Into the forest I go – skiing in deep snow

We slowly make our way through the forest. The trees around us are embedded in a fluffy, white cover. The branches hanging low, bowing under the weight of the snow. The silence out here is palpable. After a while we stop. My breathe creates a cloud of white fog that floats away and quickly dissolves. It’s cold out here.
Photo © Amanda Matti | Explore a little more | explorealittlemore.se
Sky attempts to sit down, but quickly gets up again and lifts one paw off the ground. She turns and looks at me as if to ask if we can keep on walking, the cold affecting even her. I look around the beautiful glade we’re standing in. The setting sun makes the otherwise deep, blue sky turn into a burning red and yellow.

 

The trees stand tall under the weight of the snow. Even though we’ve gotten plenty of snow this winter, they’ve seen worse. Between two trees is an old track from a small animal, it’s too far under the snow to tell from what. I take a deep breath and touch skys head with my hand to tell her that we’re going. She wags her tail and starts pushing through the deep snow once again.

 

 As we make our way back to the car, I can feel my soul returning to my body and mind.

My whole being shifts energy. My mind is right here, right now. Just as it was created to be. All the thoughts that have been flying around in my head lately have dissolved, much like the white fog when I breathe, and left my mind calm and empty. As we reach the car again, the sun is just about to set and we’re all tired, calm and happy.

Into the forest I go, to lose my mind and find my soul.

10 svar till “Into the forest I go – skiing in deep snow“

  1. Så himla vackert, får mig att sakna livet i Alaska såå himla mycket. Älskar snö. Var precis uppe i norra Wisconsin med massa minusgrader, snö och sol, men inget slår de ännu mera norra breddgraderna förstås. Jag blir så löjligt glad när jag är ute och skidar i snön och får se alla vackra saker i naturen runtomkring. Som ett barn på julafton!

    1. Åh jag känner precis likadant när jag får vara ute! Man blir så glad. Wisconsin verkar också vackert, men förstår hur du menar. Det är något speciellt när man kommer upp norrut. Oavsett var på jordklotet man är. ❤️ Du kanske får komma och hälsa på här någon gång, tills du är tillbaka i Alaska igen? 😉

  2. Så ögonbedövande (finns det ordet ens?) vackert! När jag ser dina bilder minns jag alla träningsläger i Hemavan och all den snön som var där om vintern, åh vilka minnen 🙂

    1. Haha om det inte finns så tycker jag vi lägger till det, det var ett bra ord! ☺️ TACK! Vad var det för träningsläger? Alpint? Spännande! 🙂

      1. Typ så långt ifrån alpint man kan komma, simning 🙂 Jag tävlingssimmade strax under elitnivå i min ungdom och en vecka varje år åkte vi upp till Hemavan för att åka skidor hela dagarna och sen simma några timmar på kvällarna. Kan inte för Mitt liv fatta hur jag pallade!

        1. haha åhå! Det låter spännande. Den historien vill jag höra mer om när vi ses nästa gång! 🙂 Låter verkligen tungt!

  3. GUD så vackert. Drömmen.

    1. Ja, det var en riktigt härlig dag! Skogen var sådär magisk. Kom och hälsa på nån gång! 😘

  4. Åh, nu dör jag av lycka, så vackert! Och vilka bilder. Så där vill jag också leva och ha det, i alla fall på fritiden. Naturen alltså, vad mer behövs!?! Det här får vi prata mer om Amanda! 🙂

    1. Absolut! ☺️😘

Kommentera