Ännu mer löparkärlek

Igår kväll var jag ute och sprang, det blev totalt 7,8 km på just lite drygt 45 minuter. Ett personbästa! Jag som innan i höstas aldrig sprungit 5 km i sträck utan att gå och aldrig varit ute på en springtur längre än 7km. Jag kände mig så lätt under hela turen, som att benen gick av sig själva och att lungorna gick på automatik. Och det hör absolut inte till vanligheterna för mig. Att springa brukar betyda att släpa sig runt på ren viljekraft trots tunga ben och raspande andetag. Jag hoppas att det här är ett nytt normaltillstånd, nu är jag ännu mer motiverad att fortsätta hålla igång och utöka längden på passen. Men jag tar inget för givet, bäst att njuta medan man kan!

 

När jag kom tillbaka in efter träningen igår fick jag gjort en massa saker som inte blivit gjorda under hela semestern. Då blev jag påmind om varför jag alltid försöker ta mig iväg och träna, oavsett hur tungt det känns. Därför att man får så mycket energi. En timmes träning kan ge energi för en hel dag. När jag har tränat blir jag effektiv, fokuserad, målmedveten och snabb. Även om det är tungt innan är det Så värt det efteråt. Alltid. Men trots det är det som att jag nästan glömmer bort det mellan gångerna och jag får alltid diskutera med mig själv innan jag tar mig ut. “Men ska jag verkligen, jag är ju så trött.. kanske jag stannar hemma istället och.. diskar.. vi behöver ju verkligen diska” – nej, du ska ut och springa. Du vet ju hur skönt det är efteråt. Och ska du klara målen du satt upp så måste du.. även om det är tungt! ..

 

Jag har tränat hela mitt liv. Eller åtminstone sedan jag var 6 år gammal. Genom åren har jag hållit på med olika typer av idrott och träning, ibland mer och ibland mindre. Det har varit handboll, alpinskidåkning, snowboard, drill, dans, längdskidor, Zumba, funktionell träning och gym. Längsta uppehållet från träningen hade jag just innan jag blev gravid med Erik. När Erik kom till världen lovade jag mig själv att aldrig bli i så dåligt skick igen. Sedan han föddes i april 2015 har jag nog tränat mer än jag gjort de senaste åren innan, sammanlagt. Graviditeten var tung, jag var stressad och i dålig form. Att träna för att orka med en aktiv vardag, för att orka med att vara mamma, blev en så stor motivation för mig att jag verkligen sett till att planera in träningspass och ge mig ut och träna trots att jag varit trött och sliten.

 

En sak är säker, jag Vet varför jag till slut släpar mig ut halvt mitt i natten för att träna.

Träningen gör mig till en bättre människa.

Leave a Reply