen, när solen precis var på väg ned bakom de vackra, branta fjällen och världen var helt stilla. Som att vara på väg mot paradiset.

Vid 17-tiden när vi var nästan framme vid stugorna. Så vackert och alldeles stilla.

Det var en stor grupp i stugan när vi kom fram. De hade kommit på snöskor från Nikkaluokta och skulle stanna en natt innan de gav sig av mot Katterat. Vi kom till en stuga som redan hade börjat bli varm och knep de sista två sängarna som var lediga. När det var dags att sova hade sovsäcken redan hunnit bli sådär härligt varm och jag sov gott, om än inte så länge. Klockan fem klev gruppen upp och började rumstrera om för att ge sig av, så det var bara att kliva upp.

Vi stannade totalt tre nätter. Efter att gruppen åkt kom det inga fler på hela helgen, så vi var själva där jag, Agneta och Sky. Riktigt lyxigt och mysigt att få vara själva i stugan. Att sitta framför brasan efter ett par timmar ute i snön och tina upp själen och låta tankarna bara vandra. Som en total reset för både kroppen och själen.

Utsikten från fönstren i stugan, fjäll åt alla håll. 

Tidigt på morgonen när solen färgar topparna alldeles orange. Så stilla. Så livgivande. Jag stod länge här och stirrade ut över fjällen, kände lugnet i själen och bara njöt. Det är svårt att förklara känslan i ord, men det är som att fjällen runt om utstrålar energi. Reconnecting to nature. 

På lördagen tog vi en promenad över den isiga snön. Vi gick mot solen och vände när vinden tilltog. Det blev en promenad på ungefär två timmar. Efter det eldade vi lite i stugan och låg i soffan och bara pratade. Det är skönt att bara vara, utan telefon och måsten. Samtalsämnena går från vardagens ytliga konversationer till djupa samtal om livet, världen och sånt som verkligen betyder något.

Det är som att man kommer lite närmare själen. 

Sky spanar ut över fjällen. Hon kan sitta så här i flera timmar..

Agneta försöker hitta täckning på satellit telefonen. Ingen lycka här.

Vi satt här länge och drack en extra kopp kaffe och pratade medan vinden tilltog ute. Livet.

På söndagen åt vi frukost länge, drack kaffe ännu längre och njöt framför brasan. Sen tog vi ännu en promenad, den här gången upp på fjället bakom stugorna. Vi gick till den första lilla avsatsen eller toppen och njöt av utsikten. Det var nästan helt vindstilla och varmt i solen. Det kändes verkligen som vårvintern gjorde entré. Efter en kort paus på toppen tog vi oss ner igen. Vi åt god mat, drack mer kaffe och eldade lite till.

Ovanligt hårt på fjället och väldigt lite snö jämfört med förra året. Vi gick med pjäxor överallt utan att sjunka igenom. Bitvis skare och bitvis ren is. Inte jätte roligt före.

Verkligen inte den högsta toppen, men väl så vackert. 

För att ta sig till Hunddalen tar man tåget mot Narvik och hoppar av i Katterat. Sen skidrar man direkt från perrongen, rakt upp på fjället. Sträckan från tågstationen upp till Hunddalen och stugorna är ca 12 kilometer. I ospårad nysnö och snöstorm tog det ungefär 6 timmar upp. I år, på hård snö och skoterspår, tog det just över 3 timmar. Katterat och Hunddalshytta är en vanlig första etapp för de som går på längre skidturer in mot Sverige och det kan vara mycket folk här senare på säsongen och på sommaren. Men i februari är det sparsamt med folk. Än så länge iallafall.

Vin och suovas smakar bäst på fjället, det är sen gammalt. 

Stugorna i Hunddalen sköts om av Narvik og Omegn Turistforening. Stugorna är fina och tas väl om hand. Man skriver in sig i stugboken när man kommer och betalar avgiften för vistelsen när man kommer hem igen. Enkelt och smidigt. Stora stugan har 10 sängplatser och den lilla stugan har 4. Samma regler gäller här som i svenska fjällen. Du har garanterad plats en natt (om det finns), kommer det nytt folk efter första natten får man flytta ner på madrass. Nya gäster har företräde till sängarna. Tur för oss att vi var själva hela helgen. 

Det är bra att tänka på att det inte finns någon markerad led hit upp. Är man van i fjällen hittar man ganska enkelt, är man ovan så bör man läsa på ordentligt innan man ger sig av. I år var det lätt att hitta då skoterspåren gick nästan hela vägen. Men förra året när vi gick hit fanns det inte ett spår, så då var det svårare att veta var det var säkert att gå. Går du tidigt på säsongen så tänk på att det blir mörkt fort!

Glöm inte att alltid vara försiktig om du ska ut i fjällen! 

Solnedgång bakom fjällen. Så vackert. 

Båda nätterna var det magiskt norrsken och månsken. Tyvärr hade jag inte med mig stativet och fick inga bra bilder på det vackra. Men ni ser potentialen! Magiskt att stå här ute med de mäktiga fjällen runt om och bara ta in allt.

 

En magisk helg på fjället med god mat, härligt sällskap, solsken, norrsken och månsken. Bättre kan det inte bli.

På återseende Hunddalen. ♡

Ett svar på “På skidor till Hunddalen Norge“

  1. Men åh så härligt! Så vackert! <3 Mer av sådant till folket! Det och möten utomhus!

Kommentera