Kan det bli för mycket inspiration?

Det är inte alltid lätt att vara en person som gillar att göra massor av saker. Jag har tidigare skrivit ett inlägg om att jag förmodligen aldrig kommer att bli en expert på något. Det finns helt enkelt för många roliga saker att göra, platser att se och nya grejer att lära sig. Jag har alltid önskat att jag var mer av en expert. Att jag kunde grotta ner mig i en endaste sak och lära mig det utan och innan. Det tar så mycket energi att vilja göra allt, hela tiden.

Det är roligt att utmana sig själv och gå utanför sin komfortzon och allt det där. Lära sig nya saker är kul. Men ibland blir jag så trött på mig själv. Bestäm dig, liksom. Vad är det du ska hålla på med, på riktigt? De allra flesta dagar drar jag nytta av att jag är som jag är och gillar det. Ser det som en styrka och nyttjar det jag gör bra till min fördel. Men vissa dagar tappar jag fästet. Blir trött på mig själv. Bestäm dig bara, hur svårt kan det vara? Vissa dagar är jag inte min bästa kompis.

 

Jag följer så många inspirerande människor på instagram. Det är äventyrare, egenföretagare, idrottare, människor, mammor, träningsprofiler och allt möjligt annat. I de flesta fall blir jag inspirerad av att se andras bilder från livet. Jag scrollar runt en stund och efteråt känner jag mig peppad. Men sen finns det de där gångerna när jag scrollar runt bland konton och till slut stänger av för att jag inte orkar mer. Att se så bråkdelar ur så många olika liv på en och samma gång gör mig trött ända in i märgen.

Vem är jag? Vad gör jag? Var är jag på väg? 

Förra året började jag med att sätta upp mål inför året, helt i enlighet med alla framgångskoncept som någonsin skrivits. Jag tittade nyss på mina mål för i år och jag kan redan kryssa av flera stycken av dem. Ändå känns det många dagar som att jag inte vet var jag är på väg. Och ännu mindre när jag egentligen är framme. Jag älskar att lära mig nya saker. Jag har tusentals idéer. Det finns så mycket jag älskar att göra. Men att skala av, samla ihop, konkretisera, ta nästa steg. Det är så svårt.

Jag vet egentligen inte var jag ville komma med det här inlägget. Kanske bara visa att vägen framåt inte alltid är spikrak och kantad med röda rosor? Jag har sagt det förut och jag säger det igen, det är så lätt att tro att vägen framåt är spikrak för så många andra. Att alla andra vet precis vad de ska göra, var de är på väg och vilket steg som är det nästa. Jag vet inte det. Kanske är det därför jag ofta önskar att jag var en expert på något, för att nästa steg hade varit lättare om man valde inom ett ämne istället för tusen.

Ibland tänker jag att jag kanske borde stänga av allt. Dator, telefon, sociala medier och allt annat som stör och bara vara. Jag brukar göra det i ett par dagar. Men jag får ibland en längtan efter att stänga av helt, i ett år eller så. Se vad jag skulle göra, vem jag skulle vara, om jag inte hela tiden fick inspiration av andra. Inspiration är ju bra i grund och botten. Men när blir det ohälsosamt?

Kan det vara så att vi ibland blir så inspirerade och får så mycket influenser av andra, att vi bara blir till brottstycken av våra riktiga jag? 

I helgen lärde jag mig äntligen att lösa en Rubiks kub. Det har jag velat göra sedan jag var liten. Jag har haft en Rubiks kub bland mina grejer så länge jag kan minnas. Alltid olöst. Nu har jag lärt mig hur jag löser den, på riktigt alltså. Jag har lärt mig algoritmen som styr den. Det känns på något sätt trösterikt.

 

Om jag kan ta ett steg framåt hela tiden, i en tillsynes, helt olöslig Rubiks kub, och till slut nå mål. Då borde jag kunna klura ut nästa rätta steg även i livet. ♡

 

12 svar till “Kan det bli för mycket inspiration?“

  1. Åh, det är så stor igenkänning för mig i det du skriver. Har också skrivit flera inlägg om att vara mångsysslare, nyfiken och aldrig expert på djupet utan på bredden. Har också grubblat en hel del på influenser och inspiration som går överstyr.
    Det är bra att reflektera över detta – bara att man gör det innebär ju att man inte okritiskt suger åt sig allt och i slutändan tror jag ändå att lusten kommer peka en rätt.
    Det man verkligen vill börja med gör man och även om ”allt det andra som alla andra gör” kan äta energi och lura en på avvägar ibland, så tror jag man hamnar rätt. Och rätt varierar med tiden.
    Med det sagt så skulle jag stänga av instagram & facebook direkt om jag inte var tvungen för jobbets skull att ha dem aktiva. Tror det är svinnyttigt. Tills dess rensar jag, lägger bort telefonen mer än vanligt och så reflekterar jag också aktivt medan jag scrollar. Vi VET ju att inte allt syns och att ungefär alla tänker så här. Det gäller bara att påminna sig!
    Tack för ett fint inlägg – och det är faktiskt en gåva att kunna lite om mycket!

    1. Åh vad intressant! Håller helt med dig, nyttigt att vara utan sociala medier. Ibland kommer jag på mig själv med att sukta efter saker som egentligen inte alls är sånt jag vill, bara för att jag ser att andra gör det. Det är nog som du skriver, viktigt att reflektera medan man scrollar också. Tack för att du delar med dig av dina kloka tankar Katta! <3

  2. Ställer mig till skaran icke expert, funderade faktiskt på det häromdagen. Tänkte att det kanske inte är så dumt ändå att vara intresserad av massa saker. Jag är inte urkass på något utom att spela instrument/sjunga men å andra sidan är jag inte jättevass på något utan mer kan lite av allt möjligt. hmm…

    1. Du har helt rätt! Att vara rätt bra på mycket har sina fördelar och kan leda till mycket. Det blir bara så svårt att välja ibland! Men det är ju inte heller alltid av ondo. 🙂 <3

  3. +1 på typ hela inlägget 🙂 I år fyller jag 35 år och har börjat klura ut hur man lyckas med det här med att skala ner, inte ryckas med i all inspiration och influenser. Det är apsvårt ibland, plättlätt ibland.
    Och du, det därmed Rubiks kub är nog en riktigt bra grej stället för att pilla på mobilen eller låta tankarna flyga runt helt okontrollerat. Atlas, mitt äldsta barn fann sin passion i Rubiks kub för några månader sedan. Han är GRYM! De där algoritmerna han pratar om så man får skavsås i öronen och youtubeklipp med olika sätt att lösa olika sorters kuber ingår numera i vår familjs vardag, ha ha! Det lilla barnet (10 år) löser kuben som är 3×3 rutor på dryga minuten, helt sanslöst 🙂

    1. Shit vad kul! När man väl förstår algoritmerna är det ju inte så klurigt längre, det blir till och med ganska logiskt. Sjukt kul att han börjat redan nu, coolt! Har hittills bara gett mig in på 3×3, inget annat. Men det kanske kommer! 😉 Och ja, håller med dig. IBland är det jättelätt, ibland jätte svårt. Men klokt att reflektera över ibland och inte bara åka med på alla inspirationsvågor. Kram till dig Linnea!

  4. Känner också igen mig. Man ser vad alla andra gör och kan snabbt glömma att uppskatta det som man själv faktiskt har. Gräset är alltid grönare på andra sidan…fast egentligen inte. Tror också att det kan vara farligt för psyket och hälsan, och det är så lätt att dras med och glömma sitt eget. Jag har fortfarande ingen aning om vad jag vill i livet, och just nu så känns det som att vi flänger omkring alldeles för mycket, när ska vi stanna och hitta vår plats. Även fast jag vet att vi flänger omkring för att i slutändan kunna hamna där vi känner oss som mest hemma. Men det är jobbigt att flytta hela tiden. Då sjunker jag in för mycket i sociala medier och alla som äntligen har hittat hem.

    1. Jag förstår dig helt och hållet och kan känna igen mig också! Tror det är lite farligt det där, att tänka att man alltid är på väg någon annanstans. Jag kommer på mig själv fortfarande ibland med att vilja vara på väg, när jag egentligen redan har allt jag behöver just här. Det är inte så himla lätt alltid. Förstår att det kan vara jobbigt att flytta runt, men kanske hem för dig inte behöver vara en plats? Det har jag läst mycket om. Friheten det kan ge att vara hemma utan att det är en fysisk plats. Stor kram till dig, tack för att du delar med dig! <3

  5. Bosse Bergenholtz skriver: Svara

    Jag tror inte det spelar någon roll om du är nyfiken på en bred front eller på en smal front. Låt nyfikenheten styra. Låt det som ger dej energi vara ledstjärnan till nästa steg.
    Jag har passerat 50 och vet fortfarande inte vad jag ska bli när jag blir stor. Men min nyfikenhet har jag kvar.

    1. Du är klok du Bosse! Ska tänka på det när tvivlet slår på! 🙂 Tack för inspirationen!

  6. Jag tycker att det ibland kan gå åt för mycket tid till sociala medier men jag tycker inte att det kan bli för mycket inspiration. Det är ju inspirationen som är det roliga. Få idéer och väcka tankar. Vad man sedan gör av det, om man gör något, blir det man vill att det ska bli. Som passar ens eget liv. Alla har vi ju ett eget liv, verkligen inte ett spikrakt och med idel rosor och solsken men det tänker jag alltid är underförstått.
    Att vara mångsysslare och vara intresserad av mycket kan vara stressande. Tiden räcker som aldrig till. Man får prioritera. Tänk vad tråkigt det skulle bli i längden om man bara fick välja en sak. 🙂

    1. Du har som vanligt rätt i det du säger! Inspiration i sig är bra, men man måste kunna sålla tänker jag. Ibland kommer jag på mig själv med att göra saker som kanske egentligen inte är saker jag gillar, för att jag sett att andra gjort det. Men det är undantagsfall. För det mesta är inspirationen fantastisk! 🙂 <3 Tack för att du delar med dig Mona!

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Läs mer om hur dina kommentarsuppgifter behandlas.